Den som på grund av sin anställning på förmånliga villkor förvärvar värdepapper, skall i princip förmånsbeskattas i inkomstslaget tjänst. Avgörande för hur förmånsbeskattningen skall ske, är om det som förvärvas kan klassas som ett värdepapper eller inte och – för det fall att det är ett värdepapper – när förvärvet kan anses ha skett.
Andra artiklar i ämnet, se bl.a. Olle Kinnman, SvSkT 2/97, Johan Rutberg, SvSkT 8/95, Anne Rutberg och Johan Rutberg, SvSkT 1/98 och 8/99 samt Ulf Tivéus, SN 1-2/99.
Artikeln belyser beskattningsreglerna vid anställdas förvärv av värdepapper m.m.1
1 Inledning
En anställds förvärv av värdepapper från arbetsgivaren på förmånliga villkor utgör i princip en sådan löneförmån som ska beskattas till fulla värdet. Förmånsbeskattning ska ske för skillnaden mellan vad den skattskyldige har erlagt för att teckna eller köpa värdepapperet och dess marknadsvärde.
De värdepapper som avses är vanligtvis aktier alternativt konvertibla skuldebrev eller köpoptioner respektive teckningsoptioner avseende aktier. Det kan också röra sig om s.k. syntetiska optioner, dvs. optioner som inte medför en rätt att förvärva aktier utan enbart att få ut ett kontantbelopp. Det förekommer vidare att den anställde erbjuds en rätt att i framtiden få förvärva värdepapper, där rätten i sig inte kan anses som ett värdepapper. Sistnämnda typ av förmåner, vilka hittills mest förekommit i internationella koncernförhållanden, benämns i framställningen personaloptioner.2
Enligt huvudregeln i 32 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370, KL)3, skall som intäkt av tjänst tas upp avlöning och andra förmåner i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten.
För att förmånsbeskattning ska kunna ske när en anställd förvärvar värdepapper från sin arbetsgivare krävs således dels att det är en förmån, dvs. att det vederlag den anställde erlägger understiger marknadsvärdet, dels att förmånen utgått för tjänsten.4
I inkomstslaget tjänst sker beskattning enligt kontantprincipen. Av 41 § KL5 framgår att intäkt skall anses ha åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning. I punkt 4 första stycket av anvisningarna till nämnda paragraf sägs följande i fråga om inkomst av tjänst. ”... inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av om inkomsten har intjänats under året eller tidigare.”
Av punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL framgår att anställda under vissa förutsättningar kan undgå förmånsbeskattning vid förvärv av vissa värdepapper. Undantagsbestämmelsen infördes 1984 och avsåg då enbart aktieförvärv.6 Numera omfattas även förvärv av konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev förenade med optionsrätt.7
Artikeln omfattar inte hybrider på personaloptioner som t.ex. SAR och tandem stock options.
Lagrummet motsvaras av 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL), prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 123 ff.
Denna princip framgår av bl.a. RÅ 1951 ref. 17, RÅ 1967 Fi. 762, RÅ 1978 Aa 143, RÅ 1989 ref. 77 och RÅ 1994 not. 62.
Lagrummet motsvaras av 10 kap. 8 § IL, prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 119.
SFS 1984:951, prop. 1984/85:80, bet. 1984/85:SkU21, rskr. 1984/85:57.
SFS 1989:1017, prop. 1988/89:50, bet. 1988/89:SkU10, rskr. 1989/90:96, varigenom undantaget utvidgades till att även omfatta andra finansiella instrument som ger innehavaren rätt att förvärva aktier. Även ändrat genom SFS 1991:982, prop. 1990/91:142, bet. 1990/91:NU37, rskr. 1990/91:349 och genom SFS 1992:487, prop. 1991/92:129, bet. 1991/92:SkU32, rskr. 1991/92:291. Sistnämnda ändring innebar att undantaget utvidgades till att även omfatta värdepapper i redan börsnoterade företag. Lagrummet motsvaras av 11 kap. 15 § IL, prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 131 f.
