Förhandsbesked mervärdesskatt andra halvåret 2003

2.1 Fråga om skattskyldighet föreligger för fastighetsförvaltande aktiebolags verksamhet avseende fastigheter som ägs av kommanditbolag i vilket aktiebolaget är komplementär

X AB var komplementär i ett antal kommanditbolag, som var ägare av olika fastigheter. Enligt ett nytt bolagsavtal skulle X AB ensam svara för all skötsel av kommanditbolagens fastigheter, såsom själva skötseln av fastigheterna och de administrativa göromålen. För sitt åtagande skulle X AB erhålla skäligt förvaltararvode. Samma slags tjänster skulle vid sidan av verksamheten i kommanditbolagen bolaget även tillhandahålla utomstående fastighetsägare.

Nämnden (W, E On, O, P, R, S) fann att X AB inte omsatte några tjänster i mervärdesskattehänseende i förhållande till kommanditbolaget eftersom den kamerala förvaltningen och fastighetsskötseln omfattade dess förvaltning av kommanditbolagens angelägenheter i egenskap av bolagsman.

Förhandsbesked 2003-09-29. Överklagat av RSV, (numera Skatteverket, SKV).

2.2 Fråga om förutsättningar föreligger för uttagsbeskattning av tjänster på fastighet

Med uttag av tjänst förstås enligt 2 kap. 8 § ML att en fastighetsägare, om nedlagda lönekostnader överstiger visst angivet belopp, utför bl.a. byggnads- och anläggningsarbeten, ritning och projektering, lokalstädning m.m. på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller återbetalning av ingående skatt enligt vissa närmare angivna bestämmelser i ML.

Förvaltnings AB X-fastigheter ägde och förvaltade ett antal näringsfastigheter vid olika köpcentra. I fastigheterna bedrevs kommersiell verksamhet eller offentlig service. Bolaget hade för flertalet fastigheter låtit registrera sig till frivillig skattskyldighet. I vissa fastigheter som registrerats fanns även delar där verksamhet bedrevs som inte medförde skattskyldighet, t.ex. privata läkar- eller tandläkarmottagningar. Bolagets förfrågan gällde om det vid byggnadsarbeten m.m. på fastigheter som var registrerade till frivillig skattskyldighet för verksamhet i fastigheterna som medförde skattskyldighet skulle uttagsbeskattas när vissa ytor i fastigheterna hyrdes av näringsidkare som inte var skattskyldiga.

Nämnden (W, N, On, O P, R, S) fann att uttagsbeskattning skulle ske till den del fastigheterna användes för uthyrning som inte medförde skattskyldighet även om andra delar omfattades av frivillig skattskyldighet. Nämnden anförde bl.a. följande.

Den fakultativa bestämmelsen i artikel 6.3 i det sjätte mervärdesskattedirektivet utgör stödet för bestämmelsen 2 kap. 8 § ML. Tolkningen av den svenska bestämmelsen skall därför göras mot bakgrund av innehållet i direktivet. Generellt sett är reglerna i direktivet mer transaktionsinriktade än reglerna i ML och det är, som framgår av det i det föregående anmärkta rättsfallet [RÅ 1999 not. 282, anm. här], ytterst direktivet som avgör hur ML skall tolkas.

Bolaget gör gällande att bestämmelsens ordalydelse är helt klar och att den, med utgångspunkt i dess lydelse, inte är tillämplig i de situationer som ansökningen avser, dvs. när registrerad skattskyldighet endast avser del av fastighet men verksamheten på fastigheten i övrigt varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt.

Enligt nämndens uppfattning kan emellertid ordalydelsen av bestämmelsen inte anses så klar att en tolkning av den inte kräver hänsynstagande till bl.a. syftet med såväl ML:s som direktivets bestämmelser, som är att ifrågavarande tjänst skall vara lika belastad med mervärdesskatt oavsett om den upphandlas eller utförs i egen regi. ML:s bestämmelser i 3 kap. 2 och 3 §§ om undantag på fastighetsområdet och om frivillig skattskyldighet för vissa fastighetsupplåtelser i 9 kap. 1 och 2 §§ bygger vidare på systematiken att såväl delar av som hela fastigheter skall behandlas som ”fastighet” i mervärdesskattehänseende. Mot bakgrund härav framstår den av bolaget gjorda tolkningen inte som rimlig; innebörden av 2 kap. 8 § ML är i stället att uttagsbeskattning skall ske till den del fastigheter används för uthyrning som inte medför skattskyldighet även om andra delar omfattas av frivillig skattskyldighet.

