I den återkommande avdelningen Skattenytt Internationellt är det allmänna syftet att spegla internationella skattenyheter. Avsikten är att i såväl kortare som längre notiser referera och analysera nyheter på det internationella skatteområdet. Det kan vara nyheter med internationell anknytning i intern svensk skatterätt och i främmande rättsordningar samt nyheter inom rättsområdena skatteavtalsrätt och EG-skatterätt. Jag tar tacksamt emot synpunkter på både innehåll och urval (Mattias Dahlberg, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, Box 512, 751 20 Uppsala eller mattias.dahlberg@jur.uu.se).
Sverige – Europeiska unionen
Finansdepartementet har avgivit promemoria Fi 2005/6033 Beskattning av europabolag. Bakgrunden är att Europeiska unionen har antagit förordningen (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar). Förordningen träder i kraft den 18 augusti 2006. I promemorian ges förslag till förändringar av inkomstskattelagen (1999:1229) (nedan IL) som är nödvändiga på grund av förordningen om europakooperativ.
Förordningen innehåller inte några skatterättsliga bestämmelser. Medlemsstaterna skall själva utforma de skatterättsliga bestämmelser som är nödvändiga. Huvudlösningen är enligt promemorian att ett stadgande 2 kap. 4 § b införs i IL. Enligt detta stadgande skall europakooperativ räknas som ekonomisk förening. Det förefaller vara en ändamålsenlig lösning. Härutöver finns det några särskilda regler som också föreslås ändrade.
Två delar av förslaget vill jag lyfta fram i detta sammanhang. För det första gäller det utflyttningsregeln i 3 kap. 19 § IL. I detta lagrum stadgas sedan lång tid att en fysisk person som tidigare varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige skall vara skattskyldig i Sverige för kapitalvinst vid avyttring av finansiella instrument avseende vissa svenska företag. Denna skattskyldighet gäller tio år efter utflyttningen från Sverige, men denna tidsperiod sätts regelmässigt ned i svenska skatteavtal, ofta till fem år. I lagrummets tredje stycke stadgas att bestämmelsen även omfattar finansiella instrument avseende ett utländskt bolag som tidigare har varit svenskt. Vissa tidsfrister gäller även här. I promemorian föreslås det i ett nytt fjärde stycke att det tredje stycket på motsvarande sätt skall gälla en utländsk ekonomisk förening som tidigare varit svensk.
För det andra gäller det utflyttningsregeln i 22 kap. IL. Av förordningen om europakooperativ följer nämligen att ett europakooperativ kan flytta sitt säte från Sverige till en annan stat utan att behöva upplösas för att därefter nybildas i den andra staten. Det anges helt riktigt i promemorian (a.a. s. 14) att när tillgångar i en verksamhet förs ut från svensk beskattningsjurisdiktion, till exempel genom att ett europakooperativ bildas genom fusion eller när det flyttar sitt säte, kommer uttagsbeskattning ifråga enligt bestämmelserna i 22 kap. 5 § IL. Detta kommer också att gälla för europakooperativ som flyttar sitt säte utomlands.
Nog finns det skäl att i varje fall ifrågasätta om inte dessa två regelkomplex strider mot EG-rättens krav på fri rörlighet, närmast i form av etableringsfriheten och fria kapitalrörelser. Syftet med regelkomplexen är att skydda den svenska skattebasen och att förhindra skatteflykt. Om en fysisk person flyttar utomlands skall bestämmelsen i 3 kap. 19 § IL tillse att kapitalvinst vid avyttring av en andel i ett svenskt företag, som ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, är skattepliktig i Sverige. Detta skall enligt förslaget även gälla beträffande andel i en utländsk ekonomisk förening som tidigare varit svensk. 22 kap. 5 § IL om uttagsbeskattning syftar till att skydda den svenska skattebasen bland annat för det fall att ett företag flyttar sin skatterättsliga hemvist utanför Sverige. Den svenska beskattning som utlöses av att en person byter skatterättslig hemvist inom den Europeiska unionen kan vara ett hinder mot grundläggande fria rörligheter som fria kapitalrörelser och etableringsfriheten. EG-domstolen har än så länge endast behandlat ett mål om så kallad utflyttningsskatt (exit tax) och det är mål C-9/02 de Lasteyrie du Saillant. Den franska bestämmelsen påminde om den i 3 kap. 19 § IL men den franska bestämmelsen får bedömas som något lindrigare än den svenska. Förhoppningsvis kommer den svenska inställningen i dessa frågor att utvecklas i en kommande proposition.
Mattias Dahlberg
Mattias Dahlberg är docent och universitetslektor i skatterätt vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet.