Myten om vad den könsneutrala skatterätten kan göra för jämställdheten

2.1 Befolkningskris som ledde till kombinationsstrategi

Arbetslöshets- och befolkningskrisen under 1930-talet grundlade ett kluvet budskap i välfärdsstatens första skede om gifta kvinnors uppgift i samhället. Befolkningsfrågan initierade en politisk process som fokuserade på frågor om varför kvinnor inte ville föda barn och hur samhället kunde förmå dem att fullgöra sin ”barnplikt”. Därmed sattes kvinnors yrkesarbete kontra hemarbete i centrum. Detta vägval kan också formuleras som två politiska alternativ: Skulle det svenska välfärdssamhället bygga på reformer som underlättade för kvinnor att förena moderskap med förvärvsarbete? Eller skulle reformpolitiken inrikta sig på ett samhälle, där kvinnorna främst var hemarbetande husmödrar och männen familjeförsörjare?5 Möjligheten för kvinnor att kombinera förvärvsarbete med moderskap erkändes, men normen om mannen som ensam familjeförsörjare innebar också att åsikten om att arbetstillfällena borde reserveras för männen dominerade.6 1939 års lag som förbjöd arbetsgivare att avskeda en kvinna på grund av giftermål, havandeskap eller barnsbörd, symboliserar början av den s.k. kombinationsstrategin, vilken kännetecknar en reformpolitik med syfte att göra det möjligt för kvinnor att förena förvärvsarbete med familj.7

Perioden fram till 60-talets slut kan särskiljas som en period då familjepolitiken etablerades som en statlig angelägenhet.8 Resurserna satsades på sådana välfärdsinstitutioner som endast indirekt kom barnfamiljerna till del. Hit hör sjuk- och hälsovård, utbildning och boende. Barnfamiljerna fick också del av den generella inkomst- och standardökningen. Ökningen av det allmänna barnbidraget var emellertid inte så stor att relationen mellan föräldrarnas försörjningsansvar och samhället förändrades.9

2.2 Behovet av kvinnors arbetskraft som ökade samhällsansvaret för barnen

Under 70- och 80-talen omdefinierades familjepolitiken till åtgärder som var direkt riktade till familjerna. Syftet var att underlätta förvärvsarbete för småbarnsföräldrar. Målet om arbete åt alla kombinerades därför med riktat stöd till familjer med låga inkomster. Den stora institutionella utbyggnaden av daghem var en del av denna satsning. Nya förmåner knöts till förvärvsarbetet i form av försäkringar mot inkomstbortfall. Inkomstbortfallsprincipen gjorde härmed sitt inträde. De behovsprövade bostadstilläggen omorganiserade och bidragsförskotten gavs en generösare tillämpning. I början av 80-talet infördes också flerbarnstillägg. Dessutom kvarstod under denna period skattelättnader för hushåll som hade barn. Det flesta element av sambeskattning hade upphört, men fortfarande fanns också skattelättnader för skattebetalare vars make vara hemarbetande. Samhället tog över en stor del av föräldrarnas ansvar för barnens försörjning. Familjestödet blev en del i fördelningspolitiken.10 Förskjutningen av försörjningsansvaret hänger intimt samman med det ökade behovet av kvinnors arbetskraft som sköt fart med arbetskraftsbristen under mitten av 1960-talet. Valet stod mellan att underlätta förvärvsarbete för gifta kvinnor eller att öka arbetskraftsinvandringen. Den offentliga sektorns expansion inom vård och omsorg och det ökade ekonomiska stödet till barnfamiljerna visar på att valet avgjordes till kvinnornas fördel.11 Varje individs rätt till ekonomiskt oberoende och skyldighet till egen försörjning blev en överordnad norm i välfärdspolitiken. En mellan könen jämlik framtid blev en prioriterad fråga inom socialdemokratin.12 Idén om jämlikhet mellan könen byggde på att när mödrarna minskade sitt föräldraansvar genom yrkesarbete så skulle fädernas ansvar öka i motsvarande utsträckning. Samhällets ökade ansvar för både barnomsorg och försörjning innebar emellertid på en strukturell nivå, att en omfördelning av föräldraansvaret aldrig blev en nödvändig förutsättning för mödrars yrkesarbete.13

