Skattenytt Internationellt

Mervärdesskatt

Rådet har beslutat att tillåta Sverige och Danmark att införa regler som i viss mån avviker från det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG). Avvikelserna avser vissa bestämmelser för hantering av den mervärdesskatt som skall utgå på avgifter för utnyttjande av den nya Öresundsförbindelsen. Framför allt rör det sig om regler för avdrag för och återbetalning av skatten.

(Rådets beslut den 24 januari 2000 om tillstånd för Konungariket Danmark och Konungariket Sverige att genomföra en särskild åtgärd som avviker från artikel 17 i sjätte direktivet 77/388/ EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, EGT L 28 2000 s. 38.)

Mervärdesskatt

EG-domstolen har i en dom den 27 januari 2000 tolkat artikel 4.1 i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG). Målet gällde uthyrning av fast egendom till eget bolag och frågan i målet var om en sådan uthyrning kan betraktas som självständig ekonomisk verksamhet enligt artikel 4.1, vilket är en förutsättning för att hyran skall beläggas med mervärdesskatt. Domstolen fann att uthyrningen uppfyllde kravet på självständighet.

(Mål C-23/98 Staatssecretaris van Financiën mot J. Heerma)

EG-domstolen har vidare i en dom den 3 februari 2000 tolkat artikel 13.B b i det sjätte momsdirektivet rörande undantag från mervärdesskatt vid uthyrning av fast egendom. Domstolen fann att det enligt denna bestämmelse är tillåtet för medlemsstaterna att genom en allmän regel påföra uthyrning av fast egendom mervärdesskatt men att som undantag föreskriva att uthyrning av fast egendom för boendeändamål skall befrias från skatt.

(Mål C-12/98 Miguel Amengual Far mot Juan Amengual Far)

Sociala avgifter

EG-domstolen har i två domar den 15 februari 2000 funnit att de franska reglerna för uttag av sociala avgifter strider mot artikel 13 i förordning 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttat inom gemenskapen samt mot artiklarna 48 och 52 (nya artiklarna 39 och 43) i EG-fördraget om etableringsfrihet och fri rörlighet för arbetskraft. Enligt de franska regler som prövades i målen uttas sociala avgifter på förvärvsinkomster för anställda och egenföretagare som är bosatta i Frankrike men som arbetar i en annan medlemsstat och som därför, i enlighet med ovannämnda förordning, inte omfattas av den franska lagstiftningen om social trygghet.

Domstolen konstaterade med hänvisning till sin tidigare praxis att det strider mot artikel 13 i förordningen att påföra en person sociala avgifter i flera länder samtidigt som han eller hon endast kan vara försäkrad i ett land. Frankrike hade i målen hävdat att avgifterna i själva verket skulle kvalificeras som skatter och att de därmed inte omfattades av tillämpningsområdet för förordningen. Domstolen hänvisade dock även här till tidigare praxis och framhöll att den avgörande faktorn för att förordningen skall vara tillämplig på en viss avgift är att det finns ett direkt och tillräckligt relevant samband mellan avgiftsbestämmelsen och lagarna om social trygghet. Ett sådant samband fanns enligt domstolen i dessa fall eftersom intäkterna från de franska avgifterna specifikt och direkt användes för finansieringen av den sociala tryggheten i Frankrike. Det saknade då enligt domstolen betydelse att erläggandet av de sociala avgifterna inte gav rätt till någon direkt motprestation i form av en viss förmån.

(Mål C-34/98 och mål C-169/98 Kommissionen mot Frankrike)

Punktskatt på alkohol

EG-domstolen har i en dom den 24 februari 2000 prövat om en särskild fransk skatt på spritdrycker är förenlig med direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker. Enligt artikel 3.2 i det förstnämnda direktivet kan de varor som omfattas av direktivet vara föremål för andra indirekta skatter för särskilda ändamål, förutsatt att dessa skatter är förenliga med de regler som är tillämpliga på punktskatt och mervärdesskatt vad gäller bestämning av skattebas, skatteberäkning, skattskyldighet och övervakning. Frågan i målet var om det faktum att den särskilda skatten endast uttogs på spritdrycker med en alkoholhalt överstigande 25 volymprocent gjorde att den inte var förenlig med artikel 3.2, eftersom skattebasen därmed inte överensstämde med skattebasen i punktskattedirektivet.

