A Inkomstskatt

11.1 Inledning

Med ”speciella företag” åsyftas i detta sammanhang företag som driver bl a byggnadsrörelse, handel med fastigheter, värdepappersförvaltning samt bank- och försäkringsrörelse. Tendensen från de senaste åren håller dock i sig: bl a har de förr så vanliga tomtrörelse- och byggmästarmålen lyst med sin frånvaro också under år 1996.

11.2 Investmentföretag

Enligt 2 § 10 mom första stycket SIL gällde vid 1992–1994 års taxeringar och gäller åter from 1996 års taxering att ett investmentföretag får göra avdrag för utdelning som har beslutats för beskattningsåret, ”dock inte med så stort belopp att det föranleder underskott”. Frågan om innebörden av den citerade begränsningsregeln aktualiserades i RÅ 1996 ref 42 (förhandsbesked). Målet gällde närmare bestämt frågan om turordningen mellan utdelningsavdraget och ett avdrag för föregående års underskott (ett underskott uppkommet hos ett dotterföretag som efter förluståret hade fusionerats med investmentföretaget). I RÅ 1996 not 189 förelåg i princip samma frågeställning, nämligen vilken turordning som gällde mellan utdelningsavdraget och ett förlustavdrag som enligt övergångsbestämmelser fick utnyttjas vid 1992 års taxering. Utgången blev i båda fallen att utdelningsavdraget skall göras efter det andra avdraget (underskotts- resp förlustavdraget). Det betyder med andra ord att utdelningsavdraget skall vägras eller medges med reducerat belopp om det efter underskotts- resp förlustavdrag inte föreligger något överskott i förvärvskällan eller ett överskott som understiger utdelningsbeloppet. Resultatet är kanske inte självklart, men den analys av lagstiftningen som Skatterättsnämnden gjorde i referatfallet ger enligt min mening starkt stöd för utgången. – Det kan tilläggas att referatfallet också berörde frågan om under vilket beskattningsår moderföretaget efter fusionen kunde utnyttja dotterföretagets underskott.

11.3 Värdepappersfonder

De grundläggande bestämmelserna om värdepappersfonderna och deras verksamhet finns i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, VPFL. I 1 § definieras värdepappersfond som ”en fond bestående av fondpapper och finansiella instrument, vilken bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital”. I 2 § sägs att lagen omfattar endast värdepappersfonder vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare (öppna fonder). Enligt 3 § kan Finansinspektionen ge ett fondbolag tillstånd att bedriva näringsverksamhet som inte är fondverksamhet enligt lagen och där allmänheten erbjuds att för gemensam räkning delta i förvärv och förvaltning av finansiella instrument. För en sådan verksamhet gäller bestämmelserna i lagen i den mån annat inte angetts i det särskilda fallet. En fond som omfattas av tillstånd enligt 3 § brukar kallas ”nationell fond”.

Vid tillämpningen av SIL skall en värdepappersfond anses som skattesubjekt (1 § 3 mom och 6 § 5 mom SIL). För inkomstberäkningen gäller enligt 2 § 10 mom SIL särskilda regler som i huvudsak överensstämmer med dem som gäller för investmentföretag. RÅ 1996 ref 32 (förhandsbesked) gällde frågan om SIL:s bestämmelser om värdepappersfonder var tillämpliga på en viss bestämd aktiefond. Fonden var en öppen nationell fond. Den hade fått tillstånd enligt 3 § VPFL att vid sina placeringar följa regler som gav större möjligheter till koncentration än VPFL:s placeringsregler. På grundval av en analys av hur 1 och 2 §§ VPFL är uppbyggda och en jämförelse med det EG-direktiv som legat till grund för utformningen av VPFL fann Skatterättsnämnden (med ordförandens utslagsröst) att den aktuella fonden vid tillämpningen av SIL borde anses vara en värdepappersfond. RR fastställde nämndens beslut utan egen motivering. Att frågan var svårbedömd belystes inte minst av den utförliga redogörelse för förarbeten mm som lämnades av fyra skiljaktiga ledamöter i nämnden.

De särskilda regler som enligt 2 § 10 mom SIL gäller för värdepappersfonder – liksom för investmentföretag – innebär bl a att hänsyn vid inkomstberäkningen inte skall tas till vinst eller förlust som uppkommer vid försäljning av aktier och vissa andra värdepapper (i stället skall en på visst sätt beräknad schablonintäkt tas till beskattning). Mot den bakgrunden ställdes i RÅ 1996 not 65 (förhandsbesked) frågan om en värdepappersfond hade rätt att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för de courtageutgifter som uppkom när fonden omplacerade värdepapper (rättsfallet kommenteras också av Stig von Bahr och Claes Norberg). Skatterättsnämnden och RR:s majoritet svarade nej på frågan. Enligt min mening var det konsekvent att vägra avdrag, eftersom utgifterna var hänförliga till transaktioner som på grund av specialreglerna hålls utanför inkomstbeskattningen.

Anders Swartling