2 Beskattningstidpunkten
Från och med 1999 års taxering anges följande i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 41 § KL:
Har den skattskyldige på grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde. Om det som förvärvas i sig inte utgör ett värdepapper men innebär en rätt att i framtiden få förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor tas förmånen upp till beskattning det år då rätten utnyttjas eller överlåts.
Den här typen av förvärvserbjudande har varit föremål för domstols prövning vid flera tillfällen. Av central betydelse är RÅ 1986 ref. 36, RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1994 not. 733, RÅ 1996 ref. 92 samt RÅ 1997 ref. 71.
Gällande rätt synes vara att om en anställd förvärvar något som i egentlig mening kan anses utgöra ett värdepapper, sker beskattning vid förvärvstillfället.
Begreppet värdepapper kommer att behandlas närmare nedan. Redan här förtjänar dock att framhållas att med ”värdepapper” avses inte bara själva aktien, det konvertibla skuldebrevet eller optionen. Med värdepapper kan även avses en rätt att i framtiden förvärva värdepapper förutsatt att denna rätt kan anses vara så självständig att den utgör en option enligt den skatterättsliga definitionen.8
Avgörande för när förmånsbeskattningen skall ske, är alltså om det som förvärvas kan klassas som ett värdepapper eller inte. Vid denna bedömning är en central fråga om den anställde faktiskt erhållit något av särskilt värde.
I det här sammanhanget kan det vara på sin plats att nämna att särskilda regler gäller för beskattning när innehavare av personaloptioner flyttar till eller från Sverige.9 Dessa regler kommer emellertid inte att närmare beröras i denna framställning.
Se 24 § 4 mom. tredje stycket och 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Motsvaras av 44 kap. 12 § och 48 kap. 2 § IL. Notera skillnaden i definition i IL jämfört med SIL, prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 529 och s. 519 f.
Se punkt 4 femte stycket av anvisningarna till 41 § KL. Motsvarande regler för värdepapper finns i 6 § 1 mom. SIL. Motsvarande regler finns i 11 kap. 16 § IL avseende personaloptioner och 3 och 6 kapitlen avseende värdepapper.
2.1 Värdepappersregeln
Har den skattskyldige på grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde.
Bestämmelsen avseende förvärv av värdepapper, dvs. punkt 4 fjärde stycket första meningen av anvisningarna till 41 § KL (värdepappersregeln), infördes genom lag (SFS 1989:1017),10 som trädde i kraft den 1 januari 1990. Lagstiftningen var en reaktion på ett regeringsrättsavgörande, RÅ 1986 ref. 36, och syftet med lagstiftningen var att förhindra en möjlighet för parterna att skapa skattekrediter genom att avtala om inskränkningar i förfoganderätten över värdepapperet.11
I RÅ 1986 ref. 36 avsåg Skåne-Gripen AB att via PK-banken ge ut konvertibla skuldebrev till anställda och till en konverteringskurs som understeg lägsta betalkursen för aktuell aktie på förvärvsdagen. Konvertering kunde ske under tidsperioden den 1 maj 1989–31 oktober 1990. På grund av en i samband med förvärvet lämnad förbindelse saknade den anställde möjlighet att överlåta eller på annat sätt förfoga över skuldebreven förrän efter den 1 maj 1989. Han ägde dock rätt att dessförinnan säga upp skuldebreven till betalning. Under vissa förutsättningar – bl.a. uppsägning – hade vidare PK-banken en ovillkorlig rätt att förvärva sökandens skuldebrev för ett pris motsvarande skuldebrevets nominella belopp. I båda fallen erhöll den anställde samma belopp som han erlagt. Regeringsrätten uttalade: ”Förmån för anställda att förvärva aktier till ett pris som understiger lägsta betalkursen bör anses som skattepliktig inkomst av tjänst. Peter S:s förvärv bör därför i princip föranleda beskattning för sådan inkomst. Den förmån som förvärvet kan innebära kan dock på grund av den ovan angivna förbindelsen enligt kontantprincipen beskattas först sedan Peter S äger fritt disponera över skuldebreven.” Beskattning kunde således ske först vid 1990 års taxering.
