”Den taxerade inkomsten har blivit den spik som andra regelverk hänger sina inkomstbegrepp på. En felaktig inkomst till följd av svart arbete får således genomslag i en rad regelsystem utanför skatteområdet... företrädesvis på socialförsäkringsområdet och närliggande områden.” (RRV 1997:59, s. 293 och 294)
”... marginaleffekterna är betydande för de flesta redovisade familjetyper. Innebörden av detta är, enligt vår bedömning, att det inte kan uppfattas som särskilt lönsamt att öka sina inkomster genom förvärvsarbete.” (RRV 1995:32)
”Höga skatter, minskade ersättningar, ökade klyftor, bidragsfusk och svartjobb kan efter hand rycka bort förtroendet för hela den generella välfärdspolitiken.” (Ds 1997:73, s.16)
I artikeln redovisas två rapporter som från olika utgångspunkter har undersökt vilka effekter inkomstökningar har för individen i välfärdssystemen. I RRVs rapport om svart arbete inventeras vilka regelsystem som påverkas av att inkomster inte redovisas till beskattning. Inventeringen visar att det svarta arbetet inte enbart leder till ”skatte- och avgiftsfria” inkomster utan också till att felaktiga belopp betalas ut i socialförsäkringar och bidrag. Dessa marginaleffekter gör det många gånger mycket lönsamt för individen att inte redovisa samtliga inkomster utan istället arbeta svart. I ESOs rapport om marginaleffekter m.m. vid arbetslöshet och förtidspension visas att stora grupper har lite att vinna på att öka sina arbetsinkomster eftersom ökningen leder till högre skatt och daghemsavgift samtidigt som bidrag och ersättningar minskar.
En slutsats som måste dras av rapporterna är att det många gånger inte är meningsfullt att i samhällsdebatten enbart fokusera enskilda system i välfärdsbygget, t.ex. skattesystemet eller ett visst bidrag, utan det krävs en bredare analys där skatter, bidrag och andra inkomstrelaterade system vägs in i analysen.
1 Inledning
Riksrevisionsverket (RRV) har av regeringen fått uppdraget att
– kartlägga och analysera omfattningen av, strukturen på samt motiven för den svarta verksamheten i ekonomins olika delar,
– besvara frågan om den svarta ekonomin ökar eller minskar som andel av den totala ekonomin samt
– presentera förslag till förändringar så att det statsfinansiella läckage som följer av svart verksamhet minimeras.
Rapporten Svart Arbete, del 1, Insatser (RRV 1997:59) utgör den första delen av fyra delar där regeringsuppdragets kartläggning, analys och slutsatser redovisas. I rapporten inventeras vilka konsekvenser det svarta arbetet får för statens olika åtaganden samt vilka medel myndigheterna har till sitt förfogande för att motverka sådan verksamhet.
Studien visar också hur det skattemässiga inkomstbegreppet är helt centralt genom att det direkt är kopplat till olika typer av statliga in- och utbetalningar till individer och hushåll. Kontrollen av kvaliteten på lämnade inkomstuppgifter visar sig vara av strategisk vikt för statens ekonomi, inte bara på inkomstsidan utan även på utgiftssidan. I avsnitt 2 nedan redovisas de viktigaste regelverken utanför skattesystemet som påverkas av svart arbete.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har nyligen kommit ut med rapporten Lönar sig arbete? (Ds 1997:73). I rapporten undersöks hur regler för arbetslöshetsunderstöd, andra bidragssystem och skatter samspelar. Frågan är om arbetslösa eller förtidspensionärer drabbas av orimligt låga ersättningar eller om välfärdssystemens ersättningar m.m sammantaget är så höga att arbetslöshetsfällor skapats, dvs. att det på kort sikt lönar sig dåligt att börja arbeta.
En viktig faktor i diskussionen är våra drivkrafter att arbeta. Delvis bestäms drivkrafterna av hur reglerna för sociala ersättningar, skatter och bidrag samverkar. Om inkomsten av arbete inte är högre än ersättningar och bidrag kan det negativt påverka viljan att arbeta. Men alltför låga ersättningar skapar i stället sociala problem för de drabbade. Detta är en målkonflikt som är svår att lösa.