2.3 Budgetsaneringen som gav pomperipossaeffekter för barnfamiljer

Med 1990-talet inleddes en period i familjepolitiken som på många sätt markerar en gräns mot tidigare perioder. Under inflytande av den djupa ekonomisk kris som gav upphov till en omfattande budgetsanering skedde en omdefiniering av relationen mellan statens ansvar för barnens försörjning och föräldraansvaret. Familjepolitiken präglades av nedskärningar som generellt motiverats med statsfinansiella skäl.14

Staten och kommunerna genomförde utan någon övergripande samordning besparingar samt avgifts- och skattehöjningar för olika delsystem. Bidrag och ersättningsnivåer sänktes inom föräldraförsäkringen, barnbidragen, bostadsbidragen och underhållsstödet till ensamstående föräldrar. Allmänna egenavgifter infördes och barnomsorgstaxor höjdes. Bristen på helhetssyn innebar att de skilda budgetsaneringsåtgärderna höjde den sammantagna progressionen i skatte- och transfereringssystemet. Följden blev höga marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare.15 Ekonomer på SAF och finansdepartementet har på var sitt håll gjort omfattande beräkningar på hur olika hushållskategorier drabbats. Fattiga barnfamiljer är de som har drabbats hårdast.16 P.g.a. rundgången mellan skatte- och transfereringssystemet har de svårt att höja sin disponibla inkomst. De sitter fast i vad som symboliskt beskrivs som fattigdoms- eller arbetslöshetsfällor. Definitionerna av dessa begrepp är inte helt självklara.17 Med arbetslöshetsfälla förstås vanligtvis den situation när en arbetslös endast marginellt kan höja sin inkomst genom att börja arbeta. Fattigdomsfällor används för att beskriva att höga marginaleffekter har en negativ inverkan på den enskildes vilja att höja sin lön genom att arbeta något mer, söka ett bättre avlönat arbete eller att utbilda sig.18

Denna utveckling gynnar inte kvinnor om man ser det på den strukturella nivå som beskrivs i kvinnomaktutredningen. Kvinnor är mer beroende19 av välfärdsstaten för sin försörjning än vad män är. Detta sammanhänger med att kvinnor har lägre löneinkomster, i medeltal två tredjedelar av männens, inte på att de erhåller högre belopp i olika sociala förmåner. Inkomststrukturen reflekterar den könssegregerade arbetsmarknaden och det faktum att kvinnor, trots det i en internationell jämförelse höga arbetsmarknadsdeltagandet, lönearbetar färre antal timmar än män. I jämförelse med 1970-talet har kvinnor ökat sin inkomst från lönearbete, men också sin inkomst från transfereringar eftersom dessa har expanderat. Den dramatiska skillnaden mellan 70-talet och dagens situation är att kvinnor genom lönearbetet blivit berättigade till inkomstrelaterade förmåner. Under samma period har män, i relativa termer, minskat sina löneinkomster och ökat sitt beroende av välfärdsstaten.20

Trots denna utjämning föreligger ändå väsentliga skillnader mellan kvinnor och mäns beroende av välfärdsstaten. Förklaringen ligger bl.a. i att kvinnor och män erhåller olika stora andelar av olika typer av förmåner. Transfereringar till kvinnor består huvudsakligen av behovs- och försörjningsrelaterade förmåner. En del av förklaringen är att det finns fler ensamstående mödrar än det finns ensamstående fäder och att de ensamstående mödrarna försörjer fler barn än vad den ensamstående fäderna gör. Dessa kvinnor erhåller därför mer barnbidrag och underhållsstöd än vad män gör.21 Männen erhåller däremot en större andel av de inkomstrelaterade förmånerna, som arbetslöshetsstöd och pension.22

