Skattebetalningslagen – En ny uppbördslag

Fr.o.m. årsskiftet 1997/98 gäller ett nytt system för uppbörd av bl.a. inkomstskatt, mervärdesskatt och socialavgifter. I artikeln redovisas de nya bestämmelserna.

1 Bakgrund

Uppbördslagen (1953:272) har snart tjänat ut. Den 1 november i år ersätts den och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare av en ny lag, skattebetalningslagen (1997:483). Den nya lagen innehåller också bestämmelserna om uppbörd av mervärdesskatt som har flyttats över från mervärdesskattelagen (1994:200).

I samband med att reglerna om F-skattebevis infördes i uppbördslagen arbetades vissa regler om skatteavdrag som tidigare funnits i särskilda lagar in i lagen. På så sätt kunde fem lagar med bestämmelser om uppbörd upphävas vid utgången av mars 1993, bl.a. lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. Trots detta består lagstiftningen om uppbörd av skatter och socialavgifter fortfarande av ett komplex av lagar där uppbördslagen, mervärdesskattelagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare är bland de viktigaste. Genom dessa lagar regleras uppbörden av bl.a. allmän kommunalskatt, statlig inkomstskatt, mervärdesskatt samt socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.

Mellan socialavgifterna och inkomstskatterna finns ett nära administrativt samband genom att uppbörden av egenavgifter sker enligt samma bestämmelser som gäller för uppbörd av inkomstskatt och genom att uppbörden av arbetsgivaravgifterna sedan 1985 är samordnad med uppbörden av innehållen preliminär skatt. Reglerna om F-skattebevis har ytterligare stärkt sambandet mellan skatter och socialavgifter. Detta gäller i särskilt hög grad uppbördsförfarandet som, även när det gäller arbetsgivaravgifterna, numera handhas av skatteförvaltningen.

Uppbördslagen har alltsedan lagens tillkomst ändrats en eller flera gånger varje år. Inte sällan har det varit fråga om systemändringar som berört ett stort antal paragrafer, som exempelvis reglerna om F-skattebevis. Det stora antalet ändringar har lett till brister i lagen när det gäller både systematik och överskådlighet. Lagen har sålunda med tiden blivit tämligen svår att överblicka för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga. Mot den bakgrunden uppdrog regeringen i februari 1993 åt en särskild utredningsman, expeditions- och rättschefen i Finansdepartementet Nils Dexe, att göra en översyn av uppbördslagstiftningen (Dir. 1993:22).

Utredningsarbetet, som bedrevs under namnet Skattebetalningsutredningen, riktades i ett första skede in på att få till stånd en snabbare uppbörd. Resultatet redovisades i två delbetänkanden, Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) samt Mervärdesskatt – Nya tidpunkter för redovisning och betalning (SOU 1995:12). Båda betänkandena har lett till lagstiftning (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156 respektive prop. 1995/96:19, bet. 1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16). Därefter vidtog arbetet med en ny uppbördslag. En sådan föreslogs i utredningens slutbetänkande Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100). Efter sedvanlig remissbehandling lade regeringen i april i år en proposition på riksdagens bord med förslag till ett nytt system för skattebetalningar (prop. 1996/97:100). I propositionen fanns också förslag om användande av elektroniska dokument i deklarationsförfarandet och ändrade revisionsregler. Förslagen antogs strax innan 1996/97 års riksmöte avslutades (bet. 1996/97:SkU23, rskr. 1996/97:276).

Det nya systemet för betalning av skatter och avgifter regleras i skattebetalningslagen (1997:483). Den nya lagen är mer överblickbar och lättillgänglig och därmed lättare att tillämpa för såväl skattemyndigheterna som de skatt- och avgiftsskyldiga. Det nya systemet innebär i huvudsak följande.

2 Ett effektivare skattebetalningssystem – ett skattekontosystem

Uppbörden av skatter och avgifter skall administreras i ett system med skattekonton, ett skattekontosystem. Inom systemet används enhetliga rutiner för bl.a. redovisning, debitering, betalning, avstämning och överlämnande för indrivning. I skattekontosystemet ingår redovisningar och betalningar av skatter och avgifter som är vanligt förekommande och omfattande till antalet eller som kan anses betydande på annat sätt. De ingående posterna är i första hand preliminär och slutlig skatt, socialavgifter, dvs. arbetsgivaravgifter och egenavgifter, särskild löneskatt, allmän löneavgift samt mervärdesskatt. Systemet omfattar dessutom ränta på underskott eller överskott på ett skattekonto samt sådana skattetillägg och förseningsavgifter som är knutna till redovisningen av de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Bl.a. punktskatter samt arvs- och gåvoskatt lämnas tills vidare utanför systemet.

