Skattenytt Internationellt

Mervärdesskatt på servicetjänster

Rådet har antagit kommissionens förslag om att under en försöksperiod om tre år (1 januari 2000–31 december 2002) tillåta medlemsstaterna att sänka mervärdesskatten på vissa arbetskraftsintensiva tjänster. Syftet med skattesänkningen är att främja efterfrågan och därmed sysselsättningen. Tjänsterna skall tillhandahållas slutkonsumenten direkt på den lokala marknaden. De tjänster som kan komma ifråga är t.ex. vissa arbeten i privatbostäder såsom städning och renovering, mindre reparationsarbeten samt vård av äldre och barn. Medlemsstaterna får själva inom vissa ramar besluta om exakt vilka tjänster som skall omfattas av skattesänkningen.

(Direktiv 1999/85/EG av den 22 oktober 1999 om ändring av direktiv 77/388/EEG beträffande möjlighet att på försök tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på arbetsintensiva tjänster. EGT L 277 1999 s. 34.)

Etableringsfrihet

EG-domstolen har i en dom den 18 november 1999 prövat om de svenska koncernbidragsreglerna är förenliga med artikel 52 (nya artikel 43) i EG-fördraget om fri etableringsrätt. Frågan hade uppkommit i ett förhandsbeskedsärende som överklagats till regeringsrätten. Innan EG-domstolen prövade själva sakfrågan, undersökte den om regeringsrätten kan anses vara en ”domstol i en medlemsstat” när den prövar ett överklagande av ett beslut om förhandsbesked. Endast domstolar har som bekant rätt att begära ett tolkningsbesked från EG-domstolen (jfr mål C-134/97 Victoria Film där den svenska skatterättsnämnden inte ansågs vara en domstol i EG-fördragets mening). Frågan var om ett avgörande i ett förhandsbeskedsärende överhuvudtaget kan anses vara av rättsskipningskaraktär. EG-domstolen framhöll att regeringsrättens prövning av ett överklagande syftar till att kontrollera lagenligheten av ett beslut om förhandsbesked, vilket måste anses vara en utövning av rättsskipande verksamhet. EG-domstolen ansåg vidare att frågan inte var av sådan hypotetisk karaktär att den skulle avvisas på den grunden. I och för sig har de transaktioner som skall prövas i ett förhandsbeskedsärende ännu inte företagits. Det viktiga är dock enligt EG-domstolen att målet vid regeringsrätten gäller en verklig tvist, och att EG-domstolen således inte anmodas att ta ställning till ett hypotetiskt problem. Frågan kunde därmed tas upp till sakprövning.

Enligt de svenska koncernbidragsreglerna fordras att såväl det givande som det mottagande bolaget, liksom alla mellanliggande bolag i koncernstrukturen, är svenska för att avdrag för koncernbidrag skall medges. Enligt regeringsrättens praxis krävs vidare enligt dubbelbeskattningsavtalens diskrimineringsförbud att avdrag medges för bidrag mellan två svenska bolag även i de fall då det finns ett mellanliggande bolag med hemvist i ett avtalsland. Detta gäller däremot inte om det finns flera mellanliggande bolag med hemvist i olika avtalsstater, eftersom det enligt regeringsrätten inte finns något krav på att tillämpa diskrimineringsförbuden i två olika avtal parallellt. Frågan i målet var dock om vägran att medge avdrag för koncernbidrag i ett sådant fall kan anses strida mot EG-fördragets regler om fri etableringsrätt.