Följande räkneexempel23 illustrerar en typisk situation för en arbetslös ensamstående mamma utbildad till ett traditionellt kvinnoyrke:

I förutsättningarna ges att hon är undersköterska med två små barn att försörja. Båda barnen är inskrivna på förskolan där dom vistas minst tre timmar om dagen. Familjen bor i en trerumslägenhet med en hyra på 4 000 kr/månad. Av räkneexemplet framgår de ekonomiska förändringar som inträffar om hon får ett arbete.

Det är således mycket som tyder på att skatteväxlingen, som i stor utsträckning bekostade den minskade progressiviteten i 1991 års skattereform, höjningarna av både sociala avgifter och barnomsorgsavgifter i kombination med nedskärningarna som skärpt selektiviteten i förmånssystemet, har varit oförmånliga för kvinnors position i välfärdsstaten. Detta bekräftas också av liknande erfarenheterna i andra länder.24 En medvetenhet om denna situation kan skönjas i de senaste två budgetpropositionerna och i utredningen av maxtaxa i förskoleverksamheten.25 I min följande beskrivning av skatteenheten kommer det att framgå varför vissa kvinnors beteende drabbas negativt avseende möjligheten till egen försörjning när progressiviteten reduceras drastiskt i ett individbaserat inkomstskattesystem.

3.1 Sär- kontra sambeskattning

Från svensk horisont framstår denna diskussion som överspelad med hänsyn till att vi har en renodlat individuell inkomstbeskattning. Partiell särbeskattning infördes redan för ett trettiotal år sedan. Sambeskattning som en del av familjepolitiken har sedan dess successivt avvecklats och genom 1991 års skattereform försvann de sista resterna den familjepolitiskt betingade av familjebeskattningen ur inkomstskattesystemet. Tudelningen av inkomstskatt på kapital och förvärvsarbete har också bidragit till att den svenska modellen ses som den mest renodlade formen av individuell beskattning och ett föredöme för dem som förespråkar densamma.29

Argumenten mot sambeskattning har varit många genom åren. I den historiska debatten är kritiken nästan lika gammal som inkomstskattesystemet självt.30 Trots detta förordade de otaliga utredningar som behandlat frågan fram till slutet av 1960-talet ett bibehållande av sambeskattningssystemet. Ett huvudargument var att denna familjebeskattning var förenlig med skatteförmågeprincipen.31 Å andra sidan var ett huvudargument i 1969 års betänkande, som låg till grund för den partiella särbeskattningens införande, att skatteförmåga skall bedömas individuellt och därmed vara oberoende av civilstånd och kön. Om inte skatteförmågan bedömdes individuellt var åsikten att arbetskraftsutbudet kunde påverkas i negativ riktning. Sambeskattningen sågs som ett hinder för gifta kvinnors förvärvsarbete. Uppfattningen var att ett sådant hinder motverkar målet om jämställdhet mellan kvinnor och män.32

Den här typen av argumentation i förarbeten är ur ett genusperspektiv, om jag får utrycka mig så, ganska lömsk. Den ger sken av att bygga på en generell beskattningsprincip som har ett substantiellt, vetenskapligt grundat innehåll, vilket ger intrycket av att det kan användas som ett axiom. Principen sammanlänkas dessutom med en definition av jämställdhet som också framstår som helt självklar. Gifta kvinnors förvärvsarbete ansågs vara förenligt med jämställdhetsmålet. Argumentationen är inte könsneutral eftersom det framstår som om man i förarbetets överväganden särskilt företräder och månar om gifta kvinnors intressen. Sammanförs denna argumentation med den eskalerande arbetskraftsbristen under 1960-talet och hur detta bidrog till att kvinnors förvärvsarbete underlättades, infaller sig givetvis frågan om införandet av särbeskattning verkligen varit ett medvetet led i kvinnors emancipation. Jag skall därför fördjupa mig något i de två argumenten om skatteförmåga respektive kvinnors arbetskraftsutbud.

