Skattenytt Internationellt

Fusionsdirektivet

EG-domstolen har i en dom den 15 januari 2002 tolkat artikel 2 c och 2 i i fusionsdirektivet (90/434/EEG). Enligt fusionsdirektivet skall överföring av en verksamhetsgren från ett bolag till ett annat mot vederlag i form av andelar i det köpande bolaget under vissa förutsättningar befrias från skatt. Verksamhetsgren definieras i direktivet som ”alla tillgångar och skulder i en del av ett bolag som från organisatorisk synpunkt utgör en oberoende verksamhet, det vill säga en enhet som kan fungera på egen hand”. Frågan i målet var hur denna definition skall tolkas.

Omständigheterna i målet vid den nationella domstolen var i korthet följande. Som ett led i ett planerat generationsskifte skulle verksamheten i ett bolag överföras till ett annat bolag. För att komma i åtnjutande av den ovan beskrivna skattefriheten skulle vederlaget bestå av andelar i det köpande bolaget. De skattskyldiga önskade dock att det överlåtande bolaget även skulle bibehålla ett kapital bestående av likvida medel. För att åstadkomma detta skulle det överlåtande bolaget strax innan överlåtelsen uppta ett större lån. Avsikten var att de upplånade medlen skulle stanna kvar i det överlåtande bolaget men att själva skulden skulle följa med verksamheten över till det köpande bolaget. Vidare skulle det överlåtande bolaget även behålla en mindre aktiepost i ett utomstående bolag.

EG-domstolen fann att för att en överföring av tillgångar skall anses vara en överföring av en verksamhetsgren i direktivets mening krävs att alla de tillgångar och skulder som är hänförliga till verksamhetsgrenen överförs i sin helhet. Om ett belopp som det överlåtande bolaget har lånat kvarstår i detta bolag medan de förpliktelser som följer av lånet överförs till det övertagande bolaget skiljs emellertid dessa tillgångar och skulder åt. En sådan överföring uppfyller därför enligt domstolen inte direktivets krav för skattefrihet. Däremot menade domstolen att den omständigheten att det överlåtande bolaget behåller en mindre aktiepost i ett utomstående bolag i sig inte utesluter att direktivets skattefrihetsbestämmelser kan bli tillämpliga på en överföring av tillgångar och skulder som utgör en verksamhetsgren utan samband med denna aktiepost.

I målet vid den nationella domstolen hade vidare ifrågasatts om kravet på att de överförda tillgångarna och skulderna skulle utgöra en ”oberoende verksamhet” kunde anses uppfyllt. Avsikten var nämligen att det övertagande bolagets framtida behov av medel skulle tillgodoses genom en kredit från en fristående långivare för vilken aktieägarna i det övertagande bolaget skulle ställa säkerhet i form av aktier i detta bolag. EG-domstolen menade att frågan huruvida verksamheten är oberoende i första hand skall bedömas ur funktionell synvinkel – de överförda tillgångarna skall kunna fungera som ett självständigt företag, utan att det för den skull krävs ytterligare investeringar eller överföringar – och först i andra hand ur ekonomisk synvinkel. Domstolen framhöll vidare att det förhållandet att ett övertagande bolag utnyttjar en bankgaranti på villkor som är normala på marknaden inte i sig innebär att det är uteslutet att den verksamhet som överförs är av oberoende karaktär. Detta gäller även om aktieägarna i det övertagande bolaget ställer sina aktier i detta bolag som säkerhet för krediten. Domstolen menade dock också att svaret kunde bli ett annat om det övertagande bolagets ekonomiska situation i sin helhet var sådan att det måste konstateras att det med största sannolikhet inte skulle kunna överleva på egen hand. Så kunde t.ex. vara fallet om bolagets intäkter framstod som otillräckliga i förhållande till räntor och amorteringar på bolagets skulder. EG-domstolen konstaterade slutligen att det ankommer på den nationella domstolen att med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall bedöma huruvida en verksamhet är oberoende.

