Att föra talan i EG-domstolen i mål om begäran om förhandsavgörande

3.7.1 Begäran om muntlig förhandling

Efter översättning skickas de skriftliga inlagorna till och delges parterna i målet, medlemsstaterna, kommissionen och rådet (jfr avsnitt 3.6), dock utan att dessa får möjlighet att skriftligen yttra sig över inlagorna. I stället tillfrågas de av EG-domstolen om de vill begära muntlig förhandling. Det räcker därvid att någon av nämnda mottagare begär muntlig förhandling för att en sådan skall hållas. Det finns inget tvång för part att infinna sig till en muntlig förhandling men det normala är att den som begärt muntlig förhandling också inställer sig till förhandlingen.

En berörd part som inte har gett in ett skriftligt yttrande är oförhindrad att begära att få yttra sig muntligen och att, för det fall muntlig förhandling hålls, särskilt under förhandlingen besvara argument som angetts i skriftliga inlagor.

3.7.2 EG-domstolens förberedelse för muntlig förhandling

När det skriftliga förfarandet är avslutat och alla översättningar gjorda lägger referenten i målet fram en förberedande rapport vid ett allmänt sammanträde, där domstolens samtliga ledamöter deltar. Parterna får inte tillgång till denna rapport. Samtidigt bestäms dagen för den muntliga förhandlingen. Kallelse till den muntliga förhandlingen sänds till parterna i målet, medlemsstaterna, kommissionen och i vissa fall till rådet. Samtidigt ombeds dessa att ange hur lång tid de avser att tala vid det muntliga anförandet.

Den tid som ett ombud, dvs. även företrädare för kommissionen, rådet och andra medlemsstater, har till förfogande för det muntliga anförandet är normalt 30 minuter i mål inför domstolen i plenum eller inför avdelning med fem domare och 15 minuter i mål inför avdelning med tre domare (jfr avsnitt 2.2). Undantagsvis kan längre tid än 30 minuter beviljas, dock längst 60 minuter. En sådan begäran måste också göras hos justitiesekreteraren och vara denne till handa senast 14 dagar före förhandlingen med en utförlig motivering och med angivande av den tid som ombudet anser nödvändig. Beslut avseende en sådan begäran meddelas ombudet senast en vecka före förhandlingen.

3.7.3 Partsombuds förberedelse inför det muntliga anförandet

Inför den muntliga förhandlingen upprättar referenten i målet en förhandlingsrapport (”le rapport d’audience”), som innehåller en sammanfattning av de faktiska omständigheterna och berörda parters yttranden. Den skickas cirka tre veckor innan förhandlingen till partsombuden och de ombud som företräder andra som deltar i målet. Har parternas uppfattningar därvid inte uppgetts på ett korrekt sätt skall partsombuden meddela detta till justitiesekreteraren och ange vilka ändringar som behöver göras. Det är därefter referenten själv som bestämmer om påtalade ändringar behöver göras i förhandlingsrapporten. På förhandlingsdagen läggs också kopior av förhandlingsrapporten på ett bord utanför rättegångssalen. I de fall det inte förekommer någon muntlig förhandling kallas förhandlingsrapporten i stället för referentens rapport.

Syftet med det muntliga anförandet är, såsom påpekats i avsnitt 3.1, att utgöra ett komplement till det skriftliga förfarandet och det skall således inte innebära en upprepning av vad som redan framförts skriftligen. Tanken är att partsombuden skall göra pläderingar, där ombuden poängterar sina huvudargument och bemöter motpartens argument. Detta är det enda tillfället ett partsombud har att bemöta det som sagts i de skriftliga yttrandena.

Detta sätt att plädera har sin förebild i det franska rättsväsendet. Men det finns betydande skillnader mellan en plädering inför EG-domstolen och inför en fransk domstol. I fransk domstol förutsätts ombudet plädera fritt utan manuskript. Detta torde i praktiken vara omöjligt i EG-domstolen, även om domstolen i sin vägledning till bl.a. ombuden avråder partsombuden från att enbart läsa upp ett manuskript. Att detta är omöjligt beror på att pläderingen är tidsbegränsad men framförallt på att den skall simultantolkas (jfr avsnitt 4). Det finns visserligen alltid en risk att ett manuskript innehåller mer komplicerade meningar och att en uppläsning sker snabbare än om framförandet görs fritt utan manuskript med stöd av välstrukturerade minnesanteckningar och med användning av ett enkelt ordval och korta meningar. Det är naturligtvis en läggningsfråga vilken form som passar bäst för ett partsombud. Även manuskript kan utformas med enkla begrepp och kortfattade meningar. Genom att läsa detta med en normal talhastighet kan i princip samma resultat uppnås som vid ett muntligt framförande utan manuskript. Det ombud som talar för fort kommer dessutom obönhörligen att avbrytas av ordföranden eller någon annan av rättens ledamöter, vilket kan störa koncentrationen.