3.2 Skatteförmågeprincipen och kvinnors arbetsutbud

Det pragmatiska bruket av skatteförmågeprincipen är uppenbart. Principen har använts som huvudargument både för sam- och särbeskattning av makar.33 Av analyser i doktrin och förarbeten har jag dragit slutsatsen att skatteförmågeprincipen inrymmer ett krav på att hela den ekonomiska potentialen för individens behovstillfredsställelse skall ingå i skattebasen. Den ekonomiska potentialen är dock inte alltid densamma som den faktiska, beroende på omständigheter som inskränker möjligheten till personlig behovstillfredsställelse. Detta innebär att principen innehåller åtminstone tre styrande element. Skattebasen bör vara bred. Nedsatt skatteförmåga som orsakas av hög försörjningsbörda bör beaktas. Beskattningsenheten skall utgöras av individen. Frågan om skatteskalans struktur är beroende av hur dessa tre element är sammansatta. Skatteförmågeprincipen fordrar således enligt denna analys individuell beskattning.34

Lagstiftarnas antaganden om att individuell beskattning har en positiv inverkan på sammanboende kvinnors arbetsutbud bekräftas i ekonomiska analyser av korseffekten mellan gifta och sammanboende kvinnors arbetskraftsutbud och mannens inkomst. Effekten bygger på att kvinnors löneelasticitet är högre än mäns och följaktligen är kvinnors arbetsutbud känsligare för löneförändringar. Om man ser makars arbetsutbud som ett gemensamt beslut är kvinnors elasticitet negativ i relation till männens löner. Denna korsvisa elasticitet mellan marginalkostnaderna för en kvinnas arbetskraftsutbud och hennes makes eller sambos inkomst innebär att kvinnans arbetsutbud minskar då mannens marginallön efter skatt ökar.35 Det här bottnar i att kvinnor av tradition, p.g.a. löneskillnader och andra strukturer, inte vanligtvis är familjens huvudförsörjare.36

När den partiella särbeskattningen infördes 1971 blev effekten, p.g.a. det då kraftigt progressiva inkomstskattesystemet, att de gifta männens marginalskatt var högre än marginalskatten för de gifta kvinnorna. En ökning av arbetstiden för män blev därför mer kostsam för hushållet än en ökning av arbetstiden för kvinnor. Detta understödjer således att reformen uppfyllde intentionen att öka kvinnors arbetsutbud.

Frågan kvarstår dock om ett individbaserat inkomstskattesystem, som till synes är könsneutralt, kan bidra till jämställdheten. 1991 års skattereform visar på motsatsen. Reformen motverkade jämställdheten om den definieras på samma sätt som i 1969 års skattebetänkande, dvs. att en individuell bedömning av skatteförmågan utgör en grund för jämställdheten. En viktig förutsättning för 1991 års reform var fördelningsneutralitet. Reformen skulle inte förändra fördelningspositionen mellan olika inkomstgrupper och hushåll. Slopandet av den statliga progressiva inkomstskatteskalan och skatteväxlingen från inkomstskatt till indirekt konsumtionsskatt innebar emellertid att reformen måste kompensera barnfamiljer genom höjningar av barn- och bostadsbidrag.37 Det förhöjda grundavdraget var således inte tillräckligt för att kompensera denna grupp och det är därför tveksamt om reformen uppnådde en tillfredsställande fördelningsneutral lösning, särskilt ur ett genusperspektiv.38

