A Inkomstskatt

2.1 Intäkter

Förmåner för anställda är normalt skattepliktiga som inkomst av tjänst och det är mycket svårt att undkomma beskattning. Detta är också en av hörnpelarna i 1990 års skattereform, att alla former av förmåner från en arbetsgivare skall beskattas som intäkt av tjänst. I det något speciella fallet RÅ 1999 ref. 41 beskattades dock inte förmånstagaren. Fallet, ett förhandsbesked, gällde en anställd vid en länsstyrelse. En fristående stiftelse gav de anställda rätt att hyra semesterbostäder till underpris. En oenig skatterättsnämnd beskattade den anställde på den grunden att förmånen hade sin grund i anställningen och därför fick anses ha utgått för tjänsten, men en enig regeringsrätt framhöll att för beskattning av en förmån som tillhandahållits någon annan än arbetsgivaren måste det finnas en ekonomisk intressegemenskap mellan arbetsgivaren och förmånsgivaren eller att det föreligger något annat samband mellan dem som gör att förmånen kan härledas till arbetsgivaren, se RÅ 1997 ref. 1. Om ett sådant samband saknats har beskattning inte skett, RÅ 1976 ref. 131 II.

Den nu aktuella stiftelsen hade erhållit sina medel genom donation från en privatperson. Visserligen var landshövdingen självskriven ordförande i stiftelsens styrelse och fyra övriga ledamöter utsågs av personalföreningarna vid länsstyrelsen, men stiftelsen erhöll inte några medel från länsstyrelsen. Regeringsrätten utgick ifrån att stiftelsen i sin verksamhet var helt självständig i förhållande till länsstyrelsen och inte fullgjorde uppgifter som föll inom länsstyrelsens arbetsområden.

Regeringsrätten påpekade särskilt att det krav på samband mellan arbetsgivaren och förmånsgivaren som fastlagts i praxis före 1990 års skattereform inte förändrats och eftersom något sådant samband inte fanns här beskattades inte förmånstagaren.

Inte heller i RÅ 1999 not. 208 uppkom förmånsbeskattning. B var medlem i föreningen Metall Avd. 41 Föreningen För Rekreation. Föreningen ägde en ö i Göteborgs skärgård som skänkts av generalkonsul till Götaverkens Arbetares Förening För Rekreation u.p.a. Genom stadgeändring ändrades kretsen av personer som var berättigade till medlemskap i föreningen till samtliga medlemmar av Metall Avd. 41. Inga avgifter erlades till föreningen. Föreningen avsåg nu att reparera stugorna och begärde förhandsbesked om föreningen skulle uttagsbeskattas (den frågan behandlas av Peter Melz) och om B skulle förmånsbeskattas. Uthyrning avsågs ske till pris under marknadsvärdet. Såväl Skatterättsnämnden som Regeringsrätten fann att förmånsbeskattning inte skulle ske eftersom förmånen inte utgick på grund av tjänsten hos arbetsgivaren utan på grund av medlemskapet i föreningen.

Rimligen skulle samma motivering kunna ha använts som i det ovanstående referatmålet, att för beskattning av en förmån som tillhandahållits någon annan än arbetsgivaren måste det finnas en ekonomisk intressegemenskap mellan arbetsgivaren och förmånsgivaren eller att det föreligger något annat samband mellan dem som gör att förmånen kan härledas till arbetsgivaren.

I RÅ 1999 not. 150 var det också fråga om ifrågasatt förmånsbeskattning. L:s arbetsgivare Gota Kundfinans hade tecknat borgen för L:s lån i Götabanken. Borgensåtagandet infriades den 8 september 1989. L:s anställning upphörde den 21 oktober 1989. I avtalet mellan parterna i samband med anställningens upphörande, med karaktär av slutuppgörelse, behandlades bolagets fordringar mot L. Dessa kvittades delvis bort mot L:s fordringar på bolaget. Härefter återstod 104000 kronor. Bolaget skrev ned värdet av fordringen till noll i sina räkenskaper i påföljande bokslut då L var arbetslös.

LR eftertaxerade L och påförde skattetillägg, KRG eftertaxerade utan skattetillägg. RR fann emellertid att det inte gick att förmånsbeskatta med den motiveringen att den åtgärden att bolaget skrivit av sin fordran som kundförlust inte innebar att fordringsrätten upphört. I avtalet mellan L och bolaget hade inte heller angivits att bolaget skulle efterskänka sin fordran. Med hänsyn till detta kunde det inte heller anses att bolagets infriande av borgen medfört någon skattepliktig inkomst för L.

Utgången blir helt naturlig om man benar upp civilrätten på det sätt Regeringsrätten gjort. Fordran kvarstår efter såväl borgensinfriandet som efter anställningens upphörande och därigenom kan inte skatteplikt uppkomma. En tveksamhet – som också lyftes fram av RSV i RR – var möjligen att avtalet mellan L och bolaget hade karaktär av slutuppgörelse.

I ett av de sällsynta målen om truster undanröjdes Skatterättsnämndens förhandsbesked på grund av oklarheter i ansökningshandlingarna, RÅ 1999 not. 20. Detsamma skedde för övrigt i det tidigare trustmålet, RÅ 1988 not. 56. I 1999 års mål fann rättsnämnden, precis som i 1988 års mål, att trusten närmast var att jämställa med en stiftelse. Avkastningen skulle därför enligt Skatterättsnämnden beskattas som inkomst av tjänst enligt 31 § anv. p. 2 KL. Förmögenhetsskattefrågan kommenteras av Silfverberg i avsnitt C.

2.2 Kostnader

I RÅ 1999 not. 12 gällde det en hundförares rätt till avdrag i inkomstslaget tjänst för inköp av hund. Avdrag medgavs inte, men det synes framförallt bero på att avdrag yrkades för fel beskattningsår och att ordentlig utredning inte förebragts i målet. Hunden köptes 1988 och avdrag yrkades för 1991 års taxering. Enligt ett avtal som ingavs i målet som gällde från maj 1992 skulle den skattskyldige hålla med hund. Enligt ett annat intyg höll han med hund sedan 1987. Den intressanta frågan om avdrag kunde medges i strid mot kontantprincipen i inkomstslaget tjänst för ett annat år än det då inköpet skedde berördes bara i ett av regeringsrådet Hulgaard enskilt utvecklat yttrande.

Gunnar Rabe