Nya regler på punktskatteområdet avseende tobak, alkohol och bränslen

2.1 De bakomliggande EG-reglerna

I samband med att den inre marknaden skulle genomföras vid årsskiftet 1992/93 ansågs det nödvändigt att harmonisera medlemsstaternas förfarandebestämmelser om punktskatter. För punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter infördes därför gemensamma förfaranderegler genom rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s.k. cirkulationsdirektivet. När Sverige den 1 januari 1995 blev medlem av EU införlivades cirkulationsdirektivets regler i lagen (1994:1563) om tobakskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Förfarandereglerna i cirkulationsdirektivet innebär i princip att punktskattepliktiga varor kan cirkulera fritt (dvs. utan gränskontroller), att beskattningskonsekvenserna skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga konsumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet. Man brukar tala om att skatten är vilande så länge varorna befinner sig inom den s.k. suspensionsordningen. Syftet med denna ordning är att varorna, trots att de är skattepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att beskattningskonsekvenser inträder.

Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i princip alltid ske i särskilt godkända skatteupplag om skatten inte är betald. Skatteupplaget skall i sin tur innehas av en godkänd upplagshavare. Flyttning av punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln ske från ett skatteupplag till ett annat. En godkänd upplagshavare i ett medlemsland kan alltså sända skattepliktiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett annat skatteupplag i det egna landet utan att det får några beskattningskonsekvenser. Mottagaren kan dock också vara en registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat EG-land. Vid förflyttning mellan medlemsstater av skattepliktiga varor, som omfattas av suspensionsordningen, skall varorna åtföljas av ett ledsagardokument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att underlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga samarbetet mellan medlemsländerna.

Alla avvikelser från suspensionsordningens regler innebär att varorna upphör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta för konsumtion. En avvikelse från suspensionsordningen innebär således att skatten omedelbart förfaller till betalning. Detta gäller inte bara när varorna levereras till detaljistledet utan också vid t.ex. stöld och svinn ur skatteupplag.

2.2 De ändrade reglerna för skattskyldighetens inträde

I de lagar om punktskatter på tobak, alkohol och energi som fanns före EU-medlemskapet gällde att skattskyldigheten inträdde vid leverans till en köpare. Denna huvudregel fick också gälla för när skattskyldigheten skulle inträda för en upplagshavare. I dessa lagar föreskrevs således att skattskyldigheten inträdde när upplagshavaren levererade varor till en köpare i Sverige som inte var upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte var upplagshavare eller varumottagare. Skattskyldighet inträdde också vid export, eget ianspråktagande, om varorna togs ut ur ett skatteupplag utan att föras till ett annat skatteupplag samt om upplagshavaren avregistrerades.

Som framgått av redogörelsen för de bakomliggande EG-reglerna, är cirkulationsdirektivets regler om skattskyldighetens inträde inriktade på var varan fysiskt befinner sig. Den civilrättsliga kopplingen, och då främst leveransbegreppet, medförde dock att de svenska reglerna om skattskyldighetens inträde inte stämde överens med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Mot denna bakgrund ansågs skäl föreligga att utmönstra kopplingen till de civilrättsliga begreppen och göra de svenska reglerna om skattskyldighetens inträde mer beroende av var varorna fysiskt befinner sig.

I de nya reglerna inträder skattskyldigheten i fem olika situationer, nämligen när

1. varor förs ut från ett skatteupplag,

2. varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett skatteupplag,

3. varor importeras utan att föras till ett skatteupplag,

4. varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

5. godkännandet av skatteupplaget återkallas.

Punkten 1, att varor förs ut från ett skatteupplag, kan sägas vara huvudregeln för skattskyldighetens inträde och är också den situation då skattskyldighetens inträde i praktiken oftast aktualiseras. Punkten omfattar även de fall då varor exporteras. Vid export får dock ett motsvarande avdrag göras. Skattskyldighet kan inte inträda så länge varorna finns kvar i skatteupplaget. Det innebär att om varorna säljs, men får ligga kvar i skatteupplaget, inträder skattskyldigheten först när varorna lämnar upplaget. Har skattesatsen ändrats under den tid som varorna legat kvar i upplaget, skall skatt redovisas med den skattesats som gäller när varorna lämnar upplaget.

