Skattenytt Internationellt

EG-fördraget

EG-domstolen har i en dom den 29 november 2001 funnit att en kommunal skatt på parabolantenner stred mot artiklarna 59, 60 och 66 (numera 49, 50 och 55) i EG-fördraget om fri rörlighet för tjänster. Enligt domstolen medförde skatten att mottagning av TV-sändningar via satellit förenades med en kostnad som inte belastade TV-sändningar via kabel, vilket särskilt missgynnade radio- och TV-företag i andra medlemsländer. Medan TV-sändningar från inhemska radio- och TV-företag hade obegränsad tillgång till sändning via kabel gällde detta inte för sändningar från företag i vissa andra medlemsstater. Merparten av TV-sändningarna från dessa stater kunde därför endast tas emot med parabolantenn. Domstolen menade att skatten kunde avskräcka TV-tittarna från att försöka få tillgång till TV-sändningar från andra medlemsstater i och med att sådana sändningar var belagda med en kostnad som inte belastade sändningar från inhemska företag. Skatten ansågs därför hindra den fria rörligheten för tjänster.

Medlemsstaten hade i målet anfört att skatten syftade till att dämpa den okontrollerade ökningen av parabolantenner inom kommunen, för att därigenom bevara kvaliteten på miljön. Domstolen menade dock att även om hinder för den fria rörligheten för tjänster i och för sig kan tillåtas av hänsyn till miljön, gick den prövade skatten längre än vad som var nödvändigt för att uppnå målet. Det fanns nämligen enligt domstolen andra sätt att uppnå målet att bevara statsmiljön, såsom t.ex. bestämmelser om parabolantennernas storlek och placering, vilka inte i samma utsträckning skulle inskränka friheten att tillhandahålla tjänster. Skatten kunde därför inte rättfärdigas på denna grund utan befanns vara fördragsstridig.

(Mål C-17/00 François De Coster mot Collège des bourgmestre et échevins de Watermael-Boitsfort)

Mervärdesskatt

EG-domstolen har i en dom den 4 oktober 2001 tolkat artiklarna 5.3, 13 B b och 13 C a i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG). Målet gällde frågan hur vissa speciella former av sakrätter till fast egendom skall behandlas i mervärdesskattehänseende. I målet uppkom bl.a. frågan om hur uttrycken ”utarrendering eller uthyrning” i direktivet skall tolkas. Den nationella domstolen ställde nämligen frågan om dessa uttryck, i avsaknad av uttrycklig definition i direktivet, skall anses ha den räckvidd de har i den berörda medlemsstatens civilrätt. Domstolen avvisade dock ett sådant synsätt eftersom direktivet när det gäller denna fråga inte innehåller någon hänvisning till medlemsstaternas nationella rättsordningar. Domstolen avvisade också kommissionens förslag att grunda den gemenskapsrättsliga definitionen av utarrendering och uthyrning på de likheter som finns mellan gällande relevanta civilrättsliga begrepp i de medlemsstater som influerats mest av den romerska rätten. I stället gjorde domstolen en egen tolkning av dessa begrepp med avseende på de speciella sakrättigheter som var aktuella i målet och fann därvid att dessa rättigheter skulle likställas med uthyrning och utarrendering vid tillämpningen av driektivet. Vid tolkningen lade domstolen bl.a. vikt vid neutralitetsöverväganden och kravet på en enhetlig tillämpning av direktivbestämmelserna.

(Mål C-326/99 Stichting ”Goed Wonen” mot Staatssecretaris van Financiën)

Bestämmelserna om uthyrning av fast egendom i artikel 13 B b i det sjätte direktivet var föremål för tolkning även i två domar den 9 oktober. Frågan i det första målet (C-409/ 98) var om undantaget för uthyrning av fast egendom kan tillämpas när en fastighetsägare ingår avtal med framtida hyresgäster om att dessa (nu eller vid en senare tidpunkt) skall ingå hyresavtal, samt erlägger ersättning till de framtida hyresgästerna för detta åtagande. Frågan i det andra målet (C-108/99) var om detta undantag kan tillämpas när en ny hyresgäst övertar en hyresrätt från en gammal hyresgäst, varvid den gamla hyresgästen betalar den nya en ersättning för att denne accepterar att ta över hyresrätten. Domstolen fann att undantaget inte var tillämpligt i något av fallen. Den tog därvid fasta på att uthyrning av fast egendom innebär att fastighetsägaren tillhandahåller en tjänst som hyresgästen betalar för, vilket inte stämde in på de avtal som det var fråga om i målen.

