Skatterevisioner av de stora koncernerna

1.1 Omfattningen av revisionerna och kontrollpolicyn

Under 1988 påbörjade skattemyndigheterna (SKM) med Riksskatteverket (RSV) som samordnare revisioner av de närmare 200 största koncernerna i landet. I mitten av 1990-talet utökades denna verksamhet till att omfatta de 300 största koncernerna. Revisionerna har varit integrerade, dvs. de har omfattat alla större skatte- och avgiftsområden.

Fram till slutet av 1990-talet utfördes revisionerna inom ett projekt som benämndes Samordnad planmässig revision. Innebörden härav var en relativt omfattande kontroll, både vad avser antalet granskningsområden och antalet granskade bolag inom varje koncern samtidigt som ett urvalsförfarande tillämpades. Ett av syftena med revisionerna inom detta projekt var en kontroll av om skattesystemet fungerar på avsett sätt. Varje enskild skatterevision syftade främst till att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts i enlighet med gällande lagstiftning. Eftersom skatterevisionerna har utförts på traditionellt sätt, dvs. inriktningen och omfattningen av varje enskild revision bestämdes utifrån principen om väsentlighet och risk, föreligger begränsade möjligheter att från de enskilda revisionerna dra slutsatser om i vilken utsträckning beskattningen fungerat på avsett sätt. I stället torde skatterevisionerna i sig genom deras traditionella inriktning ha utgjort en förutsättning för att beskattningen skulle fungera på avsett sätt.

Under 2000 antog RSV en ny kontrollpolicy. Revisionerna av de stora företagen ingår från denna tidpunkt i den s.k. riksplansaktiviteten Kontroll av stora företag. Aktiviteten innefattar liksom tidigare revision men har utökats till att omfatta s.k. skrivbordskontroll, som enkelt uttryckt innebär att kontrollen sker med utgångspunkt i det granskade företagets deklarationer. Den nya kontrollpolicyn innebär att kontrollen ska inriktas på sådana områden som kan innebära risk för stora skattefel på kort eller lång sikt. Val av kontrollform liksom val av omfattning ska alltid övervägas. Oavsett kontrollform ska underlagen för kontrolluppgifter alltid stämmas av.

1.2 RSV:s uppföljning och utvärdering

Kontrollen av de allra största företagen har en särskild strategisk betydelse för skattesystemets funktionssätt, inte minst på grund av att de största företagen sammantaget svarar för en mycket stor andel av de totala skatte- och avgiftsbeloppen och har ett mycket stort antal anställda. Dessutom får deras tolkningar av skattereglerna och av vad som är god redovisningssed genomslag även för näringslivet i övrigt. Bland annat på grund härav har RSV ansett det angeläget att göra en utvärdering av materiella frågor. Hittills har de processansvariga till RSV inrapporterat 140 färdigbehandlade koncerner. Dessa koncerner har varit föremål för revisioner under åren 1988 t.o.m. 1999.

I samband med planeringen av revisionerna beslutades att en uppföljning skulle ske även av det beloppsmässiga utfallet av beslut och domar i SKM respektive domstolar angående de höjningar som blivit resultatet av revisionerna.

RSV:s utvärdering av de materiella frågorna och uppföljning av det beloppsmässiga utfallet bygger på rapporter från de processansvariga för revisionerna. När det gäller materiella frågor har rapporteringen varit upplagd så, att den processansvarige för en koncern lämnat rapport till RSV, när samtliga skatte- och avgiftsfrågor, som aktualiserats genom revisionerna i de berörda företagen i koncernen, har färdigbehandlats, dvs. antingen att de vunnit laga kraft i domstol eller att SKM:s beslut inte överklagats. Beträffande RSV:s sammanställningar av de beloppsmässiga resultaten i SKM-beslut och domar har de skett en gång om året sedan 1995. I och med rapporteringen 2002 upphörde den beloppsmässiga uppföljningen. Den sista sammanställningen av de beloppsmässiga resultaten omfattar 330 koncerner. Revisionerna i dessa koncerner är utförda under tioårsperioden 1988–1997.

