Förhandsbesked mervärdesskatt andra halvåret 2000

2.1 Skatteplikt för korttidsuthyrning

I 3 kap. 2 § första stycket ML undantas från skatteplikt bl.a. omsättning avseende upplåtelse av hyresrätter till fastigheter. Detta undantag gäller dock inte enligt kapitlets 3 § andra stycket när en fastighetsägare för stadigvarande användning i en verksamhet som medför skattskyldighet hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet.

X AB, som bedrev försäljning av sportartiklar, uppförde på egen fastighet en byggnad för uthyrning inom ramen för en stuguthyrningsverksamhet. Bolaget hade inga andra uthyrningsstugor och avsåg inte heller att förvärva sådana inom den närmaste tiden. Bolaget avsåg bl.a. att antingen hyra ut stugan på långtidskontrakt till annat stuguthyrningsföretag eller researrangörer, vilka i sin tur bedrev korttidsuthyrning, eller också bedriva korttidsuthyrning i egen regi. Hyrestiden var i normalfallet ca två veckor men kunde vara både kortare och längre. Om uthyrningsverksamheten blev lyckosam skulle det bli aktuellt att hyra andra stugor för uthyrning i verksamheten. Bolaget frågade bl.a. om dess egen uthyrning och uthyrningen till företag för vidareuthyrning var skattepliktiga omsättningar och om det hade rätt till avdrag för ingående skatt hänförlig till uppförandet av stugan, till driftkostnader på fastigheten och till anskaffningar av inventarier m.m.

Nämnden (W, N, On, O, P, R, S) fann att den uthyrning som gjordes till andra stuguthyrningsföretag och researrangörer var en skattepliktig omsättning under förutsättning att hyrestagarnas verksamhet medförde skattskyldighet enligt ML.

När det gällde bolagets egen korttidsuthyrning till privatpersoner eller företag fann nämnden att även den utgjorde skattepliktig omsättning och anförde i motiveringen följande.

Enligt 3 kap. 3 § första stycket 4 ML omfattar undantaget för upplåtelse av hyresrätter m.m. i 2 § första stycket inte, såvitt nu är i fråga, rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande.

I det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) finns bestämmelser motsvarande ML:s i artikel 13 B b och b 1. Den svenska bestämmelsen rörande hotellrörelse och liknande verksamhet har ansetts överensstämma med motsvarande bestämmelse i direktivet (SOU 1994:88 s. 114). EG-domstolen har i den av bolaget åberopade domen den 12 februari 1998 i förhandsavgörandet C-346/95 avseende Elisabeth Blasi uttalat sig om innebörden av den aktuella bestämmelsen. I domen anförs bl.a. att direktivets uttryck ”branscher med liknande funktion” som hotellbranschen bör ges en vid tolkning, eftersom dess syfte är att säkerställa att tillfälligt tillhandahållande av logi liknande – och således potentiellt konkurrerande med – den som tillhandahålls inom hotellbranschen beskattas (p. 20).

Nämnden gör följande bedömning.

Avgörande för bedömningen av om en verksamhet skall hänföras till sådan rumsuthyrning i hotellrörelse och liknande verksamhet som anges i 3 kap. 3 § första stycket 4 ML är enligt nämndens mening innehållet i och syftet med verksamheten (jfr RÅ 1988 not. 642 och RÅ 1991 not. 82). Mot bakgrund av att bolagets nu ifrågavarande verksamhet är inriktad på att i en aktiv rörelse tillhandahålla en fritidsbostad för tillfälligt bruk är verksamheten inte av den fastighetsförvaltande karaktär som avses i 3 kap. 2 § första stycket ML utan enligt nämndens mening sådan hotellrörelse eller liknande verksamhet som ovan nämnts. Den omständigheten att verksamheten omfattar endast en fritidsbostad medför inte annan bedömning av verksamhetens karaktär i mervärdesskattehänseende.

Det nu sagda får anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet och det principiella synsätt som kommer till uttryck i det ovan nämnda förhandsavgörandet.

Såvitt avsåg bolagets avdragsrätt anförde nämnden följande.

Enligt 8 kap. 9 § första stycket 1 ML får avdrag inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad med ett nu inte aktuellt undantag. Med stadigvarande bostad avses byggnad eller del av byggnad som är inrättad för permanent boende. Avdragsförbudet avser all ingående skatt som kan hänföras till bostaden, dvs. såväl kostnader för inventarier som reparationer samt kostnader för drift och underhåll (SOU 1994:88 s. 242). Skälet till att avdragsförbudet infördes var att avdrag för ingående skatt endast skall medges för förvärv som görs för en verksamhet som medför skattskyldighet. Förvärv för privat konsumtion skall inte medföra avdragsrätt (a. SOU s. 254).

