I nr 3/1997 av tidskriften (sid 136) redovisas under ämnesrubriken Rättsfall ett avgörande av regeringsrätten rörande frågan huruvida säljaren av aktierna i ett företag skulle redovisa aktierna eller köpeskillingsfordran som förmögenhetstillgång per utgången av det beskattningsår då bindande avtal om aktieavyttringen träffats.
Enligt min mening har rättsfallsredaktörens kommentar till fallet fått en utformning som inte rätt återger innebörden av domen. Han säger att ”aktierna ansågs i förmögenhetsskattehänseende ha avyttrats i och med att bindande avtal träffats om överlåtelse av aktierna”. Formuleringen finner jag ägnad att få läsarna att tro att förmögenhetsbeskattning för köpeskillingsfordran skulle ha inträtt även om det i avtalet hade överenskommits att aktierna skolat överlåtas (traderas) först efter årsskiftet. En sådan tolkning anser jag dock felaktig.
Regeringsrättens dom löd: ”Regeringsrätten gör samma bedömning som kammarrätten.” Det torde innebära att kammarrättens domsmotivering delas av regeringsrätten.
Av kammarrättens domskäl framgår att det vid muntlig förhandling framgått att säljarna och köparna inte träffat någon sidoöverenskommelse till det skriftliga avtalet. ”De har inte avsett att avtalet skulle ha annat innehåll än enligt dess ordalydelse”, säger kammarrätten.
(I avtalet föreskrevs att aktierna skulle tillträdas omgående, med andra ord vid avtalstidpunkten.)
Kammarrätten uttalar därefter följande:
Kammarrätten utgår mot bakgrund härav från att avtalet skall tolkas efter sin ordalydelse. Det innebär att parterna genom avtalet den 18 december 1982 blivit bundna gentemot varandra. Aktierna, som enligt avtalet tillträddes omgående, får därför anses vara avyttrade respektive förvärvade vid denna tidpunkt även i skattehänseende.
Det måste vara naturligt att dra den slutsatsen av domen, att det av kammarrätten och regeringsrätten ansetts vara – inte det bindande avtalet som sådant – utan den samtidigt därmed inträdda ”tillträdesrätten” till aktierna som utlöste förmögenhetsbeskattning för köpeskillingsfordran. Med andra ord, om det i avtalet hade föreskrivits att överlåtelse av aktierna (”tillträde”) skolat ske först efter årsskiftet, så skulle aktierna – inte köpeskillingsfordran – ha redovisats som förmögenhetsskattepliktig tillgång av säljarna per utgången av avtalsåret, förutsatt att inte tillträde de facto skett (i strid mot det skrivna avtalet) redan under avtalsåret.
Det kan nämnas att kammarrätten i Göteborg i en dom 1986-05-22, mål nr 5634-1984, rörande Ann-Britt Sandbergs förmögenhetstaxering 1981, kom fram till att säljaren skulle förmögenhetsbeskattas för aktierna och inte för köpeskillingsfordran, eftersom kammarrätten fann det utrett att ”ifrågavarande aktier i Närkes Maskin AB inte överlämnats till köparen förrän på likviddagen den 15 januari 1981”. Även i detta fall innehöll det skriftliga avtalet en klausul om att aktierna skulle överlämnas på avtalsdagen, men kammarrätten i Göteborg fann tydligen tilltro till den sk skattskyldigas uppgift att parternas avsikt varit att säljarna skulle inneha aktierna till likviddagen, således stick i stäv mot det skrivna avtalet i detta hänseende. Det kan spekuleras i hur regeringsrätten skulle ha ställt sig, om målet kommit under dess prövning.
I sammanhanget kan även nämnas RÅ 81 1:50. I ett förhandsbeskedsärende ansågs ägarbyte inte ha ägt rum enligt förlustutjämningslagens 8 § trots att bindande avtal träffats, eftersom aktierna skulle överlämnas till köparen först efter utgången av det aktuella räkenskapsåret.
Ett råd till säljare som vill undvika förmögenhetsbeskattning per utgången av avtalsåret, då avsikten är att tradering av aktierna skall ske först nästa år (eller senare), bör vara att se upp med vad som skrivs i avtalet, så att inte detta innehåller standardfrasen att ”aktierna överlämnas denna dag”, då ju parternas avsikt inte är att så skall ske. Det är inget gott bevisläge att försöka övertyga en skattedomstol om att det som skriftligen framstår såsom avtalat inte gäller.
Stig Olsson
Stig Olsson är sedan tjugo år verksam såsom skattekonsult vid Industribyrån, Skatte & Bolagsrättsliga Avd AB, tom 1995 som dess chef. Han har dessförinnan ett förflutet inom skatteadministrationen, senast vid dåvarande Riksskattenämnden, samt hos Byggentreprenörföreningen.