Regeringsrätten beräknade den skattepliktiga förmånen till skillnaden mellan den lägsta betalkursen för aktien den dag det konvertibla skuldebrevet tecknades (69 kr) och den kurs till vilken skuldebrevet kunde konverteras (60 kr). Förmånsvärdet bestämdes därmed till 9 kr per aktie.
Av vad Regeringsrätten angett torde framgå att domstolen ansett att den anställde, trots förfoganderättsinskränkningarna, faktiskt förvärvat ett värdepapper. Däremot ansåg Regeringsrätten att förmånen inte var tillgänglig för lyftning för den anställde, förrän denne hade möjlighet att utnyttja skuldebreven till konvertering. Av kontantprincipen ansågs följa att inskränkningarna i förfoganderätten medför att beskattningstidpunkten flyttas framåt.
Värdepappersregeln innebär följaktligen ett avsteg från kontantprincipen i så måtto att beskattningstidpunkten är densamma även om förvärvet är förenat med inskränkningar i förfoganderätten i sådan utsträckning att värdepapperet inte anses tillgängligt för lyftning. Av förarbetena framgår att bestämmelsen var avsedd att tillämpas inte bara när anställda erhåller en rätt att vid ett senare tillfälle till ett bestämt pris förvärva aktier, utan även när denna rätt inte får utnyttjas förrän efter viss tid samt är föremål för vissa andra inskränkningar i förfoganderätten.12
I de fall värdepappersregeln är tillämplig beskattas således ett förmånsvärde i inkomstslaget tjänst, medan en värdeförändring därefter reavinstbeskattas i inkomstslaget kapital, enligt de regler som gäller för det värdepapper som förvärvats. Beträffande optioner torde detta gälla oberoende av om optionen kan sägas vara avsedd för omsättning på kapitalmarknaden eller inte.13 Följaktligen bör ett utnyttjande av rätten till konvertering eller till leverans av aktier inte föranleda någon reavinstbeskattning, enligt bestämmelsen i 24 § 2 mom. sjätte stycket SIL.14 Om en option förfaller outnyttjad, räknas detta som en avyttring. Om innehavaren avyttrar – med eller utan hembudsklausul – skall reavinstbeskattning ske. Vid reavinstberäkningen torde vad som beskattats under tjänst få räknas med som anskaffningskostnad.
Prop. 1989/90:50, bet. 1989/90:SkU10, rskr. 1989/90:96, SOU 1989:33 del III (RINK) s. 28–37. Lagrummet motsvaras av 10 kap. 11 § första stycket IL, prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 121, SOU 1997:2 Del II s. 91.
Prop. 1989/90:50 s. 74.
Prop. 1989/90:50 s. 74.
Prop. 1999/2000:2 s. 522 f. Även Skatterättsnämndens förhandsbesked den 18 juni 1998 (RSV:s rättsfallsprotokoll 25/98).
Motsvaras av 44 kap. 10 § IL, prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 527.
2.1.1 Värdepappersregelns tillämpningsområde
Värdepappersregeln är en punktlagstiftning där lagstiftaren ingripit mot en konkret företeelse som han ogillat, vilken enligt allmänna principer för lagtolkning inte skall ges en vidare tillämpning än vad som föranleds av dess ordalydelse och av klara uttalanden i lagstiftningens förarbeten.15
Vidare har värdepappersregeln i praxis begränsats såtillvida att även om inskränkningar i förfoganderätten inte anses påverka beskattningstidpunkten, måste en bedömning göras om något egentligt förvärv har skett. Är villkoren sådana att något bindande avtal inte kan anses ha kommit till stånd, kan beskattning inte ske redan vid avtalstidpunkten, utan först sedan båda parter bundits av avtalet.