En fritidsbostad som i likhet med vad som är fallet i ärendet används för uthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet utgör enligt nämndens mening inte stadigvarande bostad i mervärdesskattehänseende. Under förutsättning att bolaget är skattskyldigt för sin uthyrningsverksamhet (anm. dess egen korttidsuthyrning) är det därför berättigat till avdrag för den ingående mervärdesskatt som avses med frågorna.

Enligt förutsättningarna skall bolaget för en tid av minst ett år hyra ut den aktuella fritidsbostaden till stuguthyrningsföretag och liknande eller researrangörer som i sin tur skall använda den för skattepliktig korttidsuthyrning. – – –

Även i de fall som avses med dessa frågor används den aktuella bostaden för korttidsboende men med den skillnaden att den inte är bolaget utan hyrestagaren som driver verksamheten. Enbart detta förhållande bör enligt nämndens mening emellertid inte medföra att fritidsbostadens mervärdesskatterättsliga karaktär bör anses vara en annan än i det fall bolaget självt hyr ut bostaden för korttidsboende. Under förutsättning att bolaget enligt beslut enligt 9 kap. 1 § ML blivit skattskyldig för sin uthyrning är bolaget därför berättigat till avdrag för sådan ingående skatt som avses med frågorna.

Förhandsbesked 2000-10-04. Överklagat av RSV men överklagandet har senare återkallats (se RSV:s rättsfallsprotokoll nr 1/01).

2.2 Museiverksamhet

Bolaget A bedrev en s.k. vetenskapspark, dvs. ett friluftsmuseum med naturvetenskapligt / tekniskt innehåll presenterat bl.a. med hjälp av interaktiva montrar. Dessa var nytillverkade föremål som illustrerade olika företeelser inom naturvetenskap och teknik. Bolaget frågade om dess verksamhet utgjorde museiverksamhet i mervärdesskattehänseende.

Nämnden (W, E, On, O, P, R, S) fann att verksamheten inte utgjorde museiverksamhet och – efter att ha redogjort för de aktuella bestämmelserna i 3 kap. 11 § och 7 kap. 1 § tredje stycket 3 ML – motiverade detta med bl.a. följande.

Vad som avses med museiverksamhet har inte närmare definierats i ML eller förarbetena till lagen. Av praxis framgår att frågan om en viss verksamhet varit att hänföra till sådana tillhandahållanden i museiverksamhet som anges i nämnda reglering i första hand har avgjorts med ledning av vad som enligt vedertaget språkbruk förstås med sådan verksamhet (jfr RÅ 1992 ref. 66 och RÅ 1993 ref. 45 och ref. 75). Enligt denna praxis synes det gemensamma för sådana verksamheter vara att de omfattar systematiskt hopbragta och ordnade samlingar av föremål som förevisas för allmänheten. En verksamhet som enbart innebär att föremål tillverkas för att illustrera olika företeelser och händelser samt förevisas mot entréavgift för allmänheten kan inte anses utgöra sådan verksamhet (jfr RÅ 1992 ref. 66). Av praxis framgår också att det vidare museibegrepp som finns i stadgarna för The International Council of Museums, ICOM, inte överensstämmer med det museibegrepp som ligger till grund för tolkningen av begreppet i ML (jfr RÅ 1993 ref. 45).

De av bolaget tillhandahållna tjänsterna består av tillträde till en s.k. vetenskapspark innehållande ett stort antal nytillverkade interaktiva montrar m.m. som praktiskt demonstrerar olika naturföreteelser, fysikaliska lagar o.d. inom det naturvetenskapliga och tekniska området. Den ifrågavarande anläggningen innehåller som den beskrivs i handlingarna inga systematiskt hopbragta och ordnade samlingar av föremål som utställes för förevisning för allmänheten. Nämnden finner mot bakgrund av det anförda att tillträde mot ersättning till vetenskapsparken inte kan hänföras till omsättning avseende vare sig anordnade av utställning eller tillhandahållande av föremål för utställning i museiverksamhet. Det förhållandet att det utvidgade museibegreppet i stadgarna för ICOM inbegriper även s.k. vetenskapscenter och planetarier föranleder inte annan bedömning.

