Förhandsbesked direkt skatt januari – juni 2006

1 Inledning

Redogörelsen innehåller de förhandsbesked som har bedömts vara av mer allmänt intresse och som har meddelats av Skatterättsnämnden under första halvåret 2006. Under denna tid har i nämnden ingått ledamöterna André (A), Wingren (W), Melbi (M), Nylund (N), Silfverberg (S), Sjökvist (Sj) och Ståhl (St). I vissa av besluten har ersättaren Gäverth (G) deltagit.

De förhandsbesked som behandlas rör fysiska personers skattskyldighet (avsnitt 2), inkomstslaget tjänst (avsnitt 3) omstrukturering (avsnitt 4), övrig företagsbeskattning (avsnitt 5), inkomstslaget kapital (avsnitt 6), utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag (avsnitt 7) samt pensionsanknutna frågor (avsnitt 8). Redogörelsen avslutas på vanligt sätt med en genomgång av överklagade förhandsbesked (avsnitt 9).

2 Fysiska personers skattskyldighet

Båda ärendena som redovisas i avsnittet gäller om en person som varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit enligt 3 kap. 7 § IL.

2.1 Två makar avsåg att flytta till Frankrike efter att de slutat yrkesarbeta här i Sverige. Den enda anknytningsfaktor hit av större betydenhet skulle vara den villa i Stockholm som var deras permanentbostad. Avsikten var att de skulle använda villan som fritidsbostad vid sina besök i Sverige.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) ansåg att väsentlig anknytning förelåg. I motiveringen pekade nämnden bl.a. på att den omständigheten att den skattskyldige behåller sin permanentbostad vid utflyttningen i praxis tolkats som en stark anknytning till Sverige (RÅ 1989 ref. 118 och 2002 ref. 70) till skillnad från när fråga är om att behålla en redan innehavd fritidsbostad eller att förvärva en bostad för fritidsändamål, även om fritidsbostaden har sådan standard och belägenhet att den skulle kunna användas som permanentbostad.

Förhandsbesked den 15 februari 2006. Ej överklagat.

2.2 I det andra fallet hade en ung man flyttat från föräldrahemmet i Sverige till Spanien i januari 2000 för designstudier. I september 2002 flyttade han vidare till USA för att fortsätta studierna där. Han bodde tillsammans med sin utländska flickvän i en större lägenhet som han ägde. Vid avslutade studier – om ett eller halvtannat år från årsskiftet 2005/2006 – räknade han med att söka arbete i USA eller i något annat land än Sverige. I fråga om övriga anknytningsfaktorer till Sverige hade han del i fastigheter som användes för fritidsändamål samt kapitalplaceringstillgångar i form av värdepapper.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) fann att de redovisade förhållanden inte utgjorde grund för att anse honom ha väsentlig anknytning till Sverige.

Förhandsbesked den 7 mars 2006. Ej överklagat.

3  Inkomstslaget tjänst

3.1 A hade av sin arbetsgivare under åren 2001–2005 tilldelats optioner som kunde utnyttjas för förvärv av aktier i bolaget. Optionerna var av det slag som avses i 10 kap. 11 § andra stycket IL (personaloptionsregeln). Utnyttjandet kunde ske tidigast ett år och senast tio år efter tilldelningen. Enligt optionsvillkoren var optionerna ej överlåtbara vare sig före eller efter intjänandetidpunkten. Bolaget planerade att erbjuda A att avsätta ett belopp till en tjänstepensionsförsäkring avseende honom mot att optioner till ett motsvarande värde skulle dras in. A frågade om skattekonsekvenserna för honom av ett sådant förfarande.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) gjorde följande bedömning.

– – – Genom att godta erbjudandet från sin arbetsgivare avstår A från sin rätt att förvärva aktier i bolaget till det tidigare bestämda priset mot att ett motsvarande värde avsätts till en tjänstepensionsförsäkring för honom. Enligt nämndens mening kan han inte därigenom anses förfoga över optionerna på ett sådant sätt att de skall anses utnyttjade eller överlåtna (jfr RÅ 2000 ref. 4 och 2001 not. 178). – Det innebär att ett avstående från optionerna inte utlöser någon omedelbar beskattning för A. Han beskattas först vid pensionsutbetalningen. Detta gäller oavsett om avståendet avser optioner för vilka den tidigaste tidpunkten för förvärv av aktier i bolaget har inträtt eller ej.

Förhandsbesked den 17 februari 2006. Överklagat av Skatteverket.

4 Omstrukturering

Avsnittet inleds med frågor om uttagsbeskattning och utdelningsbeskattning då ett samgående sker mellan två fullt ut skattskyldiga ideella föreningar med gemensamma medlemmar (4.1) och motsvarande frågor då en fullt ut skattskyldig ideell förening överför tillgångar till underpris till en av föreningen bildad, delvis skattebefriad, stiftelse (4.2). Ett tredje ärende tar upp underprisöverlåtelse från ett svenskt aktiebolag till ett svenskt handelsbolag, som ägs av aktiebolaget och dess helägda utländska bolag samt ägarnas försäljning av andelarna i handelsbolaget (4.3). Det sista ärendet gäller om ett moderbolags avyttring av butiksrörelse till ett dotterbolag uppfyller kraven i 38 kap. 2 § 1 IL att avse samtliga tillgångar i en verksamhetsgren (4.4).

4.1 De två obegränsat skattskyldiga ideella föreningarna X och Y utgjorde branschorganisationer för vissa företag. Successivt hade föreningarna förändrats till att vara i princip identiska organisationer avseende medlemmar, stadgar och styrelser. Ärendet gällde beskattningseffekter vid en sammanslagning av de två föreningarna där vederlagsfria överlåtelser av tillgångar skulle ske från X till Y eller omvänt. Den överlåtande föreningen skulle därefter komma att upplösas. X innehade diverse värdepapper medan Y:s huvudsakliga tillgångar var aktier i ett dotterbolag som i sin tur hade dotterbolag. I det följande behandlas de frågor som avsåg överlåtelse från X till Y.