2 RRVs svartjobbsprojekt
Utöver inkomstskatt, socialavgifter och i förekommande fall mervärdesskatt inverkar svart arbete på främst olika bidrags- och ersättningssystem. I det följande redovisas de viktigaste.
2.1 Socialförsäkringarna och andra bidrag
Socialförsäkringen, dvs. alla de transfereringar som utbetalas till hushållen via allmänna försäkringskassor och Riksförsäkringsverket samt anslutande bidragssystem kan delas in i två grupper: bidrag som grundas på inkomst och bidrag som utgår oavsett inkomst. I det följande skall den förstnämnda typen av bidrag tas upp.
Den som arbetar svart kan i strid mot ersättningsreglerna få förmåner som egentligen skulle ersätta inkomstbortfall, det gäller arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller förtidspension. På detta sätt kan den enskilde erhålla dubbla inkomster. Vidare kan inkomstrelaterade eller behovsprövade bidrag betalas ut eftersom de oredovisade inkomsterna från svart arbete medför att den redovisade inkomsten berättigar till stöd.
Möjligheten att redovisa inkomster från bidrag kan ibland också vara en förutsättning för att arbeta svart. Den som uppbär sjukpenning, socialbidrag eller arbetslöshetsersättning kan inför skattemyndigheten redovisa hur de privata levnadskostnaderna bestrids. Det kan således föreligga en växelverkan mellan å ena sidan svart arbete och icke redovisade inkomster, å andra sidan ersättningar och bidrag.
I det följande beskrivs några bidrag särskilt.
Sjukpenning: Sjukpenning utbetalas med 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Med sjukpenninggrundande inkomst (SGI) menas den årliga inkomst den försäkrade förmodas få. Den högsta möjliga SGI som den försäkrade kan få är 7,5 basbelopp. Svarta inkomster påverkar inte SGI och därmed är svarta inkomster till nackdel för den försäkrade. Sjukpenningen kan emellertid i strid mot reglerna kombineras med svart arbete. Härigenom lyfter den försäkrade dubbel ersättning. Om den försäkrade redan redovisar inkomst som överstiger 7,5 basbelopp försämrar inte svarta inkomster SGI.
År 1996 utbetalades sjukpenning med 14,6 miljarder kronor. Även om fusket endast omfattar några få procent av de som uppbär sjukpenning innebär det stora merutgifter för staten i form av felaktiga utbetalningar och skatteinkomster.
Den sjukpenninggrundande inkomsten har även betydelse för andra ersättningssystem. Exempel på sådana är frivillig sjukpenningförsäkring, sjuklönegaranti, smittbärarersättning, arbetsskadeförsäkring (sjukersättning), havandeskapspenning, föräldrapenning, rehabiliteringsersättning, statligt personskadeskydd och statlig ersättning vid ideell skada.
Bostadsbidrag: Bostadsbidrag är ett inkomstprövat bidrag som riktas till hushåll med låga inkomster. Syftet med bidraget är att höja boendestandarden för resurssvaga hushåll med barn. Bostadsbidrag utges dels till barnfamiljer, dels till hushåll utan barn under förutsättning att ingen av hushållets medlemmar fyllt 29 år.
Från och med år 1997 har ett nytt system för inkomstprövning införts, som innebär att uppskattade inkomster skall kontrolleras i efterhand och att utbetalt belopp skall justeras så att bidragstagaren får bostadsbidrag i enlighet med de faktiska förhållanden som råder. Tidigare utbetalades bostadsbidrag på grundval av enbart den beräknade inkomsten. Som grund för beräkningen av bidragets storlek används ett inkomstbegrepp kallat bidragsgrundande inkomst (BGI). Något förenklat beräknas denna genom att man lägger ihop de taxerade inkomsterna av tjänst, kapital och näringsverksamhet. Enligt reglerna beräknas BGI i stort sett på samma sätt som inkomsten vid inkomstbeskattningen. BGI är således beroende av att den skattemässiga inkomsten är riktig. Svarta inkomster ingår naturligtvis inte i BGI. Det betyder att den som arbetar svart får lägre BGI än vad denne annars skulle ha fått. Den som arbetar svart och därmed uppvisar en för låg inkomst kan på falska grunder erhålla bostadsbidrag eller för högt bidrag.
