Internet och dess betydelse för mervärdesskatten – en internationell studie

3.1 Generella skatteproblem i samband med elektronisk handel

Den ökade elektroniska handeln har väckt komplicerade frågor av skatterättslig karaktär. Internet eliminerar betydelsen av nationsgränser och gör det möjligt för individer att koncentrera sina inköp till de länder som har förmånligast skatteregler. Frågor uppstår kring jurisdiktion och tillämplig lag. Internets främsta kännetecken är dess globalitet och avsaknad av fysiska anknytningar, vilket resulterar i lokaliserings- och identitetsproblem. Det kan vara mycket svårt att avgöra var Internet-handelns aktörer hör hemma. Internet-användarna är i regel anonyma, då registrerings- och identitetskrav är sällsynta. På samma sätt är det svårt att bestämma var en transaktion äger rum. Spåren efter varor och tjänster som sålts och distribuerats över Internet är få, om ens några. Kryptering, när data konverteras till koder, har gjort det möjligt att helt hemlighålla finansiella transaktioner över Internet för skattemyndigheterna. Utvecklandet av elektroniska betalningssystem utmanar också skattesystemet. Digitala pengar kan transfereras mycket snabbt och billigt.

Skattemyndigheter använder sig ofta av finansiella institutioner och andra mellanhänder för att underlätta beskattningen. Mellanhänderna kan åläggas skyldighet att rapportera de transaktioner som genomförts i verksamheten. När handeln istället sker med hjälp av datorer, minskar behovet av mellanhänder, vilket innebär en stor kommersiell fördel för den elektroniska handeln, eftersom kostnaderna för densamma minskar, men således orsakar bekymmer för skattemyndigheterna.8

Ytterligare ett skatterättsligt dilemma är att det datoriserade samhället inte kräver mänsklig arbetskraft och kompetens i lika stor utsträckning som industrisamhället. Staten kan konstatera minskade intäkter från inkomstskatter, samtidigt som behovet av diverse former av inkomststöd växer.

3.2 Särskilda skatteproblem i samband med elektronisk handel

Konsumtionsskatten är den skatt, som förlorar mest på att försäljningen av varor och tjänster sker över Internet istället för i lokala butiker.9 Situationen blir särskilt allvarlig, eftersom konsumtionsskatterna utgör en mycket betydande del av de flesta länders skattebaser. Konsumtionsskatterna skapades vid en tid, då all distribution av varor och tjänster var fysisk och fenomenet Internet inte ens påtänkt. Såväl mervärdesskatten som den amerikanska konsumtionsskatten är beroende av återförsäljare, eftersom de uppbär skatten å statens vägnar. Ett sådant system skapar givetvis problem när transaktioner plötsligt kan genomföras utan medverkan av återförsäljare och dessutom ofta utan någon annans än kontrahenternas vetskap. Minskad fysisk interaktion på varans eller tjänstens väg från tillverkare till konsument, leder således till minskade skatteintäkter. De tillverkare som fortsätter att distribuera sina varor på vanligt sätt, riskerar att hamna i ett konkurrensmässigt underläge.

Mervärdesskatt på diverse kommunikationsmöjligheter faller bort när interaktionen dras ner till ett minimum. Moms på frimärken, telefonräkningar o.s.v. faller bort när dessa kommunikationsmedel används i mindre utsträckning.

Mervärdet som skapas i varje distributionsled, är enkelt att spåra och uppskatta när det gäller fysiska varor och tjänster. Det innebär inte heller några svårigheter att avgöra var den slutliga konsumtionen äger rum. Men hur beräknas mervärdet av t. ex. ett telefonsamtal? Den mervärdesskatt som betalas på telefonräkningen, speglar inte alls det faktiska värdet av konversationen. 10 Hur skall mervärdet av några minuters surfande på Internet beräknas? Begreppet mervärde är svårt att motivera i dessa sammanhang.

