I Skattenytt Internationellt speglas händelseutvecklingen på den internationella beskattningens område, med inriktning framför allt på utvecklingen inom EU, OECD och i Sverige. Ett urval sker till de nyheter som bedöms vara av störst intresse för Skattenytts läsare. Rapporteringen sker i notisform, med vidarehänvisningar till var läsarna kan erhålla ytterligare information i den aktuella frågan. Synpunkter från läsekretsen på vad som bör finnas med i redovisningen och på hur materialet bör presenteras tas gärna emot under adress: Kristina Ståhl, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, Box 512, 751 20 Uppsala, e-post: Kristina.Stahl@jur.uu.se.
EUROPEISKA UNIONEN
Rättsfall från EG-domstolen
Mervärdesskatt
EG-domstolen har i en dom den 3 april 2003 tolkat artikel 13 A.1 n i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) angående undantag från skatteplikt för kulturella tjänster. För att undantag skall medges måste tjänsten tillhandahållas av offentligrättsliga organ eller andra erkända kulturella organ. Frågan i målet var om ”organ” i denna bestämmelses mening även kan avse en fysisk person. Begreppet organ förekommer även i andra undantagsbestämmelser i artikel 13 A och EG-domstolen har i tidigare mål slagit fast att detta begrepp är tillräckligt omfattande för att även kunna innefatta fysiska personer. Domstolen fann nu att detsamma måste gälla även för undantaget för kulturella tjänster.
I målet uppkom också frågan om rubriken till artikel 13 A, vilken lyder ”Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset”, innebär att de tjänster som undantas inte får tillhandahållas i kommersiellt syfte. Domstolen fann att så inte var fallet. De medlemsstater som så önskar kan enligt artikel 13 A. 2 uppställa vissa villkor för undantag, såsom att något systematiskt vinstsyfte inte får föreligga. Om något sådant villkor inte har uppställts innebär dock inte rubriken till artikel 13 A i sig några begränsningar av möjligheterna till undantag.
(Mål C-144/00 Hoffmann)
EG-domstolen har vidare i en dom den 8 maj 2003 tolkat artiklarna 6.2 och 13 B b i det sjätte direktivet. I artikel 6.2 stipuleras att användning av rörelsetillgångar för den skattskyldiges privata bruk skall behandlas som tillhandahållande av tjänst mot vederlag. Enligt artikel 13 B b skall uthyrning av fast egendom undantas från skatteplikt. EG-domstolen slog i målet fast att en skattskyldigs användning för privat bruk av en bostad i en byggnad som tillhör den skattskyldiges rörelse inte kan likställas med en sådan uthyrning som omfattas av undantaget i den sistnämnda artikeln. Denna användning skall därför beskattas i enlighet med vad som sägs i artikel 6.2.
(Mål C-269/00 Seeling)
EG-domstolen har slutligen i en dom den 8 maj 2003 behandlat en talan om fördragsbrott för felaktig implementering av artiklarna 12.3 a och b i det sjätte direktivet. Enligt artikel 12.3 a skall grundskattesatsen för mervärdesskatt uppgå till minst 15 %, men enligt artikel 12.3 b får medlemsstaterna tillämpa en reducerad skattesats på tillhandahållande av naturgas och elektricitet. Kommissionen hävdade i talan om fördragsbrott att Frankrike brutit mot dessa artiklar genom att tillämpa en reducerad skattesats på själva abonnemangsavgiften för distribution av naturgas och el medan grundskattesatsen tillämpades för tillhandahållande av energi utöver den minimikvantitet som ingick i grundabonnemanget. Enligt kommissionens mening kunde ifrågasättas dels om abonnemangsavgiften överhuvudtaget utgjorde vederlag för tillhandahållande av energi i direktivet mening, dels om det var förenligt med neutralitetsprincipen att tillämpa olika skattesatser på grundabonnemanget och övrigt tillhandahållande av energi. Domstolen menade dock att kommissionen inte visat att de franska reglerna i dessa avseenden var oförenliga med direktivet och ogillade därför talan om fördragsbrott.
(Mål C-384/01 Kommissionen mot Frankrike)
Redaktör Kristina Ståhl