År 1996 utbetalades bostadsbidrag med 8,3 miljarder kronor till sammanlagt 471 000 hushåll.
Arbetslöshetsersättning: De nya reglerna kan sägas innebära att de tidigare bestämmelserna om KAS (kontant arbetsmarknadsstöd) och arbetslöshetsförsäkring slagits ihop. Den som är försäkrad i en A-kassa och blir arbetslös har rätt att erhålla ersättning. Från och med den 1 januari 1998 lämnas dagpenningen i form av dels ett grundbelopp, dels en inkomstrelaterad ersättning. Grundbeloppet utbetalas med 240 kr per dag. Grundbeloppet är lika för alla. A-kasseersättningen utbetalas med högst 580 kronor per dag. Den inkomstrelaterade ersättningen utgår till den som uppfyller medlemsvillkoret i någon av A-kassorna. Den som uppbär arbetslöshetsersättning kan i strid mot reglerna arbeta svart och härigenom uppbära dubbla inkomster.
År 1996 utbetalades 35 miljarder kronor i arbetslöshetsersättning och 2,1 miljarder kronor i KAS. Även om fusket endast uppgår till några få procent innebär detta betydande merutgifter för staten i felaktiga utbetalningar och uteblivna skatteinkomster.
Förtidspension/sjukbidrag: Den som fyllt 16 år men inte 65 år har rätt till förtidspension om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den psykiska eller fysiska arbetsförmågan. Arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst en fjärdedel och vara varaktig. Om nedsättningen inte är varaktig men anses bli bestående en avsevärd tid har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag.
Den som arbetar svart får, under förutsättning att inkomsten understiger 7,5 basbelopp, en lägre pensionsgrundande inkomst än om samtliga inkomster redovisades. På samma sätt som för sjukförsäkringen kan svart arbete vara till nackdel för den försäkrade om inte samtliga inkomster redovisats. Emellertid kan den som arbetar svart och samtidigt har förtidspension/sjukbidrag erhålla dubbla inkomster.
År 1996 utbetalades sammanlagt 10,5 miljarder kronor i förtidspension och sjukbidrag. På grund av kravet på nedsättning av arbetsförmågan är det troligt att få förtidspensionärer arbetar svart. Emellertid förekom det tidigare att förtidspension meddelades av arbetsmarknadsmässiga skäl och i den gruppen torde det finnas ”medicinska förutsättningar” för förvärvsarbete.
Underhållsstöd: Underhållsstödet är riktat till barn vars föräldrar inte längre bor tillsammans. Underhållsstödet har ersatt det tidigare bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Stödet utbetalas med 1 173 kronor i månaden, vanligtvis till det att barnet fyller 18 år. Underhållsstödet utbetalas till boföräldern, dvs. till den förälder som barnet bor hos oss. Den förälder som skall betala underhållsstöd för barnet kallas bidragsskyldig.
Den bidragsskyldige skall betala tillbaka underhållsstödet till försäkringskassan enligt särskilda regler. Försäkringskassan inhämtar uppgifter om inkomstförhållanden direkt från skattemyndigheten. För löntagare är inkomst av tjänst lika med intäkterna efter avdrag för kostnaderna för inkomsternas förvärvande. För näringsidkare är inkomsten lika med nettoinkomsten från näringsverksamheten. Till inkomsten läggs intäkt av kapital, studiemedel i form av studiebidrag samt en procent av den del av förmögenheten som överstiger 900 000 kronor. Den framräknade årsinkomsten minskas sedan med 24 000 kronor och utgör den inkomst som ligger till grund för beräkningen av återbetalningsbeloppet. Det betyder att återbetalningsskyldigheten är beroende av att rätt inkomster fastställs vid taxeringen. Eftersom återbetalningsskyldigheten baseras på inkomstförhållandena kan det i vissa situationer vara särskilt intressant för den återbetalningsskyldige att arbeta svart. Förutom att inkomsten är skattefri kommer den inte heller att betalas tillbaka till staten som återbetalning av underhållsstöd.