Ytterligare ett problem för konsumtionsskatten är att många varor, som tidigare endast kunde köpas i butiker, idag utbjuds kostnadsfritt på Internet. Naturligtvis finns det inget sådant som ”fria luncher”, inte ens på Internet. Anledningen till att t. ex. The Times dagligen lägger ut hela sin tidning på Internet är kommersiell. God marknadsföring leder till att fler läsare fastnar för tidningen. De nytillkomna läsarna tycker sedan att tidningen är så läsvärd, att när hemsidan läggs ned eller avgiftsbeläggs är man villig att betala för produkten. Hur som helst, så länge produkten är tillgänglig gratis på Internet förloras den moms som hade lagts på butikspriset.

Förutom alla de produkter som lagligen kan erhållas kostnadsfritt på Internet, florerar olagliga varor i nätverken. Immateriella rättigheter kränks i stor utsträckning av personer som döljer sig bakom den anonymitet som Internet erbjuder. Främst handlar det om piratkopierad mjukvara och musik. Ibland kan produkterna erhållas utan ekonomiskt vederlag. Ibland måste nerladdaren ladda upp något i gengäld för det åtkomna och i ytterligare andra fall betalas en liten summa för varan. Det är uppenbart att konsumtionsskatter inte betalas i dessa sammanhang, men det intressanta är tillgängligheten i sig. Tillgängligheten leder till att butiksförsäljningen av dessa varor minskar och därmed även skatteintäkterna.

Nedan redogörs för de gällande beskattningsordningarna inom EU och i USA. Därefter kommer de mer specifika problemen som EUs VAT och USAs sales tax möter i den elektroniska handeln att presenteras.

4.1 Europa

Den nuvarande beskattningsordningen för mervärdesskatt inom EU började gälla den 1 januari 1993, i samband med att den inre marknaden etablerades. I övergångsordningen behölls destinationsprincipen vad gäller gemenskapsintern handel mellan näringsidkare. Destinationsprincipen gäller även för all handel med länder utanför gemenskapen. Ursprungsprincipen begränsades till att gälla för de fall då privatpersoner förvärvar varor i ett annat EU-land. 11 Det nuvarande systemet innebär således att en medlemsstat kan utkräva mervärdesskatt i tre situationer. Första fallet är vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet. Andra fallet är när varor förvärvas från en annan medlemsstat. Tredje situationen är när varor importeras från ett land utom gemenskapen.

Avsikten var att övergångsordningen under 1997 helt skulle ersättas av ett definitivt mervärdesskattesystem, i vilket ursprungsprincipen skulle tillämpas på all gemenskapsintern handel. Medlemsstaterna är dock ännu inte helt eniga och det definitiva systemet kommer antagligen inte att träda i kraft före år 2000.

4.2 USA

5.1 Problem med mervärdesskatten

Såväl destinationsprincipen som ursprungsprincipen förutsätter att det är möjligt att bestämma vilket land som är destinationsland respektive ursprungsland. Detta kan vara nog så svårt när kanske varken säljaren eller köparen kan fysiskt lokaliseras. Destinationsprincipen kräver att landet där en säljare av en tjänst har sitt fasta driftställe kan bestämmas. Internet har bidragit till att tjänster kan tillhandahållas köpare i ett visst land, utan att säljaren behöver ha något fast driftställe i det landet. Särskilt problemfylld har situationen visat sig vara när det gäller telekommunikationstjänster och satellitsändningar.19 Telebolag inom EU har i stor utsträckning köpt teletjänster från säljare utom EU. Privata konsumenter har kunnat använda sig av s.k. call-back tjänster.20