I RÅ 1996 ref. 92 erbjöds anställda i en svensk filial till ett amerikanskt företag (X AB), rätt att delta i en internationell plan för aktieägarskap som upprättats inom en koncern. X AB var dotterbolag till Y Inc. Planen innebar att den anställde sparade 1–5 procent av lönen på ett särskilt konto (grundsparande) och kunde därutöver spara ytterligare upp till 10 procent av lönen (tilläggssparande). Samtidigt tillsköt arbetsgivaren ett belopp motsvarande 50 procent av den anställdes grundsparande (skuggsparande). Frågan var bl.a. vid vilken tidpunkt den anställde skulle beskattas för skuggsparandet. I planen fanns, förutom regler om avsättning, även regler om intjänande (efter minst fem års anställning). Om anställningen upphörde före utgången av femårsfristen, förverkades de genom arbetsgivarens skuggsparande förvärvade aktierna. Undantag gjordes för vissa fall som t.ex. pensionering, dödsfall. Vidare fanns regler om att aktier som förvärvats genom arbetsgivarens skuggsparande, kunde säljas tidigast fem år efter sparåret. Om anställningen upphörde efter det att intjänandeperioden löpt ut gällde inte förfalloreglerna, utan den anställde hade då rätt att genast få ut samtliga aktier som härrörde från arbetsgivarens skuggsparande. Regeringsrätten fastställde att beskattningstidpunkten för de aktier den anställde erhöll på grund av arbetsgivarens skuggsparande inträdde först efter intjänandeperioden. För skuggsparande efter intjänandetidpunkten förelåg således skattskyldighet för belopp motsvarande avsättning för det beskattningsår då avsättningen gjordes. Den anställde var skattskyldig för utdelning på sådana aktier som tillfallit honom efter intjänandetidpunkten.
Motiveringen var: ”En förutsättning för att de särskilda reglerna om värdepappersförvärv (dvs. värdepappersregeln, min not) skall kunna tillämpas får anses vara att det verkligen är fråga om ett förvärv av ett värdepapper – i gängse mening eller i dokumentlös form (jfr RÅ 1994 not. 41). En rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper synes därför inte omfattas av reglerna om omedelbar beskattning om inte denna rätt grundas på ett värdepapper som den anställde faktiskt blivit ägare till.”
Sammanfattningsvis förutsätter således värdepappersregeln två omständigheter, nämligen för det första att den anställde i realiteten gör ett egentligt förvärv och för det andra att det som förvärvas utgör ett värdepapper.
Egentligt förvärv bör anses föreligga när det finns ett för båda parter bindande avtal om äganderättens övergång. I det aktuella fallet ansågs båda parter inte bundna så länge arbetsgivaren kunde förverka den anställdes rätt till de aktier som förvärvats med skuggsparade medel, dvs. först efter intjänandetidpunkten.
Värdepapperet kan utgöras av antingen aktier eller liknande eller av en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper som i skatterättslig mening i sig kan anses utgöra en option och ett finansiellt instrument, enligt 24 § 4 mom. tredje stycket respektive 27 § 1 mom. SIL.16 Vad som åsyftas här är således ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa aktier eller annan egendom vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris.
Se RÅ 1994 not. 41.
Motsvaras av 44 kap. 12 § respektive 48 kap. 2 § IL. Se även kommentaren under fotnot 8.
2.1.2 Särskilt om syntetiska optioner
Ett annat intressant avgörande är RÅ 1997 ref. 71, som avsåg s.k. syntetiska optioner. Med syntetisk option avses en option som inte leder fram till leverans av underliggande egendom, utan endast berättigar innehavaren av optionen till kontant ersättning.