3.1 Allmänt

De frågor som varit tvistiga har i ganska många fall rört problemställningar som inte tidigare behandlats. Med andra ord är det ett antal oprövade områden som beträtts, framför allt när det gäller internationella skattefrågor men även frågor rörande t.ex. god redovisningssed. Detta har i sin tur fört med sig att berörd SKM-personal, såväl skatterevisorer som processförare, vidgat sina erfarenheter genom revisionsverksamheten och den därmed sammanhängande processföringen.

Det förekommer ibland att SKM och det företag, som är föremål för skatterevision, kommer fram till en gemensam syn i en oklar fråga, t.ex. hur redovisningen av en viss typ av pågående arbete bör ske. Därvid har det visat sig att företaget i fråga inte alltid följer ”överenskommelsen”. Detta har kunnat konstateras vid företagen uppföljningsrevision eller i samband med att koncernen blivit föremål för revision på nytt. Rent allmänt torde kunna sägas att det är viktigt att SKM så långt möjligt konstaterar huruvida ett företag rättar sig efter vad som påpekats i samband med revisionen eller efter ett domstolsutslag i en tvistig fråga, som gått företaget emot.

I knappt hälften av inrapporterade koncerner, har höjningarna av inkomsttaxeringarna överhuvudtaget inte överklagats, vare sig de beslutats av taxeringsnämnd eller länsrätt (på yrkande av SKM) enligt den gamla taxeringslagen eller av skattenämnd (SN) enligt nuvarande taxeringslag.

I nästan hälften av antalet lagakraftvunna beslut som avser företags inkomsttaxeringar har företagen nöjt sig med SKM:s beslut. Om antalet lagakraftvunna beslut i länsrätterna (LR) också räknas in kan konstateras att 81 procent av det totala antalet lagakraftvunna beslut är färdigprövade i och med LR:s beslut.

Vad gäller mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter har företagen accepterat SKM:s beslut i omkring 9 fall av 10.

3.2 Frekventa frågor

De processansvariga har haft att redovisa vanligt förekommande felaktigheter. Med ledning härav har RSV gjort en sammanställning av s.k. frekventa frågor. Det är dock inte möjligt att närmare precisera detta uttryck. Om det konstaterats att en viss fråga (felaktighet) förekommit i betydande antal i de här 140 aktuella koncernerna har den betecknats som frekvent. Det finns således även ett subjektivt inslag vid bedömningen av frekvensen.

Nedan följer en uppräkning av frekventa frågor, varvid uppdelning skett dels på företagens inkomsttaxeringar, mervärdesskatt och arbetsgivarkontroll, dels på anställdas inkomsttaxeringar.

3.3 Avvikelser från klara skatteregler eller praxis

De fall som innebär avvikelser från klara regler sammanfaller beträffande företagsskattefrågor i flera fall med ovan uppräknade frekventa frågor, t.ex. inkuransavdrag, direktavdrag för inventarieköp, premier för kapitalförsäkringar, representation, kostnader för förvärv av förvärvskälla och medlemsavgifter. Därutöver kan nämnas: nedskrivning av kundfordringar har skett i de fall där borgen eller bankgaranti lämnats, reservering för framtida garantiutgifter har skett i strid med reglerna i dåvarande kommunalskattelagens bestämmelser, direktavdrag har gjorts för inventarier som i strid med RSV:s rekommendationer ansetts vara av mindre värde, och inkomstskatt har felaktigt avdragits vid beräkning av rörelseinkomsten.

Ovan, under avsnitt 3.2, uppräknade frekventa mervärdesskattefrågor utgör samtidigt avvikelser från klara regler.

