I artikeln diskuteras vilken anskaffningskostnad en köpare har på en förvärvad tillgång som finansierats genom ett icke marknadsmässigt lån från en säljare.
1 Inledning
Realisationsvinstbeskattningens objekt utgörs av den värdeökning respektive värdeminskning en tillgång undergått efter förvärvet av den. För det fall det inte har skett någon värdeförändring på tillgången uppkommer ingen avdragsgill realisationsförlust eller skattepliktig vinst. En fordrans/skuldebrevs marknadsvärde är beroende av den avtalade räntan, fordrans löptid, ställd säkerhet och inte minst gäldenärens betalningsförmåga. Regeringsrätten (RR) har i ett antal domar värderat en fordran utifrån marknadsvärdet. I RÅ 87 ref. 102 diskonterades fordran ned p.g.a. att den var räntelös. I RÅ 85 1:51 har RR angett att en formellt räntefri fordran skall nuvärdeberäknas. Omständigheterna var följande.
Olle avsåg att sälja en fastighet till sin hustru mot vederlag i form av en räntefri revers som förföll till betalning efter 10 år. RR uttalade: ”Enligt avtalet mellan Olle och hans hustru skall köpeskillingen för fastigheten, 300 000 kr, i sin helhet erläggas först 10 år efter avtalets undertecknande. Någon ränta skall inte betalas under denna tioårsperiod. Köpeskillingen motsvarar marknadsvärdet på fastigheten vars taxeringsvärde uppgår till 160 000 kr. Nuvärdet vid avtalstillfället av det vederlag Olle sålunda erhåller understiger betydligt värdet av fastigheten. Med hänsyn härtill finner RR att överlåtelsen till hustrun i skattehänseende skall anses utgöra gåva. Någon realisationsvinstbeskattning skall därför inte ske med anledning av denna överlåtelse”.
RR har alltså i detta fall marknadsvärderat fordran och funnit att värdet understeg taxeringsvärdet och därmed fick överlåtelsen karaktär av gåva enligt den s.k. huvudsaklighetsprincipen. I och med att hela fånget var att betrakta som benefikt övertog hustrun Olles omkostnadsbelopp för fastigheten.
För det fall Olle sålt lös egendom t.ex. aktier till sin hustru hade det varit fråga om ett blandat fång i form av dels köp och dels gåva.
I prop. 1989/90:110 (s. 393 ff.) anför departementschefen att rättstillämpningen i stort kännetecknas av en realistisk bedömning av olika transaktioners direkta ekonomiska innebörd där fråga om värdering av vederlag ofta har en avgörande betydelse och vidare att vederlag i praxis värderas till sitt marknadsvärde. Som exempel nämns att försäljningsintäkten vid värdering av räntefria skuldebrev har beräknats utifrån reversens nuvärde vid överlåtelsetillfället. Vidare anför departementschefen att värdet på avdragsgilla omkostnader för egendomens anskaffning likaså beräknas med utgångspunkt från marknadsvärdet på det vederlag som lämnats vid förvärvet.
Fråga uppkommer då vad köparen av tillgången får för anskaffningsvärde då betalning erlagts med den neddiskonterade reversen? Om köparen betalar hela sin skuld till säljaren uppkommer även frågan hur skillnaden mellan reversens nominella belopp och dess marknadsvärde skall beskattas hos säljaren respektive köparen.
Jag övergår nu till ett exempel som belyser det hela. Förutsättningarna i exemplet är delvis hämtade från rättsfallet RÅ 1987 ref. 102.
2 Köparens skattemässiga situation
En person A sålde aktier till en person B och erhöll en revers på nominellt 400 000 kr. RR beräknade reversens värde till 248400 kr och upptog motsvarande belopp som likvid för aktierna. A har således blivit beskattad för 248 400 kr samtidigt som han har en fordran på B på 400 000 kr.
Skillnaden mellan reversens nominella belopp 400 000 kr och marknadsvärdet på reversen 248 400 kr eller 151 600 kr bör, enligt min personliga uppfattning, betraktas som en för B avdragsgill kreditkostnad för själva lånet. Det hela kan jämföras med beskattningen av s.k. nollkupongare. Det bör markeras att det finns andra uppfattningar som anser att det inte är helt klart att de 151 600 kr är att betrakta som en räntekostnad/kreditkostnad för B. Det beror på att räntebegreppet inte alltid har samma innebörd i gäldenärens perspektiv som i borgenärens perspektiv. Denna uppfattning utgår ifrån att gäldenären gör en icke avdragsgill förlust på sin egen skuld.