Här bör också nämnas något om när redovisningsskyldigheten inträder. Enligt 2 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall till varje redovisningsperiod hänföras den skatt för vilken redovisningsskyldighet inträtt under perioden. Redovisningsskyldigheten inträder när affärshändelser, som grundar skattskyldighet, enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts. Att varor endast tas ut från ett skatteupplag är ingen affärshändelse. Det är däremot en försäljning. Det innebär att om varor tas ut från ett upplag på grund av en försäljning skall den skattskyldighet som inträder när varorna lämnar upplaget redovisas när försäljningen enligt god redovisningssed skall bokföras. Skattskyldigheten behöver alltså inte redovisas förrän försäljningen skall bokföras. Det kommer alltså även fortsättningsvis att i de allra flesta fall vara möjligt att grunda skatteredovisningen på affärsredovisningen. Om däremot varor tas ut från ett skatteupplag utan koppling till någon affärshändelse inträder redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten.

Från huvudregeln i punkten 1 finns dock viktiga undantag. Även om varorna förs ut ur skatteupplaget inträder inte skattskyldighet om de transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land under förutsättning att varorna når mottagaren, eller om de tas emot av en upplagshavare i Sverige. I de nu angivna fallen övergår det skatterättsliga ansvaret på den som tar emot varorna. Vid leverans till ett annat EG-land styrker upplagshavaren att varorna nått mottagaren enklast genom ett påtecknat ledsagardokument. Vid leveranser till en svensk upplagshavare kan kvittens på leveranssedel eller liknande handling styrka att någon skatt inte skall tas ut.

Punkten 2 är en naturlig följd av regeln i punkten 1. En upplagshavare som tar emot varor från en annan upplagshavare måste föra varorna till ett skatteupplag om inte skattskyldighet skall inträda för honom. Någon direkt tidsangivelse när så senast skall ske har inte tagits med i lagtexten. Av förarbetena (prop. 2000/01:118 s. 120) framgår att bedömningen får ske utifrån vad som kan anses vara normal tidsåtgång. Endast i undantagsfall, t.ex. vid långa transporter eller oförutsedda händelser, bör en tidsåtgång på mer än ett par dygn accepteras. Skulle skattskyldighet inträda och skulle upplagshavaren därefter föra varorna till ett skatteupplag kan han dock göra avdrag för skatten.

En upplagshavare behöver inte betala punktskatt vid import. Om varorna däremot inte förs till ett skatteupplag efter förtullning kommer skattskyldighet ändå att inträda (jfr punkten 3). Även här får bedömningen av om skattskyldighet skall anses ha inträtt, ske utifrån vad som kan anses vara en normal tidsåtgång för att transportera varorna till ett skatteupplag.

Skattskyldighet kan också inträda för händelser i skatteupplaget (jfr punkten 4). Upplagshavaren kan själv ta varorna i anspråk. Så kan ofta t.ex. vara fallet för större industrier som är godkända som upplagshavare och som förbrukar bränsle i sin verksamhet. När förbrukningen sker inträder skattskyldighet. Vidare kan lagerbrister uppkomma orsakade av t.ex. svinn eller stölder. Även vid dessa händelser inträder skattskyldighet.

Slutligen inträder skattskyldighet om ett godkännande av ett skatteupplag återkallas (jfr punkten 5). Detta är en naturlig följd av att varorna då inte längre fysiskt befinner sig inom suspensionsordningen. Det bör påpekas att det införts en bestämmelse som innebär att en återkallelse av ett godkännande som upplagshavare automatiskt också omfattar upplagshavarens skatteupplag. Om upplagshavaren får sitt godkännande återkallat medför det således att skattskyldighet inträder för alla varor i alla hans skatteupplag.