Villkoren var utformade så att optionen förvärvades mot en viss premie. Optionen kunde överlåtas och pantsättas. Den var vidare ovillkorlig i den meningen att utnyttjande inte förutsatte fortsatt anställning. Skatterättsnämnden ansåg att en efter förvärvet realiserad värdeförändring skulle beskattas i inkomstslaget kapital. Skatterättsnämnden torde därmed ha ansett att optionen utgjorde ett värdepapper. Regeringsrätten fastställde förhandsbeskedet i denna del.
Även om de syntetiska optionerna uppvisar flera likheter med resultatbaserad lön, förefaller avgörande vikt ha lagts vid att optionen var fristående från anställningen och att den var överlåtbar.
2.2 Personaloptionsregeln
Om det som förvärvas i sig inte utgör ett värdepapper men innebär en rätt att i framtiden få förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor tas förmånen upp till beskattning det år då rätten utnyttjas eller överlåts.
Bestämmelsen i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 41 § KL (andra meningen) infördes genom lag (SFS 1998:337).17 Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas från och med 1999 års taxering. Även denna lagstiftning var en reaktion på ett regeringsrättsavgörande, nämligen RÅ 1994 not. 41.18 Personaloptionsregeln är, precis som värdepappersregeln i föregående avsnitt, ett avsteg från kontantprincipen. Regeln tillämpas därför inte på förmåner som kunnat utnyttjas före den 1 juli 1998, enligt övergångsbestämmelserna.19
Begreppet personaloption är inte definierat i själva lagtexten, men har däremot definierats i förarbetena.20 En personaloption är en standardiserad rätt som enbart riktar sig till anställda inom ett företag eller en företagsgrupp och som består i en rätt för den anställde att vid ett senare tillfälle och till ett bestämt pris förvärva aktier. Ofta är villkoren bestämda i en av företaget beslutad optionsplan. I flertalet fall erhåller den anställde personaloptioner utan att betala någon ersättning. Personaloptioner kännetecknas av att de är förenade med inskränkningar i rätten att förfoga över dem, t.ex. att de inte får överlåtas eller pantsättas, samt att de kan utnyttjas först efter en viss s.k. kvalifikationstid. Det är inte ovanligt att personaloptioner är uppdelade i olika ”etapper” med olika kvalifikationstider. Löptiden är vanligtvis lång (tio år är inte ovanligt). Det är vanligt att personaloptionerna förfaller om anställningen upphör. Undantag för ömmande fall som t.ex. invaliditet eller dödsfall är inte ovanligt.
I RÅ 1994 not. 41 behandlades beskattningsfrågor angående personaloptioner. Skatterättsnämnden, vars bedömningar i relevanta delar delades av Regeringsrätten, fann att en personaloption på grund av inskränkningarna i förfoganderätten inte kunde anses utgöra ett värdepapper eller ett finansiellt instrument. Det innebar, att de genom 1990 års lagändring införda reglerna om att beskattning av förmån i form av förvärv av värdepapper skall ske när värdepapperet erhålls, inte gällde för personaloptioner. För dessa gällde i stället alltjämt de allmänna reglerna för inkomstslaget tjänst, dvs. beskattning enligt kontantprincipen. Beskattning skulle därmed inte ske förrän vid den tidpunkt då optionen först kunde utnyttjas för förvärv av värdepapper, den s.k. kan-tidpunkten.
