Rättsfall

2.1 När omfattas en försäljning av aktier av sjätte direktivets tillämpningsområde?

Det sjätte direktivets tillämpningsområde omfattar endast leverans av varor och tillhandahållande av tjänster mot vederlag inom medlemsstats territorium i skattskyldiga personers ekonomiska verksamhet. I artikel 4.2 i det sjätte direktivet definieras ekonomisk verksamhet som alla verksamheter av producenter, återförsäljare och personer som tillhandahåller tjänster, särskilt utnyttjande av materiella och immateriella rättigheter i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav. Av EG- domstolens praxis framgår sedan tidigare3 att förvärv och innehav av aktier inte i sig utgör ekonomisk verksamhet enligt sjätte direktivet eftersom eventuell aktieutdelning till följd av aktieinnehavet är resultatet av själva ägandet av tillgången och inte vederlag för tillhandahållanden inom ramen för någon ekonomisk verksamhet.4

På vilket sätt har då EG-domstolens praxis utvecklats till följd av målet Kretztechnik och vad gäller avseende försäljning av aktier efter EG-domstolens uttalanden i Kretztechnik? Vi uppfattar det som att domstolen i sin bedömning gör en åtskillnad mellan aktietransaktioner på vad som kallas primärmarknanden å ena sidan och sekundärmarknaden å andra sidan, även om domstolen inte använder dessa termer. Med primärmarknaden förstås handel med ”nya” aktier, dvs. när en emittent genom emission av nya aktier vill anskaffa kapital till sin verksamhet. Det är således fråga om utställande av nya aktier i det utställande bolaget. På sekundärmarknaden handlas med tidigare emitterade aktier. Handel på börsen är ett exempel på handel på sekundärmarknaden. Ett annat är försäljning av aktier i t.ex. ett helägt dotterbolag.

EG-domstolen konstaterar att syftet med en aktieemission är att anskaffa kapital och inte att tillhandahålla en tjänst. Domstolen konstaterar vidare att en aktieemission innebär att emittenten ökar sina tillgångar genom anskaffning av ytterligare kapital. I gengäld får investeraren en ägarandel i det ökade kapitalet och därmed även i det emitterande bolaget. En aktieemission utgör därför, enligt domstolen, varken varuleverans eller tillhandahållande av tjänst mot vederlag i den mening som avses i artikel 2.1 av sjätte direktivet och därmed så omfattas inte en sådan transaktion av direktivets tillämpningsområde. Domstolen kommer till denna slutsats utan att bedöma om en nyemission utgör en ekonomisk aktivitet enligt artikel 4.2. Vi uppfattar detta som logiskt med hänsyn till det sjätte direktivets grundläggande systematik. Intressant är också att domstolen i detta sammanhang påpekar att emissionen ur aktieägaren/investerarens synpunkt är en investering eller kapitalplacering, och inte en betalning av ett vederlag.5 Detta är intressant eftersom domstolen låter transaktionens karaktär sett ur motpartens perspektiv (investerarens) ha betydelse vid tolkning av samma transaktion för emittenten.

För att komma till denna slutsats redogör domstolen även för sin tidigare praxis och hur denna ska tolkas vid handel med aktier på sekundärmarknaden.6 Som angivits ovan framgår det av tidigare praxis att förvärv och innehav av aktier inte utgör ekonomisk verksamhet i det sjätte direktivets mening. Därför kan inte heller transaktioner som består i överlåtelse av sådana aktier utgöra ekonomisk verksamhet.7 Det finns dock ett undantag härifrån. Det är om transaktionen utförs av ett företag som systematiskt genomför transaktioner avseende förvärv och försäljning av aktier i syfte att fortlöpande vinna intäkter.7 Med det torde förstås att en aktieförsäljning utgör en ekonomisk verksamhet om det är en självständigt bedriven värdepappershandel med ett vinstsyfte. Transaktioner i en sådan verksamhet är undantagna från skatteplikt enligt artikel 13 B d 5 i sjätte direktivet. Försäljning av aktier i ett t.ex. dotterbolag kan inte anses utgöra en självständig verksamhet avseende aktiehandel. Försäljning av aktier i dotterbolag utgör därför ingen ekonomisk verksamhet.