När det gäller anställdas löneförmåner kan uppräkningen ovan, under avsnitt 3.2, också i de flesta fall hänföras till avvikelser från klara regler. Exempel på ytterligare ersättningar eller förmåner, som visserligen inte varit frekventa, men där det är fråga om avvikelser från klara regler är följande: ej deklarerade tantiem, övertagande av bil från arbetsgivaren utan vederlag, företagsledares 50-årsfest med privat inbjudna gäster bekostat av arbetsgivaren, kostnadsfri användning av företaget tillhörig segelbåt för privat bruk, och privata advokatkostnader som betalats av arbetsgivaren.

3.4 Skattefrågor i intern svensk rätt

3.5 Utlandsfrågor

De företag som ingår i koncernrevisionerna tillhör den del av svenskt näringsliv som har en särskilt omfattande internationell verksamhet. Detta har bidragit till en stark fokusering på utlandsfrågorna både vid revisionerna och i efterföljande skatteprocesser.

När koncernrevisionsverksamheten startade var rättspraxis på utlandsområdet tunnsådd. Den praxis som finns beträffande koncernintern prissättning hänför sig i huvudsak till den lydelse korrigeringsregeln (numera i 14 kap. 19 § IL) hade före 1983 års lagändring. Rättsfallen gällde ofta konstellationen svenskt moderbolag – utländskt dotterbolag, för vilka särskild försiktighet skulle iakttas vid justering av det svenska företagets inkomst. Även Shellmålet, RÅ 1991 ref. 107, som föregick den samordnade planmässiga revisionsverksamheten, avsåg taxeringsår före 1983.

Det allmännas motgångar i domstolarna när det gäller internationella skattefrågor synes i ganska stor utsträckning ha berott på att relevant och fullständig information saknats om granskade transaktioner. I vissa fall har utredning från företagets sida presterats först i domstol. Beträffande prissättningen finns i OECD:s riktlinjer från 1995 rekommendationer om att företagen dokumenterar sina internpriser. RSV har på uppdrag av regeringen under år 2003 avlämnat en rapport om uppgiftsskyldighet för internationella företag – RSV Rapport 2003:5 Skyldighet för internationellt verksamma företag att lämna uppgifter om internpriser. Det är givet att företagens medverkan med lämplig dokumentation främjar effektiviteten i utredningarna. Utredningen av de relevanta omständigheterna i t.ex. ett varuprissättningsmål bör självfallet ske redan på revisionsstadiet. På detta stadium bör även eventuella kompensationsinvändningar från företaget utrönas och bemötas.

Svårigheten på området är att fastställa de priser och villkor som gäller på en marknad (s.k. armlängdspris). OECD arbetar kontinuerligt med att utveckla området och ta fram förbättrade metoder för att bestämma ett armlängdspris. Domstolarna har av försiktighetsskäl krävt att felprissättningen varit av viss storlek. I revisionspromemoriorna finns några exempel på varuförsäljningar till utländska dotterbolag, där domstolen inte ansett det utrett att den felaktiga prissättningen varit så påtaglig som SKM gjort gällande. I ett fall begränsade SKM sitt yrkande till LR om eftertaxering från 60 till 10 milj. kr. Bolaget godtog därefter myndighetens talan.

OECD:s rapporter används flitigt av såväl företag, SKM som domstolar i utredningar och skatteprocesser. Detta har bidragit till en ökad förståelse och kunskap om den praktiska tillämpningen av armlängdsprincipen. Som exempel kan nämnas den osäkerhet om rättsläget som tidigare rådde kring frågan om skyldighet för svenska företag att kräva betalning för koncerninterna tjänster som företaget tillhandahåller utländska närstående företag.