Såsom angetts ovan föranledde även detta regeringsrättsavgörande en lagändring. Om det som förvärvas i sig inte utgör ett värdepapper, utan snarare kan jämföras med ett bonussystem eller liknande jämställbart med lön, men innebär en rätt att i framtiden få förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor tas förmånen upp till beskattning det år då rätten utnyttjas eller överlåts. Ett skäl till lagändringen var att lagstiftaren velat undvika att den tidiga beskattningen framtvingar att den anställde utnyttjar optionen och realiserar aktierna för att kunna finansiera skatten.21
Det bör tilläggas att den förmån som den anställde erhåller i samband med ett förvärv av egendomen, inte torde omfattas av det ovan angivna undantaget i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL (30000 kronors regeln), vare sig vid förvärvet av personaloptionen eller den underliggande egendomen.22
Har den anställde erlagt en premie eller annan ersättning vid förvärvet av personaloptionen skall kostnaden dras av under det år förmånen tas upp till beskattning. Om personaloptionen inte utnyttjas får erlagt belopp dras av i inkomstslaget tjänst för det år då personaloptionen inte längre kan utnyttjas.23
Prop. 1997/98:133, bet. 1997/98:SkU26, rskr. 1997/98:264, Ds 1997:83.
Även RÅ 1994 not. 733.
Lagrummet motsvaras av 10 kap. 11 § andra stycket IL. Prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 121, SOU 1997:2 Del II s. 91.
Prop. 1997/98:133 s. 21 f. samt s. 24.
Prop. 1997/98:133 s. 28 f.
Se bl.a. Ds 1997:83 s. 37.
Punkt 4 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL. Motsvaras av 10 kap. 15 § IL. Prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 122 f.
3 Begreppet värdepapper
Begreppet värdepapper är inte helt klart. Detta framhålls för övrigt även i förarbetena till 1998 års lagstiftning om personaloptioner, men begreppet ger enligt lagstiftaren trots det en relativt god bild av vad som avses.24
Enligt förarbetena till lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument avses med värdepapper en handling som tillförsäkrar innehavaren en viss rättighet som vanligen kan omvandlas i pengar.25 Precis som begreppet anger torde därför ett grundläggande krav vara att ett värdepapper representerar ett värde.
Härutöver torde krävas att rätten i sig är överlåtbar. Detta villkor har ansetts uppfyllt även om överlåtbarheten begränsats genom en hembudsklausul, som ger den som tillhandahåller förmånen en förköpsrätt eller rätt att anvisa köpare. Det väsentliga torde i stället vara om innehavaren har möjlighet att realisera rättigheten. I RÅ 1986 ref. 36, som behandlats ovan, var förfoganderätten inskränkt genom att innehavaren av det konvertibla skuldebrevet saknade möjlighet att överlåta eller på annat sätt förfoga över skuldebrevet innan konvertering kunde ske. Han ägde dock rätt att säga upp skuldebrevet till betalning, dvs. han återfick vad han utgivit för skuldebrevet. Denna inskränkning föranledde emellertid inte Regeringsrätten att ifrågasätta om det konvertibla skuldebrevet skulle anses utgöra ett värdepapper, däremot ansågs inskränkningen medföra att beskattningstidpunkten sköts framåt. Såsom angetts ovan var ett av syftena med 1990 års lagändring just att förhindra att dylika inskränkningar påverkade beskattningstidpunkten. I förarbetena anges att sådana inskränkningar som förelåg i målet inte föranleder att beskattningstidpunkten flyttas från förvärvstidpunkten.
Den omständigheten att det pris som erhålls vid en överlåtelse inte motsvarar marknadsvärdet har inte ansetts leda till att rätten förlorar sin karaktär av värdepapper. I bl.a. ett förhandsbesked den 17 september 199826 innebar hembudsklausulen att innehavaren erhöll vad han erlagt för optionerna jämte ränta. Skatterättsnämnden ansåg att optionen utgjorde ett värdepapper. Det får anses klart att t.ex. en aktie inte förlorar karaktären av värdepapper enbart av det skälet att avtalad köpeskilling understiger marknadsvärdet.
Vidare torde krävas att rättigheten innebär en ovillkorlig rätt till betalning eller leverans för att betraktas som ett värdepapper. Innebär erbjudandet t.ex. att rättigheten är villkorad i så måtto att rättigheten förverkas om anställningsförhållandet upphör, är detta en omständighet som talar för att rättigheten inte skall anses som ett värdepapper.