En annan svaghet med mervärdesskatten, är att skillnaden mellan varor och tjänster är mycket betydelsefull. CD:n eller dagstidningen, som tidigare inte kunde åtnjutas utan att den införskaffades i en butik, var definitivt en fysisk vara. Klarheten grumlas när samma CD eller dagstidning istället laddas hem från Internet. Den konkreta, fysiska varan existerar då inte, utan består av ettor och nollor. Frågan är huruvida den digitaliserade tidningen fortfarande skall klassificeras som en vara. Eventuellt har den övergått till att vara en tjänst. Mjukvara, video- och ljudpaket är andra fenomen där skillnaden mellan vara och tjänst är långt ifrån knivskarp. Det blir svårt att inte ta hänsyn till hur varan/tjänsten levererats till kunden, även om en sådan lösning inte i sig är önskvärd då den leder till att annars likvärdiga transaktioner kan komma att bedömas enligt olika regler. I England har praxis utvecklats till att det mesta som levereras direkt på elektronisk väg över Internet, bedöms som tjänster av skattemyndigheterna.21 Tendensen att bedöma dessa köp som köp av tjänster uppmuntrar säljare utom gemenskapen att sälja, vad som egentligen borde bedömas som varor, som tjänster, eftersom destinationsprincipen då ger ett förmånligare resultat. Det är tillräckligt olyckligt att köp över Internet bedöms olika beroende av vilket leveranssätt som slutligen väljs. Vad som dock är än mer olyckligt, är att transaktioner definitivt behandlas olika beroende av var själva försäljningen äger rum. Ett exempel: Privatpersonen som köper en bok i den engelska bokhandeln, betalar ingen mervärdesskatt, eftersom böcker är befriade från sådan skatt i England. Om privatpersonen istället laddade hem boken från Internet, skulle transaktionen med största sannolikhet bedömas som ett köp av en tjänst och full mervärdesskatt skulle därmed utgå. Skatteutfallet blir således beroende av vilket kommunikations- och distributionssätt som väljs. Denna särbehandling av i första hand marknadsplatsen Internet, och i andra hand av elektroniska leveranser står i konflikt med neutralitetsprincipen.22

Förutom att mervärdesskattereglerna inom EU är starkt beroende av att skillnad kan göras mellan varor och tjänster, är även distinktionen mellan olika slag av tjänster oundviklig. Huvudregeln för destinationsprincipen, att tjänster anses omsatta i det land där säljaren har sitt fasta driftställe, gäller t. ex. för TV-sändningar. Databehandling faller däremot under undantaget för immateriella tjänster, och beskattas därför i det land där kunden är etablerad. De gamla kriterierna för att skilja olika typer av tjänster åt är svårtillämpliga när det gäller det rika utbudet av tjänster på Internet.23

5.2 Problem med den amerikanska konsumtionsskatten

Vad gäller USAs sales/use tax, vållar det konstitutionella förbudet för staterna att beskatta handeln i andra stater svårigheter, när behovet av fysisk etablering i konsumtionsstaten minskar. Återförsäljare är undantagna från konsumtionsskatt om de saknar tillräcklig anknytning till den stat som utkräver skatten. Postorderföretag är till sin natur relativt rotlösa och den nya teknologin har utvecklat möjligheten att sälja varor i en stat, utan att ha någon fast anknytning där. Avgiftsfria telefonnummer24, faxar och datorer har minskat behovet av något slags fysiskt driftställe i alla de stater där kunderna finns. Internet och dess World Wide Web driver denna utveckling ännu längre. En enda web-sida kan ersätta alla de tusentals postorderkataloger som företaget förr marknadsfört sig med. Situationen har lett till att antalet postorderföretag, som är undantagna från skatt har ökat dramatiskt. Postorderförsäljningen via Internet uppskattas ha minskat de amerikanska skatteintäkterna 1995 med 3 billioner dollar.25 Kalifornien, den stat vars skattebas är mest beroende av konsumtionsskatterna, förlorade så mycket som 500 miljoner dollar år 1994.26

Ytterligare ett problem är tendensen att återförsäljarledet allt oftare hoppas över vid försäljningen av varor. Det minskade behovet av mellanhänder i den elektroniska handeln leder till problem för en beskattningsordning, som helt förlitar sig på återförsäljarna som de enda uppbärarna av konsumtionsskatten.