(Mål C-409/98 Commissioners of Customs & Excise mot Mirror Group plc och mål C-108/99 Commissioners of Customs & Excise mot Cantor Fitzgerald International)

EG-domstolen har vidare i en dom den 11 oktober 2001 tolkat punkt 2 i bilaga F till det sjätte direktivet. Det sjätte direktivet tillåter medlemsstaterna att tillämpa reducerade skattesatser för vissa specificerade varor och tjänster. Enligt artikel 28.2 e får vidare de medlemsstater som den 1 januari 1991 tillämpade en reducerad skattesats på andra varor och tjänster än de som anges i direktivet behålla denna skattesats. Luxemburg har utnyttjat denna möjlighet och tillämpar en reducerad skattesats på bl.a. tjänster som tillhandahålls inom s.k. fria yrken. Frågan i målet vid den nationella domstolen var om verksamhet som fastighetsförvaltare var ett sådant fritt yrke som omfattades av den reducerade skattesatsen. Det speciella med detta mål var att direktivet i sig inte innehåller några bestämmelser om för vilka varor och tjänster medlemsstaterna får behålla reducerade skattesatser utan detta är helt en fråga för nationell rätt. Däremot finns en bestämmelse i punkt 2 i bilaga F om att fria yrken kan undantas från skattskyldighet. Denna bestämmelse rör alltså en annan fråga och var i sig inte tillämplig i målet. Den nationella domstolen angav dock att den luxemburgska lagstiftningen om tillämplig skattesats för fria yrken enligt intern rätt skall tolkas i enlighet med hur motsvarande begrepp tolkas i EG-rätten. EG-domstolen ansåg sig därför behörig att besvara den ställda tolkningsfrågan.

För att ge den hänskjutande domstolen vägledning vid bedömningen angav EG-domstolen några faktorer som är utmärkande för fria yrkesutövare i den mening som avses i punkt 2 i bilaga F till direktivet. Det skall enligt domstolen röra sig om verksamheter som har en utpräglat intellektuell karaktär, kräver en hög kvalifikationsnivå och vanligen omfattas av precisa och strikta yrkesmässiga bestämmelser. Vidare har den personliga faktorn särskild betydelse vid utövande av sådan verksamhet, liksom att verksamheten utövas självständigt. EG-domstolen angav sedan att det ankommer på den nationella domstolen att fastställa om fastighetsförvaltare, såsom detta yrke regleras i de relevanta luxemburgska bestämmelserna, skall anses utöva ett fritt yrke.

(Mål C-267/99 Christiane Adam, gift Urbing mot Administration de l’enregistrement et des domaines)

EG-domstolen har i en dom den 25 oktober 2001 fällt Italien för fördragsbrott bestående i en felaktig implementering av artiklarna 17 och 18 i det sjätte direktivet angående återbetalning av överskjutande mervärdesskatt. Italien föreskrev för vissa skattskyldiga att de i stället för att få den överskjutande skatten återbetald skulle tilldelas motsvarande belopp i statsobligationer, vilka förföll fem eller tio år efter det att de hade emitterats. Domstolen framhöll att direktivet innebär att återbetalning skall verkställas inom rimlig tid genom kontant betalning eller på ett likvärdigt sätt. Återbetalningen får inte ske på ett sådant sätt att det ger upphov till en finansiell risk för de skattskyldiga. De italienska reglerna ansågs inte tillgodose dessa krav, varför domstolen fann att de inte var förenliga med direktivet.