Av utvärderingen av skattereformen som presenterades 1995 framgår att ökningen av disponibel inkomst för hushållen med de högsta inkomsterna, företrädesvis bestående av högre tjänstemän blev större än kalkylerat, 3 % istället för 0,2 %.39 Löneskillnaderna mellan män och kvinnor samt förhållandet att kvinnor deltidsarbetar i större utsträckning än vad män gör, innebar att den kraftiga marginalskattesänkningen främst gynnade en majoritet av män och hade en dämpande effekt på kvinnors arbetsutbud eftersom männens marginallön efter skatt ökade. Detta beteende förstärktes också av att kvinnor är mer känsliga för inkomsttransfereringar, såsom barnbidrag, än vad män är. En del av skattereformen utgjordes ju som nämnts av ökningar av bidrag till hushåll med barn. Sammantaget bidrog marginalskattesänkningen och de ökade transfereringarna till en reallokering av fritid inom hushållen. Män ökade sin arbetstid, dvs. förvärvsarbete, i mycket större omfattning än vad kvinnor gjorde.40

Reformens underfinansiering ledde dessutom till ökade inkomster för många hushåll vilket påverkade kvinnors arbetsutbud negativt. Utvidgningen och höjningen av mervärdesskatten för stora delar av den privata tjänstesektorn påverkade förmodligen också kvinnors arbetsutbud. När momssatserna ökade för de tjänster som var substitut till hushållsarbete ökade värdet på det hemarbete som kvinnor vanligtvis utför. För restaurangtjänsterna var denna utveckling mycket tydlig. Mervärdesskatten höjdes till 25 % och lunchsubventionen som många företag ger sina anställda började förmånsbeskattas. För många blev det därför lönsammare att själva producera tjänsten. Denna effekt blev starkast för låginkomsttagare.41 Hur de sammantagna effekterna av skattereformen har påverkat kvinnors arbetsutbud i negativ riktning kan förklara varför kvinnors stöd för reformen har varit mycket lägre än männens.42

4.1 Olikformighet i beskattningen av marknads- och hushållsproduktion

Konsekvensen av den etablerade uppdelningen i marknadsarbete respektive hushållsarbete är att neutraliteten som styrt inkomstskattebasens utformning bygger på en snäv definition av arbete. Värdet av allt produktivt arbete likabehandlas inte. Detta förhållande leder till två problem, som är särskilt allvarliga ur ett genusperspektiv. Det ena sammanhänger med att olikformigheten i beskattningen av marknads- respektive hushållsproduktion gynnar hemarbetet, vilket ger upphov till välfärdsförluster vilka snedvrider hushållens arbetsutbud. Konsumenterna köper mindre av de hushållsnära tjänster som produceras på marknaden än vad som är samhällsekonomiskt optimalt. Hushållen producerar dessa tjänster själva genom eget hemarbete och arbetar mindre på marknaden. Möjligheterna till specialiseringar utnyttjas inte fullt ut. Ett utrymme för en svart tjänstesektor uppstår också.49

Det andra problemet ligger i att de viktigaste sociala rättigheterna som sjukförsäkring och pension förvärvas och upparbetas genom marknadsproduktion. Hushållsproduktionen ger inga sociala rättigheter alls, utan här bygger juridiken på föreställningar om familjen som homogena ekonomiska enheter inom vilka det finns fria och jämlika parter med en intressegemenskap om hur resurser och behov bäst bör fördelas inom familjen.

Familjen antas m.a.o. fungera som en sista utpost i samhället för en jämlik fördelning av resurser, omsorger och behov.50 Denna föreställning om familjen liknar mycket den rationalitet som avgjort när hushållets produktion exkluderats ur modellen över det ekonomiska kretsloppet. Man kan säga att hushållet eller familjen utgör en svart låda både i juridik och ekonomi, vilket innebär att vi inte vet om eller hur hushållet kompenserar oavlönat hemarbete i form av social trygghet. Det finns ingen generell regel som säger att inkomsten skall fördelas lika mellan hushållsmedlemmarna. Det är en helt öppen fråga. Rationaliteten i hur fördelningen faktiskt sker inom hushållet har av genusforskare beskrivts som ett icke-intentionellt maktutövande i en relation där hushållsmedlemmarna har socialiserats in i sina respektive positioner och funktioner. Vem som har kontrollen över hushållets ekonomi eller hur produktionen organiseras och fördelas är förmodligen den som har mest makt, men vem som har denna makt kan vid en strukturell analys endast beskrivas i hypotetiska antaganden utifrån den stora bilden av genusrelationen i samhället.51 Hemarbete betalas således inte helt självklart av en omfördelning av resurser inom familjen.

