I den återkommande avdelningen Skattenytt Internationellt är det allmänna syftet att spegla internationella skattenyheter. Avsikten är att i såväl kortare som längre notiser referera och analysera nyheter på det internationella skatteområdet. Det kan vara nyheter med internationell anknytning i intern svensk skatterätt och i främmande rättsordningar samt nyheter inom rättsområdena skatteavtalsrätt och EG-skatterätt. Jag tar tacksamt emot synpunkter på både innehåll och urval (Mattias Dahlberg, Rättsvetenskapliga institutionen, Handelshögskolan i Stockholm, Box 6501, 113 83 Stockholm. E-post: mattias.dahlberg@hhs.se).
Europeiska unionen
Den 12 september 2004 meddelade EG-domstolen dom i mål C-319/02 Manninen. Målet handlar om det finländska imputationssystemets förhållande till de fria kapitalrörelserna (Artiklarna 56 och 58 i EG-fördraget). Generella frågor om det finländska systemets förhållande till EG-rätten har utförligt behandlats av Jonathan Rosengren i nr 7/8 av Skattenytt för år 2004. Denna framställning koncentreras till EG-domstolens bedömning. Det finländska imputationssystemet innebar en lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen av bolagsvinster och den lättnaden medgavs på aktieägarnivå. Aktieägaren gavs ett skattetillgodohavande för den skatt som bolaget erlagt på den utdelade vinsten. Manninen var obegränsat skattskyldig i Finland. Han ägde aktier i ett svenskt aktiebolag registrerat på Stockholmsbörsen. Utdelning från utländska bolag gav i Finland inte rätt till ett skattetillgodohavande och någon lindring av den ekonomiska dubbelbeskattningen erhölls därmed inte. Högsta förvaltningsdomstolen begärde förhandsbesked från EG-domstolen om den finländska lagstiftningens förenlighet med de fria kapitalrörelserna. EG-domstolen konstaterar att syftet med den finländska lagstiftningen var att undvika dubbelbeskattning av bolagsvinster som delats ut till aktieägarna genom att utdelningen inte blev föremål för något skatteuttag på aktieägarnivå.
För det första konstaterar EG-domstolen att den olikbehandling som utdelning från utländska bolag var föremål för missgynnade personer som var obegränsat skattskyldiga i Finland och som mottog utdelning på aktieinnehav i utländska bolag. För det andra konstaterar EG-domstolen att den finländska lagstiftningen hade en begränsande effekt för bolag som var etablerade i andra medlemsstater eftersom det blev svårare för dem att anskaffa kapital i Finland. Skälet är ju att det för personer som var obegränsat skattskyldiga i Finland var skatterättsligt mer förmånligt att inneha aktier i finländska bolag än i utländska bolag. Begränsningen av det finländska imputationssystemet att endast avse utdelning från finländska bolag var alltså ett hinder för de fria kapitalrörelserna från såväl ett ”outbound perspective” som ett ”inbound perspective”.
I nästa steg prövade EG-domstolen om olikbehandlingen kunde rättfärdigas. En och annan hade nog hoppats att upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang (fiscal coherence) skulle kunna utgöra rättfärdigandegrund (se härom yttrandet i samma mål från generaladvokaten Kokott). EG-domstolen bedömde dock att ändamålet med den finländska lagstiftningen – undvika ekonomisk dubbelbeskattning – kan upprätthållas genom att utsträcka beviljandet av skattetillgodohavande att också omfatta bolagsskatt som erlagts i en annan medlemsstat. Det är dock något som Finland beslutat sig för att inte göra och imputationssystemet upphör att gälla från år 2005 och i Finland gäller då ett klassiskt system för beskattning av bolagsvinster (dvs. beskattning fullt ut på både bolagsnivå och aktieägarnivå).
Mattias Dahlberg