Förhandsbesked 2003-11-27. Överklagat av sökanden.

3.1 Fråga om tillhandahållna tjänster är att anse som försäkringstjänster

Enligt 3 kap. 10 § ML undantas från skatteplikt omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare och andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 13 B a i det sjätte mervärdesskattedirektivet, enligt vilken försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, däribland närstående tjänster som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter, är undantagna från skatteplikt.

Kommanditbolaget X var ett rådgivningsföretag för långsiktigt sparande och dess verksamhet bestod i att förmedla försäkringsprodukter som tillhandahölls av Y-bolagen. Det gällde pensionssparande, kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar m.m. Merparten av de försäkringsprodukter som bolaget förmedlade var s.k. fondanknutna försäkringar. I verksamheten ingick också att bistå försäkringstagarna vid placeringar och omplaceringar av försäkringskapitalet. För denna del av verksamheten hade kommanditbolagets delägare bildat ett aktiebolag, Z AB. Detta bolag erhöll av de olika försäkringsstagarna en fullmakt (fondbytesfullmakt) att anvisa placeringar och omplaceringar i värdepappersfonder förvaltade av Y-bolagen. Utöver Y-bolagens ordinarie fondavgifter uttog Z AB en årlig fondförvaltningsavgift.

Nämnden (W, E, On, O, P, R, S) fann att bolagen inte kunde anses tillhandahålla försäkringstjänster och anförde bl.a. följande.

Någon definition av begreppet försäkringstjänst respektive försäkringstransaktion finns inte vare sig i ML eller i sjätte mervärdesskattedirektivet. I domen ang. Card Protection Plan Ltd, mål nr C-349/96, gjorde EG-domstolen vissa uttalanden ang. innebörden av begreppet försäkringstransaktion. Domstolen anförde sålunda att en försäkringstransaktion, enligt allmän uppfattning, kännetecknas av att en försäkringsgivare åtar sig att, mot förskottsbetalning av en premie, tillhandahålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken skulle förverkligas (p. 17 i domen, jfr även p. 22).

– – –

Nämnden gör följande bedömning.

Försäkringsformen fondförsäkring innebär bl.a. att det är försäkringstagaren som bestämmer i vilka av tillgängliga värdepappersfonder som försäkringskapitalet skall placeras. Genom fondbytesfullmakten uppdrar försäkringstagaren åt förvaltaren att för hans räkning göra dessa placeringar och omplaceringar i den utsträckning de bedöms lämpliga. Den tjänst som mot särskild ersättning sålunda tillhandahålls enligt ett särskilt ingånget avtal i form av fondbytesfullmakten är att jämställa med en särskild rådgivningstjänst som skall bedömas för sig. Det förhållandet att fråga är om placering av ett försäkringskapital medför inte annan bedömning av tjänstens karaktär. Den omständigheten att tjänsten tillhandahålls av försäkringsförmedlaren X eller att Z AB eller X uppträder som försäkringsmäklare medför inte att tjänsten är att hänföra till en försäkringstjänst eller kan anses underordnad en sådan tjänst.

Förhandsbesked 2003-10-02. Överklagat av sökanden.

4.1 Fråga om ett fackförbund i visst fall kunde vara sådan näringsidkare som kan ingå i en mervärdesskattegrupp

I 6 a kap. ML finns vissa bestämmelser om s.k. mervärdesskattegrupper. Bestämmelserna innebär att två eller flera näringsidkare under vissa förutsättningar får anses som en enda näringsidkare (mervärdesskattegrupp) och att den verksamhet som gruppen bedriver anses som en enda verksamhet. I en mervärdesskattegrupp får endast ingå näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §§ ML eller näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla sådana näringsidkare varor eller tjänster. En mervärdesskattegrupp får endast avse näringsidkare som är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt hänseende.