Nämnden (A, W, G, M, S, Sj, St) fann att X skulle uttagsbeskattas för en överlåtelsen av värdepapperen till Y eftersom Y ägde företag med underskott och koncernbidragsrätt förelåg i förhållande till dessa företag. Villkoret i 23 kap. 27 § IL var därför inte uppfyllt. Då inte heller underpriset var att anse som affärsmässigtmotiverat (jfr RÅ 2004 ref. 94) fann nämnden att uttagsbeskattning skulle ske enligt 22 kap. 3 § IL.

Med hänvisning till RÅ 2004 ref. 1 konstaterade nämnden att en underprisöverlåtelse från en ideell förening till en annan sådan förening som inte uppfyller förutsättningarna för att undantas från uttagsbeskattning enligt 23 kap. IL aktualiserade frågan om medlemmarna i den överlåtande föreningen i motsvarande mån skulle utdelningsbeskattas. En förutsättning för beskattning var enligt nämnden att någon bestämmelse om utdelning omfattade denna situation. Nämnden fann att den allmänna bestämmelsen om utdelning i 42 kap. 1 § första stycket IL inte var tillämplig. I frågan om värdeöverföringen skulle behandlas som utdelning enligt 42 kap. 18 § IL anförde nämnden följande.

Beträffande bestämmelsens omfattning konstaterades under lagstiftningsarbetet att den sannolikt skulle komma att få ytterst liten praktisk betydelse eftersom det i de flesta ideella föreningars stadgar finns uttryckliga föreskrifter om vad föreningen skall göra med eventuell behållning om den upplöses (prop. 1976/77:135 s. 87 f.). Vidare framhölls att det normala torde vara att behållningen vid upplösning skall överföras till en annan organisation med samma ideella ändamål eller att behållningen på annat sätt skall användas för det ändamål som föreningen verkat för. Det ansågs dock inte helt uteslutet att den utvidgade skattefriheten för ideella föreningar kunde, för det fall utskiftning inte skulle medföra några skattekonsekvenser, få föreningar att överväga möjligheten att fördela sin förmögenhet bland medlemmarna. Av förarbetena framgår även att samma skatteeffekt som vid upplösning av föreningen bör inträda om medel utskiftas till medlem vid delupplösning av föreningen. – I två överklagade förhandsbesked har slagits fast att medlemmarna i en ideell förening skall utdelningsbeskattas enligt 42 kap. 18 § IL om föreningen överlåter tillgångar till underpris till medlemmarna själva (RÅ 1999 not. 211) eller till ett aktiebolag, handelsbolag eller ekonomiskförening som medlemmarna skulle bli delägare respektive medlemmar i (RÅ 1999 not. 100). Anledningen till utdelningsbeskattning i det senare fallet var att medlemmarna i den ideella föreningen kunde tillgodogöra sig en värdeökning på aktierna eller andelarna efter värdeöverföringen vilket i princip inte var möjligt så länge tillgången låg kvar i den ideella föreningen.

Att 42 kap. 18 § IL inte skall föranleda någon beskattning av medlemmarna i en ideell förening vid en värdeöverföring från föreningen till ett annat rättssubjekt om överlåtelsen inte leder till att medlemmarnas ekonomiska situation förändras, vinner alltså stöd både av förarbeten och praxis. – Här är fråga om en ideell förening som utan ersättning överlåter samtliga sina tillgångar till en annan ideell förening med samma medlemmar och där även stadgar och styrelser samordnats. Syftet är att de intressen som föreningarna företräder i fortsättningen helt skall bedrivas i den förvärvande föreningen. Mot bakgrund av det anförda kan i förevarande fall underprisöverlåtelsen inte anses innebära att den överlåtande föreningen utskiftat tillgångar till medlemmarna på sätt som skall föranleda att de utdelningsbeskattas.

Förhandsbesked den 23 februari 2006. Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs såvitt avser utdelningsbeskattningen.

4.2 En motsvarande frågeställning var uppe i ett samma dag meddelat förhandsbesked som gällde överföring av kontanta medel eller värdepapper – där marknadsvärdena skulle överstiga de beräknade omkostnadsbeloppen – från en obegränsat skattskyldig ideell förening, X, till stiftelsen Y. Stiftelsen undantogs från skattskyldighet i viss omfattning enligt 7 kap. 3–6 §§ IL. X syfte var att främja och underlätta viss näringsverksamhet, att utdela understöd och pensioner till dem som var verksamma inom näringen och till deras efterlevande samt att understödja uppfostran och utbildning av ungdomar, företrädesvis inom den aktuella verksamheten. Y hade bildats år 1981 genom att X avskiljde ungefär 10 miljoner kr. Stiftelsens ändamål var att främja vård av äldre behövande medlemmar inom den krets som bildat föreningen och deras efterlevande samt att understödja uppfostran och utbildning av ungdomar. Avsikten var att stiftelsens verksamhet skulle utvidgas varvid viss fullföljdsverksamhet skulle överföras till den från föreningen. Stadgarna hade därför ändrats i enlighet därmed. Med anledning härav skulle föreningen tillskjuta ungefär 25 miljoner kr till stiftelsen i form av kontanta medel eller värdepapper.

Nämnden (A, W, G, M, S, Sj, St) fann att en överföring av kontanta medel inte i sig skulle föranleda någon uttagsbeskattning (RÅ 2000 not. 86). Däremot skulle uttagsbeskattning av föreningen inte kunna underlåtas beträffande en överföring av värdepapper till underpris eftersom villkoret i 23 kap. 14 § andra stycket IL att en svensk stiftelse inte får vara förvärvare inte skulle uppfyllas. I fråga om medlemmen i föreningen skulle beskattas för utdelning på grund av värdeöverföringen var nämndens motivering likalydande med den i det föregående ärendet. Avslutningsvis anförde nämnden följande.

Här är det fråga om en ideell förening som i syfte att låta viss del av föreningens verksamhet utföras av en stiftelse, vars ändamål ryms inom föreningens ändamål, överför kontanter, alternativt tillgångar till stiftelsen utan ersättning. – Mot bakgrund av det anförda kan i förevarande fall en värdeöverföring enligt något av alternativen inte anses innebära att föreningen utskiftat tillgångar till medlemmarna på sätt som skall föranleda att de utdelningsbeskattas. Bedömningen är inte beroende av om stiftelsen är skattskyldig för alla sina inkomster eller ej.

Förhandsbesked den 23 februari 2006. Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet ändras såvitt avser utdelningsbeskattningen.

