Skattenytt Internationellt

Etableringsfrihet

EG-domstolen har i en dom den 13 april 2000 prövat om vissa regler i den holländska förmögenhetsbeskattningen är förenliga med artikel 52 (numera artikel 43) i EG-fördraget angående etableringsfrihet. Enligt de regler som var aktuella i målet undantogs aktier från förmögenhetsbeskattning om den skattskyldige hade ett betydande innehav i det aktuella bolaget. Endast aktier i bolag som var etablerade i Nederländerna omfattades dock av undantaget. Det första problem domstolen hade att ta ställning till var om frågan överhuvudtaget omfattades av bestämmelserna om etableringsfrihet. Även ett så lågt innehav som sju procent kunde nämligen passera som ”betydande” enligt den holländska lagstiftningen. Domstolen konstaterade att en så pass låg ägarandel inte med nödvändighet medför att aktieägaren kontrollerar eller driver bolaget, vilket är kravet för att det skall vara fråga om en etablering i fördragets mening. Domstolen framhöll dock sedan att aktieägaren i det specifika fall som var föremål för prövning ägde samtliga aktier i ett bolag i en annan medlemsstat, varför åtminstone detta fall klart föll in under den fria etableringsrätten.

Domstolen prövade därefter om de holländska reglerna kom i konflikt med bestämmelserna om etableringsfrihet. Med hänvisning till sin tidigare praxis uttalade den att dessa bestämmelser i och för sig enligt sin ordalydelse särskilt syftar till att säkerställa nationell behandling i värdstaten. Bestämmelserna föreskriver dock enligt domstolen samtidigt ett förbud mot att ursprungsstaten hindrar sina egna medborgare, eller medborgare från andra medlemsstater som bosatt sig i landet, från att etablera sig i en annan medlemsstat. De holländska reglerna ansågs utgöra ett sådant hinder varför de i princip stred mot bestämmelserna om etableringsfrihet.

Slutligen hade domstolen att ta ställning till om reglerna ändå kunde rättfärdigas på särskild grund. Nederländerna hade i målet hävdat att reglerna motiverades av behovet att behålla kongruensen i det holländska skattesystemet (jfr mål C-204/90 Bachmann). Nederländerna resonerade på så sätt att syftet med att undanta aktier från förmögenhetsskatt var att lindra verkningarna av den ekonomiska dubbelbeskattning som följer av att bolagsvinster beskattas både genom bolagsskatt och genom att de medel som aktieägaren har investerat i bolaget beläggs med förmögenhetsskatt. Eftersom endast aktiebolag etablerade i Nederländerna är skattskyldiga till bolagsskatt i landet var det endast motiverat att undanta aktier i dessa bolag från förmögenhetsskatt. EG-domstolen godtog dock inte den argumentationen. Domstolen påpekade för det första att det i detta fall inte var fråga om någon ekonomisk dubbelbeskattning av bolagens vinster, eftersom förmögenhetsskatten inte belastade de utdelade vinstmedlen utan beräknades på aktievärdet. Skatten uttogs också oberoende av om bolaget gått med vinst eller inte. För det andra framhöll domstolen att det i detta fall inte var fråga om ett så direkt samband mellan olika skatteregler som var fallet i det ovannämnda Bachmann-målet, eftersom det här rörde sig om två distinkta skatter som inte belastade samma skattesubjekt. Domstolen kom därför fram till att reglerna inte kunde rättfärdigas på den angivna grunden och att de därmed var fördragsstridiga.

(Mål C-251/98 C. Baars mot Inspecteur der Belastingen Particulieren/Ondernemingen Gorinchem)

Informationsutbyte

EG-domstolen har i en dom den 13 april 2000 tolkat artikel 4.1 i direktiv 77/799/EEG om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område. Enligt denna artikel skall den behöriga myndigheten i en medlemsstat utan anmodan överlämna information som den har kännedom om till behörig myndighet i annan medlemsstat om myndigheten har skäl att anta att det kan ske en förlust av skatt i den andra medlemsstaten. Frågan i målet var vad som avses med ”förlust av skatt”. Domstolen slog fast att med detta uttryck avses en oberättigad skatteminskning i en annan medlemsstat. Domstolen menade vidare att det räcker med att förlusten är befarad, och att medlemsstaten inte vid informationslämnandet måste ange den förlust som avses i en uttrycklig handling.

(Mål C-420/98 W.N. mot Staatssecretaris van Financiën)

Mervärdesskatt

Ett mål angående tolkningen av artiklarna 4 och 13 B a i det sjätte momsdirektivet (77/ 388/EEG) har anhängiggjorts vid domstolen. Frågan i målet är om utdelning på aktier i holdingbolag som tillhandahåller tjänster till andra bolag i koncernen omfattas av mervärdesskattens tillämpningsområde.

(Mål C-16/00 Cibo Participations SA mot Directeur régional des impôts du Nord-Pas-de-Calais)

Indirekt skatt på kapitalanskaffning

Ett mål angående tolkningen av direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning har anhängiggjorts vid domstolen. Frågan i målet är om en skatt som tas ut på vissa kapitaltillskott är förenlig med direktivet.

(Mål C-25/00 Ufficio delle Entrate di Venezia 2 mot Hotel Plaza SpA)

Koncernbidrag och EG:s regler om etableringsfrihet

EG-domstolen fann i en dom den 18 november 1999 att de svenska koncernbidragsreglerna strider mot EG-fördragets regler om etableringsfrihet (se mål C-200/98 X AB och Y AB mot Riksskatteverket, refererat i Skattenytt Internationellt nr 1–2/2000). Regeringsrätten har nu dömt i målet i enlighet med EG-domstolens förhandsavgörande.

(RR:s dom den 15 mars 2000, mål nr 7894-1996. Domen refereras utförligare under rättsfallsavdelningen i detta nummer av Skattenytt)

Redaktör Kristina Ståhl