EG-domstolen konstaterade inledningsvis att även om bestämmelserna om etableringsfrihet enligt sin ordalydelse särskilt syftar till att säkerställa nationell behandling i etableringslandet, föreskriver de samtidigt ett förbud mot att hemlandet hindrar sina medborgare eller bolag från att etablera sig i andra medlemsstater. Domstolen menade vidare att de svenska koncernbidragsreglerna kunde få just den effekten, eftersom rätten till avdrag för koncernbidrag som lämnades mellan två svenska koncernbolag bortföll om moderbolaget också hade etablerat mellanliggande dotterbolag i andra medlemsstater. Domstolen fann därför att reglerna stred mot EG-fördraget. Det kan anmärkas att den svenska regeringen inte framförde några argument för att rättfärdiga reglerna, utan tvärtom uttryckligen under förhandlingen medgav att lagstiftningen stred mot artikel 52 i fördraget.

(Mål C-200/98 X AB och Y AB mot Riksskatteverket)

Fri rörlighet för tjänster

Domstolen har i en dom den 26 oktober 1999 funnit att de tyska skattereglerna för leasing strider mot artikel 59 (nya artikel 49) i EG-fördraget om fri rörlighet för tjänster. Enligt de skatteregler som prövades i målet medgavs i vissa fall endast avdrag för hälften av det belopp som ett företag betalat i leasingavgift eller hyra för nyttjande av anläggningstillgångar som tillhör tredje man. Så skedde om uthyraren inte beskattades för de mottagna hyresbeloppen i Tyskland. Vidare medtogs i dessa fall också värdet av de hyrda tillgångarna i underlaget för beräkning av hyrestagarens förmögenhetsskatt. Syftet med reglerna var att tillförsäkra att de produktionsmedel som en i Tyskland etablerad näringsverksamhet förfogade över beskattades i Tyskland, oavsett om de finansierades internt eller externt eller om de innehades med äganderätt i civilrättslig mening. Dessa regler drabbade alltid tyska företag som hyrde anläggningstillgångar av uthyrningsföretag etablerade i andra länder, eftersom de utländska företagen inte beskattades i Tyskland. Däremot drabbades normalt inte företag som hyrde tillgångar av uthyrningsföretag etablerade i Tyskland av reglerna, eftersom dessa uthyrningsföretag förutom i vissa undantagsfall var underkastade tysk beskattning.

EG-domstolen konstaterade i enlighet med sin tidigare praxis att fördragets bestämmelser om fri rörlighet för tjänster inte bara kräver avskaffande av all diskriminering p.g.a. nationalitet, utan även avskaffande av alla inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster som grundar sig på att den som tillhandahåller tjänsten är etablerad i en annan medlemsstat. Domstolen påpekade också att enligt praxis har även mottagaren av en tjänst rätt att åberopa de rättigheter som följer av artikel 59 i fördraget. Därefter framhöll domstolen att de tyska reglerna ledde till att tyska företag som anlitade uthyrningsföretag etablerade i andra medlemsstater oftast beskattades hårdare än de som anlitade uthyrningsföretag etablerade i Tyskland. Detta kunde enligt domstolen få till effekt att tyska företag avhölls från att anlita uthyrningsföretag etablerade utomlands. De tyska reglerna ansågs därför strida mot den fria rörligheten för tjänster. Enligt domstolen kunde reglerna inte rättfärdigas med önskemålet att uppnå kongruens i skattesystemet. Reglerna kunde inte heller rättfärdigas av att det utländska uthyrningsföretaget endast betalade en mycket låg skatt i det land där det var etablerat. Domstolen menade att det faktum att det företag som tillhandahåller en tjänst erhåller en förmånlig skattebehandling i den stat där det är etablerat inte medför rätt för en annan medlemsstat att skattemässigt missgynna mottagaren av tjänsten. En sådan kompensationsbeskattning skulle enligt domstolen strida mot själva grunderna för den inre marknaden.