Dessa strukturella problem har karaktären av kvinnofrågor eftersom det inte föreligger någon neutralitet när det gäller vilket kön som utför merparten av hemarbetet. Även om det sedan 1970-talet förekommit en strukturförändring av hemarbetet, liknande den förändring som skett av förvärvsarbetet, har ändå könssegregeringen bestått särskilt i hushåll med barn. Utvecklingen av förvärvsmönstret har gått mot att mannen arbetar heltid medan kvinnan ofta arbetar deltid och tar huvudansvaret för hemarbetet, i alla fall så länge som barnen är små. I samband med kvinnomaktutredningen presenterades en utredning som visade på att mödrar med små barn ägnar 19 timmar i veckan åt barnomsorg. Motsvarande siffra för fäder med små barn är 8 timmar. Fäder bidrar således enbart med en fjärdedel av båda föräldrarnas totala summa av hushållsarbete per vecka. Hushållsarbetet är den mest tidskrävande arbetsinsatsen i hushållet. I viss utsträckning kan denna bild förklaras med den långa föräldraledigheten som föräldraförsäkringen garanterar, vilken till övervägande del utnyttjas av kvinnor. Omsorgen av ungefär 90 procent av barn yngre än ett år sköts enligt utredningen av mödrarna.52 Liknande beskrivningar av det könssegregerade hemarbetet förekommer emellertid också i forskning från andra länder som inte har någon motsvarighet till vår föräldraförsäkring. Den faktiska allokeringen av tid för hushållsarbete är inte könsneutral oavsett etnisk, religiös eller klasstillhörighet. Det finns många förklaringar till detta fenomen, men könskillnaden är oavsett förklaring ett faktum. De enda antaganden som är generellt giltiga vad gäller hemarbete är att 1) kvinnor och inte män utför merparten av det och 2) att det inte ger kvinnor rätt till lön eller andra förmåner liknande dem som är knutna till traditionellt lönearbete.53

Kvinnor som arbetar deltid i stor utsträckning utför större delen av hemarbetet och blir, p.g.a. den lägre lönenivån, generellt sett fattigare än män. Den mest tragiska konsekvensen av kvinnors oavlönade bidrag till familjens levnadsstandard är att det inte ger någon utdelning i form av ekonomisk trygghet vid ålderdom. Detta förhållande är väl känt och dokumenterat sedan lång tid. Den svenska lösningen på detta problem är relaterad till arbetslinjen i familjepolitiken, dvs. att stimulera kvinnor till att öka sitt förvärvsarbete. En följd av detta är att skatterätten såväl som stora delar av socialförsäkringsrätten idag är individbaserade. De senaste decenniernas välfärdspolitik har emellertid aldrig strävat efter att värdera det oavlönade hemarbetet genom att plana ut olikformigheten mellan beskattningen av marknads- respektive hushållsproduktion. Detta förhållande har givetvis präglat den skatterättsliga kulturen.