(Mål C-78/00 Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien)

Vidare har även Nederländerna fällts för fördragsbrott i en dom den 8 november 2001. Enligt nederländsk rätt tillåts arbetsgivare att som ingående moms dra av en del av den ersättning som betalas ut till anställda för användning av privat bil i tjänsten. Eftersom avdrag enligt artiklarna 17.2 a och 18.1 i det sjätte momsdirektivet endast får ske för moms som betalats på varor och tjänster som tillhandahålls av en skattskyldig person fann domstolen att de nederländska reglerna var oförenliga med direktivet.

(Mål C-388/98 Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna)

EG-domstolen har i en dom den 22 november 2001 tolkat artikel 11 A.1 a i det sjätte direktivet. Enligt denna artikel skall allt som utgör vederlag för den tillhandahållna varan eller tjänsten ingå i beskattningsunderlaget, inklusive subventioner från tredje part som är direkt kopplade till priset på leveransen. Målet vid den nationella domstolen rörde frågan om en subvention från en myndighet som täckte en del av den skattskyldiges driftskostnader men som inte kunde individualiseras i förhållande till ett transaktionspris skulle ingå i beskattningsunderlaget. EG-domstolen framhöll att det endast är subventioner som utbetalas för att den skattskyldige skall tillhandahålla en bestämd vara eller tjänst som omfattas av artikeln. Domstolen angav vidare att det ankommer på den nationella domstolen att på grundval av omständigheterna i det enskilda fallet avgöra om subventionen är ett sådant vederlag eller inte. Till vägledning för den nationella domstolen angavs dock vissa omständigheter som denna hade att ta fasta på när den skulle undersöka om en viss subvention skulle anses falla in under artikelns tillämpningsområde.

(Mål C-184/00 Office des produits wallons ASBL mot Belgiska staten)

EG-fördraget

Ett mål angående tolkningen av artikel 52 (numera 43) i EG-fördraget angående etableringsfrihet har anhängiggjorts vid EG-domstolen. Målet gäller tyska regler för inkomstbeskattning av utomlands bosatta. Enligt dessa regler beaktas den skattskyldiges totala inkomst vid beräkning av den progressiva skattesatsen men avdrag medges inte för omkostnader i företaget. Frågan i målet är om reglerna är förenliga med fördraget.

(Mål C-234/01 Arnould Gerritse mot Finanzamt Neukölln-Nord)

Mervärdesskatt

Ett mål angående tolkningen av artikel 13 B b i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) har anhängiggjorts vid domstolen. Frågan i målet är om installation av cigarettautomat i en kommersiell lokal, där fastighetsägaren erhåller en viss procent av intäkterna från cigarettförsäljningen, omfattas av bestämmelserna om uthyrning av fast egendom.

(Mål C-275/01 Sinclair Collis Ltd mot Commissioners of Customs & Excise)

Punktskatter

Kommissionen har väckt fördragsbrottstalan mot Tyskland för felaktig implementering av artikel 2.2 i direktiv 92/81/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor. Målet gäller nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs undantag från beskattning för viss användning av bränsle som inte anses utgöra användning som brännolja.

(Mål C-240/01 Kommissionen mot Tyskland)

Indirekt skatt på kapitalanskaffning

Ett mål angående återbetalning av avgifter som uppburits i strid med direktiv 69/335/ EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning har anhängiggjorts vid EG-domstolen. Målet gäller retroaktivt fastställande av ett schablonbelopp för en avgift för registrering i bolagsregistret

(Mål C-231/01 El.Da.Srl mot Ministero delle Finanze)

Utländska skadeförsäkringsföretag

Regeringen har i en proposition föreslagit att schablonbeskattningen av verksamhet som utländska skadeförsäkringsföretag bedriver från ett fast driftställe i Sverige skall ersättas med beskattning enligt konventionell metod. Bakgrunden till förslaget är bl.a. att det har ifrågasatts om schablonbeskattningen är förenlig med EG-fördragets förbud mot diskriminering.

(Proposition 2001/02:42 Övergång till en konventionell beskattningsmetod för utländska skadeförsäkringsföretag)

Redaktör Kristina Ståhl