A Inkomstskatt

8.1 ”Helsingborgsmodellen” – kvalificerade aktier eller ej?

RR har i RÅ 2001 ref. 5 I fastställt ett förhandsbesked där aktier hos en fysisk person inte ansetts kvalificerade där aktiebolaget var bolagsman i ett kommanditbolag där rörelsen bedrevs (s.k. Helsingborgsmodell). Den fysiske personen var anställd i kommanditbolaget och tog ut lön därifrån. Genom lagstiftning under 2001 har denna typ av bolagsstruktur kommit att omfattas av reglerna i 57 kap. IL (tidigare 3 § 12 mom. SIL).1 Avgörandet kommenteras vidare av Grosskopf.

8.2 ”Helsingborgsmodellen” – ej självständig verksamhet

I RÅ 2001 ref. 60 ansökte ett aktiebolag om förhandsbesked huruvida bolaget bedrev en egen självständig näringsverksamhet i förhållande till det kommanditbolag där aktiebolaget var delägare. Ett antal advokater ägde var sitt aktiebolag som i sin tur var delägare i ett kommanditbolag vari verksamheten bedrevs. Denna ägarstruktur kallas allmänt för ”Helsingborgsmodellen”. Enligt ett konsultavtal skulle respektive advokataktiebolag tillhandahålla ”sin” advokat på heltid för att vara verksam i kommanditbolaget. Kommanditbolaget hade att utge ett fast belopp till aktiebolaget varje månad.

I förevarande fall skedde således en viss internfakturering mellan kommanditbolaget och de advokataktiebolag som var delägare i kommanditbolaget. Den s.k. ”Helsingborgsmodellen” bedrivs, såvitt jag känner till, i två olika huvudformer. I den ena sker all fakturering mot kund från kommanditbolaget och de olika aktiebolagen erhåller en resultatandel från kommanditbolaget i egenskap av delägare. I den mån aktiebolagen behöver likvida medel löpande under året tas medel ut från kommanditbolaget som kapitaluttag som regleras mot den resultatandel respektive aktiebolag påförs när bokslutet fastställs. Någon internfakturering mellan aktiebolagen och kommanditbolaget sker ej. I det andra fallet, sker viss internfakturering från aktiebolagen mot kommanditbolaget och aktiebolaget agerar här i rollen som såväl bolagsman som part i ett konsultavtal mellan respektive aktiebolag och kommanditbolag. Regeringsrätten hade således att bedöma det senare fallet och fann att; ”...advokatbolagen inte kan anses bedriva en självständig näringsverksamhet i förhållande till kommanditbolaget.”

Regeringsrätten har således uttalat att aktiebolaget vid denna typ av internfakturering inte kan anses bedriva någon självständig näringsverksamhet i förhållande till kommanditbolaget. Enligt min uppfattning kan man inte dra några mer långtgående slutsatser av målet utan avgörandet framstår som ett in casu-avgörande. Huruvida denna internfakturering föranleder någon beskattning hos aktieägarna i aktiebolaget har inte varit föremål för Regeringsrättens prövning. Vad rättsföljden blir av RR skäl går svårligen att utläsa av domen enligt min mening. Enligt allmänna principer för beskattning av handelsbolag kan man enligt min uppfattning argumentera för att en eventuell intäkt via internfakturering inte är skattepliktig för aktiebolaget och heller inte avdragsgill för kommanditbolaget. Effekten av detta synsätt blir då att den skattepliktiga vinsten i kommanditbolaget blir i motsvarande mån högre och att denna vinst fördelas i enlighet med bolagsavtalet.

Samma dag avgjorde RR ett mål med motsvarande sakomständigheter beträffande mervärdesskatt där aktiebolagen inte ansågs bedriva mervärdesskattepliktig verksamhet. Aktiebolagen kan därför självfallet inte erhålla avdragsrätt för ingående mervärdesskatt på kostnader i aktiebolaget. Målet om mervärdesskatt kommenteras vidare av Kleerup.

8.3 Besvärsrätt för upplöst handelsbolag

I RÅ 2001 not. 157 har ett handelsbolag som blivit upplöst genom en avslutad konkurs inte ansett ha besvärsrätt i ett ärende beträffande mervärdesskatt (se kommentar av Leidhammar).

Bo Svensson