Skattenytt Internationellt

a) Home State Taxation

Kommissionen avgav den 23 december 2005 en rapport om hur systemet för Home State Taxation (HST) skulle kunna tillämpas av små och medelstora företag (SMEs), COM(2005) 702 final. Systemet med HST har ursprungligen lanserats av Sven-Olof Lodin och Malcolm Gammie (Home State Taxation. Tax Treaty Aspects, IBFD, Amsterdam, 2001). I rapporten förklarar kommissionen att HST är en lovande metod för att lösa problem med beskattningen som små och medelstora företag möter vid gränsöverskridande handel. HST bygger på principen att stater frivilligt och ömsesidigt skall erkänna varandras skattesystem. De vinster som en grupp av företag har skall enligt HST beskattas enligt lagstiftningen i endast en stat. Denna stat utgör hemstaten för moderbolaget eller huvudkontoret om det är fråga om ett och samma företag. Ett företag som vill etablera ett dotterföretag eller en filial i en annan stat kan därför välja att endast använda hemviststatens skattesystem. Det skattesystemet är ju väl känt av det etablerande företaget. Kommissionen anser att ett pilotprojekt med några men inte alla medlemsstater vore ett lämpligt sätt att påbörja beskattning enligt systemet med HST vid gränsöverskridande transaktioner. Det noteras att medlemsstaternas intresse för HST har undersökts av kommissionen och många var skeptiska till förslaget, bland annat ifrågasattes om det verkligen förelåg några hinder för gränsöverskridande handel och att ett pilotprojekt skulle ge upphov till stora administrativa svårigheter.

Självfallet måste det vara de intresserade medlemsstaterna som utvecklar systemet, men kommissionen förklarar sig villig att bistå i arbetet. Kommissionen noterar den simulering av systemet för HST (med Grimaldiföretagen) som företagits av Sven-Olof Lodin och Jan Bjuvberg (Handelshögskolan i Stockholm), vilket enligt kommissionens uppfattning visar att HST är praktiskt genomförbart.

b) EG-domstolens dom i mål C-265/04 Margareta Bouanich

Den 19 januari 2006 meddelade EG-domstolen dom i mål C-265/04 Margareta Bouanich. Målet gällde huvudsakligen den svenska kupongbeskattningen av inlösenlikvid vid aktieförsäljning. Om den person som sålde aktierna var begränsat skattskyldig gällde beskattning enligt kupongskattelagen av bruttobeloppet. Skattesatsen är som bekant 30 procent enligt kupongskattelagen. För personer bosatta i Sverige gällde istället beskattning enligt inkomstskattelagen. Med en beskattning enligt inkomstskattelagen medges avdrag för anskaffningskostnaden. Margareta Bouanich var bosatt i Frankrike men inte i Sverige, och således var hon i Sverige skattskyldig enligt kupongskattelagen och inte enligt inkomstskattelagen. Frågan var om denna olikbehandling var förenlig med fria kapitalrörelser garanterade i EG-fördraget. Kammarrätten i Sundsvall beslöt att inhämta ett avgörande från EG-domstolen när det gällde uttolkningen av EG-rätten. EG-domstolen konstaterade att det förhållandet att avdrag för anskaffningskostnaden inte medgavs, utgjorde en restriktion av de fria kapitalrörelserna. Någon tillämplig rättfärdigandegrund förelåg inte. Domen är i denna del inte överraskande, utan följder i linje med tidigare domar om fria kapitalrörelser och inkomstbeskattning, till exempel C-35/98 Verkooijen.

EG-domstolen prövade också förenligheten av det svensk-franska skatteavtalet med de fria kapitalrörelserna. De aktuella bestämmelserna var huvudsakligen artikel 10 om utdelning och artikel 13 om realisationsvinst. Enligt den hänskjutande domstolen medförde bestämmelserna i avtalet att kupongskatten sattes ned till 15 procent samt en rätt till avdrag för det nominella värdet på de inlösta aktierna. Vid tolkningen av skatteavtalet fäster EG-domstolen stor vikt vid den tolkning som föreslås i kommentaren till OECD:s modellavtal. EG-domstolen konstaterar först att i Sverige bosatta personer beskattas med 30 procent (inkomst av kapital) och har rätt till avdrag för anskaffningskostnader. Om det i denna situation var fråga om en sämre behandling av en i utlandet bosatt person undandrog sig dock EG-domstolens bedömning. Den förklarade att det var nödvändigt att ha kännedom om anskaffningskostnaden för aktierna och deras nominella belopp. Vidare förklarade EG-domstolen att det inte är dess uppgift att fastställa och bedöma de ”faktiska omständigheterna” – alltså sakomständigheterna – i målet. Det ankommer istället på den nationella domstolen, enligt EG-domstolen.

Mattias Dahlberg

Mattias Dahlberg är docent och universitetslektor i skatterätt vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet.