Skattenytt Internationellt

Beslutsfattande med kvalificerad majoritet i skattefrågor

Kommissionen har den 14 mars 2000 lagt fram ett förslag om införande av beslutsfattande med kvalificerad majoritet i vissa skattefrågor. Förslaget är ställt till den pågående regeringskonferensen om institutionella reformer. Regeringskonferensens syfte är att anpassa de europeiska institutionerna inför en kommande utvidgning av unionen, och den skall ha avslutat sitt arbete senast i december 2000. Enligt kommissionen måste beslutsförfarandet förbättras för att den inre marknaden skall kunna fungera effektivt även när antalet medlemsstater ökar. Kommissionen föreslår därför att omröstning med kvalificerad majoritet införs för vissa frågor inom områdena beskattning och social trygghet.

I princip skall kvalificerad majoritet gälla vid beslut om gemensam lagstiftning på sådana områden där nuvarande nationella skatte- och socialavgiftsbestämmelser är oförenliga med målen för den inre marknaden. EG-domstolen har i en hel del fall funnit att skatte- och avgiftsbestämmelser av olika slag strider mot EG-fördraget. Kommissionen menar dock att gemenskapsrätten på detta område i större utsträckning borde utvecklas inom ramen för den politiska processen och inte ad hoc på grundval av de fall som kommer upp i EG-domstolen. Den kvalificerade majoriteten skall användas i frågor som rör samordning av nationella bestämmelser i syfte att undvika att gränsöverskridande aktiviteter särbehandlas negativt genom t.ex. diskriminering eller dubbelbeskattning. Däremot skall en eventuell harmonisering av skattelagstiftningen i medlemsstaterna, t.ex. i form av gemensamma regler för skattebas och skattesatser inom bolagsbeskattningen, fortfarande kräva enhällighet.

Kommissionen vill vidare att kvalificerad majoritet skall gälla vid beslut som innebär en modernisering och förenkling av befintliga moms- och punktskatteregler. Även skatteregler som har en direkt och påtaglig betydelse för miljöskyddet bör enligt kommissionen antas med kvalificerad majoritet. Detsamma skall gälla för regler som har som syfte att bekämpa bedrägerier, skatteflykt och skatteundandraganden.

(Meddelande från kommissionen. Kommissionens kompletterande bidrag till regeringskonferensen om institutionella reformer. Beslut med kvalificerad majoritet inom de delar av skatte- och socialavgiftsområdet som berör den inre marknaden. KOM(2000)114 slutlig.)

Mervärdesskatt

EG-domstolen har i en dom den 21 mars 2000 tolkat artikel 17 i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) angående avdrag för ingående skatt. Målet gällde vissa villkor som uppställs i spansk rätt för att avdrag skall medges för skatt som betalats innan dess att den skattskyldige regelbundet börjat genomföra de skattepliktiga transaktionerna. För att den skattskyldige skall medges avdrag för sådan skatt fordras i spansk rätt dels att en anmälan om verksamheten lämnas in innan dess att skatten betalas, dels att de skattepliktiga transaktionerna verkligen genomförs inom en tidsperiod av högst ett år efter det att anmälan lämnats in. Om dessa villkor inte uppfylls leder det antingen till att avdragsrätten bortfaller helt eller till att den skjuts upp till dess att de skattepliktiga transaktionerna regelbundet börjar äga rum.

EG-domstolen konstaterade i enlighet med sin tidigare praxis att principen om att beskattningen av mervärdet skall påverka ett företags avgiftsbörda på ett neutralt sätt medför att redan de första investeringsutgifterna för en planerad näringsverksamhet måste anses som ekonomisk verksamhet. Detta hindrar enligt domstolen i och för sig inte att skatteförvaltningen kan kräva att en näringsidkare styrker sin uppgift att denne avser påbörja ekonomisk verksamhet som ger upphov till skattepliktiga transaktioner. Domstolen menade dock att de spanska reglerna går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet att säkerställa en riktig debitering och att förebygga skattefusk. Reglerna ansågs alltså inte proportionella i förhållande till syftet. Domstolen fann därför att de spanska reglerna strider mot artikel 17 i direktivet.

(Förenade målen C-110/98–147/98 Gabalfrisa SL m.fl. mot Agencia Estate de Administración Tributaria (AEAT))

Dryckesskatt

EG-domstolen har i en dom den 9 mars 2000 prövat om en österrikisk kommunal skatt som uttas på bl.a. glass, alkoholfria drycker och alkoholdrycker är förenlig med gemenskapsrätten. Domstolen fann att skatten är förenlig med artikel 33 i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG), men att den till den del den uttas på alkoholdrycker strider mot artikel 3.2 i punktskattedirektivet (92/12/EEG). Domstolen begränsade dock rättsverkningarna av domen på så sätt att skatt som erlagts före domens avkunnande endast behöver återbetalas till personer som vid den tidpunkten framställt anspråk om återbetalning. Anledningen till detta var bl.a. att företrädare för kommissionen vid de österrikiska anslutningsförhandlingarna försäkrat att dryckesskatten var förenlig med gemenskapsrätten.

(Mål C-437/97 Evangelischer Krankenhausverein Wien mot Abgabenberufungskommission Wien)

Sociala avgifter

EG-domstolen har i en dom den 30 mars 2000 tolkat artiklarna 11a och 14a.1 a i förordning 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen. Frågorna hade uppkommit i en tvist mellan några brittiska egenföretagare som anlitats för kortare uppdrag i Belgien och deras belgiske uppdragsgivare. Uppdragsgivaren hade dragit av avgifter enligt det belgiska systemet för social trygghet från uppdragstagarnas honorar. Uppdragstagarna hävdade dock att eftersom de endast arbetat under kortare perioder i Belgien omfattades de enligt artikel 14a.1 a i förordningen fortfarande av det brittiska systemet för social trygghet och skulle därför inte erlägga några avgifter i Belgien.

Den första fråga domstolen hade att ta ställning till var om begreppet arbete i artikel 14a.1 a avser alla arbetsprestationer, oberoende av om arbetet utförs av anställda eller av egenföretagare. Domstolen fann att så var fallet. Den andra frågan i målet var vilka rättsverkningar som följde av att en viss blankett (E 101) utfärdats av det brittiska socialministeriet med stöd av artikel 11a i förordningen. På blanketten intygades bl.a. att personerna i fråga skulle fortsätta att omfattas av brittisk socialförsäkringslagstiftning under den period de arbetade i Belgien. Domstolen fann att blanketten är bindande både för myndigheterna i arbetslandet och för uppdragsgivaren, så länge som blanketten inte återkallats eller ogiltigförklarats. Domstolen fann vidare att blanketten kan ha retroaktiv verkan om den period som blanketten avser helt eller delvis har löpt ut vid den tidpunkt då den utfärdas.

(Mål C-178/97 Barry Banks m.fl. mot Théâtre royal de la Monnaie)

Fria kapitalrörelser

Ett mål angående tolkningen av artiklarna 73b och 73d (nya artiklarna 56 och 58) i EG-fördraget om fri rörlighet för kapital har anhängiggjorts vid domstolen. Målet gäller frågan om nationella skatteregler som beskattar utdelningar från utländska bolag hårdare än utdelningar från inhemska bolag är förenliga med ovannämnda fördragsbestämmelser.

(Mål C-516/99 Walter Schmid mot Finanzamt für den 9., 18. Und 19. Bezirk in Wien)

CFC-lagstiftningen

Regeringsrätten har i en dom den 19 januari 2000 funnit att de särskilda bestämmelserna i 2 § 6 mom. SIL om beräkning av vinsten hos ett inländskt skadeförsäkringsföretag inte kan användas vid tillämpningen av den s.k. CFC-lagstiftningen i 6 § 2 mom. SIL och 53 § anv. p. 10 KL.

(RR:s dom 2000-01-19, mån nr 4675-1997. Domen refereras utförligare under rättsfallsavdelningen i detta nummer av Skattenytt)

Redaktör Kristina Ståhl