År 1996 utbetalades sammanlagt 4,6 miljarder kronor i bidragsförskott, numera underhållsstöd.
Lönegaranti: Reglerna om statlig lönegaranti infördes för att garantera att arbetstagarna skulle få betalt för sina fordringar mot arbetsgivare som försatts i konkurs. En första förutsättning för att erhålla garantin är att arbetsgivaren försatts i konkurs. En konkursförvaltare utses och övertar handhavandet av konkursboet. De pengar som förvaltaren får vid en försäljning av konkursboet används till att ersätta borgenärerna enligt förmånsrättsordningen.
För att avgöra vilka personer som är berättigade till ersättning och hur mycket dessa personer skall ha, går förvaltaren igenom arbetstagarnas anställnings- och löneförhållanden. Lönegarantin innebär att staten upp till ett visst maximibelopp svarar för arbetstagarnas löne- och pensionsfordringar. Endast lönefordringar som har förmånsrätt i konkursen kan ersättas genom garantin. För sådana fordringar utbetalas högst 100 000 kronor till varje enskild arbetstagare.
Efter det att garantibeloppet utbetalats inträder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. Lönegaranti förutsätter att den enskilde inte har förvärvsinkomster. Genom att arbeta svart kan den enskilde erhålla dubbla inkomster.
År 1996 utbetalades sammanlagt 1,3 miljarder kronor i lönegaranti.
Socialbidrag: Den enskilde får socialbidrag om denne inte klarar sin försörjning och livsföring på annat sätt. Med ”försörjning” menas hyreskostnader, matkostnader m.m. Med ”livsföring” menas det som hör till en skälig levnadsnivå. Socialbidraget är med andra ord det yttersta skyddsnätet i välfärdsstaten. Det är kommunerna som enligt socialtjänstlagen (1980:620) svarar för socialbidraget. Socialtjänsten gör en individuell bedömning av varje sökandes behov.
Den som ansöker om socialbidrag måste uppge sina ekonomiska förhållanden. Den sökande skall alltid uppge hur han eller hon har klarat sin försörjning de senaste två månaderna. Socialtjänsten kontrollerar att den sökandes uppgifter om bl a inkomst är riktiga. Den som arbetar svart och därmed har oredovisade inkomster kan erhålla socialbidrag som denne inte är berättigad till.
År 1996 utbetalades sammanlagt 12 miljarder kronor i socialbidrag.
Kommunal barnomsorg: Enligt socialtjänstlagen är kommunerna skyldiga att tillhandahålla plats inom barnomsorgen för alla barn mellan 1 – 12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. Kommunerna får enligt socialtjänstlagen ta ut skäliga avgifter för barnomsorgen. I de allra flesta kommuner är barnomsorgsavgifterna även beroende av föräldrarnas inkomster. År 1995 hade 85 procent av kommunerna en sådan inkomstrelaterad taxa vid daghemmen. Förutom uppgifter om familjeförhållande skall föräldrarna lämna uppgifter om inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet eller om andra bidrag än socialbidrag utgår. Den sökande godkänner att kommunen kontrollerar uppgifter hos försäkringskassa, arbetsförmedling och skattemyndighet. Den som arbetar svart och därmed uppger för lågt taxerad inkomst kan få en lägre daghemsavgift än vad denne annars skulle ha fått betala.
Andra inkomstrelaterade bidrag: Förutom de ovan redovisade ersättningssystemen finns det ett flertal andra system där den redovisade inkomsten har betydelse. Andra inkomstrelaterade ersättningssystem är resursarbete, starta-eget-bidrag, arbetsplatsintroduktion (API), utbildningsbidrag (vid arbetsmarknadsutbildning), datortek, offentligt tillfälligt arbete (OTA), tillfällig avgångsersättning, arbetslivsutveckling (ALU), lönebidrag, studiemedel, studiehjälp (extra tillägg), särskilt utbildningsbidrag, särskilt vuxenstudiestöd (SVUX), särskilt vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA) och statlig inkomstgaranti för konstnärer.
Beneficiereglerna: Den som får en fordran fastställd i dom eller beslut kan få biträde av kronofogdemyndigheten, KFM, för att verkställa beslutet. Mål om verkställighet enligt Utsökningsbalken, UB, kallas utsökningsmål.