2.3 Lagerbokföring

I cirkulationsdirektivet föreskrivs att upplagshavaren för varje skatteupplag skall föra räkenskaper över varulager och varuförflyttningar. Någon motsvarighet till detta i de svenska lagarna har hittills inte funnits. Nu införs dock ett sådant krav på lagerbokföring även i Sverige. Upplagshavaren skall löpande bokföra affärshändelser och varurörelser som rör skattepliktiga varor samt regelbundet inventera lagret av sådana varor. Det innebär att upplagshavaren för varje skatteupplag skall föra räkenskaper som visar de mängder varor som tillverkats, bearbetats, lagrats och tagits emot i upplaget, de mängder som tagits i anspråk i upplaget samt de mängder som sänts från upplaget. Riksskatteverket (RSV) har fått ett bemyndigande att utfärda föreskrifter om hur denna bokföring skall vara utformad.

3.1 Allmänt

Alkoholvaror och bl.a. dieselolja, bensin och kol är i princip skattepliktiga oavsett vad de används till. Det finns dock vissa utpekade användningsområden där förbrukningen är skattebefriad. Som exempel kan nämnas alkohol som ingår i varor som inte är avsedda att ätas eller drickas och bränslen som förbrukas i tåg eller skepp. För bränslen förekommer också delvis skattebefrielse för vissa användningsområden.

Det har funnits tre sätt att åstadkomma denna skattebefrielse. De som är skattskyldiga har kunnat reglera skattebefrielsen själva genom avdrag. De som inte är skattskyldiga har antingen kunnat köpa varorna direkt utan skatt genom att lämna en försäkran till säljaren om användningen eller varit hänvisade till att köpa varorna med skatt och sedan begära återbetalning hos beskattningsmyndigheten. Med tanke på de höga skatterna på dessa varor är det naturligtvis väsentligt för användaren hur han kan komma i åtnjutande av skattebefrielsen. Eftersom en ansökan om återbetalning skall omfatta ett kalenderkvartal kan den som är hänvisad till återbetalningssystemet drabbas av allvarliga likviditetsproblem. Det är dessa likviditetsproblem som utgjort den viktigaste anledningen till att skattefria inköp mot försäkran har tillåtits.

På alkoholsidan har de skattefria inköpen förutsatt att köparen haft tillstånd från Läkemedelsverket för sina inköp. Eftersom Läkemedelsverket utövar tillsyn över köparna har således en viss myndighetsinsyn funnits. På bränslesidan kan dock myndigheternas insyn sägas ha varit mycket begränsad.

Försäkranssystemet har dock inbjudit till missbruk. I prop. 2000/01:118 s. 83 nämns ett fall på alkoholområdet där skatt undandragits med 157 miljoner kr och på bränsleområdet med 13 miljoner kr. Det finns visserligen regler om att den som lämnat en försäkran, och som använder varan på ett felaktigt sätt, blir skattskyldig för denna användning. Det säger sig dock självt att utsikterna att i efterhand få in så här höga skattebelopp är små, för att inte säga obefintliga.

3.2 Skattebefriade förbrukare i stället för försäkran

För att försöka komma tillrätta med missbruket ersätts försäkranssystemet med ett system med av beskattningsmyndigheten godkända förbrukare. Syftet med de nya reglerna är att förbättra möjligheterna till kontroll genom att beskattningsmyndigheten får kännedom om vilka som köper skattefria varor, men också att kunna hindra dem som bedöms som olämpliga att köpa varorna direkt utan skatt. De sistnämnda kommer fortfarande att ha möjlighet att komma i åtnjutande av skattefriheten, men då genom återbetalningssystemet.

Den som blir godkänd som skattebefriad förbrukare har rätt att köpa skattefria varor från en som är skattskyldig. För alkoholvarorna gäller att skattefria inköp i Sverige endast kan göras från en upplagshavare. Den skattebefriade förbrukaren kan också, om han är registrerad som varumottagare, köpa varorna från ett annat EG-land. I sådant fall skall han deklarera varorna när han tar emot dem, men får göra avdrag vartefter varorna förbrukas för det skattefria ändamålet.