Det är mycket viktigt att den begärda tiden för det muntliga anförandet hålls (jfr avsnitt 4). Även om man har begärt 30 minuter till sin plädering skall man inte använda mer tid än som är absolut nödvändigt. Det accepteras således att den begärda tiden underskrids men den bör helst inte överskridas med mer än fem minuter. Detta bevakas av rättens ordförande. Skälet till att domstolen håller så hårt på tidsaspekten är att tidsåtgången för varje förhandling planeras utifrån denna tid.

3.7.4 Den muntliga förhandlingen

Det är viktigt att som partsombud vara i god tid i EG-domstolen. Ändringar i tiden för förhandlingen är inte ovanliga. Dessa meddelas dock partombuden, men eftersom en ändring kan ske endast några dagar före förhandlingen är det alltid lämpligast att åka ner till Luxemburg dagen innan förhandlingen. På så sätt saknar det betydelse om en sen förhandlingstid blir tidigarelagd till förmiddagen.

Den som åker taxi till domstolen gör klokt i att förvissa sig om att taxichauffören förstår till vilken domstol man önskar åka. Alla taxichaufförer är nämligen inte medvetna om att med ”la Cour” avses EG-domstolen (jfr avsnitt 1).

Domstolsbyggnaden är av säkerhetsskäl bevakad. Vid ankomsten till domstolen måste man därför anmäla sig vid receptionen, varvid legitimation i form av pass eller annan legitimationshandling måste uppvisas. Därefter lämnar vaktmästaren (på företrädesvis franska eller tyska) en beskrivning av hur man skall ta sig till den rättegångssal där den muntliga förhandlingen skall hållas. Som partsombud hänvisas man till det advokatrum som finns i anslutning till rättegångssalen. Alla partsombud kallas i EG-domstolen för advokater, oavsett om ombudet är det eller inte enligt sitt lands egna regler. Advokatrummet liknar ett omklädningsrum med smala skåp där man kan hänga in sina kläder. Det råder tvång för partsombud att bära kappa vid den muntliga förhandlingen. Alla ombud bär svarta kappor av det slag som de använder i sina hemländer och de brittiska partsombuden bär dessutom peruk. Kapporna bör lämpligen bäras utan kavaj inunder, eftersom de är mycket varma och tunga. Domstolen har ett antal kappor till förfogande för lån. Begäran om sådant lån skall anmälas i förväg till justitiesekreterarens kansli, som då ser till att det finns en lånekappa tillgänglig i aktuellt advokatrum. Det förutsätts emellertid att partsombuden normalt har egna kappor. Det finns möjlighet att låta sy upp kappor efter fransk förebild på skrädderier i Frankrike. Detta har Utrikesdepartementet gjort och även RSV har beställt sådana kappor.

Domarna och generaladvokaten bär röda kappor. Justitesekreteraren eller dennes företrädare är protokollförare och bär också röd kappa. Protokollföraren sitter alltid längst ut till höger och generaladvokaten längst till vänster från partsombudens sida sett. Ordföranden sitter i mitten.

Målen påropas inte som vid en svensk domstol med att partsombuden väntar utanför rättegångssalen och ombeds komma till salen. Istället förutsätts parterna i målet samt företrädare för kommissionen, medlemsstaterna och rådet, att infinna sig i god tid i rättegångssalen. Det finns normalt fyra bord för parter och kommissionen. Kommissionen sitter till vänster och partsombuden till höger från åhörarplats sett, varvid den skattskyldiges ombud sitter längst fram. Längst till vänster om parterna sitter referentens och generaladvokatens rättssekreterare. Längst till höger om partsombuden sitter en rättsbetjänt som är klädd i jackett.

Runtom i rättssalen finns tolkbås. Normalt förekommer det inte tolkning till alla tolv medlemsspråk vid en muntlig förhandling. Tolkningen kan då i stället ske via en annan tolkning genom s.k. länktolkning. Det går till på så sätt att man vid en förhandling där t.ex. svenska utgör rättegångsspråket endast har ett fåtal tolkar som kan svenska. Övriga språk tolkas då via en annan tolkning, t.ex. från svenska till engelska till grekiska.