Vid en taxeringsrevision uppkom fråga om den skattemässiga behandlingen av ett svenskt moderbolags kostnader för forskning och utveckling (FoU) till den del kostnaderna kunde hänföras till dotterbolagens verksamhet. Utredningen i målen gav vid handen att mer än hälften av tillverkningen inom koncernen bedrevs utomlands, bl.a. av dotterbolag i Brasilien och Argentina. FoU utfördes och bekostades i huvudsak centralt av det svenska moderbolaget. SKM å ena sidan ansåg att det svenska moderbolaget skulle debitera de utländska dotterbolagen viss del av kostnaderna. Moderbolaget å andra sidan hävdade att kostnaderna som sådana var avdragsgilla som normala driftkostnader och att det i svensk rätt inte ställs något krav på att ett företag är skyldigt att debitera andra koncernföretag för kostnader av nämnda slag. Kostnaderna skulle ha varit lika stora även om verksamheten i Sydamerika inte funnits. Forskningsuppdragen hade inte beställts av de sydamerikanska dotterbolagen och den nytta dessa hade haft av FoU-verksamheten hade inte stått i rimlig proportion till kostnaderna.

KR i Jönköping inledde i sin dom av den 28 februari 20012 domskälen med en redogörelse för relevanta delar av OECD:s rapporter och framhöll att dessa, enligt RR:s uttalande i RÅ 1991 ref. 107, kan användas vid tolkningen av internprissättningsområdet. Vidare framhöll rätten att det av utredningen ej framgått annat än att fakturering förekommit mellan företag utan intressegemenskap i motsvarande situation. Moderbolagets invändning att bolaget självt hade fått bära kostnaderna om dotterbolagen inte existerat var därför inte bärande. Vidare fann KR att dotterbolagen i sig hade haft nytta av FoU-arbetet i Sverige och att moderbolaget därför borde ha debiterat dotterbolagen för denna förmån eller tagit ut ersättning från dotterbolagen i enlighet med de av OECD anvisade metoderna. KR konstaterade att moderbolaget hade avvikit från armlängdsprincipen och justerade dess inkomst enligt korrigeringsregeln efter att ha tagit viss hänsyn till av företaget framförda invändningar.

Vidare ska vid tillämpning av korrigeringsregeln en helhetsbedömning göras av koncernföretagens affärer med varandra. Så snart SKM påvisat en prisavvikelse övergår bevisbördan på företaget för invändningar om att det kompenserats genom andra transaktioner. Det ska t.ex. finnas ett konkret samband mellan en prisavvikelse och den kompensation som sägs ha erhållits. Den skattskyldige har bevisbördan för att klarlägga sambandet. I flera KR-avgöranden har kompensationsinvändningar inte godtagits eftersom något affärssamband inte förelegat eller påvisats mellan svenska och utländska koncernföretag. Utdelning på näringsandelar i utländska dotterbolag eller förväntad kapitalvinst vid framtida försäljningen av andelar i sådana bolag har inte heller accepterats som kompensation.

När det gäller räntefria eller lågförräntade lån från svenska moderbolag till utländska dotterbolag har SKM vanligtvis haft framgång under senare tid. RR har normalt bedömt konsekvenserna av att avstå från ränta på fordringar i internationella koncernförhållanden utifrån korrigeringsregeln. Att avstå från eller skjuta upp uttagandet av ränta kan endast godtas om det föreligger affärsmässiga skäl såsom under ett uppbyggnadsskede då ett dotterbolag behöver stöd från moderbolaget. I ett fall hade ett svenskt moderbolag debiterat sitt utländska dotterbolag ränta på lån med lägre belopp än vad moderbolaget erlagt till långivande bank. Vid utredning befanns att syftet med arrangemanget var att förbättra dotterbolagets resultat för att möjliggöra att vissa förlustavdrag kunde utnyttjas i det land bolaget var hemmahörande. Domstolen avslog bolagets talan och följde SKM:s linje.