För att godkännas som skattebefriad förbrukare krävs för det första att förbrukaren skall använda varorna för något av de ändamål som är föremål för skattebefrielse. För det andra skall förbrukaren vara lämplig med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Vad som innefattas i dessa rekvisit framgår inte direkt av förarbetena, men en hänvisning görs till de krav som ställs på dem som får proviantera obeskattade tobaks- och alkoholvaror till fartyg och luftfartyg (prop. 2000/01:118 s. 87). I den proposition (prop. 1998/99:86) som låg till grund för dessa provianteringsregler, finns exempel på omständigheter som skall vägas in vid en prövning av ett godkännande. Den sökande skall kunna uppvisa ett skötsamt förflutet och hänsyn skall tas till om den sökande är restförd för skatt och om han gjort sig skyldig till brott med koppling till den verksamhet som tillståndet avser, t.ex. skatte- och bokföringsbrott (prop. 1998/99:86 s. 81). Detta förarbetsuttalande kan tjäna som vägledning för vilka skötsamhetskrav som skall ställas på den som ansöker om att bli skattebefriad förbrukare.

Ett beslut om godkännande kan gälla för viss tid eller tills vidare, dvs. utan tidsbegränsning. Beslut utan tidsbegränsning är förbehållet dem som tidigare hanterat obeskattade varor utan anmärkning. Beskattningsmyndigheten skall också i beslutet ange för vilka ändamål som varan får användas skattefritt. Vidare skall beslutet när det gäller bränslen ange vilka bränslen som kan komma i fråga för skattefrihet och av beslutet skall även framgå hur stor skattebefrielsen skall vara, eftersom det för vissa användningsområden endast föreligger delvis skattebefrielse. Beskattningsmyndigheten kan också ange andra villkor för godkännande som den anser behövliga. Regler om utformningen av besluten om godkännande finns i förordningarna om alkoholskatt och skatt på energi.

De nya reglerna har, som tidigare nämnts, trätt i kraft den 1 oktober 2001. Genom en övergångsregel i alkoholskattelagen kommer tillståndet från Läkemedelsverket att gälla som ett godkännande som skattebefriad förbrukare. Den som har ett sådant tillstånd, som gäller till exempelvis den 31 december 2002, behöver således inte ansöka hos RSV om ett godkännande innan tiden för Läkemedelsverkets tillstånd börjar löpa ut.

För den skattebefriade förbrukaren har också införts ett krav på lagerbokföring. Han skall löpande bokföra inköp och förbrukning av obeskattade varor och på lämpligt sätt se till att det finns underlag för kontroll av att varor som köpts in utan skatt använts för det ändamål som var förutsättning för skattefriheten. RSV har bemyndigats att meddela föreskrifter om hur denna bokföring skall vara utformad.

Ett beslut om godkännande kan återkallas. Återkallelse skall ske om

1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,

2. alkoholen eller bränslet används för annat ändamål än det som anges i godkännandet,

3. förbrukaren inte fullgör sina bokföringsskyldigheter, eller

4. förbrukaren inte medverkar vid skatterevision.

Den första återkallelsegrunden innebär att något har kommit fram om förbrukarens ekonomiska förhållanden eller om andra omständigheter som medför att förutsättningarna för ett godkännande inte längre finns. Förbrukaren kan t.ex. ha blivit restförd för ett större skattebelopp eller ha gjort sig skyldig till skatte- eller bokföringsbrott.

När det gäller återkallelse på grund av felaktig användning finns visserligen en regel om att skattskyldighet inträder för förbrukaren. Det är dock avsikten att återkallelse skall ske även om förbrukaren deklarerar sin förbrukning om det inte rör sig om ett enstaka tillfälle. Bakgrunden till detta är att den skattebefriade förbrukaren inte skall kunna använda systemet för att skaffa sig skattekrediter. Upptäckten av en felaktig förbrukning som inte har deklarerats kommer med all säkerhet att regelmässigt leda till återkallelse.

De två sista återkallelsegrunderna är avsedda att underlätta kontrollen av förbrukarens verksamhet samt att sätta press på förbrukaren att ha en acceptabel lagerbokföring och medverka vid kontrollen av hans verksamhet.