(Mål C-294/97 Eurowings Luftverkehrs AG mot Finanzamt Dortmund-Unna)

Domstolen har vidare i en dom den 28 oktober 1999 funnit att även vissa danska skatteregler är oförenliga med artikel 59 (nya 49) om fri rörlighet för tjänster. Målet gällde avdragsrätt för kurser. Enligt den danska skattelagstiftningen medges avdrag för alla driftskostnader, däribland kostnader för deltagande i yrkesinriktade kurser. Højsteret har dock i praxis fastställt att när en kurs hålls på en allmän turistort i utlandet finns en presumtion för att kursen är förenad med ett så betydande inslag av turism att kurskostnaden inte kan anses vara en avdragsgill driftskostnad. Någon sådan presumtion gäller inte om kursen hålls på en allmän turistort i Danmark.

Domstolen framhöll att friheten att tillhandahålla tjänster inbegriper en frihet för mottagaren av tjänsten att bege sig till en annan medlemsstat för att motta en tjänst där utan att hindras av restriktioner. Enligt domstolen utgjorde den ovannämnda presumtionen en sådan restriktion, varför den inte kunde anses förenlig med artikel 59 i EG-fördraget. Presumtionen kunde inte anses motiverad varken av önskemålet att upprätthålla kongruens i skattesystemet eller av behovet av en effektiv skattekontroll.

(Mål C-55/98 Skatteministeriet mot Bent Vestergaard)

Statligt stöd

EG-domstolen har i en dom den 5 oktober 1999 prövat om vissa franska regler för uttag av socialavgifter är förenliga med artikel 92 (nya artikel 87) i EG-fördraget om statligt stöd. Frankrike hade under en viss period sänkt arbetsgivaravgifterna för företag inom bl.a. textilindustrin för att kompensera för de kostnadsökningar som föranleddes av nya kollektivavtal om förläggning och förkortning av arbetstiden. Syftet med kollektivavtalen var att öka antalet arbetstillfällen inom denna sektor av industrin. EG-domstolen fann att avgiftssänkningen stred mot reglerna om statsstöd.

(Mål C-251/97 Frankrike mot Kommissionen)

Indirekt skatt på kapitalanskaffning

EG-domstolen har i en dom den 11 november 1999 funnit att en grekisk skatt som tas ut vid överföring av icke utdelade vinstmedel till kapitalet i en kapitalassociation strider mot direktiv 69/335/EEG om indirekt skatt på kapitalanskaffning.

(Mål C-350/98 Henkel Hellas ABEE mot Elliniko Dimosio)

Skatteprivilegier för anställda vid gemenskapsinstitution

EG-domstolen har i en dom den 14 oktober 1999 tolkat artikel 13 i protokoll av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier. Enligt denna artikel skall lön till anställd vid gemenskapsinstitution vara befriad från nationell skatt. Målet gällde beskattningen av en tjänsteman vid kommissionen och hennes make, vilka båda var bosatta i Belgien. I enlighet med artikel 13 undantogs tjänstemannens lön från beskattning i Belgien. Vid beskattningen av hennes make beaktades dock hennes lön på så sätt att maken nekades tillgång till vissa skattelättnader som utgick för hushåll med endast en inkomst eller med två inkomster men där den ena inkomsten understeg ett visst gränsbelopp. EG-domstolen fann att de belgiska reglerna var förenliga med artikel 13 i protokollet.

(Mål C-229/98 Georges Vander Zwalmen och Élisabeth Massart mot Belgien)

Tullar

EG-domstolen har den 21 oktober 1999 och den 11 november 1999 avgjort två mål om tolkningen av vissa bestämmelser i den gemensamma tullagstiftningen. Målen rör så speciella frågor att de inte refereras här, men för den intresserade anges målnumren nedan.

(Mål C-233/98 Hauptzollamt Neubrandenburg mot Leasing & Brockhausen GmbH och mål C-48/ 98 Firma Söhl & Söhlke mot Hauptzollamt Bremen)

Bolagsskatt

Två mål angående tolkningen av artiklarna 6, 52, 58, 73b och 73d (nya artiklarna 12, 43, 48, 56 och 61) i EG-fördraget har anhängiggjorts vid domstolen. Målen gäller de svenska reglerna för beskattning av utdelningar från dotter- till moderbolag, och frågan i målen är om det är förenligt med ovannämnda bestämmelser att utdelningar som tillfaller utländska moderbolag med svenska fasta driftställen är skattepliktiga när utdelningar som tillfaller svenska moderbolag är skattefria.