En fråga som prövats i ett antal avgöranden är huruvida beskattning ska ske hos svenska moderbolag för utställda borgensförbindelser eller stödbrev till förmån för utländska dotterbolag. I flera KR-avgöranden har sådana yrkanden ogillats men i dom från KR i Stockholm av den 23 juni 20033 har moderbolaget beskattats i detta hänseende för omkring 23,6 milj. kr. LR konstaterade att bolaget självt i den s.k. finansmanualen hade ansett att garantierna påverkade bolagets egen finansiering och att bolaget normalt debiterade en avgift på en procent av åtagandets nominella belopp, varför garantiförbindelserna var att betrakta som debiteringsbara tjänster. KR lämnade bolagets besvär utan bifall och uttalade att den av bolaget framförda omständigheten att garantierna till sin karaktär inte avsåg borgensförbindelser vid upplåning av rörelsekapital utan andra former av åtaganden som bolaget inte betingat sig ersättning för i finansmanualen, inte föranledde någon annan skatterättslig bedömning. Bolaget har överklagat KR:s dom.

I viss utsträckning har rättspraxis klarlagts genom koncernmålen. Av t.ex. RÅ 1994 not. 697 framgår att avdragsrätt föreligger för marknadsföringsbidrag till rena försäljningsbolag utomlands vilka marknadsför varor som tillverkats hos det svenska moderbolaget. I RÅ 1994 ref. 85 godtogs däremot inte avdrag till ett utländskt koncernföretag som planerat och påbörjat egen tillverkning. Det är inte ovanligt att bidrag lämnas till utländska koncernbolag som delvis säljer det svenska bolagets produkter men som inte är renodlade försäljningsbolag. Utredningen och bedömningen av sådana bidrag är vansklig. Ett exempel på detta är KR:s i Stockholm dom av den 22 december 20004 avseende 1991 års taxering. SKM hade vägrat det svenska moderbolaget avdrag för marknadsföringsbidrag till ett dotterbolag i USA för hela det utgivna beloppet om 3,8 miljoner kr. LR delade SKM:s bedömning. KR konstaterade att moderbolaget sålt egentillverkade produkter till dotterbolaget och att denna försäljning fortsatt efter det aktuella beskattningsåret. Försäljningen till dotterbolaget hade under åren 1989–1995 uppgått till totalt 44,4 miljoner kr, varav 11,4 miljoner kr under 1990. KR ansåg att det förelegat ett starkt samband mellan bolagens verksamheter och att vissa kostnader som dotterbolaget haft kunde jämställas med kostnader i moderbolagets egen verksamhet. Med hänsyn till att dotterbolaget under 1990 startat en egen tillverkning och att bidragets storlek motsvarade en högst betydande del av dotterbolagets totala kostnader under 1990 ansåg KR att avdrag för marknadsföring skulle begränsas till 1,2 miljoner kr.

Fram till skattereformens genomförande i början av 1990-talet, kännetecknades det svenska skattesystemet av en hög nominell svensk bolagsskatt, och internationell skatteplanering handlade i hög grad om i vilket land kostnader skulle dras av och i vilket land intäkter skulle tas upp. Detta berodde på att avdraget fram till denna tidpunkt i de allra flesta fall var ”mer värt” i Sverige. Av vad som framkommit i de ärenden och mål, som blivit följden av revisionerna, har det ibland handlat om att utnyttja olikheter i skilda länders beskattningssystem med olika företagskonstruktioner.

I Belgien kan huvudkontorsetablering ske i ett s.k. Co-ordination Centre (CC). Verksamheten är begränsad till företag i den egna koncernen och kan avse funktioner som bl.a. reklam, marknadsföring, försäkring, forskning och utveckling, leasing och centralisering av finansiella transaktioner. Ett CC har traditionellt varit föremål för en förmånlig beskattning genom att den beskattningsbara vinsten beräknats till ett visst standardiserat procentuellt påslag om 8 procent av CC:s kostnader, s.k. cost-plus, med undantag för personal- och vissa andra kostnader. Skatteprivilegiet består under 10 år.