Barnomsorgskostnadernas hantering i rättspraxis är ett klassiskt exempel på en olikabehandling av omkostnader som kan förklaras med att hemarbete aldrig beskattats.54 Att barnomsorgskostnader har bedömts som en icke avdragsgill levnadskostnad kan visserligen tolkas som att den direkta anknytning till utförandet av förvärvsarbetet saknas.55 Kostnaderna är därmed inte typiskt sett nödvändiga för utförandet av själva arbetet. Robert Påhlsson har diskuterat praxis i en nutida kontext och funnit att avdragsrätt borde föreligga för barnomsorgskostnader. Kostnaderna är vanligt förekommande och har uppkommit som en, om inte en direkt så dock en medelbar följd av att förvärvsverksamhet föreligger. Detta gäller särskilt i hushåll med bara en vuxen. Barnomsorgskostnader ligger således inom ramen för omkostnadsbegreppets betydelseområde. Det är därmed möjligt att medge avdrag för barnomsorgskostnader utifrån en argumentation de lege lata.56 Det finns dock mycket som talar för att de normer som präglar vår rättskultur förhindrar en ändring av praxis just p.g.a. värdet av hemarbetet varken beskattas eller avlönas.

4.2 Skattelättnader för hemnära tjänster eller beskattning av hemarbetet

Olikformigheten i inkomstskattesystemets behandling av hushållsproduktion och marknadsproduktion har i Sverige givit upphov till reformidéer som alla bygger vidare på de traditionella jämställdhetsmålen om främjande av kvinnors arbetsutbud. Eftersom kvinnors arbetsutbud är känsligt för förändringar av både marginal- och inkomsteffekter är olikformigheten i den skattemässiga behandlingen av hemarbete respektive marknadsarbete av betydelse. Det finns således en potential för att öka arbetsutbudet bland kvinnor om denna olikformighet planas ut. Detta skulle kunna ske om skattesystemet ges ett inslag av optimal beskattning, vilket innebär att likformiga skatter inte alltid är den mest effektiva lösningen ur ekonomisk synvinkel. Den optimala skatten på en viss vara eller tjänst bestäms av en tudelad regel som säger att ju högre egenpriselasticitet desto lägre skattesats och ju högre korspriselasticitet från lönen efter skatt desto lägre skattesats. Att minska skattekilen mellan obeskattat eget hushållsarbete och marknadsinköpta tjänster där hushållens eget arbete är nära substitut skulle således minska kvinnors hemarbete och öka sysselsättningsgraden.57

Skattelättnader för hemnära tjänster går således att motivera utifrån den klassiska teorin om optimala varuskatter, vilket också har skett i två offentliga utredningar under 1990-talet. I Tjänsteutredningen föreslogs skattelättnader i form av kostnadsavdrag samt undantag från mervärdeskatt för en begränsad grupp av hushållstjänster.58 Tjänstebeskattningsutredningen föreslog ett avskaffande av sociala avgifter för i princip alla tjänster som utgör substitut till eget hushållsarbete, vilka benämndes hushållsnära tjänster.59 Analyserna i båda utredningarna kan betecknas som könsneutrala, eftersom åtgärderna som främjar kvinnors arbetsutbud inte utgör en del av en sammansatt målsättning om jämställdhet mellan kvinnor och män utan snarare ett medel för att uppnå ökad sysselsättning.

Används den välfärdsekonomiska teorin om optimal beskattning istället som ett redskap i en genusanalys av skattesystemet är det inte svårt att dra slutsatsen att samhället skulle göra stora effektivitetsvinster om kvinnor hade lägre skatt än män. Detta skulle också gynna jämlikheten genom att kvinnor erhåller ett incitament som ökar deras vilja att förvärvsarbeta och männen erhåller ett incitament att minska sitt förvärvsarbete och möjligtvis öka sitt deltagande i hemarbetet. Edward McCaffery hävdar att från denna utgångspunkt kan jämlikhet definieras som den mest ekonomiskt effektiva lösningen.60