Hos skattemyndigheten skall det finnas ett skattekonto för varje person – såväl fysisk som juridisk – som är skyldig att betala sådan skatt eller avgift som ingår i skattekontosystemet. Skattekontot skall användas för redovisning och avstämning av skatterna och avgifterna. På kontot skall alltså löpande registreras dels redovisade skatter och avgifter, dels skatt eller avgift som påförts genom särskilt beslut av skattemyndigheten. På kontot skall också registreras inbetalningar och utbetalningar samt belopp som lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning. Genom kontobesked skall kontohavaren fortlöpande få uppgift om kontoställningen.

3 En skattedeklaration ersätter uppbördsdeklarationen och mervärdesskattedeklarationen

I dagens system är en arbetsgivare skyldig att månatligen redovisa bl.a. innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i en uppbördsdeklaration och, om han är skyldig att redovisa mervärdesskatt, sådan skatt i en särskild deklaration. På baksidan av dessa deklarationer finns ett inbetalningskort som skall användas då det redovisade beloppet betalas. Deklarationernas väg till skattemyndigheten går på grund av detta via den bank eller post som tar emot inbetalningen av det redovisade beloppet. I det nya systemet används däremot en separat redovisningshandling, benämnd skattedeklaration.

I skattedeklarationen skall redovisas såväl innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter som ingående och utgående mervärdesskatt. Därigenom halveras antalet deklarationer för de deklarationsskyldiga. Dessutom kan överskjutande ingående mervärdesskatt redan i deklarationen kvittas mot innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Deklarationen skall sändas in direkt till skattemyndigheten som får tillgång till de redovisade uppgifterna betydligt snabbare än i dag. Inbetalningen av redovisade belopp skall på vanligt sätt göras genom post eller bank men med hjälp av ett inbetalningskort som är skilt från deklarationen. Om överskjutande ingående mervärdesskatt redovisats med ett belopp som överstiger innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter betalas givetvis det överskjutande beloppet ut till den skattskyldige.

I det nya systemet har Riksskatteverket eller skattemyndighet som verket bestämmer getts rätt att ge tillstånd till viss person att lämna skattedeklarationen i ett elektroniskt dokument. Detsamma skall gälla i fråga om självdeklarationer. I den delen bygger de nya reglerna också på betänkandet Elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen (Ds 1994:80).

Nya tider gäller för avlämnande av deklarationen. Om den deklarationsskyldige enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter eller redovisar mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor skall skattedeklarationen ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden (i januari och augusti senast den 17). Detsamma gäller om den skattskyldige skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration.

I dessa fall skall redovisningen i skattedeklarationen omfatta två olika redovisningsperioder. Redovisningen av innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter skall avse månaden närmast före den månad redovisningen skall lämnas och redovisningen av mervärdesskatt skall avse andra månaden före redovisningsmånaden.

Den som redovisar mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag exklusive gemenskapsinterna förvärv och import som för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor skall ha kommit in med deklarationen till skattemyndigheten senast den 26 i månaden (i december senast den 27).

I detta fall skall redovisningen omfatta samma redovisningsperiod för såväl innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter som mervärdesskatt. Redovisningen skall gälla redovisningsperioden närmast före redovisningsmånaden. Om det finns särskilda skäl skall en person som tillhör denna kategori skattskyldiga kunna krävas på redovisning avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter redan den 12 i månaden (i januari den 17).

Om en skattedeklaration inte lämnas inom föreskriven tid skall skattemyndigheten påföra den deklarationsskyldige en förseningsavgift på 1 000 kronor.

De skatter och avgifter som redovisats i en skattedeklaration skall skattemyndigheten registrera på den redovisningsskyldiges skattekonto. Av kontot skall också förfallodagarna framgå.

4 Två förfallodagar i varje månad

I det nya systemet ges begreppet förfallodag en ny innebörd. Skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet skall ha bokförts på skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt skattebetalningslagen senast på förfallodagen. Den nya ordningen stämmer överens med den som redan gäller för bl.a. punktskatter och prisregleringsavgifter. En sådan ordning, dvs. att medlen skall finnas på mottagarens konto senast på förfallodagen, tillämpas också för flera slag av privaträttsliga fordringar, exempelvis telefonavgifter.

