Att teckna en kapitalförsäkring i Finland medan man är bosatt i Sverige tycks kunna få oskäliga beskattningskonsekvenser. Den försäkrade kan drabbas av beskattning av avkastningen på försäkringen i båda dessa EU-länder, i Sverige årligen enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, och i Finland vid försäkringstidens slut när beloppet lyfts. Diskrimineringen ser ut att vara ett faktum, trots allt tal om fri rörlighet för personer, tjänster och kapital på den inre marknaden och trots att lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna borde kunna möjliggöra en skälig beskattning av de placeringsformer som marknaden i dag erbjuder sina nordiska kunder.
Huruvida det i detta fall är fråga om diskriminering av utländska kapitalförsäkringar eller ren och skär internationell dubbelbeskattning borde enligt min mening utredas närmare. Jag vill här lyfta fram detta problem i hopp om att en eventuell fördjupad diskussion i ämnet skall kunna belysa det mera ingående.
1 Utländsk försäkring naturligt alternativ
Om man nu är bosatt i Sverige, varför vill man då teckna en kapitalförsäkring just i Finland? En orsak är att finländare ofta har sina ekonomiska och andra förankringar i Finland och dessutom kanske har för avsikt att senare i livet återvända dit.1 Det är även naturligt att prioritera en finländsk kapitalförsäkring framom en svensk om det kapital som skall placeras finns i Finland.
Den finländska försäkringsvarianten tenderar även i vissa fall att ge ett något bättre utfall.2 MeritaNordbanken, som verkar i båda länderna, lägger heller inte några hinder i vägen för tecknandet av en försäkring i Finland medan man är bosatt i Sverige.
Närmare 450000 finländare är idag bosatta i Sverige.
Vid en jämförelse mellan en finländsk och en svensk kapitalförsäkring i t.ex. MeritaNordbanken, då ett belopp på 1 miljon placeras, kan man konstatera att det svenska alternativet, vars tillväxt årligen naggas i kanterna av avkastningsskatten, med en tillväxttakt på 8,6 % och en spartid på 15 år ger en sparprognos på 2,58 miljoner medan 1 miljon som i Finland får växa ”ostört” ger 2,73 miljoner efter avdrag för den finländska kapitalskatten. Vid en högre tillväxt, som kanske på lång sikt är mindre realistisk, blir prognosen däremot fördelaktigare för Sveriges del. Är tillväxttakten 15 %, blir utfallet 6,09 respektive 5,78 miljoner efter skatt. (Om det är SEK eller FIM saknar betydelse eftersom jämförelsen gäller tillväxten av en miljon oberoende av valutaslaget.)
2 Annorlunda beskattning
Ifrågavarande kapitalförsäkring i Finland är en form av placeringsförsäkring, som i Sverige kallas kapitalförsäkring och som alltså inte är en pensionsförsäkring, trots att den i beskattningshänseende delvis påminner om svenska privata pensionsförsäkringar. Det är fråga om en s.k. placeringsbunden försäkring där kunden själv väljer placeringsalternativ. Försäkringen är således en individuell sparlivförsäkring med livförsäkring och räntabel placering i ett. Försäkringsbesparingarna kan placeras i sparkapital med garanterad avkastning eller med fondanknytning. Man kan alternativt placera ett större belopp på en gång eller mindre summor regelbundet. Försäkringsavtalet kan när som helst sägas upp och sparkapitalet omvandlas till kontanter.
Placeringssumman utgör skattepliktig kapitalinkomst endast för avkastningens del och beskattningen sker först då försäkringsavtalet upphör efter maximalt 15 år och avkastningen utbetalas. Kapitalskattesatsen är för närvarande 29 %. Utfallande belopp på motsvarande svenska kapitalförsäkringar inkomstbeskattas i Sverige som bekant inte.
Premierna för placeringsförsäkringarna i Finland är inte avdragsgilla för privatpersoner och ingen förmögenhetsskatt uttas på besparingarna. Arvsbeskattningen av utfallande belopp är i stort sett densamma som för svenska kapitalförsäkringar, med skattefria belopp upp till 200 000 FIM för förmånstagare och hälften skattefritt för änka/änkling.
3 Diskriminering?
De enligt min mening oskäliga beskattningskonsekvenserna av att teckna ifrågavarande finländska kapitalförsäkring medan man är bosatt i Sverige, hänför sig till att avkastningen enligt dagens skattesystem ser ut att kunna beskattas i bägge länderna, i Finland vid försäkringstidens slut och i Sverige i stället årligen enligt 9 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
De finländska skattemyndigheterna kan, enligt uppgift av juristerna vid MeritaNordbanken, inte ge några som helst garantier för att de vid sitt beskattningsförfarande vid försäkringstidens slut kommer att avräkna den skatt som den försäkrade betalat till Sverige under de år han eller hon varit bosatt där. Vid beskattningsförfarandet i Sverige beaktas endast, enligt 10 a § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel, om jag förstått saken rätt, sådan utländsk skatt som redan har betalats, inte skatt som först efter exempelvis 15 år kommer att betalas.
4 Vem har rätt att beskatta?
En intressant fråga i sammanhanget är vilketdera av de båda länderna som har rätt att beskatta avkastningen och avräkna redan betald skatt. Det är inte svårt att hitta argument som talar för vartdera landet. Vet man med säkerhet att den skattskyldige vid försäkringstidens slut då beloppet lyfts kommer att vara obegränsat skattskyldig i Finland och att inget avdrag kommer att beviljas för den svenska skatten, framstår det som naturligt att Sverige avstår från sin årliga beskattning. Lika väl kan man argumentera för att det är Finland som vid sin beskattning borde avräkna den skatt som den försäkrade under sitt liv hunnit betala till Sverige.
Uppenbarligen löses inte denna form av dubbelbeskattningssituation i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet. Inte heller EG-domstolens hittillsvarande praxis synes erbjuda någon lösning. Ändå borde väl rimligen syftet med både dubbelbeskattningsavtal och EG-rätt vara att eliminera diskriminerande beskattning och andra faktorer som lägger hinder i vägen för den fria rörligheten inom EU.
Eftersom en skattskyldig inte med säkerhet kan veta i vilketdera landet denna kommer att vara bosatt vid försäkringstidens utgång, borde det enligt min mening inte bara i placerings- utan även i beskattningshänseende finnas frihet att välja mellan olika försäkringsalternativ i olika EU-länder. Även för dagens fritt rörliga EU-medborgare bör det vara möjligt att kunna förutse de exakta beskattningskonsekvenserna av sitt handlande. Om detta tillsvidare anses vara för mycket begärt borde i varje fall det nordiska dubbelbeskattningsavtalet kunna ge nordiska medborgare som flyttar inom de nordiska länderna möjlighet att förutse följderna av sina ekonomiska avgöranden. I vart fall borde inte ifrågavarande diskriminerande dubbelbeskattning få förekomma i dagens EU.
Nina Ewalds
Nina Ewalds, tidigare verksam som agronom vid Svenska lantbruksproducenternas centralförbund i Helsingfors, numera jur. stud. vid Stockholms universitet.