6.1 En skatt på överföringen av information

Den kanadensiske regeringsrådgivaren Arthur Cordell lade fram ett förslag om en bitskatt 1994.27 År 1995 inrättade Kommissionen för de Europeiska Gemenskaperna en expertgrupp, the High Level Expert Group (HLEG), med uppgiften att utreda de sociala och samhälleliga aspekterna av informationssamhället. Expertgruppen med dess ordförande Luc Soete i spetsen, lade fram sitt förslag om en bitskatt 1996. Skatten är tänkt att vara en skatt på överföringen av interaktiv, digital information28. Skatten skulle bl. a. innebära att en helt ny kostnad påfördes användandet av Internet.

Skattens storlek är tänkt att stå i proportion till intensiteten av informations- eller kommunikationsöverföringen. Intensiteten mäts enklast med hjälp av bits29, därav benämningen på skatten. När information laddas ner från Internet, levereras den i paket om ungefär 200 bytes vardera. De som ligger bakom förslaget om en bitskatt är medvetna om att teknologin snabbt kan eliminera betydelsen av bits, men man anser att det nog alltid kommer att finnas något sätt varpå överföringsintensitet kan mätas.30 I bitskatteförslaget är det endast antalet överförda bits som avgör skattens storlek. Det faktiska ekonomiska värdet av transaktionen är ointressant.

Information måste vara digital för att kunna mätas i bits. Med konvergens skulle all information – röster, bilder, data – kunna göras digital. Olika former av information som t. ex. valutatransaktioner, telekonferenser, e-post och filöverföringar skulle kunna mätas i bits. Varje enskild bit kan då beskattas. Det skulle inte spela någon roll på vilket sätt informationen överfördes, t. ex. genom fiberoptiska kablar, mikrovågor eller via interaktiv satellittrafik.31

6.2 Ett praktiskt genomförande

Cordell har en konkret idé om hur bitskatten skulle kunna förverkligas. Den skulle uppbäras direkt av teleoperatörerna och dess storlek skulle inte kunna påverkas av den enskilde användaren. Expertgruppen, HLEG, anser det inte vara relevant att på ett så pass tidigt stadium diskutera praktiska genomförandefrågor, men allt tyder på att man vill uppbära skatten direkt från konsumenterna och att skattebelastningen skulle bestämmas efter den enskildes aktivitet. Precis som användarna av elektricitet betalar en viss summa pengar för varje kilowattimme, skulle Internet-användarna få betala för varje bit som transfereras genom deras datorer.

Det vore antagligen alltför komplicerat att installera bit-mätande utrustning i all elektronisk utrustning och sedan låta var och en uppskatta och betala in skatten. Det är inte heller klarlagt huruvida avsändaren, mottagaren, eller båda skulle vara skattskyldiga under sådana förhållanden. Cordell anser därför att teleoperatörer eller andra bärare32 av informationsflöden, skulle kunna uppbära skatten och betala in den direkt till den relevanta skattemyndigheten. Det skulle vara möjligt för operatörerna att övervaka flödet av bits genom de egna nätverken, genom att bygga ut den mjukvara som redan används. Skattesatsen skulle vara beroende av bl. a. kapaciteten på de linjer operatören använder, samt det område operatören är verksam i. Skatten som operatörerna uppbär kommer att variera beroende av det kollektiva användandet av nätverken. Vid ökat användande stiger skattesatsen i hela det aktuella området. Skattesatsen skulle således variera mellan olika nationella områden. Den individuelle användaren skulle därmed inte kunna påverka skattens storlek. Troligen skulle dock inte teleoperatörerna låta en sådan ny kostnad gå konsumenterna helt förbi. Ett generellt höjt pris på telekommunikationstjänster är tänkbar. För det fall att operatörerna inte önskar att generellt höja sina priser, skulle de behöva finna ett system för individuell fördelning av bitskatten. Hursomhelst, en bitskatt kommer i slutändan att få betalas av användarna av information, oavsett hur den praktiska implementeringsfrågan löses.