4.3 X AB ägde och hyrde ut en fastighet i Stockholm. X ägde vidare 0,1 procent av andelarna i ett svenskt handelsbolag och samtliga andelar i det cypriotiska bolaget Y, som i sin tur ägde resterande 99,9 procent av andelarna i handelsbolaget. Mot bakgrund av att en presumtiv förvärvare verksam inom livförsäkringsbranschen önskade förvärva fastigheten indirekt genom ett handelsbolag planerades följande förfarande. X skulle överlåta fastigheten till underpris till det nämnda handelsbolaget varefter andelarna i handelsbolaget skulle avyttras till livförsäkringsbolaget och ett dotterbolag till detta för en ersättning motsvarande marknadsvärdet. X frågade om överlåtelsen av fastigheten till handelsbolaget skulle medföra uttagsbeskattning, fråga 1. Y frågade om skattskyldighet skulle föreligga i Sverige för avyttringen av andelen i handelsbolaget, fråga 2. Vidare ställdes fråga om lagen mot skatteflykt skulle kunna bli tillämplig på förfarandet, fråga 3, eller om beskattning skulle kunna utlösas på annan grund, fråga 4.

Nämnden (A, W, G, M, S, Sj, St) konstaterade beträffande fråga 1 att Y skulle uppfylla villkoret i 23 kap. 16 första stycket IL att förvärvaren omedelbart efter förvärvet skall vara skattskyldig för inkomst av en näringsverksamhet i vilken tillgången ingår och att uttagsbeskattning därför inte aktualiserades på den grunden. Vidare kom nämnden fram till att Y inte skulle vara skattskyldigt i Sverige för en avyttring av andelen i handelsbolaget.

Nämnden behandlade därefter fråga 4 och erinrade om att enligt praxis gäller vid inkomstbeskattningen i princip att den avtalade inkomstfördelningen skall ligga till grund för beskattningen av delägare i handelsbolag. Den beslutade fördelningen kan dock frångås om den innebär en obehörig inkomstöverföring eller framstår som orimlig och väsentligen betingad av skatteskäl. I ärendet gällde att ta ställning till om delägarnas fördelning av ersättningen vid försäljningen av handelsbolaget efter ägandet, dvs. 0,1 procent till X och 99,9 procent till Y, kunde godtas skattemässigt. Någon anledning att inte göra motsvarande prövning som vid delägares fördelning av ett handelsbolags inkomster förelåg enligt nämndens mening inte. Nämndens motivering utmynnade i följande.

Vid en sådan bedömning måste vad som avtalats mellan delägarna om rätt till ersättningen vid den planerade försäljningen av andelarna i handelsbolaget ses mot bakgrund av att X underprisöverlåter fastigheten till handelsbolaget medan någon kapitalinsats eller annat från Y:s sida, som i sig skulle motivera fördelningen, inte visats föreligga. Det innebär att X avstår från så gott som hela övervärdet av fastigheten till förmån för Y. Syftet med förfarandet förefaller endast vara att ersättningen vid avyttringen av handelsbolaget i motsvarande mån skall undgå beskattning eftersom det senare bolaget inte är skattskyldigt för kapitalvinst vid avyttringen vare sig i Sverige eller i hemlandet.

Mot bakgrund härav och då de transaktioner som föregår avyttringen av handelsbolaget sker inom en koncern framstår den avsedda fördelningen av ersättningen som orimlig och i allt väsentligt motiverad av skatteskäl. Enligt nämnden kan fördelningen inte godtas vid beskattningen och skall därför göras efter skälighet. Den omständigheten att X äger samtliga andelar i Y med de möjligheter som finns att lämna kapitaltillskott till och att motta utdelning från Y medför ingen annan bedömning. – Med hänsyn härtill bör utgångspunkten för ersättningens fördelning i förevarande fall i stället vara vardera delägarens insats i handelsbolaget. – Ett tillräckligt underlag för en närmare precisering av hur ersättningen vid avyttringen av handelsbolaget skall fördelas föreligger emellertid inte. Till den del frågan inte besvaras genom förhandsbeskedet bör den därför avvisas.

Med hänsyn till svaret på fråga 4 fann nämnden att det saknades anledning att pröva om lagen mot skatteflykt kunde bli tillämplig på förfarandet.

Förhandsbesked den 31 mars 2006. Överklagat av sökandena som yrkar att svaren på frågorna 3 och 4 besvaras nekande och av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

4.4 X AB var moderbolag i en koncern med butiker i Sverige och i andra länder. Försäljningen i Sverige skedde i moderbolaget medan verksamheten utomlands bedrevs genom dotterföretag. X AB avsåg att överföra den svenska butiksrörelsen till ett svenskt dotterbolag genom en verksamhetsavyttring enligt bestämmelserna i 38 kap. IL. Avyttringen skulle omfatta bl.a. varulagren i butikerna, kundfordringar samt butiks- och kontorsinventarier. Inköps- och koncernledningsfunktionerna skulle ligga kvar hos X AB, liksom varumärken och goodwill. Frågan var om den tilltänkta avyttringen av butiksrörelsen skulle uppfylla det i 38 kap. 2 § 1 IL uppställda kravet att avse samtliga tillgångar i en verksamhetsgren.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) svarade ja med följande motivering.

Av förarbetena till bestämmelserna i 38 kap. IL framgår att begreppet verksamhetsgren i den aktuella bestämmelsen är avsett att ha den innebörd som följer av den allmänna definitionen av begreppet i 2 kap. 25 § IL (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 440), dvs. den skall avse sådan del av en rörelse som lämpar sig för att avskiljas till en självständig rörelse. – Med beaktande av vad som uppgetts om de tillgångar som skall ingå i avyttringen av butiksrörelsen till dotterföretaget får dessa anses utgöra samtliga tillgångar i en sådan verksamhetsgren som avses i 2 kap. 25 § IL. Förutsättningen i 38 kap. 2 § 1 IL för att behandla avyttringen som en verksamhetsavyttring är därmed uppfylld.