(Mål C-185-186/99 Riksskatteverket mot X m.fl.)

Moder/dotterbolagsdirektivet

Ett mål angående tolkningen av artikel 5.1 i moder/dotterbolagsdirektivet (90/435/ EEG) har anhängiggjorts vid domstolen. Frågan i målet är om en särskild grekisk skatt som tas ut vid vinstutdelningar från dotter- till moderbolag omfattas av begreppet källskatt i direktivet.

(Mål C-294/99 Athinaïki Zythopoiïa AE mot Elliniko Dimosio)

Redovisning och beskattning

Ett mål angående tolkningen av rådets fjärde direktiv 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag har anhängiggjorts vid domstolen. Målet rör regler för avsättning för risk p.g.a. en kreditgaranti. Tolkningsfrågan har uppkommit i ett nationellt skattemål, och i målet aktualiseras därför frågan om domstolens behörighet att tolka gemenskapsrätten inom ett område (nationell skatterätt) där den inte är direkt tillämplig.

(Mål C-306/99 Banque Internationale pour l’Afrique Occidentale SA (BIAO) mot Finanzamt für Gro?unternehmen in Hamburg)

Mervärdesskatt

Regeringsrätten har hänskjutit en fråga om tolkningen av artikel 13 B a) i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) till EG-domstolen. Frågan i målet är hur bestämmelserna om skattefrihet för försäkringstjänster skall tillämpas när det gäller sådan administration av försäkringsföretags verksamhet som utförs av dess moderbolag.

(Mål C-240/99 Försäkringsaktiebolaget Skandia)

Ett mål angående tolkningen av punkt 2 i bilaga F till det sjätte momsdirektivet har anhängiggjorts vid domstolen. Målet gäller tillämpningen av begreppet ”fria yrken” på en luxemburgsk fastighetsförvaltare.

(Mål C-267/99 Christiane Adam, épouse Urbing mot Administration de l’enregistrement et des domaines)

Två mål angående frågan om hur artiklarna 5.6, 5.7, 11 A och 20.1 i det sjätte momsdirektivet skall tolkas vid vissa varuuttag i egen rörelse har anhängiggjorts vid domstolen. Det rör sig om uttag av vara för vilken momsen inte är avdragsgill då varan (veteranbil) anskaffats utan först då vissa arbeten utförts på den i efterhand.

(Mål C-322/99 Finanzamt Burgdorf mot Hans-Georg Fischer och mål C-323/99 Finanzamt Düsseldorf-Mettman mot Klaus Brandenstein)

Ett mål angående tolkningen av artikel 5.3 i det sjätte momsdirektivet har anhängiggjorts. Målet gäller behörighet för en medlemsstat att anse att vissa sakrätter omfattas av begreppet ”leverans av varor” i denna bestämmelse. I målet aktualiseras också frågan om hur begreppen ”utarrendering och uthyrning” i artikel 13 B b och 13 C a skall tolkas.

(Mål C-326/99 Stichting ”Goed Wonen” mot Staatssecretaris van Financiën)

Kommissionen har väckt fördragsbrottstalan mot Frankrike för underlåtenhet att på ett korrekt sätt införliva artikel 17.2 i det sjätte momsdirektivet i nationell rätt. Målet gäller bestämmelser om avdrag för ingående moms vid förvärv av fordon där avdragsrätten begränsas till fordon som uteslutande används för undervisning i körskolor.

(Mål C-345/99 Kommissionen mot Frankrike)

Slutligen har tre mål anhängiggjorts angående giltigheten av rådets beslut den 28 juli 1989 med bemyndigande till Frankrike att avvika från artikel 17 i det sjätte momsdirektivet. Målen aktualiserar bl.a. en tolkning av proportionalitetsprincipen.