Skatterättsnämnden har i ovannämnda två förhandsbesked uttalat sig om beskattningskonsekvenserna av anställdas förvärv av teckningsoptioner respektive köpoptioner (se fotnot 21). Av förhandsbeskeden framgår, utöver vad som angetts ovan, att om någon premie inte erläggs, så förtar detta inte i sig rättigheten dess egenskap av värdepapper. Däremot tyder bl.a. avgörandet avseende syntetiska optioner ovan (RÅ 1997 ref. 71) på att om en premie erläggs vid förvärvet, så är detta en omständighet som talar för att det förvärvade skall betraktas som ett värdepapper. Den omständigheten att en premie erläggs torde däremot inte ensamt vara tillräckligt för att rättigheten skall anses vara ett värdepapper.
Sammanfattningsvis bör således en rätt som innebär en ovillkorlig rätt till betalning eller leverans och som kan överlåtas normalt anses utgöra ett värdepapper (jfr RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1997 ref. 71). Samtidigt torde följa av 1990 års lagstiftning att motsvarande inskränkningar som förelåg i RÅ 1986 ref. 36 (Skåne-Gripen) inte förtar konvertibeln karaktären av värdepapper.
Bedömningen av om rättigheten skall klassas som ett värdepapper eller inte sker vid förvärvet.27 Om rätten utgör ett värdepapper vid tiden för förvärvet skall beskattning ske enligt de regler som gäller vid förvärv av ett värdepapper. Följaktligen skall inte hänsyn tas till att en rättighet senare, efter en kvalifikationstid, kommer att uppfylla villkoren för att betraktas som ett värdepapper.
Se prop. 1997/98:133 s. 24 och 31. Även prop. 1999/2000:2 Del 1 s. 508 ff.
Prop. 1990/91:142 s. 85.
RSV:s Rättsfallsprotokoll 29/98. Även förhandsbesked den 18 juni 1998, RSV:s rättsfallsprotokoll 25/98. Inget av förhandsbeskeden överklagades. Se även RÅ 1997 ref. 71 (syntetisk option).
Se prop. 1997/98:133 s. 47, specialmotiveringen till punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL. Detta ligger även väl i linje med resonemanget i RÅ 1994 not. 41.
4 Värdering
4.1 Värdepapper
Har en anställd på grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor skall således förmånen tas upp till beskattning som inkomst av tjänst det år förvärvet skedde, dvs. redan vid avtalstidpunkten. Värdeförändringar därefter reavinstbeskattas i inkomstslaget kapital.
Förmånen utgör skillnaden mellan värdepapperets marknadsvärde vid förvärvstidpunkten och vad den anställde erlägger för att få teckna eller köpa ett värdepapper.
Om det finns en tillförlitlig marknadsnotering av det aktuella finansiella instrumentet, skall noteringen läggas till grund för värderingen. Saknas sådan marknadsnotering, får man söka fastställa ett beräknat marknadsvärde enligt någon av de modeller som används på kapitalmarknaden. Värdepapperet skall värderas till marknadsvärdet utan beaktande av subjektiva bedömningar och någon försiktighetsprincip. Värderingen skall ske efter strikt marknadsmässiga grunder.28
Genom 1990 års lagstiftning skall29 även ett förväntningsvärde beaktas. Förväntningsvärdet utgör värdet av att till ett på förhand bestämt pris förvärva egendom vid en framtida tidpunkt.30 Sådana rättigheter tillhandahålls bl.a. vid förvärv av konvertibla skuldebrev och köpoptioner avseende aktier.
Förväntningsvärdet torde ta sikte på främst två omständigheter, nämligen;
aktiens prisrörlighet (kursförändring) samt
möjligheten att köpa något idag till ett bestämt pris med skyldighet att betala först vid ett senare tillfälle, vilket medför en möjlighet att placera köpeskillingen under tiden fram till betalningstidpunkten (räntenivån).