Man kan förenklat tala om två utmätningssituationer: dels utmätning av saker, fordringar eller rättigheter enligt reglerna i 4 kap. och 5 kap. UB, dels utmätning av lön och pensioner enligt reglerna i 7 kap. UB. De förutsättningar som krävs för att egendom får utmätas är att denna tillhör gäldenären och att egendomen kan överlåtas samt har ett förmögenhetsvärde. Även om egendomen är utmätningsbar är det inte säkert att förrättningsmannen får utmäta all sådan egendom. För att gäldenären inte skall blottställas är viss egendom undantagen från utmätning. Sådan egendom kallas beneficieegendom.
Den som arbetar svart och därmed har oredovisade inkomster kan i strid mot reglerna om utmätning behålla mer än vad denne annars skulle vara berättigad till. Den som t.ex har köpt en bostadsrätt eller en bil för pengar som han eller hon tjänat i samband med svarta inkomster, kan vara skyddad från utmätning enligt reglerna om gäldenärens beneficium vid utmätning. Beneficiereglerna gör det sålunda möjligt för gäldenären att ”tvätta” svarta pengar till sådan egendom som skall undantas från utmätning. Den som är utsatt för utmätning eller införsel kan arbeta svart och genom att inkomsterna är oredovisade få behålla mer än vad som är tillåtet. Reglerna om utmätning och införsel kan påverka den enskildes vilja att arbeta svart. Från gäldenärens perspektiv kan alternativet uppfattas som att ökade redovisade inkomster enbart går till kronofogden.
Sammanfattning: Inventeringen visar att det är inkomsten som de beskrivna systemen kretsar kring. Samtliga system behöver beräkna en inkomst för att få ett underlag för beskattning, för att bestämma behovet av stöd eller för att bestämma den enskildes förmåga att utge något. Systemen har det gemensamt att de bygger på den skattemässiga inkomsten. Kärnpunkten är att den skattemässiga inkomsten blir riktigt redovisad och att det inte förekommer några oredovisade inkomster till följd av svart arbete. Om den enskilde arbetar svart och därmed inte redovisar sin rätta inkomst slår detta igenom även på andra system, exempelvis daghemsavgifter och underhållsstöd. För den offentliga sektorn leder således svart arbete dels till lägre inkomster i form av skatter, socialavgifter, daghemsavgifter och återbetalning av underhållsstöd, dels till högre utgifter för ersättningar och bidrag.
Svart arbete kan också leda till lägre utgifter för staten genom att sjukpenning och pension blir lägre till följd av en felaktig SGI och PGI (gäller inkomster under 7,5 basbelopp). Härigenom kan den enskilde förlora på att arbeta svart. Å andra sidan kan låg inkomst kompenseras med bidrag, t.ex. bostadsbidrag, vilket i sådana fall förtar effekten av statens minskade utgifter för sjukpenning och pension.
2.2 RRVs fortsatta undersökning
Under våren 1998 genomför RRV studier över omfattningen av och strukturen på det svarta arbetet. Strukturen kommer att undersökas genom systematiska djupintervjuer av olika aktörer i ekonomin. Omfattningen kommer att beräknas utifrån en kombinationsmetod. För det första kommer en i Nederländerna och Danmark utvecklad sociologisk metod att användas vid intervjuer. Ett antal tusen slumpmässigt utvalda personer kommer att utförligt utfrågas om deras sätt att förvärva inkomster. Samtliga respondenter garanteras total anonymitet.
Resultaten av intervjuundersökningen kommer att matchas mot resultatet från djupintervjuerna. Vidare kommer vissa makroekonomiska beräkningar att göras.
Efter rapporterna om det svarta arbetets struktur och omfattning kommer RRV att lämna förslag på hur det svarta arbetet skall kunna minska.