Förhandsbesked 2000-12-20. Överklagat av sökandebolaget

2.3 Fråga om värdepappershandel m.m.

Bolaget A ingick avtal med olika fondbolag om tillhandahållande av tjänster med användande av internet. Tjänsterna utgjordes bl.a. av att bolaget på sin hemsida lämnade information om fondbolagen och fonder som fondbolagen förvaltade samt vidare att för fondsparare som via bolagets hemsida öppnade depå hos bolaget, köpa och lösa in fondandelar. Bolaget erhöll från fondbolagen serviceavgifter för informationsverksamheten och provisioner för förmedlingsverksamheten.

Nämnden (W, E, On, O, P, R, S) fann att bolaget dels tillhandahöll informationstjänster, dels förmedlade värdepapper, och anförde följande.

Ansökningen om förhandsbesked synes närmast vara föranledd av tvekan om huruvida bolaget, när det både tillhandahåller tjänster som avser information om ett fondbolag och tjänster som avser förmedling av andelar i en värdepappersfond som förvaltas av samma fondbolag, skall anses tillhandahålla en eller flera tjänster, dvs. om tjänsterna är oberoende av eller sidoordnade varandra och därmed i princip separata tjänster eller om någon tjänst är underordnad den andra såsom varande den huvudsakliga tjänsten.

Nämnden gör följande bedömning.

I praxis anses en tjänst inte vara underordnad en annan tjänst om de olika åtagandena såväl avtalsmässigt som prismässigt är separata åtaganden (jfr RÅ 1999 not. 46). Denna praxis överensstämmer också med EG-domstolens tillämpning av det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/ EEG). Enligt domstolens praxis skall en tjänst anses underordnad en huvudsaklig tjänst när kunden inte efterfrågar tjänsten i sig, utan endast är ett medel att på bästa sätt åtnjuta den egentliga tjänst som tjänsteföretaget tillhandahåller (jfr dom den 25 februari 1999, C-349/96 Card Protection Plan Ltd mot Commissioners of Customs and Excise).

Att föra ut information mot ersättning utgör en tjänst enligt ML. I det aktuella fallet tillhandahålls tjänsten särskilt till fondbolaget. Åtagandet i denna del skall fullgöras enligt en specifikation med utgångspunkt i fondbolagets krav och även prissättningen görs separat.

Nämnden fann således att det var fråga om en separat skattepliktig tjänst. Beträffande frågan om förmedling av värdepapper (värdepappershandel) anförde nämnden bl.a. följande.

Andelar i värdepappersfonder är – i likhet med aktier – fondpapper och således finansiella instrument enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. – – –

Bolaget utför enligt avtalet tjänster som syftar till att för fondsparares räkning förmedla köp och försäljningar av andelar i värdepappersfonder. Att genomföra sådana transaktioner är enligt nämndens bedömning sådan omsättning som utgör värdepappershandel.

Nämnden fann att omsättningarna var undantagna från skatteplikt.

Förhandsbesked 2000-12-21. Ej överklagat.

3.1 Fråga om varor som förbeställts av charterresenär och som transporteras på flygplanet för att levereras till resenären i samband med avstigningen

Enligt 5 kap. 2 b § ML skall en vara som omsätts på bl.a. luftfartyg under en del av en passagerartransport mellan EG-länder anses omsatt i Sverige om avreseorten är belägen i Sverige.

Bolaget A förestod försäljning av varor i samband med flygtransporter vid charterresor. Efter det att den s.k. tax-free-försäljningen upphört 1999 hade försäljningen omorganiserats. Före avresan kunde resenären hos bolaget beställa de varor han önskade köpa på sin resa. Betalningen av varorna kunde ske antingen i samband med beställningen, under resan eller i samband med avstigningen på destinationsorten. De beställda varorna transporterades i en plomberad icke genomskinlig påse eller kartong som var placerad antingen i hatthyllan eller under stolen i samma flygplan som resenären (s.k. hattracksförfarande). Då flygplanet landat på destinationsorten, motorerna stängts av och flygplansdörrarna öppnats kunde resenären ta varorna med sig och vid avstigningen bryta plomberingen och kontrollera varorna. De plomberade varorna fick inte dessförinnan tas i besittning. Bolaget ansåg att passagerartransporten då var avslutad och att varorna först då omsattes. Den ovannämnda bestämmelsen skulle därmed inte vara tillämplig på omsättningen, vilken alltså skulle anses ha skett i destinationslandet, där bolaget också var registrerat till mervärdesskatt.

