Cristina Landgrens artikel i SN 7/98, s. 454, om Internet och dess betydelse för mervärdesskatten är ett utmärkt exempel på hur värdefullt det är att ta fram juridikstudenters tillämparuppsatser för publicering. Jag har bara ett par små anmärkningar, som inte på minsta sätt reducerar värdet av den utmärkta uppsatsen.
Den ena avser användningen av orden biljoner och triljoner. Författaren har t.ex. på sid. 462 vid hänvisningen till not 6 använt den amerikanska beteckningen biljon (billion) för vad vi på svenska kallar en miljard, alltså 1000 miljoner (9 nollor). På svenska betyder en biljon 1000 miljarder (12 nollor), medan den summan på amerikansk engelska kallas en triljon (trillion). När hon kommer till en peta, som i fotnoten definieras som en etta följd av 18 nollor, hade författaren på svenska bort skriva en triljon, medan den amerikanska beteckningen följdriktigt skulle vara en kvintiljon (quintillion). Förvirringen när man skriver på engelska kan klaras upp antingen genom att skriva siffror eller genom att transkribera en miljard som tusen miljoner och en biljon som en miljon miljoner, men det är en smula åbäkigt att gå vidare på det sättet.
Den andra anmärkningen gäller det olycksaliga förslaget till ”bit tax”. Författaren har tagit upp förslaget att skatten skulle vara 1 milljontedels cent per bit, en skattesats som förefaller ganska blygsam. De bland oss som speciellt vill titta på bilder får veta att man kan ladda ner Pamela Andersen i baddräkt för mindre än en halv cent, vilket är trösterikt, inte minst med tanke på att samma pris gäller även utan baddräkt. Själv brukar jag få nytagna bilder av mina barnbarn i USA inlagda på nätet, och det är roligt att veta att man kan titta på dem utan att ruinera sig själv eller arbetsgivaren.
Men just detta exempel ger anledning till eftertanke. För ett par år sedan, när det överhuvudtaget inte var fråga om att ladda ner färgbilder, skulle en bit tax för att alls ha något finansiellt intresse ha måst vara enormt mycket högre. Om vi nu konstaterar att med dagens teknik 1 miljondels cent vore lagom, vad är det som säger att vi inte om något år har en teknik som kommer att få den inledningsvis tillämpade skattesatsen att framstå som orimligt hög, kanske tusen gånger högre än rimligt? Vi som då och då använder nätet för att ta fram dokument av intresse råkar inte så sällan ut för att vad vi laddar ner är ofantligt mycket mer än vi egentligen behöver. Skall man av skatteskäl behöva införa spärrar, som den moderna tekniken gör onödiga? Skulle inte en bit tax vara en teknologisk hämsko av första rangen? Cordells jämförelse med skatten på bensin (sid. 467) missar enligt min uppfattning totalt poängen. Han hade kommit en aning närmare om han hade exemplifierat med skatterna på motoreffekt och cylindervolym, men då hade han inte längre kunnat säga att de inte bromsat den tekniska utvecklingen.
Leif Mutén
Leif Mutén är professor emeritus i internationell skatterätt vid Handelshögskolan i Stockholm.