3.3 Undantag från kravet på godkännande som skattebefriad förbrukare

Vissa undantag har gjorts från kravet på att endast den som är godkänd som skattebefriad förbrukare skall kunna köpa varor direkt utan skatt. För alkoholvaror finns inget sådant krav för universitet, högskolor, apotek och sjukhus. Något kontrollmässigt behov av att få in dessa institutioner som skattebefriade förbrukare har inte ansetts föreligga. För bränslenas del krävs inget godkännande vid inköp till skepp (fartyg som är minst tolv gånger fyra meter), båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen eller luftfartyg. Bakgrunden till dessa undantag är i huvudsak att det inte är praktiskt genomförbart att låta systemet omfatta skepp och luftfartyg som endast befinner sig i landet under en mycket kort tid.

Inget hindrar att innehavare av skepp och luftfartyg ansöker om att bli godkända som skattebefriade förbrukare. I vissa fall kan det tänkas underlätta hanteringen mellan köparen och upplagshavaren, t.ex. när det gäller större rederier som kontinuerligt köper bränsle i Sverige.

3.4 Upplagshavarens och andra skattskyldigas ansvar i det nya systemet

Inköp av alkoholvaror utan skatt kan endast ske från en upplagshavare. Däremot kan försäljning av bränslen utan skatt ske även av andra skattskyldiga än upplagshavare. För att underlätta presentationen kommer dock upplagshavaren att nedan få tjäna som exempel på hur det skattemässiga ansvaret ändras genom det nya systemet.

I såväl försäkranssystemet som det nya systemet innebär försäljningen av varorna att skattskyldighet inträder för upplagshavaren. Försäljningen skall alltså deklareras men samtidigt får ett avdrag göras för samma mängd varor. Skatteeffekten blir således noll.

I försäkranssystemet kunde upplagshavaren freda sig mot krav från beskattningsmyndigheten genom att ha en försäkran som svarade mot levererad mängd varor. Ett inte ovanligt fall av missbruk av försäkranssystemet på bränslesidan var att ett mellanled uppvisade en försäkran från ett skepp för att på så sätt få köpa dieselolja utan skatt. Oljan levererades dock aldrig till det uppgivna skeppet utan såldes i stället som vanligt uppvärmningsbränsle till t.ex. villaägare. Upplagshavaren kunde dock visa upp en försäkran och slapp därmed några skattekrav för egen del.

I det nya systemet förutsätter avdragsrätten för upplagshavaren att varorna har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande. Rekvisitet tagits emot innebär att avdragsrätten inträder när den skattebefriade förbrukaren tagit varorna i besittning. Skulle varorna försvinna under transporten till förbrukaren medges inte något avdrag. För att slippa få sin avdragsrätt ifrågasatt bör såldes upplagshavaren genom kvittenser på t.ex. leveranssedel dokumentera att varorna har tagits emot av förbrukaren.

Vidare förutsätter avdraget att varorna tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande. Detta innebär att upplagshavaren innan leverans till förbrukaren bör kräva att få se godkännandet för att kunna bilda sig en uppfattning om vilka restriktioner som eventuellt kan finnas i godkännandet. Det kan för alkoholvaror vara att alkoholen skall vara denaturerad på ett visst sätt. För bränslen förekommer i stor utsträckning att skattefrihet endast gäller för vissa typer av bränslen. Detta skall då framgå av beslutet om godkännande. Om godkännandet endast omfattar vissa angivna bränslen, men upplagshavaren ändå levererar bränslen som inte omfattas av beslutet, har han inte rätt att göra något avdrag alls för sin leverans. Slutligen måste upplagshavaren när det gäller bränslen också på godkännandet kontrollera hur stort avdrag som kan komma ifråga, detta eftersom det för vissa användningsområden endast är fråga om delvis skattebefrielse.

Som tidigare nämnts krävs inget godkännande som skattebefriad förbrukare vid inköp av bränsle till skepp, båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen eller luftfartyg. Upplagshavaren kan alltså sälja bränsle för dessa ändamål utan att köparen behöver visa upp något godkännande. I likhet med vad som gäller för leveranser till skattebefriade förbrukare, förutsätter dock avdragsrätten att bränslet tagits emot för förbrukning i de angivna farkosterna. Även här får upplagshavaren genom kvittenser på leveranssedel eller liknande se till att ha dokumentation som styrker rätten till avdrag. Dessutom gäller möjligheten till skattebefrielse ofta bara för vissa bränslen, exempelvis kan inte bensin levereras till ett skepp med bibehållen avdragsrätt. Upplagshavaren kan dock här inte genom ett godkännande kontrollera vilka bränslen som är aktuella för skattebefrielse. Han måste i stället gå till lagstiftningen för att se vilka bränslen som kan komma i fråga.