Cordell anser att .000001 cents per bit är en tänkbar skattesats. Vad skulle då en bitskatt i den storleksordningen betyda för regeringar, företag och privata Internet-användare? Några exempel kommer här att presenteras. Sommaren 1996 avslöjade den belgiske telekommunikationsministern, Di Rupu, att om belgiska staten kunde mäta alla de bits som transfereras in och ut ur Belgien, skulle det betyda en extra statsinkomst på 10 billioner dollar. Hewlett-Packards intranet33 transfererade sommaren 1996, 5 terabytes i månaden. Om företaget ålades att betala skatt på hela den mängden, skulle det betyda omkring 5 miljoner dollar.34 För den privata användaren är det kanske av intresse att veta, att kostnaden för att ladda ner den senaste bilden på Pamela Andersen i baddräkt skulle vara mindre än en halv cent.35

Under dygnets mest hektiska timmar transfereras omkring en trillion bits per sekund genom de nordamerikanska telenätverken. Vid användande av fiberoptisk kabel, något som kommer öka i framtiden, stiger siffran till en peta36 bit per sekund och skattesatsen kommer därför att kontinuerligt få justeras.37

HLEG har istället föreslagit att skattesatsen skulle bestämmas med hänsyn till den genomsnittlige Internet-användarens nuvarande kostnad för mervärdesskatt på telefonräkningen. Skattesatsen skulle kunna bestämmas till en nivå så att bitskatten inte utgjorde en högre kostnad än den nuvarande mervärdesskatten. Detta sätt att bestämma skattesatsen, ligger mera i linje med Expertgruppens syn på bitskatten som ett substitut för mervärdesskatt på informations- och kommunikationstjänster.38

6.3 Argumenten bakom förslaget om en bitskatt

Den europeiska Expertgruppen har poängterat att bitskatten är avsedd att ersätta mervärdesskatten på informations- och kommunikationstjänster. Gruppens förslag är koncentrerat till informationsöverföring via Internet, även om det inte är begränsat till just den typen av överföring. Syftet är att avskaffa mervärdesskatten vad gäller samtliga immateriella varor och tjänster, och istället införa något slags överföringsbaserat beskattningssystem. Bitskatten utgör ett steg på vägen i detta arbete. Mervärdesskatten är inte lämplig för att beskatta produktion, distribution och konsumtion i informationssamhället. Den främsta anledningen är att det är svårt att tala om ett ”mervärde” hos immateriella informationstjänster, som t. ex. telekommunikationer. Mervärdet kan vara svårt att uppskatta såväl som att övervaka. Internet-användaren är kanske uppkopplad några få sekunder och mottar under den tiden mycket värdefull finansiell information. Det är svårt att avgöra vad mervärdet är av uppkopplingen. Den mervärdesskatt som läggs på telefonräkningen, återspeglar inte det faktiska värdet av den åtkomna informationen, utan står snarare i relation till hur lång tid uppkopplingen varade. Med en bitskatt vore det enda väsentliga hur stor mängd information som mottagits, mätt i bits, inte hur lång tid det tog att komma åt den.39

Cordell har koncentrerat sig på det faktum att det inte finns ett lika stort behov av mänsklig arbetskraft i det datoriserade samhället, som det fanns i industrisamhället. Det finns inte heller någon anledning att ifrågasätta teknologins överlägsenhet jämfört med mänskligt arbete. Jobben kommer att bli allt färre, men Cordell anser det inte vara nödvändigt att skapa nya jobb. Däremot är det viktigt att skapa inkomster, så att även de arbetslösa kan försörja sig. Han anser att det är inte mer än rättvist, att de vinster som genereras i det nya samhället, sprids över hela populationen, så att det välfärdssamhälle vi har skapat kan bevaras. En bitskatt vore därför ett medel för att komma åt den nya tidens produktivitet.40