I skattekontosystemet skall det finnas två förfallodagar varje månad, den 12 (i januari och i vissa fall i augusti den 17) samt den 26 (i december den 27). Förfallodagen för redovisade skatter och avgifter sammanfaller i regel med den tidpunkt inom vilken deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten, dock inte alltid. I vissa fall kommer nämligen förfallodagen före den dag deklarationen skall ha kommit in.

Förfallodagen för mervärdesskatt senareläggs till den 12 (i dag den 5) i andra månaden efter redovisningsperioden för skattskyldiga med ett beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt exklusive gemenskapsinterna förvärv och import som för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor. Betalningen av mervärdesskatt samordnas i detta fall med betalningen av innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för redovisningsperioden närmast före betalningsmånaden (som i dag skall ske senast den 10 i månaden). I januari och augusti skall betalningen i stället ske senast den 17.

För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor exklusive gemenskapsinterna förvärv och import senareläggs förfallodagen till den 26 (i dag den 20) i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den nuvarande i anslutning till sommarperioden senarelagda betalningstidpunkten för mervärdesskatt. Denna kategori skattskyldiga skall däremot betala innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter senast den 12 (i januari den 17) i månaden (i dag senast den 10 i månaden). Redovisningen behöver dock inte komma in till skattemyndigheten förrän den 26.

För kommuner och landsting skall den 12 i månaden efter redovisningsperioden gälla beträffande redovisning av innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter samt den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden för mervärdesskatt. Det nuvarande avräkningsförfarandet för innehållen preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter vid utbetalning av kommunalskattemedel utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt. Den nya ordningen innebär en oförändrad redovisningstidpunkt för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter samt en förlängd tid för redovisning av mervärdesskatt från den 20 i månaden efter redovisningsperioden till den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden.

En skatt eller avgift som påförs genom ett särskilt beskattningsbeslut, exempelvis efter en skönsbeskattning när den skattskyldige inte lämnat någon deklaration, skall ha betalats på den förfallodag som infaller närmast efter en betalningsfrist på 30 dagar räknat från beslutsdagen. För slutlig skatt är dock betalningsfristen 90 dagar.

Skattemyndigheten skall registrera inbetalda belopp på den betalningsskyldiges skattekonto och när betalningen har gjorts, dvs. när beloppet kom in till skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar.

Betalningar och övriga krediteringar skall registreras på skattekontot utan någon inbördes avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter. Den betalningsskyldige får därigenom inte längre någon möjlighet att prioritera en viss skatt eller avgift på bekostnad av en annan. Detta förfarande är inte helt nytt utan tillämpas i praktiken redan i dag när det gäller arbetsgivaravgifterna.

5 Den slutliga skatten i skattekontosystemet

Skattemyndigheten skall så snart som möjligt efter det att skattemyndigheten har fattat ett taxeringsbeslut räkna fram den skattskyldiges slutliga skatt. Den slutliga skatten skall därefter debiteras löpande med början i augusti under taxeringsåret. Den slutliga skatten registreras på skattekontot. Samtidigt registreras den preliminära skatt som skall tillgodoräknas den skattskyldige. Ett besked om den slutliga skatten skall skickas till den skattskyldige när skatten bestämts, dock senast den 15 december taxeringsåret.

Arbetsgivarnas administrativa arbete med skatteuppbörden minskas väsentligt genom att deras medverkan vid betalningen av resterande slutlig skatt (kvarstående skatt enligt nuvarande terminologi) slopas. Den skattskyldige skall i stället själv betala in det resterande beloppet. Det skall, som nyss nämnts, betalas efter en betalningsfrist på minst 90 dagar.

6 Avstämning av skattekontot

Skattekontot skall stämmas av årligen samt varje månad som det har förekommit någon transaktion på kontot. Någon avstämning för månad skall dock inte göras om den enda transaktionen är registrering av ränta. En avstämning skall också göras om kontohavaren begär det. Varje gång ett konto stäms av skall kontohavaren genom ett kontobesked eller på annat sätt få ett besked om ställningen på kontot.

Efter en avstämning uppkommer i regel ett överskott eller ett underskott på skattekontot. Givetvis kan kontot också vara utjämnat. Av kontobeskedet skall tydligt framgå hur ett eventuellt över- eller underskott har uppkommit.