Förhandsbesked den 26 april 2006. Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

5 Övrig företagsbeskattning

Här tas först upp en fråga om en person som endast är skattskyldig för inkomst på grund av innehav av fastigheter skall återföra värdeminskningsavdrag på byggnader m.m. enligt 26 kap. 2 § IL vid avyttring av fastighet (5.1). Därefter följer ett ärende om tillämpning av beloppsspärren i reglerna om avdrag för tidigare års underskott (5.2). Det tredje ärendet gäller om eventuella kursförluster på ett moderbolags fordringar i utländsk valuta vid tillämpning av avräkningslagen skall anses utgöra kostnader för förvärv av ränta på dessa fordringar (5.3). Avsnittet avslutas med ett ärende om en bostadsrättsförening som inte är ett privatbostadsföretag kommer att bli det efter att de lokaler som finns i föreningen avskiljs som en tredimensionell fastighet och sedan överlåts till underpris till en ekonomisk förening som ägs av medlemmarna i bostadsrättsföreningen (5.4).

5.1 Den juridiska personen X, som var skattskyldig bara för inkomst på grund av innehav av fastigheter, ägde en fastighet. Avsikten var att fastigheten skulle avyttras till ett helägt aktiebolag. Avyttringen skulle ske till ett pris som motsvarade fastighetens beräknade marknadsvärde som var högre än fastighetens skattemässiga värde. Huvudfrågan var om X som en följd av avyttringen skulle återföra bl.a. värdeminskningsavdrag på byggnader och avdrag för värdehöjande reparationer enligt 26 kap. 2 § IL.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) fann att skyldighet att återföra dessa avdrag uppkommer som en konsekvens av avyttringen av fastigheten och inte som en följd av själva innehavet av den. Någon grund för att återföra avdragen till beskattning hos X förelåg därför inte (se SOU 1995:63 s. 90 f., jfr dock RÅ 1994 ref. 44).

Förhandsbesked den 3 februari 2006. Överklagat av Skatteverket.

5.2 I 40 kap. 15 § första stycket 1 IL anges att beloppsspärren innebär att underskottsföretag inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder till den del underskotten överstiger 200 procent av utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget i sådana fall som avses i bl.a. 10 §. Enligt 16 § första stycket skall utgiften enligt 15 § första stycket minskas med kapitaltillskott som har lämnats till underskottsföretaget före ägarförändringen men tidigast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen skedde.

X AB hade sedan verksamheten påbörjades år 2000 redovisat underskott. För att finansiera sin fortsatta verksamhet och för att täcka uppkomna förluster genomförde X under åren 2001–2003 ett antal nyemissioner. Inför en nyemission i mars 2003 avstod en av delägarna från sin rätt att delta och i stället kom bl.a. det nederländska bolaget Y att förvärva en större andel av aktierna än vad som motsvarade bolagets innehav. Det ledde till att Y kom att få röstmajoriteten i och därmed enligt 40 kap. 10 § IL det bestämmande inflytandet över X. Y förvärvade ytterligare aktier i X genom en nyemission i juli 2003.

Allmänna ombudet frågade om det förvärv av aktier i X som Y gjorde i juli 2003 får inräknas i utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över företaget enligt 40 kap. 15 § första stycket IL (fråga 1) samt om de tillskott genom nyemission som Y (fråga 2 a) och övriga aktieägare i X (fråga 2 b) gjort under den tid som anges i 40 kap. 16 § IL skall räknas som kapitaltillskott i paragrafens mening.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) fann med hänvisning till förarbetena att svaret på fråga 1 var ja.

Nämnden kom därefter fram till att även betalning vid nyemissioner är att hänföra till kapitaltillskott som avses i 40 kap. 16 § första stycket IL. Nämnden anförde vidare.

Det innebär att utgiften beräknad enligt 40 kap. 15 § första stycket IL enligt 16 § första stycket skall minskas med tillskott genom bl.a. nyemission som har lämnats till underskottsföretaget före ägarförändringen. Lagtexten tar – som Allmänna ombudet har framhållit – endast sikte på kapitaltillskott som lämnats före den tidpunkt då det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget övergick på det förvärvande företaget. – Av bestämmelsernas uppbyggnad får vidare anses följa att själva utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet, beräknad enligt 15 §, inte samtidigt kan behandlas som ett kapitaltillskott som enligt 16 § skall minska utgiften. Även materiella skäl kan anföras till stöd för detta synsätt. Om motsatsen skulle gälla skulle utgift för förvärv av andel i ett underskottföretag genom nyemission inte få beaktas vid tillämpning av beloppsspärren när förvärven sker successivt, till den del sådana förvärv sker före ägarförändringen och inom den stipulerade tidrymden. Förvärvas andelarna i stället på motsvarande sätt men vid ett och samma tillfälle skulle någon minskning däremot inte komma ifråga. Med hänsyn härtill anser nämnden att betalning vid Y:s förvärv genom nyemission inte skall behandlas som kapitaltillskott som skall minska utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet vid tillämpning av beloppsspärren. Lagtexten ger däremot inte något utrymme för att underlåta att minska utgiften för förvärvet med sådan betalning som sker från andra delägare.

Förhandsbesked den 7 mars 2006. Överklagat av Allmänna ombudet som yrkar att beskedet fastställs såvitt avser frågorna 1 och 2 a samt överprövas såvitt avser fråga 2 b.

5.3 X AB ämnade låna ut pengar i utländsk valuta, bl.a. till utländska dotterbolag. Fordringarna skulle komma att bli kapitaltillgångar. På fordringarna skulle X få ränta för vilket bolaget skulle betala källskatt. Frågan var om eventuella kursförluster på X fordringar i utländsk valuta vid beräkning av spärrbelopp enligt avräkningslagen skulle anses utgöra kostnader för förvärv av ränta på dessa fordringar.

Nämnden (A, W, G, M, S, Sj, St) – som förutsatte att X inte skulle komma att ha några andra utländska förvärvsinkomster och att utlåning skulle ske i valutan i det land vari låntagaren hade hemvist – svarade nej. Nämndens motivering mynnade ut i följande.

Avräkningslagen utgår som huvudregel (1 §) från att det för rätt till avräkning krävs att det såväl i Sverige som i annan stat är fråga om samma skattepliktiga intäkt som tillkommer och beskattas hos samma person och som anses härröra från den andra staten (jfr RÅ 2001 ref. 46 och prop. 2005/06:17 s. 8–10). En motsvarande begränsning bör i princip gälla när ställning skall tas till vilka poster som skall dras av som kostnader för de utländska förvärvsintäkterna vid spärrbeloppsberäkning. Om det, såsom i förevarande fall, är fråga om lån i en annan stats valuta uppkommer varken kursvinst eller kursförlust i den staten även om växelkursen på valutan ändras. Det gäller under förutsättning att den andra staten vid beskattningen av räntan inte beaktar eventuella kursförändringar i förhållande till den svenska valutan, vilket nämnden utgår från är fallet i ärendet.

