Den som vill bli egen företagare måste idag ansöka hos Skatteverket om F-skattsedel. Den fråga som skall prövas av Skatteverket är om den enskilde kommer att bedriva näringsverksamhet, alltså förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt med vinstsyfte och varaktighet.
Den allmänna uppfattningen tycks vara att det finns en stor sysselsättningspotential i den privata tjänstesektorn och att det är viktigt att denna grupp ges goda möjligheter att bedriva sin verksamhet och att utvecklas. Dessa företagare säljer framför allt sin tid och sitt kunnande. De har sällan stora omkostnader eller stora lager och de ser egenföretagandet som ett naturligt alternativ till anställning. Allt fler unga människor idag går i tankar om att starta eget. Försvåras möjligheterna för denna grupp att få F-skattsedel kommer Sverige att få problem med nyföretagandet. Den senaste tiden har jag sett ett antal utspel från våra politiker att det skall bli svårare att få F-skattsedel. Hur illa rimmar inte detta med att Sverige måste få fart på företagandet och minska arbetslösheten? Att Skatteverket och politikerna vill stoppa fusket med F-skattsedel stödjer jag helt och hållet. Men det får inte gå ut över de företagare som tar ansvar för sin egen försörjning och inget hellre vill än att bygga en affärsrörelse. Jag måste tyvärr säga att jag alltför ofta stöter på företagare som inte lyckats få F-skattsedel av det skälet att Skatteverket inte anser att de tar någon risk eller att de styrs i alltför hög grad av uppdragsgivaren.
Idag prövas företagarens rätt att få F-skattsedel innan verksamheten påbörjats. Hur är det möjligt för Skatteverket att på förhand bedöma om personen har ett ärligt uppsåt med sitt företagande eller hur verksamheten över tiden kommer att utveckla sig! Att inte få en F-skattsedel innebär i praktiken att företagaren på förhand döms och utesluts från möjligheten att idka näringsverksamhet. Personen döms i den meningen att hon eller han inte anses vara en företagare utan tvångsvis anses som anställd skatterättsligt och utesluten i den meningen att företagaren inte kan göra annat än att söka sitt uppehälle genom att försöka hitta en anställning, arbeta svart eller söka sitt uppehälle genom socialförsäkringssystemet. Är det Skatteverkets uppgift att styra människor in i en anställning eller är detta en sak för den enskilde att själv ta ställning till. Såvitt jag vet har Skatteverket inte fått i uppdrag att arbeta med arbetsmarknadspolitiska frågor. Har parterna valt att samarbeta genom ett uppdragsgivar/uppdragstagarförhållande är det väl inte självklart att parterna efter det att Skatteverket bestämts sig för att inte bevilja F-skattsedel väljer att samarbeta genom ett anställningsförhållande istället. Jag har svårt att inte koppla den skatterättsliga bedömningen till det arbetsrättsliga området där i princip samma kriterier används som i skatterätten för att klassificera en relation mellan en uppdragstagare och uppdragsgivare. Den arbetsrättsliga bedömningen har jag större förståelse för då den syftar till att skydda en svagare part. Den anmärkningsvärda skillnaden är att det arbetsrättsligt är uppdragsgivaren respektive uppdragstagaren som styr över processen. Myndigheterna kan således inte tvångsvis bestämma att en person skall vara anställd om inte någon av parterna vill detta. Det måste vara upp till parterna att också skatterättsligt bestämma om de önskar verka i en anställningsrelation eller ett uppdragsförhållande. Låt företagaren få sin F-skattsedel, givetvis under förutsättning att det är en förvärvsverksamhet som skall bedrivas, och satsa istället resurser på att kontrollera att företagaren sköter sina åtaganden gentemot det allmänna. Missköter företagaren betalning av skatter och avgifter skall självklart F-skattsedeln återkallas tillfälligt, sättas på särskild bevakning eller dras in för gott. Jag har förstått att det är åt detta håll Skatteverket centralt önskar styra den lokala handläggningen.
I ett nyligen publicerat styrdokument från Skatteverket (diarienummer 427551-04/113) anges tydligt att F-skattsedel skall tilldelas om verksamheten som sådan kan utgöra näringsverksamhet. Inga ingående utredningar i frågan om näringsverksamhet föreligger eller ej skall göras när ansökan behandlas. Kontrollen skall göras i efterhand. Tyvärr har detta styrdokument inte slagit igenom på de lokala kontoren. Det hjälper inte ens att företagaren hänvisar till detta dokument.
De lokala kontorens mekaniska sätt att bedöma frågan om det bedrivs en verksamhet som uppfyller kraven yrkesmässigt och självständigt eller ej är bl.a.
om företagaren har varit anställd hos uppdragsgivaren tidigare
om företagaren har egen utrustning eller får använda sig av uppdragsgivarens
hur många kunder företagaren har och under hur långa perioder uppdragen löper
vilken typ av investeringar företagaren gjort och till vilka värden
om företagaren tar en ekonomisk risk.
Jag tänkte kort beröra de två sista punkterna som fått mig att flyga i taket. I ett av de ärenden jag handlägger har Skatteverket åberopat till stöd för att neka företagaren F-skattsedel att företagaren inte gjort några större investeringar. Jag har svårt att förstå vad detta har för betydelse. Företagaren hyr lokal när det behövs och i övrigt krävs ingen utrustning. Detta skulle kunna beskriva min egen verksamhet. I princip skulle jag kunna ha en mobiltelefon, låna en lagbok på biblioteket och hyra sammanträdesrum i det fall jag skall träffa en klient. Innebär detta att jag helt plötsligt skulle få problem med F-skattsedeln? Vidare hävdar Skatteverket att personen inte har ett lager och därför inte tar någon risk. Vad är detta för krav och trams? Skatteverket verkar inte riktigt förstå att man vanligtvis inte har ett lager i en tjänsteproducerande verksamhet. Tesen är således: utan lager eller investeringar ingen risk och därför ingen F-skattsedel. Det borde vara allmänt känt att företagare tar en större risk ekonomiskt än de personer som nu valt att vara anställda. Varför beaktas inte denna allmänna risk? För det fall det nu skulle vara så att företagaren hittat en affärsidé/verksamhet i vilken risken är liten eller helt saknas har företagaren enligt min uppfattning lyckats hitta den perfekta verksamheten.
Den praktiska tillämpningen såväl hos Skatteverket som hos domstolarna måste förändras och följa de förutsättningar som idag gäller på arbetsmarknaden. Huruvida detta kräver en lagändring är jag inte säker på men däremot är jag säker på att det idag är rena lotteriet för att få F-skattsedel. Vidare bör den skatterättsliga tillämpningen följa den arbetsrättliga och låta parterna själva bestämma i vilken form deras samarbete skall ske i. Missbrukas denna frihet skall givetvis myndigheterna ha full rätt att återkalla F-skattsedeln.
Advokat Peter Sjögren är skattejurist och delägare i Delphi & Co.