Av det sagda följer att B:s anskaffningskostnad vid en framtida försäljning av aktierna blir 248 400 kr. 151 600 kr bör, enligt min uppfattning, betraktas som en avdragsgill kreditkostnad (ränta) för B för vilken avdrag skall medges under inkomst av kapital när betalning sker. Av vad som framgår ovan kan det även vara fråga om en icke avdragsgill förlust.
3 Säljarens skattemässiga situation
Oavsett vems uppfattning som är den rätta beträffande köparen (gäldenären) utgör 151 600 kr alltid skattepliktig intäkt för säljaren (borgenären). I ovannämnda exempel skall A redovisa 151 600 kr som inkomst av kapital för det beskattningsår då han kontant erhåller beloppet.
För det fall min ovan redovisade uppfattning är den rätta uppkommer i normalfallet inte några problem då säljaren tar upp hela reversens nominella belopp som intäkt och köparen tar upp motsvarande belopp som anskaffningskostnad för den förvärvade tillgången. Säljaren och köparen kommer därmed att redovisa lika stor intäkt respektive avdrag i inkomstslaget kapital oavsett om en del av reversens nominella belopp hänförs till intäktsränta respektive kostnadsränta.
4 Skatteplanering
Det har dock visat sig att skatteplanering förekommer där köparen av en tillgång hävdar att hela hans nominella skuld till säljaren skall ligga till grund för beräkning av tillgångens anskaffningskostnad vid beräkning av avdragsgill realisationsförlust. Detta trots att han som gäldenär aldrig kommer att kunna betala sin skuld samt att tillgångens marknadsvärde understiger reversens nominella belopp. Det hela handlar om att köparen försöker omvandla en icke avdragsgill kostnad p.g.a. borgensförbindelse till en avdragsgill förlust.
Skatteupplägget kan gå till på följande vis.
A har gått i borgen för en skuld på 1 000 000 kr som hans fåmansföretag B har till ett finansbolag. B kommer på obestånd och kan inte betala. A har inte heller någon möjlighet att fullfölja borgensåtagandet. B kommer att försättas i konkurs.
För att A skall kunna erhålla avdrag för sitt borgensåtagande träffas följande överenskommelser.
Finansbolaget tecknar aktier i B för 1 000 000 kr under förutsättning att A utfärdar en säljoption som förpliktar honom att förvärva aktierna för 1 000 000 kr närhelst finansbolaget så påkallar.
Finansbolaget betalar 1 000 000 kr för de nytecknade aktierna genom att bolagets fordran på B upphör.
Därefter utnyttjar finansbolaget sin option gentemot A.
A förvärvar aktierna genom ett personligt skuldebrev till finansbolaget på 1 000 000 kr.
När B försätts i konkurs gör A gällande att han förvärvat aktierna för 1 000 000 kr som han vill ha avdrag för vid realisationsvinstberäkningen.
I första hand bör avdrag ifrågasättas på den grunden att A har ställt ut en option på icke marknadsmässiga villkor. Vem åtar sig att köpa ett värdelöst bolag för 1 000 000 kr? Den egentliga innebörden med att ställa ut en säljoption på 1 000 000 kr är att borgensåtagandet fått en annan utformning. Därmed föreligger ingen avdragsrätt. I andra hand bör avdrag ifrågasättas eftersom reversens nominella belopp inte motsvarar marknadsvärdet. A har inte har förmåga att infria sitt borgensåtagande och därmed inte heller själva skulden. Därför har A ingen anskaffningskostnad för aktierna.
En annan variant av skatteplaneringen är att A byter sitt borgensåtagande genom att överta B:s skuld på 1 000 000 kr. Trots att A aldrig kommer att kunna betala sin skuld till finansbolaget gör A gällande att han lämnat ett avdragsgillt ovillkorat aktieägartillskott.
Eftersom A även i detta fall endast bytt form för sitt borgensåtagande föreligger ingen avdragsrätt. A kan heller inte anses ha tillskjutit 1 000 000 kr till B. Det ligger närmare tillhands att betrakta det som om finansbolaget lämnat ett skattefritt ackord till B för vilket A vill ha avdrag.
För det fall A själv tagit ett lån från någon annan person och lämnat ett aktieägartillskott till B som därefter betalat sin skuld till finansbolaget råder det ingen tvekan om att har lämnat ett avdragsgillt tillskott. Även i de fall A verkligen har betalningsförmåga och kommer att infria sin skuld till finansbolaget föreligger inga hinder att betrakta den övertagna skulden som ett avdragsgillt aktieägartillskott.
Sven Carlstedt
Sven Carlstedt är länsexpert i företagsbeskattning vid skatteförvaltningen i Stockholm.