I förarbetena uttalas31 att de värderingsmodeller för optioner som finns utgör accepterade och viktiga hjälpmedel i den dagliga handeln med optioner och konvertibla skuldebrev. Departementschefen anger vidare att dessa modeller också bör användas när marknadsvärdet skall fastställas i samband med förmånsbeskattning.
Lagstiftaren har härvid valt att anlägga samma synsätt på värderingsfrågan som marknaden.
IL saknar motsvarighet till punkt 5 av anvisningarna till 42 § KL. Huvudregeln är att intäkter i annat än pengar värderas till marknadsvärdet. Regeln är införd i 61 kap. 2 § IL. Skälet till att den särskilda värderingsregeln i punkt 5 av anvisningarna till 42 § KL inte fått någon motsvarighet i IL är att regeln inte ansetts ge uttryck för något annat än vad som inbegrips i huvudregeln.32
Se prop. 1989/90:110 s. 319 f. och 655. Se även RÅ 1996 ref. 75.
Punkt 5 av anvisningarna till 42 § KL.
Prop. 1989/90:50 s. 72 och 73.
Prop. 1989/90:50 s. 73.
Se prop. 1999/2000:2 Del 1 s. 511, och Del 2 s. 660 och SOU 1997:2 Del 1 s. 362 och Del 2 s. 489.
4.2 Personaloptioner
Beskattningen sker först vid utnyttjandet. Det skattepliktiga förmånsvärdet utgörs av skillnaden mellan det marknadsvärde som det underliggande värdepapperet har vid den tidpunkt förmånen anses åtnjuten och det pris som innehavaren av optionen betalar för värdepapperet, enligt de allmänna reglerna i 42 § andra stycket KL och punkt 1 av anvisningarna till bestämmelsen.33 Något förväntningsvärde enligt punkt 5 av anvisningarna till 42 § KL skall inte beaktas. Har den anställde betalat för personaloptionen skall förmånsvärdet reduceras med erlagt belopp. Avdraget får dock inte överstiga förmånens värde.34
Prop. 1997/98:133 s. 31 f.
Se punkt 4 nionde stycket av anvisningarna till 41 § KL.
5 Avslutande synpunkter
Det är inte ovanligt att avtal innehåller inslag av optionsrätter. En sådan rätt att i framtiden erhålla egendom bryts emellertid i regel inte ut ur avtalet. Gällande rätt synes vara att en rätt som visserligen förekommer som ett finansiellt instrument men som i det enskilda fallet inte anses som en självständig rätt utan som en del av ett avtal (t.ex. ett anställningsavtal) inte beskattas särskilt.35 Framstår däremot rättigheten som en sådan självständig rätt, kan särskild beskattning komma ifråga. Som framgått ovan har i praxis ansetts följa av kontantprincipen att det är vid den tidpunkten som förmånsbeskattning i inkomstslaget tjänst kan bli aktuell. Värdeförändringar därefter beskattas i inkomstslaget kapital.
Frågan ställs på sin spets vid bedömning av syntetiska optioner. Rättspraxis har, som framgått, angett att även om optionen innebär en rätt att i framtiden förvärva kontanter, bör beskattning ske i inkomstslaget kapital för det fallet att optionen betraktas som ett värdepapper och finansiellt instrument. Inte minst mot bakgrund av likheterna mellan en syntetisk option och ett rent bonussystem eller tantiem framstår det som olyckligt att beskattningskonsekvenserna blir så olika. De lege ferenda borde samtliga ersättningar i kontanter som utgår i och för tjänsten också beskattas som inkomst av tjänst.
Per Liljeborg
Per Liljeborg är verksam vid Riksskatteverkets rättsavdelning 1.
Utöver tidigare rättsfall (RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1997 ref. 71), se t.ex. RÅ 1997 ref. 63 och RÅ 1999 ref. 14 (räntegarantier).