Mot denna idé om positiv särbehandling av kvinnor kan givetvis många invändningar anföras, men den mest grundläggande kritiken är en kritik av optimalitetsteorins förändringspotential. Antaganden om verkligheten utgår från att vi i hushållet ägnar oss åt konsumtion och fritid. Hemarbetet värderas därför snarare som ett nöje än som produktion.61 Jämställdhetstänkande som bygger på ett laborerandet med marginal- och inkomsteffekter för att öka kvinnors arbetsutbud ger lätt intrycket att kvinnors val att arbeta hemma beror på dåligt omdöme, dvs. att kvinnor inte begriper att avstående från förvärvsarbete innebär en förlust av inkomstbaserade sociala rättigheter, umgänge, färdigheter eller omväxling. Antagandet att män erhåller ett incitament att vara hemma med barnen i större utsträckning strider mot empiriskt konstaterade realiteter. Män ökar inte sitt hemarbete i proportion till minskat förvärvsarbete eller till kvinnors ökade förvärvsarbete.62 Kvinnor har en hög värdering av tid tillsammans med familj och barn, vilket indirekt bekräftas av det förhållandet att många kvinnors beslut om att arbeta deltid inte styrs av rent monetära skäl. Heltidsarbete kräver visserligen i de flesta fall mer köp av hushållsnära tjänster än deltidsarbete, men många deltidsarbetande kvinnor skulle ändå tjäna på att börja arbeta heltid. Nettolönen av heltidsarbete minus kostnaderna för den ökade konsumtionen av hushållsnära tjänster är större än nettolönen av deltidsarbete då inga extra hushållsnära tjänster behöver köpas.63

Problemet med hur vi skall uppnå en bättre neutralitet i den skattemässiga behandlingen av hushålls- respektive marknadsproduktion ligger mycket djupare än de lösningar som kan tillhandahållas av teorin om optimal beskattning. Det finns forskare som anser att den mest konsekventa lösningen ligger i att hemarbetet behandlas på samma sätt som förvärvsarbetet. Genom att undanta hemarbetet från inkomstskattebasen så erhåller hushållet en lägre skattepliktig inkomst än vad som hade blivit fallet om hemarbetet varit skattepliktigt. Den nytta som det obetalda hemarbetet bidrar med ger högre disponibel inkomst. Många skatteteoretiker är därför av uppfattningen att ett renodlat inkomstkoncept bör omfatta även transaktioner av tjänster och varor inom hushållen, dvs. allt som ökar en skattebetalares ekonomiska förmåga. Den praktiska lösningen på en sådan breddning av skattebasen är en uppenbart kontroversiell fråga, men hemaktiviteterna har vissa produktiva värden i form av arbetstid och prissättningen på marknaden av hemnära tjänster vilka kan ligga till grund för schablonberäkning liknande värderingen av naturaförmåner. En annan svår fråga är att en höjd skatteförmåga i form av ersättningsvärden för tjänster som annars skulle ha köpts på marknaden inte går att realisera i skattemedel. Ett alternativ skulle därför kunna vara att endast knyta de sociala förmånerna till det arbete som utförs i hemmet.64

Det svenska förslag som kommit längst i den här riktningen har presenterats i en debattskrift av Ann-Marie Påhlsson och Erik Norrman. Förslaget bygger på en modell om hushållet som ett företag, dvs. en produktiv enhet. Hushåll och företag skall därmed skattemässigt likabehandlas, vilket innebär att hushållet skall utgöra ett skatteenhet och att det är hushållets samlade nettovinst som utgör skatteobjektet. Enligt förslaget fordras därför ett utvidgat kostnadsbegrepp som omfattar utgifter för tjänster utförda i hemmet inkluderat sådana tjänster som utförs av familjemedlem. Följden är att ett familjebaserat skattesystem måste återinföras. Cirkeln synes därmed vara sluten, men det ligger en stor skillnad mellan vårt gamla familjebeskattningssystem och förslaget om beskattning av hushållet som en produktiv enhet. Det är inte försörjningsskyldigheten utan insatsen i form av hushållsproduktion som utgör grund för den föreslagna sambeskattningen.65