I Skattenytt Internationellt speglas händelseutvecklingen på den internationella beskattningens område, med inriktning framför allt på utvecklingen inom EU, OECD och i Sverige. Ett urval sker till de nyheter som bedöms vara av störst intresse för Skattenytts läsare. Rapporteringen sker i notisform, med vidarehänvisningar till var läsarna kan erhålla ytterligare information i den aktuella frågan. Synpunkter från läsekretsen på vad som bör finnas med i redovisningen och på hur materialet bör presenteras tas gärna emot under adress: Kristina Ståhl, Uppsala Universitet, Juridiska institutionen, Box 512, 751 20 Uppsala.
EUROPEISKA UNIONEN
Rådet
Punktskatter på tobak
Rådet har gjort vissa ändringar i direktiven 92/79/EEG, 92/80/EEG och 95/59/EG angående punktskatter på cigaretter och andra tobaksvaror. Det rör sig om mindre tekniska justeringar som syftar till att göra det enklare för medlemsländerna att anpassa skattesatsen för uttag av punktskatt vid ändringar i försäljningspriset på tobak och vid ändringar i mervärdesskattelagen.
(Rådets direktiv 1999/81/EG av den 29 juli 1999 om ändring av direktiv 92/79/EEG om tillnärmning av skatt på cigaretter, direktiv 92/80/EEG om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter och direktiv 95/59/EG om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, EGT L 211 1999 s. 47.)
Rättsfall från EG-domstolen
Etableringsfrihet
EG-domstolen har i en dom den 8 juli 1999 funnit att vissa bestämmelser om avdragsrätt för kostnader är indirekt diskriminerande och därmed oförenliga med artikel 52 (nya artikel 43) och artikel 48 (tidigare artikel 58) i EG-fördraget om fri etableringsrätt. Målet gällde en särskild skatt som i Frankrike tas ut av företag som framställer och säljer vissa farmaceutiska produkter. Beskattningsunderlaget utgörs av omsättningen i Frankrike av dessa produkter med avdrag för kostnader för vetenskaplig och teknisk forskningsverksamhet. Endast kostnader för verksamhet som bedrivits i Frankrike är dock avdragsgilla.
Domstolen inledde med att slå fast att kravet på likabehandling i fördraget inte endast förbjuder direkt diskriminering av utländska företag utan även indirekt diskriminering, d.v.s. där andra kriterier för särskiljande än nationalitet används men där resultatet ändå i praktiken blir att utländska företag diskrimineras. Domstolen konstaterade sedan att det i och för sig finns franska företag som redovisar utgifter för forskning utanför Frankrike och utländska företag som har sådana utgifter i Frankrike. Domstolen ansåg dock att det faktum att endast kostnader som uppkommit i Frankrike är avdragsgilla kan vara till särskild nackdel för de företag som har sitt säte i andra medlemsstater och bedriver verksamhet i Frankrike genom underordnade driftställen. Enligt domstolen har dessa företag nämligen typiskt sett utvecklat sin forskningsverksamhet utanför Frankrike.
Domstolen gick sedan vidare och undersökte om den negativa särbehandlingen av utländska företag kunde rättfärdigas. Därvid framhölls att önskemålet om en effektiv skattekontroll enligt tidigare praxis är ett sådant tvingande allmänintresse som kan motivera en begränsning i utövandet av fördragets grundläggande friheter. Enligt domstolen har Frankrike därför rätt att vidta åtgärder för att kontrollera de avdragsgilla utgifterna för forskning i andra stater. Däremot kan inte regler som helt avskär den skattskyldige från att visa att utgifterna för forskningsverksamhet i andra medlemsstater är riktiga grundas på hänsyn till en effektiv skattekontroll. Det kan nämligen enligt domstolen inte uteslutas att den skattskyldige för skattemyndigheten kan förete handlingar etc. som styrker att utgifterna föreligger. Domstolen fann därmed sammanfattningsvis att de franska avdragsreglerna strider mot bestämmelserna om etableringsfrihet i fördraget.
(Mål C-254/97 Société Baxter m.fl. mot Premier ministre m.fl.)
Redaktör Kristina Ståhl