3 ESOs studie
Marginalskatten är ett mått på hur stor del av en inkomsthöjning som går till skatt. Marginaleffekten visar inte enbart hur mycket av inkomsten som går till skatt utan också hur stor del av inkomsthöjningen som ”försvinner” genom minskade bidrag, t.ex. bostadsbidrag, och inkomstrelaterade avgifter, t.ex. daghemsavgift. Med ersättningsgrad avses hur stor andel av den disponibla inkomsten vid arbete som hushållet får behålla vid t.ex. arbetslöshet och förtidspension. Ju högre ersättningsgrad, desto mindre lönar sig förvärvsarbete.
Av ESOs undersökning framgår att det finns arbetslöshetsfällor i Sverige. Omkring fyra procent av de arbetslösa (13 000 personer) skulle inte få en bättre ekonomisk standard om de lämnade arbetslösheten och istället fick arbete. Mer än var tredje arbetslös visade sig ha en ersättningsgrad på 90–99 procent och även många av dessa hade på kort sikt små ekonomiska motiv att återgå till förvärvsarbete. Den genomsnittliga ersättningsgraden för arbetslösa är 85 procent, vilket bedöms som oväntat högt med hänsyn till att många arbetslösa endast erhåller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) eller har en lön före arbetslösheten som ligger mycket högre än taket i A-kassan.
Hög ersättningsgrad orsakas främst av att bostadsbidrag och socialbidrag minskar eller faller bort när den arbetslöse återgår i arbete samtidigt som många får betala betydligt mer i barnomsorgsavgift.
I rapporten har beräkningar gjorts av den genomsnittliga ersättningsgraden i förtidspensioneringen med hänsyn till tilläggsförmåner, skatter, bostadstillägg och avtalspensioner. Av undersökningen framgår att mer än var tredje förvärvsarbetande skulle förlora högst tio procent vid en förtidspensionering. Personer med de 10 procent högsta riskerna att bli förtidspensionerade får en ersättningsgrad på i genomsnitt 90 procent. Den genomsnittliga ersättningsgraden för den med lägst risk att bli förtidspensionär är 76 procent.
Ett exempel illustrerar arbetslöshetsfällan (s. 39). En arbetslös gift man får en arbetslöshetsersättning på 12 000 kr per månad. Han har två barn. Om han får ett arbete med en lön på 15 000 kr ökar den disponibla inkomsten med enbart 412 kr per månad jämfört med när han var arbetslös. Skälet är att den ökade inkomsten till följd av arbetet ledde till högre skatt, minskade bostadsbidrag och högre barnomsorgsavgift.
Den beräknade genomsnittliga marginaleffekten uppgår till 46 procent (medianvärde omkring 40 procent). När hänsyn tas till effekterna av socialbidrag ökar antalet individer med höga marginaleffekter. Marginaleffekterna kan uppgå till 100 procent eftersom socialbidragen är inkomstprövade.
Mycket höga marginaleffekter (70 procent eller mer) förekommer främst bland barnfamiljer, särskilt bland ensamstående med barn.
I den relativt stora gruppen personer med en marginaleffekt på 60–70 procent (240 000 personer), har ungefär 20 procent bostadsbidrag, vilket förklarar 20 procentenheter av den sammanlagda marginaleffekten. Omkring 80 procent har en inkomst som överstiger skiktgränsen för statlig inkomstskatt (25 procent), vilket förklarar 25 procentenheter av den sammantagna marginaleffekten.
Mycket höga marginaleffekter förekommer främst bland personer med lägre inkomster, t.ex. deltidsarbetande. Vidare konstateras att ensamföräldrar ofta har mycket höga marginaleffekter.
I rapporten redovisas några typfall som illustrerar marginaleffekterna för arbetslösa föräldrar.
Typfall 1
Makar som har ett barn på dagis. En make antas ha en månadslön på 12 000 kr. Den andre maken är arbetslös och marginaleffekterna visas i olika inkomst/a-kasseintervall. Familjen antas bo i en lägenhet om tre rum och kök med en hyra på 4 390 kr.
Marginaleffekter för arbetslösa. Makar med ett barn på daghem heltid.
80 procent ersättning.