Nämnden (W, N, On, O, P, R, S) anförde bl.a. följande.

Bestämmelsen i 5 kap. 2 b § ML gäller vara som omsätts i ett såvitt avser rum och tid konkret angivet skeende, nämligen på ett transportmedel under transport av passagerare. Huruvida varan omsätts på transportmedlet under transporten bör således bedömas utifrån den faktiska tidpunkten när säljaren levererat varan till köparen. Denna omständighet och leveransbegreppets innebörd talar enligt nämndens mening för att vara omsätts på luftfartyget om den avlämnas till köparen på detta.

Med del av en passagerartransport mellan EG-länder avses enligt 5 kap. 2 b § andra stycket ML den del av passagerartransporten som utan upphåll utanför EG utförs mellan avreseorten och ankomstorten. Enligt paragrafens tredje respektive fjärde stycke är avreseorten den första orten för påstigning och ankomstorten den sista orten för avstigning av passagerare inom EG i fråga om passagerare som steg på inom EG. Av nu nämnda regler får anses följa att en del av en transport utförs från och med påstigningen på avreseorten till och med avstigningen på ankomstorten, (jfr den vidsträckta innebörden av det på internationella konventioner byggda lufttransportbegreppet i 9 kap. 17–19 §§ luftfartslagen (1957:297) i lydelse enligt SFS 1986:619).

Nämndens slutsats av det ovan anförda är att en omsättning på ett luftfartyg under en del av en passagerartransport är för handen när avlämnandet av en försåld vara äger rum mellan tidpunkten för påstigningen på och tidpunkten för avstigningen från luftfartyget. Ett avlämnande skall därvid anses föreligga när några ytterligare åtgärder inte behövs från säljarens sida för att köparen senast i samband med avstigningen skall kunna ta de av honom köpta varorna i sin besittning. Bolagets åtgärd att placera de av resenären beställda varorna på hatthyllan ovanför hans sittplats eller under sittplatsen varefter resenären sedan endast har att ta dem med sig vid avstigningen får anses uppfylla denna förutsättning.

Nämnden fann alltså att 5 kap. 2 b § ML var tillämplig och att omsättningen alltså skulle anses ha skett i Sverige.

Nämnden avgjorde samma dag ytterligare ett ärende där omständigheterna var likartade, dock att varorna där förvarades i plomberad förpackning i särskilda vagnar i flygplanets kabin och överlämnades till köparen vid avstigningen. Se i samma ämne också Skattenytt 1999 nr 11 s. 685 (5.1).

Förhandsbesked 2000-11-09. Båda överklagade av sökandebolagen.

4.1 Fråga om skattesats vid framförande av sceniskt verk (musikföreställning)

Ett produktionsbolag i underhållningsbranschen avsåg att genomföra en turné med en viss musikartistgrupp. Bolaget genomförde produktionen såväl genom egna anställda som underleverantörer och däri ingick att engagera artister och musiker, stå för regi, scenografi, koreografi och annat som krävdes för ett genomförande av föreställningen. Denna var enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet att hänföra till ett sceniskt verk i upphovsrättslagens mening och bolaget innehade alla rättigheter till verket. Bolaget avtalade med en arrangör, t.ex. en folkpark, om framförande av föreställningen mot särskild ersättning från arrangören. Den sistnämnde tillhandahöll lokal och var den som tog ut entréavgifter av publiken vid föreställningen. Bolaget ansökte om förhandsbesked av innehåll att hela den ersättning som bolaget erhöll från arrangören avsåg en omsättning som var skattepliktig och att tillämplig skattesats skulle bestämmas enligt 7 kap. 1 § tredje stycket ML, dvs. i förevarande fall som en upplåtelse av en rättighet som omfattas av 1 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) och således till 6 procent.

Förutom tillämpligheten av det lagrum som bolaget aktualiserade uppkom frågan om omsättningarna – som var Riksskatteverkets (RSV) ståndpunkt – kunde vara undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 11 § 1 ML, dvs. såsom en utövande konstnärs framförande av sådant litterärt eller konstnärligt verk som omfattas av URL.

Nämnden (W, N, On, P, R, S, T) fann att inte någon av de nämnda bestämmelserna var tillämpliga på omsättningarna och att skattesatsen enligt huvudregeln i 7 kap. 1 § första stycket ML utgjorde 25 procent av beskattningsunderlaget. Nämnden anförde i motiveringen bl.a. följande.