Ett argument av mer teknisk karaktär, är det med innebörden att en bitskatt skulle lindra den överbelastning som Internet drabbats av. Dessutom skulle kvaliteten på den information som utbjuds förbättras. Skatten ses därmed som en kompensation för de negativa effekter som informationsöverföringen för med sig. Anledningen till överbelastningen är att systemet inte är byggt för den enorma popularitet som visat sig de senaste åren. Kapaciteten räcker helt enkelt inte till för antalet användare. Överbelastningsproblemet kan ses som ett exempel på det fenomen, som av ekonomerna kallas för ”allmänningens tragedi”. När värdefulla tillgångar tillåts att nyttjas i obegränsad omfattning, kommer tillgången att överexploateras. Ett högre pris för nyttjande av tillgången skulle ge mer utrymme för samhällsnyttiga informationspaket som t. ex. distansundervisning och telemedicin.41 En bitskatt skulle således få användarna att väga för- och nackdelar mot varandra innan informationen skickades iväg. Skatten skulle dessutom drabba dem, som är mest ansvariga för överbelastningen. Att ladda ner piratkopierad mjukvara och multimediafiler kräver ett stort antal bits. Samtliga förespråkare av en bitskatt föreslår att samhällsnyttiga institutioner som skolor, universitet och bibliotek undantas från beskattning. IBM har reagerat mycket negativt på förslaget om en bitskatt och har särskilt bemött överbelastningsargumentet. IBM hävdar att det inte finns någon anledning till varför den fria marknaden inte skulle kunna anpassa priset på Internet till tillgången. Dessutom är problemet av en rent teknisk karaktär och en ny skatt eliminerar inte problemet.42

Det finns även en teori om att en bitskatt skulle bidra till att den kriminella aktiviteten på Internet minskade, där bl. a. intellektuella rättigheter kränks i stor utsträckning. Det konstanta upp- och nerladdandet av piratkopierade, digitaliserade produkter, skulle kunna avskräcka de rättmätiga ägarna från att marknadsföra sina produkter på Internet, vilket vore olyckligt då dessa produkter är synnerligen väl lämpade för elektronisk distribution. En bitskatt skulle dels tillföra en kostnad till den olagliga aktiviteten, och dels skulle man kunna tänka sig att en del av inkomsterna från skatten reserverades för ägarna av intellektuella rättigheter, som kompensation för deras förluster.43

7.1 Allmänna motargument

Kommissionen för de Europeiska Gemenskaperna har officiellt förkastat idén om en bitskatt, trots att det var Kommissionen som tillsatte Expertgruppen. Kommissionären Mario Monti avslog tanken på en bitskatt i april 1997, då han poängterade att mervärdesskatten är tillämplig på den elektroniska handeln och att någon ny skatteform inte är nödvändig. Gemenskapen borde istället koncentrera sig på att lösa skatteflyktsproblemen, problem som ökar i betydelse på grund av de faktorer som är utmärkande för den elektroniska handeln: hastigheten, spårlösheten och anonymiteten.44

Hårt motstånd har även kommit från The Global Information Infrastructure Commission (GIIC). Kommissionen vill absolut inte att några nya skatter skall läggas i vägen för utvecklingen av Internet. Man omnämner bitskatten som en betungande och högst olämplig beskattningsmetod.45

Ett flertal bitskattemotståndare anser att bitskatteförslaget är ett försök att taxera vad som redan faller under beskattning. Överföring av information beskattas redan, i form av att konsumtionsskatt läggs på inköp av nödvändig utrustning som datorer, modem o.s.v.46 Dessutom tas skatt ut på telefonuppkopplingen till Internet-leverantören. Detta argument faller dock om bitskatten, så som Expertgruppen har tänkt sig, kommer att ersätta mervärdesskatten på just informations- och kommunikationstjänster.

En viktig invändning mot bitskatten är att den står i strid med neutralitetsprincipen.47 Principen kräver att taxeringssystemet behandlar transaktioner lika, oavsett om de genomförs med elektroniska medel eller med mer konventionella metoder. Immateriella produkter som säljs och levereras över Internet, skall behandlas på samma sätt som de immateriella produkter som säljs och levereras genom fysiska medel. Materiella produkter som säljs över Internet, men levereras på fysiskt sätt, skall behandlas på samma sätt som postorderförsäljning. Bitskatten är en särskild skatt för elektronisk överföring av information och gör därför valet att kommunicera på elektronisk väg mindre fördelaktigt, jämfört med mer traditionella kommunikationssätt.48