EG-domstolen fann, efter en analys av olika språkversioner av direktivtexten och av bestämmelsernas systematik och syfte, att artikel 3.2 inte kan anses kräva att medlemsstaterna iakttar alla de regler som är tillämpliga på punktskatt eller på mervärdesskatt vad gäller bestämning av skattebas, skatteberäkning, skattskyldighet och övervakning. Enligt domstolen är det tillräckligt att indirekta skatter för särskilda ändamål på dessa punkter är förenliga med den allmänna systematiken i den ena eller andra av dessa beskattningsmetoder i den form som de har stadgats i gemenskapsbestämmelserna.

Domstolen fann vidare att den franska skatten uppfyllde detta krav, och att den därmed var förenlig med gemenskapsrätten.

(Mål C-434/97 Kommissionen mot Frankrike)

Andra varuskatter

EG-domstolen har i en dom den 3 februari 2000 prövat om vissa grekiska varuskatter är förenliga med artikel 95 (nya artikel 90) i EG-fördraget. De skatter som prövades i målet påfördes såväl importerade som inhemska varor, men olika beräkningsmetoder för att fastställa det skattepliktiga värdet på varorna användes för importerade jämfört med för inhemska varor. Domstolen fann att tillämpningen av olika beräkningsmetoder var oförenlig med fördraget om den ledde till att de importerade varorna påfördes en tyngre skattebörda. I målet prövades också vissa förfaranderegler i samband med uppbörden av skatterna. Dessa ansågs i princip förenliga med gemenskapsrätten, under förutsättning att inte rent nationella fall omfattades av ett förmånligare förfarande och att reglerna inte i praktiken orimligt försvårade för den enskilde att importera varor från andra medlemsstater och att göra sina rättigheter enligt gemenskapsrätten gällande.

(Mål C-228/98 Charalampos Dounias mot Ypourgou Oikonomikon)

Mervärdesskattefrågor med anledning av Öresundsförbindelsen

Enligt gällande svenska regler är en upplåtelse av väg, bro och tunnel för trafik inom Sverige mervärdesskattepliktig. Upplåtelse av bro eller tunnel för trafik mellan Sverige och annat land anses dock omsatt utom landet och skall därför inte mervärdesbeskattas. Det kan ifrågasättas om dessa regler är förenliga med med EG-rätten. Regeringen föreslår därför att reglerna ändras på så sätt att även den sistnämnda typen av upplåtelse beläggs med mervärdesskatt. De föreslagna reglerna berör i dag endast Öresundsförbindelsen. Regeringen har vidare ingått ett avtal med Danmark om bl.a. en förenklad hantering av den mervärdesskatt som tas ut på passageavgiften, och föreslår att bestämmelserna i avtalet tas in i en särskild lag. Vissa bestämmelser i detta avtal avviker från det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) men rådet har genom särskilt beslut megivit att bestämmelserna tillämpas.

(Proposition 1999/2000:58 Mervärdesskattefrågor med anledning av Öresundsförbindelsen. Se även rådets beslut under rubriken Europeiska Unionen ovan.)

Kina

Regeringen föreslår i en proposition att riksdagen godkänner ett tilläggsprotokoll mellan Sverige och Kina om ändring i dubbelbeskattningsavtalet mellan dessa länder. Genom protokollet har de s.k. matching credit-bestämmelserna förlängts. I övrigt har vissa artiklar i avtalet moderniserats.

(Proposition 1999/2000:62 Ändring i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Folkrepubliken Kina.)

Redaktör:Kristina Ståhl