X-fackförbundet hade mot bakgrund av begränsningarna i den statliga arbetslöshetsförsäkringen infört en kompletterande försäkring för sina medlemmar. För ändamålet hade förbundet bildat ett helägt försäkringsbolag, vars ändamål var att tillhandahålla medlemmarna försäkringar. Bolaget var bildat därför att förbundet självt enligt gällande regler inte kunde bedriva försäkringsrörelse. Förbundet agerade stödbolag till försäkringsbolaget och all administration, utom skadereglering ombesörjdes av personal anställd i förbundet. Förbundets stödfunktion var också föranledd av att förbundet ägde medlemsregistret som försäkringsbolaget var beroende av. Förbundet skulle erhålla ett administrativt arvode för sin stödverksamhet. Mot bakgrund av dessa förhållanden önskade förbundet och försäkringsbolaget att bli behandlade som en mervärdesskattegrupp och att förbundet således skulle betraktas som en näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla varor och tjänster till näringsidkare som stod under Finansinspektions tillsyn och vars omsättningar avsåg försäkringstjänster som är undantagna från skatteplikt. Av handlingarna framgick att av förbundets omsättning uppgick medlemsavgifterna till ca 95 procent och ersättningar för att tillhandahålla försäkringsbolaget tjänster till ett förhållandevis blygsamt belopp.

Nämnden (W, N, On, O, P, R, S) gjorde följande sammanfattande bedömning.

Av de tidigare återgivna uttalandena i specialmotiveringen till bestämmelserna framgår att även andra faktorer än omsättningsrelationen kan vara av betydelse för att bedömma om rekvisitet ”huvudsaklig inriktning” är uppfyllt. Förbundet gör gällande att omständigheterna i ärendet utgör en sådan faktor. Enligt nämndens uppfattning är emellertid ett grundläggande krav att stödföretagets verksamhet huvudsakligen skall bestå i att tillhandahålla det finansiella företaget varor eller tjänster. Av vad som redovisats i det föregående framgår att så inte är fallet med X-fackförbundets verksamhet. Det kan även erinras om att tillämpningen av de aktuella bestämmelserna skall vara restriktiv och att dessa tar sikte på konkurrensutsatta finansiella företag med utåtriktad verksamhet (jfr föredragande statsrådets tidigare återgivna uttalande rörande Konsumentkooperationens pensionsstiftelse/som inte kunde anses som ett konkurrensutsatt finansiellt företag, anm. här/). X-fackförbundet kan mot bakgrund av det sagda inte anses utgöra en sådan näringsidkare som avses i 6 a kap 2 § första stycket 2 ML.

Förhandsbesked 2003-11-27. Överklagat av sökanden.

5.1 Fråga om skattesats vid skådespelerskas medverkan i en biograffilm

Filmskådespelerskan A drev tillsammans med sin make X AB, som tillhandahöll tjänster i form av skådespelares medverkan i bl.a. filmproduktioner. Bolaget hade för avsikt att träffa avtal med ett filmbolag om A:s medverkan i en långfilm. Frågan i ärendet gällde om tillhandahållandet avsåg en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk, en omsättning som är undantagen från skatteplikt, eller avsåg upplåtelse eller överlåtelse av rättighet till ljud- eller bildupptagning av en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk, en omsättning som är skattepliktig men med en till 6 procent reducerad skattesats.

Nämndens majoritet (W, On, P, R, S) ansåg att fråga var om en överlåtelse av en rättighet till upptagning av en utövande konstnärs framförande av ett verk och anförde bl.a. följande.

Av det tidigare anförda framgår att bestämmelsen i 3 kap. 11 § 1 ML avser konstnärens gage och annan ersättning för själva framförandet av ett verk medan bestämmelsen i 7 kap. 1 § tredje stycket 9 ML avser ersättning för upplåtelse eller överlåtelse av en rättighet att göra och visa inspelningar etc. av framförandet. Bestämmelserna får med andra ord enligt nämndens mening i det förra fallet anses ta sikte på ersättningar för ett framförande, som görs tillgängligt för allmänheten i ”levande” (obeständig) form, och i det senare fallet ersättningar för att annan t.ex. får göra en inspelning av ett framförande och göra det tillgängligt för allmänheten genom att förevisa det inspelade. Vid produktion av spelfilmer utgår ersättning till skådespelarna normalt på grund av att deras prestationer skall spelas in och att prestationerna ekonomiskt får utnyttjas genom att filmen senare förevisas. Framförandet i sig har i den situationen inget värde, som ersättningen utgår för. Det levande framförandet inför kamera har visserligen i sig betydelse för ersättningen till den utövande konstnären men för förvärvaren får framförandet ett värde först genom att han kan utnyttja visningsrätten. Nämnden finner därför att ett avtal med en skådespelare om medverkan i en film innebär en överlåtelse av inspelnings- och visningsrätten till skådespelarens prestationer. Mervärdesskatt skall därför tas ut enligt bestämmelsen i 7 kap. 1 § tredje stycket 9 ML.