Förhandsbesked den 9 mars 2003. Överklagat av Skatteverket.

5.4 En bostadsrättsförening ägde en fastighet som innehöll 23 bostadslägenheter och ett antal kommersiella lokaler. Till följd av innehavet av lokalerna uppfyllde bostadsrättsföreningen inte villkoren för att betraktas som ett privatbostadsföretag enligt definitionen i 2 kap. 17 § IL. I syfte att förändra sin status till privatbostadsföretag avsåg bostadsrättsföreningen att med tillämpning av reglerna i fastighetsbildningslagen om tredimensionella fastigheter från sin fastighet avskilja den del som bestod av lokaler och sedan överlåta den nybildade fastigheten till underpris till en ekonomisk förening. Föreningen skulle ägas av medlemmarna i bostadsrättsföreningen i samma förhållande som i bostadsrättsföreningen. En av de frågor som ställdes i ansökan var om bostadsrättsföreningen skulle kvalificera som ett privatbostadsföretag efter överlåtelsen av den nybildade fastigheten.

Nämnden (A, W, G, M, N, S, Sj) svarade ja med följande motivering.

Frågan om bostadsrättsföreningen utgör ett privatbostadsföretag skall bedömas utifrån de förhållanden som råder för föreningen. Så länge bostadsrättsföreningen direkt eller indirekt innehar den avskiljda lokalfastigheten kan den inte till klart övervägande del anses bedriva sådan verksamhet som enligt 2 kap. 17 § IL medför att den utgör ett privatbostadsföretag (jfr RÅ 1999 not. 246). – Genom bostadsrättsföreningens överlåtelse av den nybildade fastigheten till den ekonomiska föreningen är fastigheten emellertid ägandemässigt och skattemässigt frikopplad från bostadsrättsföreningen och kan mot den bakgrunden inte längre anses ingå i bostadsrättsföreningens verksamhet. -Ägarförhållandena i den ekonomiska föreningen är samma som i bostadsrättsföreningen. Ur medlemmarnas synvinkel innebär överlåtelsen av den nybildade fastigheten att ett indirekt ägande ersätts med ett annat indirekt ägande. Varken detta förhållande eller den omständigheten att ett medlemskap i den ekonomiska föreningen förutsätter medlemskap i bostadsrättsföreningen och att en medlem vid utträde ur bostadsrättsföreningen också måste utträda ur den ekonomiska föreningen kan enligt nämndens mening påverka bedömningen av bostadsrättsföreningens status efter överlåtelsen.

Förhandsbesked den 19 april 2006. Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

6 Inkomstslaget kapital

Frågan i det första ärendet är om utdelningsbeskattning skall ske för delägare i ett aktiebolag som gentemot bolaget åtagit sig att utan annan motprestation ta emot aktier i andra aktiebolag för att medverka till att de senare aktierna får en tillräcklig spridning för att uppfylla krav för notering på en handelsplats (6.1). Därefter redovisas ett besked om en fysisk persons avyttring av en andel i ett handelsbolag till sitt egna aktiebolag utan ersättning medför att andelens omkostnadsbelopp vid kapitalvinstberäkningen skall anses vara noll varvid ersättningen för andelen skall ökas med den negativa justerade anskaffningsutgiften (6.2). Vidare behandlas ett ärende om ett belopp som svarar mot den minskning av avdrag för underskott som ett aktiebolag, som delägare i kommanditbolaget, får vidkännas på grund av ackord inte skall minska anskaffningsutgiften när anskaffningsutgiften justeras enligt 50 kap. 5 § IL (6.3). Det avslutande ärendet rör frågan om bestämmelsen i 53 kap. 3 § IL är tillämplig när en fysisk person som ett villkorat aktieägartillskott överlåter aktier till ett av honom delägt bolag (6.4).

6.1 X AB medverkade till en ägarspridning av aktier i andra bolag för att de skulle uppfylla ett sådant krav för notering på en handelsplats för aktier. Det gjordes genom att X mot ersättning anvisade en huvudaktieägare i ett externt bolag att överföra en del av sina aktier till aktieägarna i X. Aktierna i det externa bolaget fördelades bland X aktieägare i förhållande till deras aktieinnehav. Aktieägarna i X var å sin sida skyldiga att ta emot de aktier som X åtagit sig att sprida, dock utan att behöva betala något för aktierna.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) ansåg att tilldelningen av aktierna i det externa bolaget var att anse som utdelning från X.

Förhandsbesked den 24 februari 2006. Överklagat av sökandena och av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

6.2 A ägde en andel i ett handelsbolag. Avsikten var att hon skulle överlåta andelen utan ersättning till ett av henne ägt aktiebolag. Hennes justerade anskaffningsutgift för andelen i handelsbolaget beräknades uppgå till ett negativt belopp. Fråga var om A skulle beskattas för överlåtelsen med beaktande av den negativa justerande anskaffningsutgiften och vilket som skulle vara aktiebolagets anskaffningsutgift för andelen. A åberopade till stöd för sin uppfattning, att den negativa justerade anskaffningsutgiften inte skulle beaktas vid kapitalvinstberäkning på grund av avyttring av andelen i handelsbolaget, bestämmelserna i 53 kap. 2 och 3 §§ IL om fysiska personers överlåtelser av tillgångar till underpris till bl.a. svenskt aktiebolag som överlåtaren direkt eller indirekt äger aktier i.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) gjorde följande bedömning.

– – – Eftersom den justerade anskaffningsutgiften avseende andelen i handelsbolaget är negativ vid tidpunkten för avyttringen anses omkostnadsbeloppet enligt 50 kap. 3 § IL vara noll. Ersättningen för andelen skall då ökas med den negativa justerade anskaffningsutgiften. Det innebär att förutsättningarna i 53 kap. 2 § IL för att tillämpa 3 § samma kapitel inte föreligger.