(Mål C-177, 181 och 275/99 Ampafrance SA m.fl. mot Directeur des services fiscaux)

Punktskatter

Ett mål angående tolkningen av artikel 6.1 i direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor har anhängiggjorts vid domstolen. Frågan i målet är hur begreppet ”frisläppande för konsumtion” i denna bestämmelse skall tolkas.

(Mål C-325/99 G. van de Water mot Staatssecretaris van Financiën)

Indirekt skatt på kapitalanskaffning

Ett mål angående tolkningen av artiklarna 7 och 10 i rådets direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning har anhängiggjorts vid domstolen. Målet gäller nationella regler om beskattning av kapitaltillskott.

(Mål C-279/99 Petrolvilla & Bortolotti SpA m.fl. mot Direzione delle Entrate per la Provincia di Trento m.fl.)

Vidare har ett antal mål angående tolkningen av artiklarna 10 och 12 i direktiv 69/335/ EEG anhängiggjorts. Målen gäller en årlig avgift för registrering av andra bolagshandlingar än stiftelseurkund.

(Mål C-303–305 och 358–360/99 Markfactor SpA m.fl. mot Ministero delle Finanze)

Slutligen har ett mål angående tillämpningen av artikel 4.1 c i direktiv 69/335/EEG vid ökning av aktiekapital genom tillskott av tillgångar anhängiggjorts vid domstolen. Tillskottet har inte givits direkt av aktieägaren utan av aktieägarens moderbolag.

(Mål C-339/99 Energie Steiermark Holding AG mot Finanzlandesdirektion für Steiermark)

Beskattning av försäkringar

Ett mål angående tolkningen av artiklarna 2 och 3 i direktiv 88/357/EEG om harmonisering av regler för försäkringar har anhängiggjorts vid domstolen. Frågan i målet är om en holländsk skatt som tas ut på vissa försäkringar är förenlig med dessa bestämmelser.

(Mål C-191/99 Kvaerner plc mot Staatssecretaris van Financiën)

Återbetalning av skatt

Två mål angående preskriptionstider m.m. vid återbetalning av skatt som uttagits i strid med direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning har anhängiggjorts vid domstolen.

(Mål C-216/99 Riccardo Prisco Srl mot Amministrazione delle Finanze dello Stato och mål C-222/ 99 Ministero delle Finanze mot CASER SpA)

Tullar

Ett mål angående tolkningen av artiklarna 6, 53 och 243 i rådets förordning 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen har anhängiggjorts vid domstolen. Målet gäller en nationell lagstiftning som föreskriver automatiskt uttag av en avgift som grundas på värdet av de varor för vilka tulldestination inte har angetts inom den föreskrivna fristen.

Mål C-213/99 José Teodoro de Andrade mot Director da Alfändega de Leixões)

Vidare har ett mål angående tolkningen av artikel 244 i förordning 2913/92 anhängiggjorts. Målet gäller tullmyndigheters och dömande myndigheters respektive behörighet vid uppskov med betalning av tullskuld.

(Mål C-226/99 Siples Srl, i likvidation, mot Ministero delle Finanze, Servizio della Riscossione dei Tributi – San Paolo Riscossioni Genova SpA)

Slutligen har ett mål angående tolkningen av artikel 236 i förordning 2913/92 anhängiggjorts. Målet gäller villkor för återbetalning av importtullar.

(Mål C-253/99 Bacardi GmbH mot Hauptzollamt Bremerhaven)

Vägskatt

Ett mål angående förenligheten av en nationell vägskatt med artikel 95 (nya artikel 90) i EG-fördraget har anhängiggjorts vid domstolen.

(Mål C-265/99 Kommissionen mot Frankrike)

Redaktör Kristina Ståhl