Det finns efter svenska mått mätt generöst tilltagna åhörarplatser. Eftersom EG-domstolen dagligen besöks av olika studiegrupper besöks nästan varje förhandling av någon eller några av dessa grupper.

När parter och åhörare har tagit plats i rättegångssalen och innan målet påropas inne i salen kallas de ombud som skall föra talan i målet till domarnas rum, vilket är beläget bakom det podium där domarna sitter. Där presenteras ombuden för domarna. Ombuden får då också reda på om domarna eller generaladvokaten har några frågor som de kommer att ställa under den muntliga förhandlingen.

Därefter intar ombuden sina platser i rättegångssalen. Rättsbetjänten annonserar ankomsten av rättens ledamöter med att ropa ”la Cour”, varvid alla i rättegångssalen reser sig.

Är den muntliga förhandlingen dagens första förhandling skall först de domar som skall meddelas eller de yttranden av generaladvokaten som skall lämnas denna dag läsas upp i korthet genom att domslut och konklusionerna av yttrandena anges.

Ordföranden ger därefter ordet till det ombud som skall hålla det första muntliga anförandet. Turordningen är därvid att ombudet för den som är klaganden i det nationella målet börjar. Därefter talar ombudet för den som är motpart i det nationella målet, varefter medlemsstaterna och rådet får ordet. Det är alltid kommissionen som talar sist.

Om en part företräds av flera ombud får högst två av dem hålla muntligt anförande och anförandenas sammanlagda tid får inte överskrida nämnda tidigare tidsfrister (se avsnitt 3.7.2).

Det bör noteras att ombuden endast kan höras om de talar direkt i mikrofonen. Alla i rättegångssalen, inkl. åhörarna, har tillgång till hörlurar där olika översättningar kan väljas för avlyssning. Den som håller ett muntligt anförande kan därvid höra ett mummel från lurarna som möjliggör för denne att få en uppfattning av om tolkarna ligger ”i fas” med tolkningen. Det gäller att tala fortlöpande. Ombudet bör därför anpassa talhastigheten så att det normalt aldrig blir tyst i lurarna. Skulle så vara fallet kan det innebära att det muntliga anförandet hålls för långsamt.

Det är inte tillåtet att lämna in manuskriptet till det muntliga anförandet till rätten (se avsnitt 3.7.3). Manuskriptet anses inte heller inlämnat till domstolen genom att det har lämnats till tolkarna (se avsnitt 4). Det utgör endast ett arbetsmaterial för dessa som inte lämnas vidare till domarna. Domarnas möjlighet att gå tillbaka och kontrollera vad som sades vid det muntliga anförandet utgörs i stället av att det muntliga anförandet tas upp på band.

Såsom nämnts är rättegångsspråket den nationella domstolens språk, vilket innebär att parterna vid den nationella domstolen, företrädare för den svenska regeringen (som alltid företräds av tjänsteman från Utrikesdepartementet, ofta biträdd av tjänsteman från Finansdepartementet då fråga är om skattemål) och företrädare för kommissionen talar svenska. Detsamma gäller den som företräder rådet. Andra medlemsstater talar sina respektive språk.

Efter de muntliga anförandena ställs de frågor som parterna förberetts på vid mötet med domarna. Först får referenten ställa frågor, därefter generaladvokaten och de övriga domarna. Även andra frågor än dem som parterna informerats om kan därvid ställas som en följd av de muntliga anförandena. Domarna och generaladvokaten är inte bundna av rättegångsspråket utan kan ställa frågor på något av de andra officiella språken inom gemenskapen än rättegångsspråket. De som är bundna av rättegångsspråket förutsätts dock lämna svar på detta språk.

Efter detta bereds de ombud som så önskar möjlighet att avge en kort replik. Här ges normalt ingen möjlighet till paus eller annan betänketid. Det finns ingen tid att ringa eventuell ”back-up” hemma i Sverige för att få råd. En sådan ”back-up” kan endast fungera fram till dess att den muntliga förhandlingen inleds. Det kan vara taktiskt att vara två ombud för en part och låta ett av ombuden koncentrera sig på det muntliga anförandet och det andra ombudet att eventuell replikera på vad som sägs i de olika muntliga anförandena. Ett annat alternativ är att låta ett ombud biträdas av en eller flera sakkunniga personer (jfr Utrikesdepartementets biträde från de olika sakdepartementen).

Ordföranden frågar avslutningsvis när generaladvokaten kan avge sitt förslag till avgörande. Generaladvokaten ger besked om detta, varefter förhandlingen förklaras avslutad.