När det gällde frågan om aktiebolagets anskaffningsutgift för andelen ansåg nämnden att i och med att aktiebolaget skulle förvärva andelen utan att lämna någon ersättning skulle den anses förvärvad för noll.

Förhandsbesked den 3 mars 2005. Överklagat av sökandena.

6.3 X AB var delägare (komplementär) i Y KB, som upplöstes genom likvidation år 2003. X AB redovisade under ett antal år underskott från kommanditbolaget. Eftersom endast en mindre del av underskotten kunde kvittas fördes resterande underskott vidare till närmast följande beskattningsår och gav upphov till underskott vid den då aktuella taxeringen. På grund av att kommanditbolaget fått ett ackord utan konkurs beskattningsåret 1999 minskades bolagets avdrag för underskott enligt 40 kap. 21 § IL. Vid den löpande redovisningen av den justerade anskaffningsutgiften som X AB lämnade i sina inkomstdeklarationer minskade underskotten från kommanditbolaget anskaffningsutgiften. I anslutning till att kommanditbolaget fått ackord ökade bolaget anskaffningsutgiften med ett belopp motsvarande den del av bolagets underskott som minskats till följd av ackordet. Vid X AB:s redovisning av avyttringen av andelen i kommanditbolaget till följd av likvidationen inkomsttaxeringen 2004 godtog Skatteverket inte bolagets justering av anskaffningsutgiften. Med hänvisning till att det var X AB:s underskott som föll bort genom kommanditbolagets ackord, och inte kommanditbolagets underskott, skulle de senare underskotten få fullt genomslag.

Allmänna ombudet ansökte om förhandsbesked avseende bl.a. om det belopp som svarar mot den minskning av avdrag för underskott som aktiebolaget som delägare i kommanditbolaget får vidkännas på grund av ackord som kommanditbolaget fått skulle beaktas när anskaffningsutgiften för andelen justeras enligt 50 kap. 5 § IL.

Nämnden ( A, W, M, N, S, Sj, St) gjorde följande bedömning.

– – – En av de poster som enligt 50 kap. 5 § andra stycket IL skall minska anskaffningsutgiften för en andel i ett handelsbolag är belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av handelsbolagets underskott. – Av motiven framgår att för en juridisk person som är delägare i ett handelsbolag skall andelen av handelsbolagets underskott normalt påverka den juridiska personens anskaffningsutgift för andelen eftersom den ingår som en post i dess enda förvärvskälla tillsammans med övriga poster. Uppstår underskott kan detta utnyttjas nästa år men utgör då inte underskott från handelsbolaget och påverkar inte anskaffningsutgiften. För fysiska personer gäller att underskott från handelsbolag påverkar anskaffningsutgiften bara när det finns en särskild kvittningsmöjlighet som också utnyttjas (se prop. 1999/2000:2 del 2 s. 597 f. och prop. 1988/89:55 s. 16 f.). – Av förarbetena framgår vidare att utrymme även finns för att vid justeringen av anskaffningsutgiften beakta senare tillkommande omständigheter, omnämnda som nya omständigheter som borde påverka vinstberäkningen (se prop. 1988/89:55 s. 19 och 24). En sådan tolkning får anses förenlig med lagtextens ordalydelse.

Enligt nämndens uppfattning får den i förevarande ärende aktuella förlusten av rätten till avdrag för underskott till följd av ackordet anses utgöra en sådan ny omständighet som skall slå igenom vid bolagets justering av anskaffningsutgiften för andelen i kommanditbolaget. Det innebär att ett belopp som svarar mot bolagets minskning av avdrag för underskott inte skall anses utgöra ett sådant belopp som dragits av som bolagets andel av kommanditbolagets underskott enligt 50 kap. 5 § andra stycket IL varmed anskaffningsutgiften skall minskas.

Förhandsbesked den 21 juni 2006. Överklagat av Allmänna ombudet som yrkar att beslutet fastställs.

6.4 Tre personer som tillsammans ägde aktierna i X AB avsåg att som villkorat aktieägartillskott överlåta aktierna till ett annat aktiebolag i vilket de tillsammans ägde huvuddelen av aktierna. En fråga var om 53 kap. 3 § IL, att den överlåtna tillgången skall anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar tillgångens omkostnadsbelopp eller marknadsvärde om detta är lägre, skulle vara tillämpligt. Aktierna i X AB hade ett betydande övervärde i förhållande till ägarnas anskaffningsutgifter.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) svarade nej med följande slutsats.

För att bestämmelsen i 53 kap. 3 § IL skall vara tillämplig på ifrågavarande tillskott krävs enligt 2 § i samma kapitel att aktierna överlåts utan ersättning eller mot ersättning som understiger såväl aktiernas marknadsvärde som omkostnadsbelopp. Ett villkorat aktieägartillskott leder till att aktieägaren som ersättning får en tillgång i form av en ”svävande fordringsrätt” (jfr RÅ 2005 not. 82). Av omständigheterna framgår att värdet av denna tillgång får anses överstiga aktiernas omkostnadsbelopp. Bestämmelsen i 53 kap. 3 § IL är därför inte tillämplig.

Förhandsbesked den 28 april 2006. Överklagat av sökandena och av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

7 Utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag

Ett ärende gäller om utomståenderegeln i 57 kap. 5 § IL är tillämplig i ett fall då den skattskyldige genom holdingbolag och tillsammans med utomstående innehar aktier i ett fåmansföretag där den skattskyldige är verksam i betydande omfattning (7.1). Frågan i det andra ärendet är om två företag som ingår i en franchisingverksamhet, där det ena har övergripande ansvar över verksamheten och samordningsansvar och det andra ägnar sig år den utåtriktade verksamheten, bedriver samma eller likartad verksamhet enligt 57 kap. 4 § första stycket 1 IL (7.2.)

7.1 A var verksam i X AB i betydande omfattning. Tillsammans med en annanfysisk person ägde A direkt och indirekt genom holdingbolag aktier motsvarande en majoritet av rösterna i X AB. Vidare ägde utomstående aktier i bolaget i betydande omfattning och hade rätt till utdelning. Aktierna i X AB var noterade på Stockholmsbörsens O-lista.