Att en utövande konstnär bedriver sin verksamhet i bolagsform påverkar enligt nämndens mening inte skattefriheten. I förevarande fall är det emellertid inte de i produktionen deltagande artisterna m.fl. som driver bolaget utan dessa är anställda eller medverkar som underleverantörer i bolagets produktion. Nämnden finner därför att bolagets omsättning inte kan anses avse en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk.

Beträffande frågan om en upphovsrättslig upplåtelse förelåg anförde nämnden följande.

En grundläggande befogenhet för den som innehar upphovsrätten till ett konstnärligt verk är att han har ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten. Främst omfattar denna befogenhet rätt att framföra verket offentligt. Denna rätt kan upphovsrättsinnehavaren ha upphovsmannens tillstånd att överlåta eller upplåta till annan. I den mån så sker får en överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätt anses föreligga. Av handlingarna i förevarande ärende framgår emellertid inte annat än att det är bolaget ensamt som inte enbart innehar upphovsrätten till verket utan också ensamt framför det för publik. Det är således bolaget som exekverar verket (jfr prop. 1960:17 s. 186). Arrangörens medverkan avser enbart att tillhandahålla vissa praktiska arrangemang avseende lokal, högtalare m.m. för att bolaget skall kunna genomföra föreställningen. Att arrangören tar ut entréavgifter vid bolagets framförande innebär inte att han framför verket eller innehar någon annan rätt till det. Arrangören har således inte någon rätt till verket sådant det föreligger som något andligt tillskapat utan endast vissa rättigheter vid bolagets framförande av det. Fråga är således inte om upplåtelse av någon rättighet enligt URL. Det förhållandet att en sådan terminologi används i de ingångna avtalen med arrangören medför inte annan bedömning.

När det gäller att bestämma tillämplig skattesats på bolagets tillhandahållanden aktualiseras emellertid också bestämmelsen i 7 kap. 1 § tredje stycket 2 ML. Enligt denna bestämmelse tas skatten ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för tillträde till konserter, cirkus-, biograf-, teater-, opera- eller balettföreställningar.

– – –

I samband med att skatteplikt infördes för de aktuella föreställningarna anfördes i förarbetena att beskattningsunderlaget utgörs av avgiften för tillträdet till föreställningen (jfr prop. 1996/97:10 s. 56). Också när det gällde beskrivningen av gällande rätt för omsättningarna anfördes att vad som avsågs med bestämmelsen endast var omsättningen av entréavgifterna till föreställningen (a. prop. s. 28). De ersättningar som bolaget uppbär från en arrangör kan inte anses utgöra entréavgifter. De är inte heller i övrigt ersättningar som behandlas på särskilt sätt i ML. Skattesatsen utgör därför i enlighet med huvudregeln i 7 kap. 1 § första stycket ML 25 procent av beskattningsunderlaget.

Förhandsbesked 2000-10-05. Överklagat av RSV och sökandebolaget.

5.1 Justering av beskattningsunderlag vid försäljning av förlustfordran

Om en förlust uppkommer på den skattskyldiges fordran som avser ersättning för en vara eller en tjänst (kundförlust), får han enligt 7 kap. 6 § tredje stycket ML minska beskattningsunderlaget med beloppet av förlusten. Om en kundförlust har föranlett ett sådant avdrag och betalning därefter inflyter, skall enligt 13 kap. 24 § första stycket sista meningen ML det avdragna beloppet i motsvarande mån redovisas på nytt.

Bolaget A avsåg att till annat bolag inom samma koncern eller externt sälja sådana fordringar vilka bolaget bedömt som förlustfordringar och därmed borträknat vid bestämmande av beskattningsunderlaget. Bolaget frågade om ersättningen vid en sådan försäljning skulle anses innebära att betalning influtit för fordringen och således skyldighet uppkommit för bolaget att redovisa beloppet enligt den ovannämnda bestämmelsen.

Nämnden (W, E, On, O, P, R, S), som vid prövningen förutsatte att aktuella förluster konstaterats efter en sådan prövning som förutsätts i rättstillämpningen på området, fann att någon justering av beskattningsunderlaget inte skulle ske och anförde bl.a. följande.