Make 2:s A-kassa/lön | Marg. eff (%) barnomsorg | Marg. eff (%) skatt | Marg. eff (%) bostadsbidrag | Total marg. eff i procent |
76 800/ 96 000 | 41,3 | 28,0 | 19,2 | 88,6 |
96 000/120 000 | 35,7 | 33,8 | 0 | 69,5 |
115 200/144 000 | 33,0 | 38,6 | 0 | 71,7 |
134 400/168 000 | 30,2 | 38,9 | 0 | 69,1 |
150 800/192 000 | 26,9 | 38,9 | 0 | 65,8 |
150 800/252 000 | 14,1 | 42,1 | 0 | 56,2 |
150 800/300 000 | 10,8 | 47,2 | 0 | 58,1 |
Typfall 2
Omständigheterna överensstämmer med typfall 1 men med den skillnaden att makarna har två barn.
Marginaleffekter för arbetslösa. Makar med två barn på daghem heltid.
80 procent ersättning.
Make 2:s A-kassa/lön | Marg. eff (%) barnomsorg | Marg. eff (%) skatt | Marg. eff (%) bostadsbidrag | Total marg. eff i procent |
76 800/ 96 000 | 48,5 | 28,0 | 20,0 | 96,5 |
96 000/120 000 | 41,4 | 33,8 | 20,0 | 95,2 |
115 200/144 000 | 38,7 | 38,6 | 23,6 | 101,0 |
134 400/168 000 | 35,5 | 38,9 | 8,8 | 83,3 |
150 800/192 000 | 31,8 | 38,9 | 0 | 70,6 |
150 800/252 000 | 16,9 | 42,1 | 0 | 59,0 |
150 800/300 000 | 12,9 | 47,2 | 0 | 60,1 |
De slutsatser som dras i ESO-rapporten är följande:
A. Det är ganska många personer som arbetar utan att det är särskilt privatekonomiskt lönsamt. Det är närmare en halv miljon personer som förlorar tio procent eller mindre av den ekonomiska standarden om de blir arbetslösa. Mer än var tredje person skulle förlora högst tio procent vid en förtidspensionering.
B. Det finns 150 000 arbetslösa som bara marginellt kan förbättra sin ekonomiska standard genom att börja arbeta.
C. De inkomstrelaterade kommunala barnomsorgsavgifterna gör att det för 80 000 småbarnsfamiljer lönar sig dåligt att arbeta jämfört med den ekonomiska standard man har vid arbetslöshet.
D. Drygt 300 000 personer skulle få sin standard halverad eller sänkt ännu mer vid arbetslöshet. Det handlar om personer som inte är medlemmar i någon A-kassa eller har inkomster som ligger långt över taket i A-kassan.
E. Socialbidragen har en allt större betydelse för ersättningsgrader och marginaleffekter. ”Det är en bedömningsfråga om det skall anses bero på att hushållens inkomster har blivit för låga eller att socialbidragens garantinivåer ligger för nära inkomsterna för vanliga hushåll.” (s. 89)
F. De senaste årens höjda skatter genom saneringsprogrammet, införandet av allmänna egenavgifter och höjda barnomsorgstaxor har inneburit att allt fler har fått höga sammanlagda synliga marginaleffekter.
Det kan nämnas att RRV tidigare studerat marginaleffekter för olika familjekonstellationer i rapporten FUSK – systembrister och fusk i välfärdssystemen (RRV 1995:32). Slutsatsen var att det inte ansågs som särskilt lönsamt att öka sina inkomster genom förvärvsarbete. I samma rapport undersökte RRV även de skenbara separationernas intäktssidor, dvs. hur mycket olika familjetyper tjänar på att till försäkringskassan uppge felaktig information om sammanboendet.
4 Några slutsatser
Av RRV:s rapport framgår att den taxerade inkomsten är av grundläggande betydelse för bidrags- och ersättningssystemen, som är beroende av ett inkomstbegrepp. Steg för steg har dessa system knutits till den taxerade inkomsten. Lite tillspetsat kan man säga att det i grund och botten är skattemyndigheten som ”bestämmer” daghemsavgift, bostadsbidrag och återbetalningsskyldighet av underhållsstöd m.m. Det är nog mer av en slump att skattemyndighetens taxeringsarbete fått en allt större betydelse för systemen utanför beskattningen.