N och O var skiljaktiga och anförde, efter en redogörelse för bestämmelsernas förarbeten (prop. 1989/90:111 och prop. 1996/97:10), bl.a. följande.

Enligt vår mening är det av A:s bolag erhållna arvodet för A:s skådespelarprestationer och överlåtelse av de immateriella rättigheterna i allt väsentligt hänförligt till utförda skådespelarprestationer medan det i avtalet inskrivna förvärvet av rättigheter får anses vara underordnat det konstnärliga framförandet. Mot bakgrund av att bestämmelsen om överlåtelse av de immateriella vid kontraktsskrivandet snarast torde ha standardkaraktär – om än icke oväsentlig för producenten vid dennes fortsatta hantering av filmen – och att ersättningen för rättigheterna dessutom vid detta tillfälle torde representera endast en obetydlig del av det dagliga arvodet – inte minst mot bakgrund av att A i punkterna 4.6 och 6.5 i avtalet är tillförsäkrad rätt till den royaltyersättning som producenten är skyldig att utge till Teaterförbundet enligt vid var tid gällande kollektivavtal – anser vi att den ersättning utöver royalties som A:s bolag uppbär är att hänföra till en enda tjänst som enligt 3 kap. 11 § punkten 1 ML är undantagen från skatteplikt.

Förhandsbesked 2003-12-12. Överklagat av SKV.

5.2 Fråga om uttagsbeskattning när ett restaurangföretag mot ersättning tillhandahåller måltider till sin personal. Också fråga bl.a. om beräkningen av beskattningsunderlaget

AB X bedrev restaurangverksamhet, varvid tillhandahållna måltider antingen kunde förtäras i serveringslokal eller tas med för förtäring på annan plats. Enligt kollektivavtal fick de anställda förvärva måltider till ett pris som understeg vad gäster fick betala för samma måltid men som var högre än bolagets kostnader för måltiden. Förtäringen skedde i ett särskilt personalutrymme och de anställda fick själva plocka ihop måltiden och ställa fram den. De fick även plocka bort resterna och snygga upp efter sig. X AB önskade en bedömning av om tillhandahållandet var en serveringstjänst med normalskattesats eller en försäljning av livsmedel för avhämtning med en lägre skatt. Bolaget argumenterade för att det, med hänsyn bl.a. till att personalen inte fick någon sådan service som gästerna i restaurangen fick, inte var fråga om en serveringstjänst samt att uttagsbeskattning inte kunde komma ifråga eftersom priset mer än väl täckte bolagets kostnader. För det fall att uttagsbeskattning skulle ske ansåg bolaget att beskattningsunderlaget skulle begränsas till kostnader för sådana förvärv för varan eller tjänsten för vilka mervärdesskatt fått dras av och inte till t.ex. personalkostnader samt vidare att endast de kostnader skulle beaktas som faktiskt kunde hänföras till tillhandahållandet till personalen och inte sådana kostnader som helt kunde tillskrivas gästerna, t.ex. reklamkostnader.

Nämnden (W, E, On, O, P, R, S) fann inledningsvis att det inte var fråga om en verksamhet som avsåg försäljning av livsmedel för avhämtning utan en verksamhet förenad med tjänster till ändamål att möjliggöra en omedelbar konsumtion på därför avsedd plats och att bolagets tillhandahållanden därför skulle anses avse tillhandahållande av tjänster.

Såvitt gällde bestämmandet av beskattningsunderlaget anförde nämnden bl.a. följande.

Enligt 7 kap. 3 § 2 b ML jämfört med 7 kap. 3 a § sista stycket skall vid uttag av tjänster beskattningsunderlaget beräknas med utgångspunkt i kostnaden vid tidpunkten för uttaget för att utföra tjänsten, varmed förstås den del av de fasta och löpande kostnaderna i rörelsen som belöper på tjänsten.