Mycket av motståndet mot bitskatten, grundar sig i de rent praktiska implementeringssvårigheterna. En bitskatt skulle uppmuntra utvecklingen av olika tekniker för att komma ifrån skatten, som t. ex. komprimering av data eller användning av data i analog form. En ökad användning av Intranets är trolig. Skatten måste dessutom införas på en global nivå för att verka på rätt sätt.49

Förespråkarna för Internet och dess möjligheter hävdar bestämt, att en bitskatt skulle påverka utvecklingen av teknologin i negativ riktning, vilket vore ekonomiskt katastrofalt. Cordell har bemött detta argument. Han menar att situationen är densamma som när bensinskatten infördes. Bensinskatten har inte haft någon anmärkningsvärd negativ inverkan på utvecklingen av bilindustrin.50

Ytterligare ett argument mot införandet av en bitskatt är att den inte skiljer mellan bits, utan är en konsekvent kvantitetsskatt. En bit är en bit oavsett vad informationen konstituerar. Ett dokuments värde står ofta inte i relation till dess storlek. Informationen i senaste upplagan av the Wall Street Journal är mycket mer värdefull än den samlade informationen i samtliga amerikanska telefonkataloger från 1982. En videosekvens, skickad till en god vän, har inget kommersiellt värde men innehåller en stor mängd bits. För en kommersiell databas kan förhållandena vara omvända.51 Information har också olika värde för olika personer. En jordbrukare har kanske inget som helst intresse av the Wall Street Journal, men värderar innehållet i tidskriften Land högt. Dessutom förekommer det idag en hel del varor och tjänster alldeles gratis på Internet, t. ex. förmånen att söka igenom en bokhandels utbudskatalog, det vore fel att beskatta denna typ av service.

7.2 Kritik från USA

Som visats ovan, har de amerikanska staterna tagit högst olika ståndpunkter när det gäller taxeringen av den elektroniska handeln. För att i viss mån råda bot på den förvirrade situationen introducerades i april 1997 en ny lag, ”the Internet Tax Freedom Act”. Syftet med lagen, är att etablera en konsekvent och samstämmig nationell policy för taxeringen av Internet. Lagen förbjuder delstaterna att införa nya skatter på användandet av Internet. Förbudet gäller dock endast under en period av två år. Denna tid skall användas för att undersöka vilka metoder som används för beskattning av Internet runt om i USA och i övriga världen. Det sägs i lagen att regeringen skall söka internationella överenskommelser med innehåll att Internet görs till en tullfri zon.52

Den 1 juli 1997 utgav president Clinton ett s.k. White Paper53 om den elektroniska handeln. Taxeringen av Internet behandlas i utlåtandet. Clinton gav uttryck för en önskan om att Internet, när det används för att leverera varor och tjänster, skall göras till en tullfri zon, vilket USA skall arbeta för i internationella sammanhang. Dessutom vill inte USA att den elektroniska handeln skall beläggas med några nya skatter.54 Därmed förkastas även bitskatten. Det sägs däremot ingenting om att de nuvarande konsumtionsskatternas betydelse skall inskränkas. Huvudanledningen bakom Clintons uttalande är att underlätta utvecklingen av den elektroniska handeln. I dokumentet framställs Internet som en gigantisk, vinst-genererande maskin med outtömliga resurser. Det är inte uppseendeväckande att USA går i spetsen för att värna om Internet och dess potentialer. USA har mer att förlora på en taxering av Internet än någon annan stat. Det beräknas finnas 35 miljoner Internet-användare i världen, av dessa är 13.5 miljoner amerikanare. USA står för en mycket stor del av utbudet på Internet. Vad gäller media- och informationstjänster på Internet, är USA den mest framstående staten. USA producerar dessutom världens mest populära underhållningsprodukter. Att kunna sända dessa produkter i digital form över Internet, utan tullar och bitskatter är naturligtvis lockande.55