I ett antal taxeringsmål hade två svenska aktiebolag i samma koncern bildat ett CC för att understödja annan belgisk verksamhet. De svenska företagen, som hade behållit en egen finansfunktion, överlät på CC de kundfordringar som uppkom vid varuförsäljning till vissa utländska koncernföretag. En stor del av fordringarna var utställda i US-dollar och de svenska företagen terminsäkrade valutan i bank. De svenska företagen hade enligt factoringavtalen rätt att erhålla betalning i svenska kronor men var i behov av US-dollar för att lösa ingångna terminskontrakt och begärde därför regelmässigt sådan valuta. Nya administrativa rutiner krävdes för att underrätta CC om betalningsflödena. Företagen hävdade att CC även hade utfört andra tjänster som inte framgått av avtalet och som varit till förmån för företagen i form av inbesparade valutaväxlingskostnader, neutraliserade valutarisker och minskade kreditrisker. De svenska företagen erlade en avgift om en procent av fordringsbeloppet och har yrkat avdrag med nära två miljarder kr under så gott som samtliga taxeringsår under 1990-talet.

KR i Göteborg har i dom av den 26 september 20005 beträffande ett av företagen i mål om eftertaxering 1990, kommit fram till att den factoringtjänst som varit till nytta för det svenska företaget motverkats av den belastning som det inneburit att införa nya administrativa rutiner mellan företagen. Inte heller övriga åberopade fördelar ansågs ha medfört nytta för det svenska företaget, eftersom arrangemanget, enligt KR, begränsat det svenska företagets egen finansfunktion. KR:s slutsats var att det svenska företaget inte skulle ha erlagt avgiften till CC om detta företag hade varit fristående från det svenska företaget. Avgiften ansågs inte avdragsgill som driftkostnad i den svenska verksamheten. Domen överklagades till Regeringsrätten, som vägrade prövningstillstånd.

Även om prövningen av utlandsfrågorna i de här aktuella koncernerna rätat ut en del frågetecken krävs det att många fler frågor prövas av domstolarna för att rättspraxis ska kunna klarläggas ytterligare på flera viktiga områden. Eftersom kunskaper om vad som är gällande rätt inom väsentliga delar av utlandsområdet ännu saknas, är det därför inte heller möjligt att uttala sig om huruvida skattesystemet i denna del fungerar på avsett sätt eller inte.

4.1 Inledning

Nedan redovisas i sammanfattande form resultaten av den sista uppföljningen av de beloppsmässiga utfallen av beslut i SKM och domar hänförliga till revisioner av 330 koncerner. Revisionerna är utförda under åren 1988–1997. Detta gäller inkomsttaxeringen. De belopp som anges avser tidpunkten den 30 april 2002.

Det är första gången som en uppföljning gjorts av utfallen i domstolar till följd av utförda revisioner. En uppföljningsperiod av tio år har ansetts vara tillräcklig för att en relativt säker slutsats ska kunna dras om vad det slutliga beloppsmässiga resultatet av revisionerna av de 330 koncernerna kommer att bli vad avser inkomsttaxeringen.

Som ovan nämnts kommer redovisningen av resultatet att koncentreras i första hand på inkomsttaxeringen. Därutöver behandlas mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. För mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter omfattar uppföljningsperioden åren 1991–1997 och sammanlagt 240 koncerner.

4.2 Inkomsttaxeringen

4.3 Mervärdesskatt

De sammanlagda höjningarna enligt revisionspromemoriorna uppgår till 912 miljoner kr. Härav har SKM beträffande 34 miljoner kr frångått tidigare ställningstaganden. Av de av SKM beslutade höjningarna (totalt 878 miljoner kr) har hittills 519 miljoner kr vunnit laga kraft i SKM och 41 miljoner kr i domstol. I lagakraftvunna domar i LR och KR har SKM vid samma tidpunkt haft motgång med sammanlagt 37 miljoner kr.