Fråga var om X AB skulle bli ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 § IL (fråga 1) och om utomståenderegeln i 57 kap. 5 § skulle bli tillämplig (fråga 2) om aktierna i X AB inte längre skulle noteras på börs utan bli föremål för marknadsmässig omsättning utanför en börs.

Nämnden (A, W, G, M, N, S, St) fann att X skulle bli ett fåmansföretag om bolagets aktier inte längre noteras vid en börs. Därav följde enligt nämnden att A:s andelar i holdingbolagen blir kvalificerade enligt 57 kap. 4 § första stycket 2 om inte utomståenderegeln i 5 § samma kapitel skulle bli tillämplig. I den delen anförde nämnden följande efter att ha redovisat aktuell lagtext.

Av de förutsättningar som lämnats i ärendet framgår att utomstående äger aktier i X AB i betydande omfattning och har rätt till utdelning, dvs. i företaget där A är verksam i betydande omfattning. – Enligt nämnden omfattar lagtexten även en situation som den förevarande, att det utomstående ägandet avser aktierna i det bolag, X AB, vari A är verksam i betydande omfattning, medan de andelar som är kvalificerade för A enligt 57 kap. 4 § IL och som är föremål för prövning i ärendet är andelarna i holdingbolagen som direkt och indirekt äger aktier i X AB (jfr prop. 1995/96:109 s. 92–93 och RÅ 2004 ref. 124). – Med hänsyn till det anförda och då särskilda skäl inte visats vara för handen skall A:s aktier i holdingbolagen inte anses som kvalificerade andelar enligt 57 kap. IL.

Förhandsbesked den 16 mars 2006. Överklagat av Skatteverket såvitt avser fråga 2 som yrkar att beskedet fastställs.

7.2 Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) har avgjort ett ärende där huvudfrågan var om två företag som ingick i en franchisingverksamhet, där det ena hade övergripande ansvar över verksamheten och samordningsansvar och det andra ägnade sig år den utåtriktade verksamheten, bedrev samma eller likartad verksamhet enligt 57 kap. 4 § första stycket 1 IL. En ansökan från samma person med samma fråga prövades av nämnden under år 2005 (se 05.10.8.1) varvid nämnden svarade nej. Regeringsrätten undanröjde emellertid förhandsbeskedet eftersom ett tillräckligt underlag för att bedöma en första fråga – om sökandens aktier var kvalificerade andelar på grund av hans arbete i det aktuella bolaget – inte ansågs föreligga. Sökanden har därefter inkommit med en ny ansökan där samma förutsättningar för att bedöma huvudfrågan lämnades som i det förra ärendet och som besvarades av nämnden på samma sätt som i det förra ärendet.

Förhandsbesked den 30 juni 2006. Överklagat av Skatteverket.

8 Pensionsanknutna frågor

Frågan i det första ärendet är om utfallande belopp vid arbetslöshet från s.k. inkomstförsäkringar som tillhandahålls av fackförbund skall inkomstbeskattas (8.1). I det andra om tillgångar som hänför sig till livförsäkringar som ett aktiebolag säljer genom gränsöverskridande verksamhet i ett annat EU-land eller genom en filial i ett EES-land skall ingå i kapitalunderlaget vid bolagets beräkning av avkastningsskatt (8.2). Det två avslutande ärendena gäller dels om en försäkring utformad som en fondförsäkring, där tillgångarna kan placeras även i andra värdepapper än fondandelar samt i likvida medel och där tillgångarna förvaltas av försäkringsbolaget, kan anses vara en pensionsförsäkring enligt IL (8.3), dels vid tillämpning av EG-rätten om försäkring som ett irländskt försäkringsbolag tillhandahåller i Sverige skall likställas med en svensk fondförsäkring enligt 58 kap. 15 § IL trots att tillgångarna kan förvaltas i interna fonder i försäkringsbolaget i stället för i ett särskilt fondbolag (8.4).

8.1 För att medlemmarna skulle få ett bättre skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet hade fackförbundet X tecknat avtal med försäkringsbolag om arbetslöshetsförsäkringar för medlemmarna, s.k. inkomstförsäkringar. Avtalet avsåg två försäkringar, en obligatorisk och en frivillig försäkring. Medlem som uppfyllde villkor bl.a. om medlemskap i viss arbetslöshetskassa omfattades av den obligatoriska försäkringen. Premien betalades som en del av medlemsavgiften till X. Villkoren för att en medlem skulle kunna teckna den individuella tilläggsförsäkringen var snarlika. Premien skulle betalas individuellt av medlemmen. För att ha rätt till ersättning från försäkringarna skulle krävas att medlemmen har en inkomst över inkomsttaket i arbetslöshetskassan. Från den obligatoriska försäkringen skulle ersättning kunna betalas ut – efter fem karensdagar – i högst 120 dagar per arbetslöshetsperiod. I omedelbar anslutning därtill skulle ersättning kunna betalas ut från den frivilliga försäkringen i ytterligare 140 dagar. En medlem som var ansluten till såväl den obligatoriska som den frivilliga inkomstförsäkringen frågade bl.a. om utfallande belopp på försäkringarna var skattepliktiga.

Nämnden (A,W, G, M, S, Sj, St) svarade nej. Av motiveringen framgår bl.a. följande.

– – – Eftersom fråga inte är om försäkring som tagits på grund av tjänst (jfr RÅ 1982 Aa 136) – och ersättningar från inkomstförsäkringarna inte heller omfattas av (10 kap. 1 §) tredje stycket – är frågan om de skall behandlas som tjänst med stöd av 10 kap. 2 § IL. – Enligt den paragrafen behandlas som tjänst rätt till vissa betalningar. Såvitt nu är av intresse anges i punkten 2 livränta, periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster som inte är ersättning för avyttrade tillgångar och i punkten 6 vissa förmåner som avses i 11 kap. IL, däribland dagpenning från svensk arbetslöshetskassa i 11 kap. 36 §. Punkten 6 som tillkom genom IL saknar motsvarighet i äldre lagstiftning. Skälet till att uttryckligen ange att dagpenningen, liksom övriga ersättningar som hänvisas till i punkten 6, skall behandlas som tjänst var att ersättningarna ifråga annars knappast kan anses som ett utflöde av någon ”tjänst” (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 116). – Ersättningar från inkomstförsäkringarna och dagpenning från svensk arbetslöshetskassa företer betydande likheter. De utgår på grund av försäkring som inte tecknats i tjänst och motsvarar varandra i fråga om bl.a. ersättningens form och begränsningen av ersättningsperiodens längd. Med hänsyn härtill och till hur 10 kap. 2 § IL är utformad borde ersättningarna – för att kunna hänföras till tjänst enligt denna bestämmelse – omfattas av punkten 6, vilket inte är fallet. – Samma skäl talar mot att jämställa ersättningarna med livränta, periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster enligt punkten 2. – – –

Förhandsbesked den 31 januari 2006. Överklagat av Skatteverket.