8.1 Europeiska alternativ

En väg att gå för att lösa problemen med mervärdesskatten, vore att utvidga definitionen av fast driftställe. Begreppet ”fixed establishment” har inte uttryckligen definierats i 6:e mervärdesskattedirektivet. Enligt förslaget till 19:e mervärdesskattedirektivet innefattar begreppet ”...any fixed installation of a taxable person, even if no taxable transaction can be carried out there.” EG-domstolen har tolkat innebörden av begreppet som att fast driftställe endast föreligger om ”...the establishment entails the permanent presence of both the human and technical resources necessary for the provision of those services...”57. Om begreppet för det första gavs en klar definition och för det andra utvidgades, skulle det räcka att säljaren hade en mycket begränsad verksamhet i konsumtionslandet, för att ett driftställe skulle vara för handen. I ett sådant sammanhang måste det avgöras, huruvida den vidgade definitionen skulle vara begränsad till Internet-relaterade tjänster eller ges en generell tillämplighet.

Ett annat alternativ vore att helt bortse från var säljaren av en tjänst har sitt driftställe, för att istället låta det land där kunden är etablerad beskatta transaktionen. Nackdelen med en sådan lösning består i svårigheten att på ett effektivt sätt få privata konsumenter att uppskatta och rapportera skatten på eget initiativ. Dessutom finns det ingen garanti för att den person som framstår som köpare av tjänsten, verkligen är densamma som nyttjar tjänsten, vilket kan vålla problem om köparen och nyttjaren befinner sig i olika jurisdiktioner.58 Svårigheten att avgöra var en säljare av elektroniska varor och tjänster har sitt driftställe, gör att det europeiska arbetet för att införa ursprungsprincipen fullt ut kan ifrågasättas.

I mars 1997 reglerade EU att mervärdesskatt måste tas ut på alla telekommunikationstjänster som levereras till kunder inom gemenskapen, oavsett varifrån säljaren kommer. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1997. Om kunden är näringsidkare, måste skatten uppbäras på näringsidkarens eget initiativ. För försäljning till privata konsumenter krävs istället att säljaren är registrerad för mervärdesskatt i konsumtionslandet.

Tekniska problem skulle i viss mån kunna avhjälpas med ny teknik. Det skulle t. ex. vara möjligt att spåra elektroniska pengar. Försäljare av varor och tjänster kunde ges ett unikt registreringsnummer för skatteändamål, vilket kunde lagras i en centraldatabank. Innan finansiella institutioner levererar en betalning till en försäljare utanför gemenskapen, skulle de behöva granska registret. Vore säljaren inte registrerad fick banken hålla inne skatten. Andra tänkbara uppbärare av skatten är teleoperatörer och Internet-leverantörer. De besitter möjligheten att övervaka den elektroniska handeln. Tillverkarna av mjukvara skulle kunna bygga in kontrollsystem i programmen som används för elektronisk handel.59

8.2 Amerikanska alternativ60

De amerikanska staterna måste anpassa sitt system för konsumtionsbeskattning, så att även den lukrativa postorderförsäljningen täcks in. Det finns inga konstitutionella hinder mot införandet av en federal sales tax. Postorderföretagen skulle kunna åläggas att uppbära skatten och därefter remittera den till kundens hemstat, något som dock skulle konstituera en tung börda för dessa företag.

Att låta invånarna i en stat själva deklarera samtliga inköp och betala in en use tax till staten, strider inte heller mot konstitutionen, men skulle kräva noggrann bokföring och dessutom baseras på ärlighet. Istället för att låta konsumenterna själva redogöra för sina inköp, skulle staterna kunna övervaka individuella kontoutdrag. Denna senare metod kan dock komma i konflikt med individens rätt till integritet, en rättighet som är mycket starkt skyddad t. ex. i Kalifornien.

8.3 Globala överenskommelser

Såväl USA61 som EU62 har insett att den rättsliga regleringen av Internet, inklusive taxeringen, måste genomföras på en global nivå. Internet är i sig ett globalt medium utan respekt för geografiska gränser. För att uppnå förutsägbarhet och undvika illojal konkurrens, måste internationella överenskommelser träffas. Ett sådant arbete kommer att ta tid.