Ett överskott på ett skattekonto efter den årliga avstämningen skall som huvudregel återbetalas till kontohavaren. En återbetalning skall dock inte göras bl.a. om överskottet kan komma att behövas för betalning av en skatteskuld eller om den skattskyldige har meddelat att överskottet skall användas för betalning av framtida skatteskulder. Ett överskott som uppkommit vid en månatlig avstämning skall däremot återbetalas endast om kontohavaren begär det. Återbetalning skall dock i regel ske av ett överskott som har sin grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt eller grundas på ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol. Inte heller i dessa fall skall överskottet återbetalas om det kan komma att behövas för betalning av en skatteskuld eller om den skattskyldige har meddelat att överskottet skall användas för betalning av framtida skatteskulder.

Om kontot uppvisar ett underskott skall kontobeskedet innefatta också en uppmaning att betala underskottet. Om underskottet inte är täckt vid en viss senaste tidpunkt som anges i betalningsuppmaningen och om underskottet uppgår till ett visst fastställt lägsta belopp, skall fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning.

7 Betalning av pensionsavgifter

Den tilläggspensionsavgift som betalas i form av egenavgift sidoordnas och jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetalningar. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter har betalats anses tilläggspensionsavgift ha betalats i proportion till avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgiftsdebiteringarna. Den försäkrade räknas tillgodo pensionspoäng i förhållande till hur stor andel av tilläggspensionsavgiften som anses ha betalats.

8 Beloppsgränser i skattekontosystemet

Nuvarande beloppsgränser som innebär att mindre skatte- eller avgiftsbelopp inte skall betalas in eller återbetalas slopas. Belopp som understiger 100 kronor skall emellertid i regel inte föranleda någon åtgärd från skattemyndighetens sida. I stället skall beloppen stå kvar och ränteräknas på skattekontot. Nya beloppsgränser skall gälla i fråga om överlämnande för indrivning.

9 Ränta och avgift i skattekontosystemet

Dagens anståndsränta, respitränta, restitutionsränta, ö-skatteränta, kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift ersätts i skattekontosystemet med endast två olika räntor, intäktsränta och kostnadsränta. Intäktsräntan skall ge kontohavaren kompensation för överskott på skattekontot. Kostnadsräntan skall dels fungera som ett påtryckningsmedel så att skatter och avgifter betalas i rätt tid, dels täcka statens kreditkostnader vid ett underskott på skattekontot. Både intäktsräntan och kostnadsräntan skall utgå från en basränta som i sin tur baseras på räntan för sexmånaders statsskuldväxlar. Räntorna skall beräknas dag för dag utifrån den skattskyldiges sammanlagda över- respektive underskott på kontot.

Det skall finnas en nivå på intäktsräntan (räntesatsen skall motsvara 45 % av basräntan) och tre nivåer på kostnadsräntan (räntesatserna skall motsvara basräntan, 125 % av basräntan eller basräntan plus 15 procentenheter). Den högsta kostnadsräntan tas ut på underskott som överstiger 10 000 kronor. Den lägsta kostnadsräntan beräknas dels på sådana underskott som uppgår till högst 10 000 kronor, dels på belopp som påförs genom ett omprövningsbeslut eller grundas på ett anståndsbeslut. Om skatten skall betalas till följd av ett beslut om skönsbeskattning i avsaknad av en skattedeklaration skall dock kostnadsräntan beräknas efter den högsta räntesatsen. Vid debiteringen av slutlig skatt undantas ett belopp upp till och med 20 000 kronor från ränteberäkning till och med den 3 maj under taxeringsåret. Från och med den 4 maj räknas lägsta kostnadsränta på beloppet fram till den dag som betalning senast skall ske. På belopp över 20 000 kronor räknas kostnadsränta enligt mellannivån under tiden den 13 februari till och med den dag betalning senast skall ske.

Vid anstånd skall kostnadsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan.

Om det finns synnerliga skäl skall den skatt- eller avgiftsskyldige kunna befrias helt eller delvis från skyldigheten att betala kostnadsränta.

10 Indrivning

Skattemyndigheten skall fortlöpande lämna över obetalda fordringar, dvs. ett belopp motsvarande det underskott som uppkommit på skattekontot på grund av betalningsförsummelsen, till kronofogdemyndigheten för indrivning. Fasta beloppsgränser skall avgöra när ett underskott skall lämnas för indrivning.

För en sådan skatt- eller avgiftsskyldig som är skyldig att lämna skattedeklaration eller som har en F-skattsedel skall överlämnande för indrivning som huvudregel aktualiseras endast i fråga om underskott på skattekontot på minst 10 000 kronor eller när kontot uppvisat ett underskott på minst 500 kronor under en längre tid. För övriga kontohavare krävs ett underskott på minst 500 kronor för att det skall överlämnas för indrivning. Om det finns särskilda skäl, exempelvis i en konkurssituation, kan ett underskott föranleda indrivning även i andra fall.