En grundläggande förutsättning för att 7 kap. 6 § tredje stycket ML skall vara tillämpligt är att förlusten är hänförlig till en skattskyldigs fordran som avser ersättning för en vara eller en tjänst. Motsvarande gäller i tillämpliga delar 13 kap. 24 § första stycket ML. Om en definitiv förlust efter vederbörlig prövning kan konstateras på en sådan fordran har den skattskyldig enligt de nämnda bestämmelserna rätt att minska beskattningsunderlaget med förlusten. Om ”betalning” därefter inflyter skall det avdragna beloppet i motsvarande mån redovisas på nytt. Övervägande skäl talar enligt nämndens mening för att till sådan betalning endast hänföra ersättning som avser den omsättning som fordringsförhållandet grundar sig på. Sådan ersättning som den skattskyldige kan komma att erhålla på grund av en försäljning av fordringen saknar däremot erforderligt samband med den omsättning som fordringsförhållandet grundar sig på och avser därför en från denna transaktion åtskild försäljning av fordringsbeviset som sådant.

Förhandsbesked 2000-12-13. Överklagat av RSV.

6.1 Regeringsrättens domar t.o.m. 2001-01-31

Fråga om tjänst tillhandahållits genom ingående av vissa avtal om ”lease and lease-back”, 99:11 s. 677 (2.1). Nämnden (majoriteten) ej omsättning av tjänst. RR ändrade (2000-11-10).

Fråga om vinstmarginalbeskattning vid försäljning av upptränad häst, 00:11 s. 614 (5.1). RR fastställde (2000-12-11).

Fråga om ekonomisk förenings (bilkooperativs) uthyrningsverksamhet är yrkesmässig, 00:11 s. 614 (4.1). RR fastställde(2001-01-25).

6.2 Överklagade förhandsbesked som Regeringsrätten ännu inte avgjort (2001-01-31)

Fhb 1998-05-08. Fråga om tillhandahållande av lunchmat till anställda är en serveringstjänst och om hur beskattningsunderlaget skall beräknas, 98:11 s. 729 (2.8).

Fhb 1998-09-30. Tolkningen av begreppet framställare enlig 3. kap. 19 § första stycket 2 ML, 99:4 s. 143 (2.4).

Fhb 1998-11-10. Skattesats vid tillhandahållande av frukost i hotellverksamhet, 99:4 s. 148 (2.10).

Fhb 1999-02-26. Yrkesmässig verksamhet när ideell förening förvaltar vissa till föreningen anknutna stiftelser, 99:11 s. 683 (4.1).

Fhb 1999-04-29. Tillhandahållande av gemensam kanslifunktion i verksamhet, som inte medför skattskyldighet, 99:11 s. 683 (4.2).

Fhb 1999-11-02. Fråga om undantag från skatteplikt för omsättning av s.k. corporate finance-tjänst, 00:4 s. 155 (5.4).

Fhb 1999-11-16. Avdrag för ingående skatt hänförlig till inregistreringsavgift på fondbörs, 00:4 s. 150 (3.3).

Fhb 1999-11-16. Avdrag för ingående skatt hänförlig till konsultkostnader för inregistrering på utländsk fondbörs, 00:4 s. 151 (3.4).

Fhb 1999-11-23. Bestämmande av beskattningsunderlag när del av skattskyldigs försäljningsintäkter lämnas till allmännyttigt ändamål, 00:4 s. 152 (4.1).

Fhb 1999-12-13. Begreppet sjukhus vid tillämpningen av bestämmelser om skattefrihet för försäljning av läkemedel, 00:4 s. 152 (5.1).

Fhb 2000-03-24. Fråga om skattskyldighet för vägsamfällighet för upplåtelse av väg mot avgift, 00:11 s. 609 (2.2).

Fhb 2000-04-10. Fråga om visning av en kalkgrotta utgjorde museiverksamhet, 00:11 s. 612 (3.3).

Fhb 2000-05-22. Fråga om omsättningsland vid tillhandahållande av anslutningsresa med buss till kryssningsresa till ort utom EU, 00:11 s. 615 (5.2).

Fhb 2000-05-30. Fråga om delägare i kommanditbolag skall anses tillhanda bolaget tjänster, 00:11 s. 608 (2.1).

Fhb 2000-10-05. Fråga om skattesats vid framförande av sceniskt verk (musikföreställning), denna artikel (4.1).

Fhb 2000-11-19. Fråga om omsättningsland vid försäljning av varor som förbeställts av charterresenär och som transporteras på flygplanet för att levereras till resenären i samband med avstigningen, denna artikel (3.1).

Fhb 2000-12-13. Justering av beskattningsunderlag vid försäljning av förlustfordran, denna artikel (5.1).

Fhb 2000-12-20. Museiverksamhet, denna artikel (2.2).

Carl-Gustaf Wingren är ordförande i Skatterättsnämnden, avdelningen för indirekt skatt.