(Mål C-43/00 Andersen og Jensen ApS mot Skatteministeriet)

Mervärdesskatt

EG-domstolen har i en dom den 13 december 2001 tolkat artikel 13 B d punkt 5 i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG). Enligt denna bestämmelse skall medlemsstaterna undanta transaktioner och förhandlingar rörande aktier och andra värdepapper från beskattning. Frågan i målet var vad som avses med ”transaktioner” och ”förhandlingar”. Målet vid den nationella domstolen gällde ett företag, CSC, som tillhandahöll s.k. call center-tjänster till diverse finansinstitut. Dessa tjänster bestod i att ett call center tog hand om finansinstitutets samtliga kontakter med allmänheten när det gällde försäljningen av vissa finansiella produkter, från förfrågningar fram till försäljningen. CSC genomförde dock inte själva försäljningen. Den nationella domstolen hade att ta ställning till om CSC:s verksamhet omfattades av det ovannämnda undantaget från skatteplikt.

EG-domstolen framhöll att en tjänst som enbart är materiell, teknisk eller administrativ och som inte innebär någon förändring av den rättsliga och ekonomiska situationen mellan parterna inte är en sådan transaktion som omfattas av det ovannämnda undantaget från skatteplikt. Domstolen menade nämligen att uttrycket ”transaktion rörande värdepapper” avser transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parternas rättigheter och skyldigheter avseende värdepapper. Domstolen fann vidare att uttrycket ”förhandlingar rörande värdepapper” inte avser tjänster som endast består i att tillhandahålla information om en finansiell produkt och i förekommande fall ta emot och handlägga ansökningar om att få teckna motsvarande värdepapper, utan att utfärda dessa.

(Mål C-235/00 Commissioners of Customs & Excise mot CSC Financial Services Ltd)

EG-domstolen har vidare i en dom den 8 januari 2002 tolkat artikel 17.6 och 17.7 i det sjätte direktivet angående avdrag för ingående moms. Enligt artikel 17.6 får medlemsstaterna under en övergångsperiod behålla undantag från avdragsrätt som föreskrevs i nationell lagstiftning när direktivet trädde ikraft. Frågan i målet var om en medlemsstat efter ikraftträdandet av direktivet får undanta utgifter hänförliga till vissa fordon från avdragsrätt, när dessa utgifter vid tidpunkten för ikraftträdandet berättigade till avdrag enligt fast förvaltningspraxis. Domstolen fann att med hänsyn till bestämmelsens syfte måste den tolkas så att med lagstiftning avses inte bara lagbestämmelser i egentlig mening utan även administrativa rättsakter såsom den förvaltningspraxis som utvecklats av den berörda medlemsstatens offentliga myndigheter. Domstolen framhöll vidare att om en medlemsstat i förvaltningspraxis beviljat avdrag för ingående skatt för vissa fordon när direktivet trädde ikraft innebär ett senare antagande av nationella regler, enligt vilka dessa fordon utesluts från avdragsrätt, att tillämpningsområdet för befintliga undantag utvidgas efter ikraftträdandet av direktivet. Detta är enligt domstolens praxis inte tillåtet.

I artikel 17.7 i direktivet föreskrivs att varje medlemsstat av konjunkturskäl får helt eller delvis undanta alla eller vissa anläggningstillgångar eller övriga varor från avdragssystemet. EG-domstolen fann i målet att denna bestämmelse skall tolkas så att en sådan åtgärd kräver föregående samråd med mervärdesskattekommittén. Domstolen fann också att bestämmelsen inte ger medlemsstaterna rätt att införa undantag som inte är tidsbegränsade och/eller som ingår i ett åtgärdspaket för strukturella anpassningar i syfte att minska budgetunderskottet och möjliggöra avbetalningar av statsskulden.

(Mål C-409/99 Metropol Treuhand WirtschaftstreuhandgmbH mot Finanzlandesdirektion für Steiermark samt Michael Stadler mot Finanzlandesdirektion für Vorarlberg)

EG-fördraget

Ett mål angående tolkningen av artiklarna 39, 43 och 49 om fri rörlighet personer och tjänster har anhängiggjorts vid EG-domstolen. Målet gäller nationella inkomstskatteregler angående avdrag för sjukförsäkringspremier där det som en förutsättning för avdrag krävs att premien betalats till en försäkringsgivare som har sitt säte eller sin företagsledning i den berörda medlemsstaten eller som har beviljats tillstånd att bedriva verksamhet där. Frågan i målet är om dessa regler är förenliga med de ovannämnda fördragsbestämmelserna.

(Mål C-288/01 Ulf Thomsen mot Finanzamt Flensburg)

Redaktör Kristina Ståhl