Sammanfattningsvis framgår det av domen att transaktioner rörande aktier kan vara av tre olika typer i mervärdesskattehänseende. Den första är utfärdande av nya aktier genom aktieemission. Detta är en transaktion som inte omfattas av sjätte direktivets tillämpningsområde eftersom emittenten inte tillhandahåller någon tjänst mot vederlag. Den andra typen är försäljning av aktier som utgör värdepappershandel. Sådan transaktioner omfattas av direktivets tillämpningsområde. Den tredje typen, försäljning av aktier som inte utgör värdepappershandel, t.ex. dotterbolagsaktier. Dessa transaktioner omfattas inte av direktivets tillämpningsområde.

För alla de företag som under de senaste åren genomfört aktieemissioner för att skaffa kapital till sin verksamhet så innebär det att dessa företag inte har bedrivit värdepappershandel utan istället har transaktionerna fallit utanför sjätte direktivets tillämpningsområde. Det samma gäller företag som avyttrat aktier i dotterbolag.

Det bör noteras att grunden för att försäljning av aktier i t.ex. dotterbolag respektive nyemission inte omfattas av sjätte direktivets tillämpningsområde inte är densamma. Vid nyemission är det inte fråga om tillhandahållande mot vederlag medan det vid försäljning av dotterbolagsaktier inte är en del i en verksamhet som består i utnyttjande av tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav, d.v.s. det är ingen ekonomisk verksamhet.

2.2 Föreligger avdragsrätt för kostnader i samband med en aktieförsäljning?

Vid bedömningen av om avdragsrätt föreligger för ingående skatt hänförlig till den av Kretztechnik genomförda nyemissionen ställer EG-domstolen upp två grundsatser för den gemensamma mervärdesskatteordningens avdragssystem som framgår av EG-domstolens tidigare praxis.9

1. Rätten till avdrag för ingående skatt utgör en oskiljaktlig del av mervärdesskatteordningen och kan i princip inte inskränkas.10

2. Syftet med avdragssystemet är att säkerställa att mervärdesskatt inte till någon del belastar en näringsidkare inom ramen för dennes ekonomiska verksamhet, på villkor att verksamheten är skattepliktig.11

Av den andra grundsatsen följer enligt domstolen att avdragsrätt endast föreligger om de ingående transaktionerna har ett direkt och omedelbart samband med utgående transaktioner som medför avdragsrätt. Detta kan tyckas som ett strikt krav. Domstolen utvecklar dock detta genom att slå fast att ett direkt och omedelbart samband betyder att förvärven är en del av kostnadskomponenterna för tillhandahållande av skattepliktiga varor eller tjänster. Syftet med Kretztechinks nyemission var att anskaffa kapital till bolagets momspliktiga verksamhet. Kostnaderna för nyemissionen utgjorde därför indirekta kostnader för skattepliktiga tillhandahållanden. Det var således allmänna kostnader i Kretztechniks samlade verksamhet, varför avdragsrätt förelåg för Kretztechnik.

Vår slutsats av domen är att är att avdragsrätt föreligger för alla kostnader som direkt eller indirekt utgör komponenter i priset för sålda varor eller tjänster, under förutsättning att varorna eller tjänsterna är skattepliktiga. Vidare framgår det av domen att ett förvärv inte kan sägas ha ett direkt och omedelbart samband med en transaktion som faller utanför direktivets tillämpningsområde. Det är inte möjligt enligt artikel 17.1 och 17.2 i sjätte direktivet eftersom avdragsrätten måste bedömas efter utgående transaktioner som faller inom direktivets tillämpningsområde.