4.4 Arbetsgivaravgifter

Enligt revisionspromemoriorna uppgår de sammanlagda höjningarna av arbetsgivaravgifterna till 239 miljoner kr. Höjningsbeslut i SKM föreligger beträffande 234 miljoner kr. Därav har 99 miljoner kr vunnit laga kraft i SKM. Beträffande 5 miljoner kr (239–234 miljoner kr) har SKM frångått tidigare ställningstaganden. Av de belopp som överklagats till LR och KR har höjningsbelopp på sammanlagt 20 respektive 23 miljoner kr vunnit laga kraft. I lagakraftvunna domar i LR och KR har SKM haft motgång med sammanlagt 7 miljoner. Till högsta instans har överklagats belopp om sammanlagt 4 miljoner kr. Något beslut beträffande någon del av detta belopp har ännu inte fattats. Angivna belopp avser liksom under avsnitten om inkomsttaxering och mervärdesskatt tidpunkten den 30 april 2002.

4.5 Handläggningstiderna för skattemål i SKM och domstolar

Vid uppföljningen av de beloppsmässiga utfallen i SKM-beslut och domar har konstaterats att domstolsbehandlingen tar lång tid. Detta förhållande gäller i hög grad målavverkningen i LR:na. Motsvarande bedömning beträffande KR:na blir mer osäker, eftersom det varit svårare att uppskatta hur länge målen har legat för avgörande i denna instans.

Anledningarna till den låga målavverkningstakten kan vara många. Båda parter kan uttala önskemål om fortsatt skriftväxling och sedan begära lång tid för sina yttranden. Domstolarna kan också ha stora balanser av mål. Dock är det till klar nackdel för både företagen och SKM att i många år få leva med ovissheten om de slutgiltiga svaren på oklara rättsfrågor. Det läggs ner stora resurser från båda sidor på utredningar som skulle kunna undvaras om sådana frågor behandlades snabbare i domstolarna. Många av de koncerner som reviderades i en första omgång blev efter ett antal år föremål för revision på nytt. I flera fall kvarstod då de frågor olösta som var tvistiga vid den tidigare kontrollen.

Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag genomfört en granskning med inriktning på den tid det tar att få ett tvistigt skatteärende slutligt avgjort. Resultatet av granskningen redovisades under hösten 2002 i en rapport, Tiden i tvistiga skatteärenden (RRV 2002:18). RRV:s studie omfattar skattemål i sex LR och tre KR gällande företag och fysiska personers näringsverksamhet. Rapporten visar att skattemål kan ta mycket lång tid att handlägga, särskilt om besluten överklagas i flera instanser. Ett genomsnittsärende tar fyra år för att passera SKM, LR och KR. Men det finns exempel där det tagit upp till tio år. RRV konstaterar att den viktigaste orsaken till tidsutdräkt är rena liggtider, dvs. tid när ingen arbetar med ärendena. Rapporten visar att det största problemet ligger hos domstolarna. Vid summering av mediantiderna för de olika instanserna i ett ärende visar det sig att SKM står för mindre än 8 % av den totala handläggningstiden. 92 % av tiden tillbringar dessa skatteärenden alltså i och mellan förvaltningsdomstolar. Det finns dock enligt RRV potential till att effektivisera handläggningen. RRV pekar på moment i handläggningen som kan effektiviseras och lämnar förslag på hur domstolarna skulle kunna hantera problemet med målbalanser. RRV anser att det finns skäl att överväga frågan om att införa prövningstillstånd i KR för skattemål. Lämpligheten i en sådan åtgärd måste enligt RRV bygga på en avvägning mellan krav på rättssäkerhet och effektivitet.

Domstolsverket föreslår i sin rapport Utvärdering och förslag kring prövningstillstånd i kammarrätt (DV 2002:4) att det införs ett generellt krav på prövningstillstånd i kammarrätt för skattemål och fastighetstaxeringsmål. I sitt yttrande över rapporten avstyrker RSV förslaget då de skäl som anförs för prövningstillstånd inte är tillräckligt övertygande enligt verkets mening. RSV föreslår i stället en total översyn av organisationen i syfte att komma till rätta med de långa handläggningstiderna i skatte- och fastighetstaxeringsmålen. Översynen bör inriktas på att skatte- och fastighetstaxeringsmålen koncentreras till vissa länsrätter och att skattemålen lottas på domare med specialkompetens på dessa områden.