Tyvärr råkade jag lägga undan nr 5/2005 utan att ha läst alla artiklar, och när jag nu äntligen kommit att göra det är det i senaste laget för en kommentar. Ändå tycker jag det vore synd om Franciska Petterséns och Maj-Britt Remstams intressanta bidrag skulle lämnas ofullständigt med avseende på svensk praxis.
Kärnfrågan gäller om felaktigt debiterad och redovisad moms skall kunna restitueras även om det finns skäl att anta, att skaten övervältrats på köparen. Författarna menar att det i regel åligger Skatteverket att bevisa övervältring för att restitution skall vägras.
Jag skrev om målet i en uppsats, ”Skatterättsliga förutsättningar för civilrättsliga avtal, tryckt i Rättsvetenskapliga studier tillägnade minnet av Philipps Hult, Uppsala 1960, s. 404–408, och omtryckt i ”Tre skatterättsliga uppsatser”, Uppsala 1966 s. 64–68.
Vad de kunde lagt till är att regeringsrätten faktiskt knäckte frågan redan i RÅ 1958 ref 34.1 Det målet gällde Astras krav på återbetalning av varuskatt som inbetalts för halspastillen ”Hexynolsucretter”. När Astra fick Regeringsrätten att förklara att det här gällde medicin och inte godsaker, kom återbetalningsfrågan upp. Skattemyndigheten hävdade att skatten övervältrats och att den omöjliga uppgiften ålåg Astra att visa sig ha fullmakt som ombud för köparna av pastillerna. Astra hade faktiskt, oförsiktigt nog, låtit undslippa sig ett löfte att donera eventuellt restituerat belopp till medicinsk forskning. Men slutet blev att Astra fick sina pengar.
Någon större förmögenhet var det inte fråga om den gången. Men i Danmark var det efter utgången av deras ”Denkavit”-mål (C-200/90) avseende den av EGD underkända, momsliknande ”ambin” en skräckdröm för skattedepartementet att det svenska prejudikatet skulle följas. Så skedde nu inte, men jag tycker nog att historien är värd att berätta i det sammanhang artikeln behandlar.
Leif Mutén är professor emeritus, Handelshögskolan i Stockholm.