Det är alldeles klart att upplagshavarnas ansvar har ökat i det nya systemet. Detta kommer förmodligen att ha en väl så påtaglig betydelse för stävjandet av missbruk som beskattningsmyndighetens ökade möjligheter till kontroll.

4.1 De nya bestämmelserna om skattskyldighetens inträde

Genom de nya reglerna om skattskyldighetens inträde sätts skatteupplaget i centrum. Avgörande för om skattskyldighet inträder är om varor förs ut från upplaget. De tidigare kopplingarna till civilrättsliga regler såsom äganderättens övergång har tagits bort. Det är ingen tvekan om att de nya reglerna bättre återspeglar cirkulationsdirektivets innehåll och bakomliggande syfte. Skatteupplagen är grundbulten i det skatteuppskovssystem som går under namnet suspensionsordningen. Det är därför en klar fördel att upplagen numera också tydligt utgör grunden i de svenska reglerna om skattskyldighetens inträde. De nya reglerna innebär dock inte bara en bättre återspegling av EG-rätten utan de bör även vara lättare att tillämpa och kontrollera. Till det sistnämnda bidrar även det nya kravet på lagerbokföring.

4.2 Skattebefriade förbrukare

Att försäkranssystemet avskaffats är välkommet. Försäkranssystemet var inte individualiserat utan systemet medgav försäljning för vissa ändamål. Med andra ord, vem som helst kunde köpa t.ex. bränsle skattefritt bara genom att uppge att han skulle använda bränslet för ett skattefritt ändamål. Genom det nya systemet med skattebefriade förbrukare pekar dock lagstiftaren klart och tydligt ut vilka som får köpa alkohol och bränsle skattefritt. Detta bör underlätta för upplagshavarna och gör det dessutom möjligt för upplagshavarna att ta ett större ansvar för att missbruk inte förekommer, något som bör ligga i deras intresse. Systemet med skattebefriade förbrukare förbättrar också beskattningsmyndighetens kontrollmöjligheter. I det nya systemet känner myndigheten till vilka som köper varor skattefritt. I försäkranssystemet gick det i och för sig att få fram information om köparna men då krävdes det att myndigheten reviderade upplagshavarna. Nu kan dock beskattningsmyndigheten rikta kontroller direkt mot köparna och slipper alltså omvägen via upplagshavarna. En annan fördel är självfallet att beskattningsmyndigheten dels kan vägra oseriösa aktörer tillträde till systemet, dels kan kasta ut de aktörer som inte sköter sig. Detta skall jämföras med försäkranssystemet där personer som upprepade gånger gjort sig skyldiga till skattebrott kunde fortsätta att köpa i vart fall bränsle skattefritt.

De skattebefriade förbrukarna måste till skillnad mot tidigare ansöka om att bli godkända. Eftersom ett godkännande som skattebefriad förbrukare kan meddelas tills vidare kommer ansökningsförfarandet för många förbrukare att bli en engångsföreteelse. Ansökningsförfarandet bör därför inte medföra större tidsåtgång för företagen än den tidigare hanteringen av försäkransblanketter. Däremot kommer kravet på lagerbokföring att orsaka visst merarbete för förbrukarna. Eftersom det är tillräckligt med månadsvis redovisning bör dock merarbetet inte bli särskilt stort.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det nya systemet är avgjort bättre än det tidigare försäkranssystemet och att fördelarna gott och väl uppväger det förhållandevis ringa merarbete som det nya systemet för med sig för förbrukarna.

Rolf Bohlin arbetar som skattejurist med punktskatter på Ernst & Young AB och var tidigare sekreterare i 1998 års punktskatteutredning.

Petter Classon är kansliråd vid punktskatteenheten, Skatteavdelningen på Finansdepartementet.