Ett indrivningsuppdrag skall omfatta även den ränta som belöper på indrivningssaldot. Det är kronofogdemyndigheten som skall beräkna räntan på skulder som är föremål för indrivning. Kronofogdemyndigheten skall fortlöpande redovisa betalningar avseende lämnade indrivningsuppdrag till skattemyndigheten för registrering på det aktuella skattekontot.

11 Preskription av fordringar på skatter och avgifter

I skattekontosystemet kommer, som redan framgått, en bristande betalning som föranlett ett indrivningsuppdrag inte att gälla en viss skatt eller avgift. Ett underskott på kontot skall visserligen fördelas proportionellt mellan de skatter och avgifter som registrerats under den aktuella perioden men eftersom alla skatter och avgifter skall behandlas lika skall ett indrivningsuppdrag i regel gälla en samlad, ospecificerad skatte- och avgiftsskuld. Med hänsyn till detta och för att få så enkla regler som möjligt (ett underskott kan ju ha sin upprinnelse i flera olika debiteringar som skett vid olika tidpunkter) har en ny preskriptionsregel förts in för sådana skatter och avgifter som hanteras i skattekontosystemet.

En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning.

Den nya ordningen innebär att preskriptionstiden börjar löpa något senare än i dag. Det aktiva indrivningsskedet hos kronofogdemyndigheten kommer dock inte att bli längre.

12 Några delfrågor

I samband med att det nya uppbördssystemet utformades gjordes även vissa ändringar och justeringar i de delar som togs över från de gamla systemen. I det följande redovisas några av dessa.

13 En generell och enhetlig betalningsskyldighet för skatter och avgifter

En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den som är skyldig att redovisa och betala skatt enligt skattebetalningslagen.

Om en skattedeklaration har lämnats i föreskriven ordning anses ett beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen. Om någon deklaration däremot inte har lämnats eller om någon skatt eller avgift inte har redovisats i deklarationen anses den oredovisade skatten eller avgiften ha bestämts till noll. I detta fall skall skattemyndigheten i ett omprövningsbeslut bestämma skatten eller avgiften på grundval av tillgängliga uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning då inte kan göras får skatten eller avgiften bestämmas genom skönsbeskattning.

En ny form av skönsbeskattning införs, skönsbeskattning enligt schablon. Om redovisningsskyldigheten för en viss period inte har fullgjorts får betalningsskyldigheten för perioden bestämmas till att omfatta det högsta av vart och ett av de skatte- och avgiftsbelopp som bestämts för betalning för endera av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.

Skönsbeskattning enligt schablon skall gälla vid sidan av nuvarande möjlighet för skattemyndigheten att efter skön bestämma underlag för beräkning av såväl arbetsgivaravgifter som mervärdesskatt. Dessutom utvidgas befogenheten att skönsbeskatta för en viss period på grund av brister i redovisningen eller i underlaget för denna till att omfatta också arbetsgivares avdrag för betalning av A-skatt.

14 Företrädaransvar

Även ansvaret för den som företräder en juridisk person görs generellt och enhetligt i fråga om de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Företrädaransvaret utvidgas sålunda till att avse också den juridiska personens egna skatter. Utvidgningen innebär inte att någon främmande princip förs in i det nya systemet. Redan i dag gäller ju ett företrädaransvar för innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.

Syftet med utvidgningen är dels att få ett effektivare system men också att få till stånd enhetligare regler. Alla skatter och avgifter som ingår i systemet kan med en sådan ordning behandlas på samma sätt och den som företräder en juridisk person kan i regel göras betalningsansvarig för hela underskottet om ett sådant uppkommer på den juridiska personens skattekonto.

Samtidigt har syftet med föreskrifterna om betalningsskyldighet för en ställföreträdare gjorts tydligare. Rekvisiten är inte längre subjektiva och knyts inte an till den straffrättsliga regleringen av underlåtenheten att betala in innehållen preliminär skatt eftersom detta inte längre skall vara förenat med en straffrättslig påföljd (se mer om detta i det följande). I stället har ett objektivt rekvisit förts in som utformats så att det tydligare anges vad företrädaren har att göra för att undgå betalningsansvaret. Enligt lagtexten kan ett betalningsansvar inte komma i fråga om det innan skatten skulle ha betalats har vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen. Av författningskommentaren till den aktuella bestämmelsen framgår att avsikten med denna ändring inte är att åstadkomma en skärpning av företrädaransvaret.