– – –

Av de aktuella bestämmelsernas ordalydelse får anses klart framgå att samtliga fasta och rörliga kostnader som är hänförliga till tjänsten skall beaktas. Det förhållandet att vissa förvärv inte belagts med mervärdesskatt, såsom t.ex. lönekostnader för personal, medför inte att dessa kostnader skall undantas vid bestämmandet av beskattningsunderlaget. Någon uppdelning av kostnader på förvärv för vilka mervärdesskatt erlagts och dragits av och förvärv som inte varit mervärdesskattebelagda torde inte ha åsyftats i ML. Även om endast en partiell avdragsrätt medgetts vid förvärv läggs således full skatt på uttaget (jfr prop. 1994/95:57 s. 111). Ordvalet i artikel 11.A 1 c ”Den skattskyldiges hela kostnad för att tillhandahålla tjänsterna” leder också till slutsatsen att samtliga kostnader skall beaktas när beskattningsunderlaget skall beräknas.

När det gällde frågan om det i det aktuella fallet var samtliga bolagets kostnader i verksamheten att tillhandahålla måltider eller endast de kostnader som kunde anses hänförliga till bolagets tillhandahållande till de anställda anfördes följande.

– – – av bestämmelserna [framgår] att med kostnad för att utföra en tjänst avses den del av de fasta och löpande kostnaderna rörelsen som ”belöper på tjänsten”. I artikel 11A 1 c uttrycks det hela som den skattskyldiges hela kostnad för att ”tillhandahålla tjänsterna”. Ordalydelsen innebär enligt nämndens mening att det endast är kostnader som är hänförliga till bolagets tillhandahållande av måltider till de anställda som skall beaktas. Detta innebär att kostnader för t.ex. marknadsföring av bolagets produkter inte skall beaktas när det aktuella värdet skall beräknas.

Frågan om hur den närmare fördelningen skulle göras av kostnader hänförliga till de utåtriktade tillhandahållandena och tillhandahållandena till personalen fann nämnden inte lämpad att bedöma inom ramen för ett förhandsbesked.

Förhandsbesked 2003-10-08. Överklagat av sökanden.

6.1 Fråga om avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv av tjänster i samband med utgivande av konvertibla skuldebrev och nyemission av egna aktier

X AB avsåg att ge ut konvertibla skuldebrev samt genomföra en nyemission. I ärendet var i samband därmed fråga om avdragsrätten för ingående skatt hänförliga till bl.a. tryck- och annonseringskostnader vid utgivande av prospekt samt kostnader för diverse rådgivnings- och konsulttjänster. Bolaget angav som förutsättning för förhandsbeskedet att det var ”fullt ut” skattskyldigt till mervärdesskatt för sin verksamhet.

Nämnden (W, E, On, O, P, R, S), som fann att avdragsrätt förelåg, gjorde följande bedömning.

Det kan inledningsvis framhållas att bolagets nu avsedda åtgärder att ge ut konvertibla skuldebrev och genomföra en nyemission är av annat slag än dem som var föremål för Regeringsrättens bedömning i de tidigare nämnda avgörandena RÅ 2001 not . 69 och not 70 [avseende inregistrering av bolags aktier på börs m.m., anm. här).

– – –

Vad först gäller kostnader för tjänster som hänför sig till bolagets utgivande av konvertibla skuldebrev framgår t.ex. av p. 25 i EG-domstolens dom i mål C-4/94 angående BLP Group plc att avdragsrätt föreligger för mervärdesskatt som hänför sig till nödvändiga tjänster som tillhandahålls för att en skattskyldig skall kunna ta upp ett lån för den mervärdesskattepliktiga verksamheten. Utgivande av konvertibla skuldebrev är ett upptagande av lån. Av handlingarna framgår inte annat än att de i ärendet aktuella tjänsterna såvitt nu är i fråga hänför sig till utgivandet. Kostnaderna för tjänsterna utgör därför en del i bolagets allmänna omkostnader för de skattepliktiga omsättningarna (fråga 1).

Vad beträffar det fall [...] att bolaget beslutar om en nyemission, sker även ett sådant beslut i syfte att anskaffa kapital till bolagets mervärdesskattepliktiga verksamhet. I motsats till vad som var fallet i målet angående BLP Group plc är förfarandet inte att hänföra till en avyttring av aktier utan i detta sammanhang jämförbart med att anskaffa medel för verksamheten genom upplåning. På samma sätt som kostnaderna enligt fråga 1 utgör de aktuella kostnaderna för en nyemission därför en del i bolagets allmänna kostnader i bolagets mervärdesskattepliktiga verksamhet.

Förhandsbesked 2003-10-22. Överklagat av SKV.