RRVs studie innehåller en kartläggning av vilka regelsystem som det svarta arbetet har koppling till. ESOs rapport utgår från det vita arbetet och vilka marginaleffekter ökade inkomster får för olika regelsystem. I grund och botten handlar de båda rapporterna om samma problem, nämligen vilka marginaleffekter redovisade inkomster får.
När det gäller det svarta arbetet skapar marginaleffekterna av redovisade inkomster ett incitament att arbeta svart och därigenom undgå skatt, socialavgifter och i förekommande fall mervärdesskatt. Därtill kommer ograverade bostadsbidrag och lägre daghemsavgift. Det svarta arbetet kan dessutom kombineras med inkomster som ersätter inkomstbortfall som a-kassa eller förtidspension.
När det gäller det vita arbetet skapar marginaleffekterna ett incitament att inte arbeta utan istället leva på bidrag och i stort sett behålla en standard som motsvarar vad arbetsinkomster hade gett.
Marginaleffekterna leder således till två icke önskvärda beteenden. Det ena är att intresset minskar för vitt förvärvsarbete. Det andra är att svarta arbeten utförs. För vissa grupper kan till och med de icke önskvärda beteendena sammanfalla, nämligen en strävan efter att hålla sig borta från den reguljära arbetsmarknaden och uppbära A-kassa eller förtidspension samtidigt som arbete utförs på den svarta arbetsmarknaden. För den enskilde kan det vara svårt att ta sig ur en livssituation där svarta inkomster i kombination med bidrag ger en högre levnadsstandard än reguljärt arbete.
Att de till skattemyndigheten redovisade inkomsterna är riktiga är en förutsättning för att rätt bidrag m.m. skall utbetalas. För att denna konstruktion skall fungera krävs en omfattande kontroll. Bidrags- och ersättningssystemen har knappast något intresse av att kontrollera inkomster eftersom man utgår från den taxerade inkomsten. I själva verket kan kontrollen vara att stämma av den enskildes uppgifter mot den taxerade inkomsten. Frågan är om skattemyndigheten fått tillräckliga resurser för att kontrollera inkomster som ligger till grund för andra system än beskattningen? Skattekontrollen har också svårt att fånga upp svarta inkomster eftersom dessa lämnar få spår efter sig i redovisning o.d. Frågan är vad man skall göra åt de beskrivna problemen med marginaleffekterna.
En annan riktning än kontroll kan vara att göra bidrags- och ersättningssystemen mindre beroende av ett inkomstbegrepp. Det kan exempelvis ske genom (låga) grundbelopp. Vissa system kan kanske få en tydligare försäkringsanknytning, t.ex. att avgifter (försäkringspremier) styr ersättningsnivån.
Ett viktigt inslag är att minska känsliga skatter och avgifter, dvs. på arbete. Lägre skatte- och avgiftssatser kan kombineras med ett högre grundavdrag. Vidare kan intresset av att redovisa inkomster – och därmed betala skatter och avgifter – stimuleras genom att skapa ett självreglerande system. Det nya ålderspensionssystemet innebär att livsinkomsten (under 7,5 basbelopp per år) ligger till grund för pensionen. Systemet är därför till stor del självreglerande. Taket på 7,5 basbelopp på sjukpenning och pension kan tas bort.
Ersättningar och bidrag kan successivt minska för att skapa incitament till arbete. Det finns också för många typer av bidrag och det vore en fördel med mer sammanhållna bidragssystem.
Vad som krävs är en genomgripande förändring av välfärdssystemen, men det behöver inte innebära en nedrustning av välfärdspolitiken. Socialförsäkringar, bidrag, skatter, arbetsmarknadspolitik är utformade för ett samhälle där få människor är arbetslösa och efterfrågan på arbetskraft är hög. Ett samhälle där alla hela tiden får det lite bättre eller i vart fall på goda grunder kan räkna med en högre levnadsstandard. Samhället ser inte ut så idag. Det är därför nödvändigt att en bred analys görs av välfärdsstatens problem; negativa effekter som till slut hotar dess fortbestånd.
Lars Emanuelsson Korsell och Jan Molander
Lars Emanuelsson Korsell, Ekobrottsmyndigheten, och Jan Molander, konsult och författare till bl.a. Bidragsboken, är knutna till RRV:s projekt om svart arbete.