Beslut om betalningsskyldighet för ställföreträdare skall fortfarande fattas av allmän domstol.

15 Kontroll

Det nya systemet innehåller också effektivare regler för skattekontroll. Tillämpningsområdet för de nya reglerna är inte begränsat till skattebetalningslagens område utan skall gälla över hela skatteområdet. Reglerna bygger på 1995 års skatteflyktkommittés delbetänkande Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79). De nya reglerna redovisas inte här. Det bör dock nämnas att området för revisioner utvidgas till att avse också löpande redovisningsperioder och att revisioner skall få göras hos tredje man.

16 Sanktioner

Straffansvaret i 6 § skattebrottslagen (1971:69) för underlåtenhet att betala in skatt som innehållits för annan avskaffas.

Reglerna om avgiftstillägg vid redovisning av arbetsgivaravgifter och om skattetillägg vid redovisning av mervärdesskatt samordnas och utvidgas till att också avse redovisningen av innehållen preliminär skatt.

17 Ikraftträdande och övergångsfrågor

Skattekontosystemet skall tillämpas fr.o.m. årsskiftet 1997/98. Skattebetalningslagen skall alltså tillämpas första gången på F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998, på innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som skall redovisas i en skattedeklaration för redovisningsperioden januari 1998 samt på annan skatt för beskattningsår som gått ut närmast före den 1 januari 1999. De nya reglerna om skattekontroll skall dock tillämpas redan fr.o.m. den 1 november 1997.

Arbetsgivare skall ha gjort avdrag för kvarstående skatt sista gången för kvarstående skatt enligt 1996 års taxering, dvs. under tiden jan – mars i år.

18 Redovisnings- och statistikuppgifter i framtiden

Möjligheterna att i ett skattekontosystem få tillfredsställande uppgifter för analyser och prognoser kommer att bli minst lika goda som i dagens system. Det kommer dock att bli nödvändigt med förändringar på ett antal punkter av det sätt som uppföljningen av skatte- och avgiftsbetalningar nu sker på.

Den slutliga utformningen av de rutiner som skall gälla för att hämta in uppgifter från skattekontosystemet för analyser och prognoser skall regeringen svara för i samarbete med Riksrevisionsverket, Riksskatteverket och andra berörda intressenter.

19 Administrativa konsekvenser

De föreslagna åtgärderna beräknas medföra en minskad arbetsbelastning hos skattemyndigheterna bl.a. i fråga om inbetalningar, återbetalningar, betalningspåminnelser, registrering av deklarationer samt överlämnande för indrivning.

Den administrativa hanteringen hos skattemyndigheterna och arbetsgivarna förenklas dessutom väsentligt när arbetsgivarnas medverkan vid kvarskatteuppbörden slopas.

Antalet mål som lämnas till kronofogdemyndigheterna för indrivning kommer att minska.

Skattekontosystemet kommer att göra de skatt- och avgiftsskyldigas uppgiftslämnande och arbete med dels skatte- och avgiftsredovisningar, dels betalningar väsentligt enklare än i dag.

Mindre och medelstora företag får en något längre tid på sig att redovisa och betala mervärdesskatt (senast den 12 i stället för senast den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden). I augusti utsträcks också tiden för redovisning och betalning av källskatt och arbetsgivaravgifter. För övriga företag förlängs tiden för redovisning och betalning av mervärdesskatt från den 20 till den 26 i månaden efter redovisningsperioden.

20 Ekonomiska effekter för det allmänna

Det nya uppbördssystemet beräknas ge en årlig kostnadsbesparing hos skattemyndigheterna på drygt 40 miljoner kronor per år och hos kronofogdemyndigheterna på ca 10 miljoner kronor.

Den slopade senareläggningen av betalningstidpunkten i anslutning till sommarperioden för de större företagen ger en positiv ränteeffekt för det allmänna. Den effekten tillsammans med de administrativa besparingarna hos skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har utnyttjats fullt ut för att ge utrymme för bl.a. senareläggningen av förfallodagen för mervärdesskatt till den 26 i månaden för de större företagen och till den 12 för de mindre företagen. De nya reglerna är alltså sammantagna kostnadsneutrala för statsverket.

Kjell Olsson

Kjell Olsson är kansliråd vid Finansdepartementets skatteavdelning och medverkade som expert i Skattebetalningsutredningen.