A12 Övriga juridiska personer
1 Allmännyttig ideell förening
RÅ 2002 ref. 6. Mölndals kommuns konstförening utlottade konstverk och anordnade konstvisningar och föredrag. SKM ansåg inte att föreningen var en allmännyttig ideell förening enligt 7 § 5 mom. SIL (numera 7 kap. 7 § IL). Kammarrätten i Göteborg, vars bedömning delades av Regeringsrätten, ansåg däremot att föreningen uppfyllde dessa förutsättningar.
Visningar och föredrag var otvistigt allmännyttig verksamhet, medan SKM ansåg att utlottningen av konst inte var allmännyttig. Föreningen anmärkte att utlottningen ökade konstintresset och kunnandet bl.a. genom den verksamhet med urval och inköp som föregick utlottningen. Kammarrätten och Regeringsrätten ansåg att utlottningen var ett naturligt led i verksamheten.
SKM och RSV ansåg att utlottningen skulle bedömas utgöra den dominerande delen av verksamheten, eftersom 95 % av medlemsavgifterna användes till inköp av utlottningskonst. Eftersom domstolarna fann att även denna verksamhet var allmännyttig prövades inte fördelningen mellan de olika verksamheterna. Det kan dock finnas anledning att uppmärksamma frågan hur en sådan fördelning kan göras.
I verksamhetskravet i numera 7 kap. 9 § IL anges att verksamheten så gott som uteslutande skall vara allmännyttig. Hur en kvantifiering skall ske framgår inte av lagtexten. I förarbetena och litteraturen har angetts, med avseende på stiftelser, att det i första hand är proportionerna för avkastningens användning som bör bedömas.1 För ideella föreningar kan diskuteras om dessutom medlemsavgifterna bör tas med i bedömningen. Därvid kan beaktas att medlemsavgifterna är skattefria intäkter under alla omständigheter varför det inte från ändamålssynpunkt är så angeläget att beakta deras användning. Lagtextens utformning torde dock innebära att man inte kan bortse från verksamhet som finansierats med medlemsavgifter. Man torde få överväga från fall till fall om och hur medlemsavgifternas användning bör beaktas. I det aktuella fallet med inköp av konst för utlottning torde utlottningsverksamheten ha fått överdrivet stora proportioner om bedömningen skedde utifrån kostnaderna för inköp.
Hagstedt, Om beskattning av stiftelser, 1972, s. 302 med anförda källor. Något avvikande ställningstagande vad gäller ideella föreningar har jag inte funnit. I Gunne, Löfgren och Thuresson, Beskattning av stiftelser och ideella föreningar, berörs verksamhetsrekvisitet för ideella föreningar, s. 94, men inte fördelningsnormen. Inte heller i RSV:s Handledning för stiftelser och ideella föreningar berörs normen.
2 Vinstandelsstiftelse
RÅ 2002 not. 49 (fhb). Fråga om avdragsrätt för utbetalningar från vinstandelsstiftelse till destinatärer. Arbetsgivaren betalade ut avdragsgilla medel till stiftelsen som efter viss tid utbetalade dem till de anställda (destinatärerna). Inför utbetalningen sålde stiftelsen värdepapper vilket resulterade i skattepliktiga realisationsvinster. Utbetalningarna var skattepliktiga i inkomstslaget tjänst hos destinatärerna. Stiftelsen ansåg att avdragsrätt för utbetalningarna förelåg på någon av fyra anförda grunder: 1. Stiftelsens förpliktelser till utbetalning har ökat vilket bör medföra avdragsrätt senast vid utbetalningen. 2. Allmän periodisk utbetalning. 3. Periodisk utbetalning enligt det särskilda stadgandet i dåvarande 31 § anv. p. 2 KL om utbetalning från familjestiftelser o.dyl. (numera 10 kap. 6 § IL). 4. Reciprocitetsskäl.
Skatterättsnämnden och Regeringsrätten ansåg inte att avdragsrätt förelåg. Som motivering anfördes att frågan fick anses redan prövad i praxis genom RÅ 1977 not Aa 174a.
Bedömningen torde vara i överensstämmelse med regelsystemet, där en disposition av överskott till förmån för ägare/destinatärer inte kan ses som en avdragsgill kostnad. Bestämmelserna för periodiskt understöd kan ibland ge en möjlighet till avsteg från denna princip, men bestämmelserna torde tillämpas restriktivt och ansågs inte tillämpliga här.
De lege ferenda anser jag, i linje med min kommentar till RÅ 2001 not. 82,2 att sett i ett större perspektiv borde avdrag medges om man ser vinstandelsstiftelser som ett led i arbetsgivares ersättningssystem till anställda. Annars kommer värdestegring i stiftelsen bli beskattad i ett led för mycket, vilket inte blir fallet om kapitalförvaltning sker hos arbetsgivaren för senare utbetalning till anställda. Å andra sidan utgör inte ersättningar från vinstandelsstiftelser underlag för socialavgifter, varför en neutralitetsreform borde även innefatta dessa regler.
Peter Melz
Se SN 2002 s. 283 f.