7.1 Regeringsrättens domar t.o.m. 2004-01-31

Fhb 2001-05-08. Fråga om värdepappershandel, 01:11 s. 614 (3.2). RR fastställde (2003-11-04).

Fhb 2001-12-05. Fråga om kreditförmedling eller annan finansiell tjänst, 02:4 s.146 (3.3). RR fastställde (2003-11-27).

Fhb 2001-12-19. Skatteplikt för bostadsrättsförenings upplåtelse av parkeringsplatser, 02:4 s. 143 (3.1). RR fastställde (2003-10-24).

Fhb 2002-04-12. Avdrag för ingående mervärdesskatt hänförlig till anskaffningar i ett aktiebolags verksamhet som kommanditbolagsdelägare, 02:11 s. 622 (6.1). RR fastställde (2004-01-28)

Fhb 2002-06-28. Fråga om kommuns verksamhet avseende avgiftsbelagd gatumarksparkering, 02:11 s. 618 (4.1). RR ändrade (2003-12-19).

Fhb 2002-09-20. Fråga om viss publikation utgjort periodiskt medlemsblad, 03:4 s. 207, (2.1). RR fastställde (2003-12-19).

Fhb 2003-03-07. Omsättning av tjänster och varor i samband med begravning – ett eller flera tillhandahållanden?, 03:11 s. 723 (2.1). RR ändrade (2003-12-10).

Fhb 2003-06-18. Fråga om tjänster som ett fondbolag förvärvar utgör skattefria omsättningar avseende förvaltning av värdepappersfonder, 03:11 s. 725 (3.1). Överklagandet återkallat.

7.2 Överklagade förhandsbesked som Regeringsrätten ännu inte avgjort (2004-01-31)

Fhb 2001-11-12. Fråga om häst, som förvärvats och efter träning säljs vidare, är att anse som begagnad vara (vinstmarginalbeskattning), 02:04 s. 149 (6.1).

Fhb 2002-06-10. Restaurangföretags tillhandahållande av lunchmat till anställda, 02:11 s. 625 (8.1).

Fhb 2003-01-28. Fråga om tidskrift helt eller huvudsakligen är ägnad åt reklam, 03:11 s. 737 (7.3).

Fhb 2003-03-17. Uppläsningar och uppspelningar via telefon av litterära verk, 03:11 s. 729 (3.5).

Fhb 2003-06-13. Omsättningsland vid nedläggning av kabel från Sverige över internationellt vatten, 03-11 s. 733 (5.2).

Fhb 2003-06-19. Begränsning av avdragsrätten i kulturell verksamhet då verksamheten stöds av kommun, 03:11 s. 739 (8.1).

Fhb 2003-06-19. Begränsning av avdragsrätten i kulturell verksamhet då verksamheten stöds av ett kommunalt bolag, 03:11 s. 740 (8.2).

Fhb 2003-06-25. Fråga om försäljning av kapitalvaror kombinerat med självriskförsäkring, 03:11 s. 738 (7.4).

Fhb 2003-09-29. Fråga om skattskyldighet föreligger för fastighetsförvaltande aktiebolags verksamhet avseende fastigheter som ägs av kommanditbolag i vilket aktiebolaget är komplementär, denna artikel (2.1).

Fhb 2003-10-02. Fråga om tillhandahållna tjänster är att anse som försäkringstjänster, denna artikel (3.1).

Fhb 2003-10-08. Fråga om uttagsbeskattning när ett restaurangföretag mot ersättning tillhandhåller måltider till sin personal. Också fråga bl.a. om beräkningen av beskattningsunderlaget, denna artikel (5.2).

Fhb 2003-10-22. Fråga om avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv av tjänster i samband med utgivande av konvertibla skuldebrev och nyemission av egna aktier, denna artikel (6.1).

Fhb 2003-11-27. Fråga om förutsättningar föreligger för uttagsbeskattning av tjänster på fastighet, denna artikel (2.2).

Fhb 2003-11-27. Fråga om ett fackförbund i visst fall kunde vara sådan näringsidkare som kan ingå i en mervärdesskattegrupp, denna artikel (4.1).

Fhb 2003-12-12. Fråga om skattesats vid skådespelerskas medverkan i en biograffilm.

Carl-Gustaf Wingren

Carl-Gustaf Wingren är ordförande i Skatterättsnämnden, avdelningen för indirekt skatt