8.2 X AB planerade att sälja livförsäkringsprodukter i en annan medlemsstat inom EU, Y, och i en stat inom övriga Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), Z. I Y skulle försäkringarna erbjudas genom gränsöverskridande verksamhet medan bolaget skulle etablera en filial i Z. Frågorna gällde om de tillgångar som hänför sig till försäkringar som skulle tecknas i Y eller Z skulle ingå i kapitalunderlaget vid bolagets beräkning av avkastningsskatt, och, för det fall nämnden skulle svara ja på frågan, om detta strider mot rätten till fri rörlighet enligt EG-fördraget och EES-avtalet.

Nämnden ( A, W, M, N, S, Sj, St) fann att svaret var ja enligt intern rätt (jfr 3 § andra stycket första meningen avkastningsskattelagen) och att en prövning mot EG-rätten inte ledde till något annat resultat. I den delen anförde nämnden bl.a. följande.

I frågan om den fria rörligheten för tjänster och etableringsfriheten kan anses utgöra ett hinder för tillämpning av den aktuella bestämmelsen kan följande anföras. Den olikhet i beskattning som kan uppkomma om verksamheten ifråga bedrivs av utländskt dotterföretag i stället för gränsöverskridande eller genom en utländsk filial är en följd av att medlemsländerna har skilda skattesystem. EG-rätten hindrar emellertid inte att en sådan åtskillnad görs mellan juridiska personer som befinner sig i olika rättsliga situationer genom att skilda nationella skatteregler blir tillämpliga (se generaladvokatens förslag till förhandsavgörande i mål C-446/03 Marks & Spencer punkterna 41–50 och där anmärkta avgöranden). – – –

Förhandsbesked den 29 juni 2006. Överklagat av sökanden.

8.3 Försäkringsaktiebolaget X var ett svenskt livförsäkringsföretag som tillhandahöll pensionsförsäkringar. Planer fanns att lansera en ny typ av pensionsförsäkring där försäkringstagaren skulle bestämma hur tillgångarna i försäkringen skulle placeras och stå den finansiella risken för värdeförändringar av tillgångarna. En skillnad mot fondförsäkringar var att tillgångar i den aktuella försäkringen skulle kunna placeras även i andra värdepapper än fondandelar samt i likvida medel. X, som ägde depån och därmed alla rättigheter gentemot tredje man, skulle inte anlita något fristående fondbolag för förvaltningen. Försäkringskapitalet skulle bestå i sin helhet av villkorad återbäring (jfr 7 kap. 1 § första stycket 4 förmånsrättslagen (FRL). Utbetalningarna från försäkringen kunde komma att variera med hänsyn till värdeförändringar på försäkringskapitalet under utbetalningstiden. Frågan var om försäkringen uppfyllde förutsättningarna för att vara en pensionsförsäkring.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) svarade nej med följande motivering.

Enligt 58 kap. 15 § IL skall det vid bedömningen enligt 11 och 14 §§ (att pensionen under de första fem åren skall betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp, min anm.) av utbetalningarnas storlek under de fem första åren för fondförsäkringar enligt 2 kap. 3 b första stycket 3 FRL bortses från sådana förändringar av beloppen som beror på fondandelarnas kursutveckling. – Av lämnade uppgifter om den aktuella försäkringen framgår att den inte är en sådan försäkring som avses i 58 kap. 15 § IL. Någon möjlighet att anse att försäkringen ändå uppfyller villkoren om utbetalade belopp i 58 kap. 11 och 14 §§ IL föreligger inte. – – –

Förhandsbesked den 11 maj 2006. Överklagat av sökanden och av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

8.4 I ett annat ärende som avgjordes samtidigt var frågan om en försäkring som ett irländskt försäkringsbolag, med tillstånd i sitt hemland att bedriva försäkringsrörelse, skulle tillhandahålla i Sverige kunde likställas med en svensk fondförsäkring trots att tillgångarna enligt irländska regler kunde förvaltas i interna fonder i försäkringsbolaget och att försäkringen därmed inte uppfyllde kravet att vara en fondförsäkring enligt 58 kap. 15 § IL.

Nämnden (A, W, M, N, S, Sj, St) gjorde i frågan om de svenska reglerna var förenliga med EG-rätten följande bedömning.

EU:s gemensamma livförsäkringsmarknad bygger på principerna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn. Om det irländska försäkringsbolaget inte får tillhandahålla den aktuella försäkringen på samma villkor som gäller för en svensk fondförsäkring enligt 58 kap. 15 § IL kommer beskattningen av en sådan försäkring att bli hårdare än för fondförsäkringar vilka uppfyller villkoren för att vara en pensionsförsäkring och som tillhandahålls av svenska försäkringsföretag – – –. Det kan leda till att enskilda avhåller sig från att förvärva fondförsäkringar från försäkringsgivare i andra EG-stater och att sådana försäkringsgivare avhåller sig från att tillhandahålla tjänster på den svenska marknaden. Enligt EG-domstolens praxis innebär det i princip en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster (jfr Regeringsrättens dom den 29 mars 2006 i mål nr 4796–05). – Någon grund att rättfärdiga denna skillnad föreligger inte (jfr Regeringsrättens avgörande i nämnda dom). – Den aktuella försäkringen skall därför vid tillämpningen av 58 kap. 11 och 14 §§ IL behandlas som en fondförsäkring enligt 15 § samma kapitel.

Förhandsbesked den 11 maj 2006. Överklagat av Skatteverket.

9 Överklagade förhandsbesked

Jfr SN 2003 nr 10, 2004 nr 10, 2005 nr 3 och 10 och 2006 nr 3 och 10. Beteckningen 04.10.6.1, exempelvis, avser ärende 6.1 i SN 2004 nr 10.