Förhandsbesked avseende mervärdesskatt under andra halvåret 1995

2.1 Omsättning eller utlägg vid tillhandahållande av tjänster inom koncern mot kostnadstäckning?

I ärendet var fråga om de tjänster som sökandebolaget enligt ansökningen skulle tillhandahålla andra koncernbolag skulle anses omsatta enligt ML, då endast täckning för sökandebolagets kostnader skulle uttas från dessa bolag. Avgörande härför var främst om de för tjänsterna debiterade beloppen skulle ses som enbart utlägg för koncernbolagens räkning.

Skattskyldig enligt ML är, såvitt nu är i fråga, enligt 1 kap. 2 § första stycket 1. jämfört med 1 kap. 1 § första stycket 1. ML den som inom landet omsätter skattepliktiga varor eller tjänster i en yrkesmässig verksamhet. Med omsättning av tjänst förstås enligt 2 kap. 1 § andra stycket 1. ML att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon.

Av ansökningen framgick bl.a. att de olika bolagen i en koncern avsåg att förlägga vissa gemensamma kontorsfunktioner (administration, lokaler, reception, vaktmästeri och datastöd m.m.) i ett separat servicebolag (sökandebolaget). Sökandebolagets kostnader skulle täckas genom ett avtal om kostnadsdelning, där de olika koncernbolagen skulle erlägga sin andel av de kostnader som sökandebolaget skulle ådra sig för de tjänster som sökandebolaget skulle tillhandahålla. Sökandebolaget skulle hantera samtliga sina kostnader för tjänsterna som utlägg för de bolag som slutligen skulle dra nytta av tjänsterna. Något vinstpåslag skulle inte göras på utläggen.

Skatterättsnämnden ansåg att med utlägg borde förstås endast sådana utgifter som en säljare bestrider för köparens räkning och som ligger utanför säljarens egna kostnadselement för tillhandahållandet av tjänsterna i fråga. I det aktuella fallet, menade Skatterättsnämnden, var det helt klart att fråga inte var om utlägg i denna mening utan om täckning av kostnaderna för just de av sökandebolaget utförda tjänsterna. De debiterade beloppen kunde därför inte utgöra något annat än ersättning för utförda tjänster. Den tänkta verksamheten innefattade därför, enligt Skatterättsnämnden, omsättning av tjänster i den mening som avsågs i 2 kap. 1 § andra stycket 1. ML. Den omständigheten att sökandebolaget tillhandahöll dessa tjänster utan vinstpåslag medförde inte någon annan bedömning.

Skatterättsnämnden fann således att den aktuella verksamheten innefattade omsättning av tjänster i mervärdesskattehänseende.

(Förhandsbesked 1995-10-16. Ej överklagat.)

2.2 Omsättning vid förvärv av fakturafordringar?

I ärendet var i första hand fråga om sökanden skulle bli skattskyldig till mervärdesskatt för en verksamhet avseende förvärv av fakturafordringar.

Vem som är skattskyldig enligt ML regleras, såvitt nu är i fråga, i 1 kap. 2 § första stycket 1. ML jämfört med 1 kap. 1 § första stycket 1. ML. Omsättningsbegreppet regleras i 2 kap. 1 § andra stycket 1. ML. (Beträffande innebörden av dessa bestämmelser, se 2.1.)

Av ansökningen framgick bl.a. att sökanden avsåg att köpa fakturafordringar från t.ex. leverantören A som sålt en maskin till kunden B. Sökanden frågade om avdragsrätt för ingående skatt förelåg på inköpssumman av fakturafordringen dels för det fallet att kunden B inte kunde betala och sökanden därför måste hämta maskinen som då blev inventarium i hans eget företag och dels för det fallet att kunden inte kunde återlämna maskinen på grund av att den förstörts, och fakturafordringen därför måste avskrivas av sökanden som en ren förlust.

Skatterättsnämnden menade att för att skattskyldighet skulle uppkomma för den aktuella verksamheten krävdes bl.a. att denna innefattade omsättning av skattepliktiga tjänster. För detta krävdes att sökanden kunde anses utföra tjänster mot ersättning. Såsom den aktuella verksamheten hade beskrivits kunde den dock, enligt Skatterättsnämnden, inte anses innebära att sökanden tillhandahöll någon av de aktuella parterna tjänster, utan fråga var från sökandens sida endast om förvärv av fordringar. Verksamheten medförde därför inte skattskyldighet till mervärdesskatt. Detta medförde också att rätt till avdrag för ingående skatt inte kunde föreligga.

(Förhandsbesked 1995-10-16. Ej överklagat.)

2.3 Undantag från skatteplikt för caféverksamhet vid sjukhus och yrkesmässighet?

I ärendet var fråga dels om tillhandahållanden i en caféverksamhet, som skulle bedrivas i regi av ett sjukhus och således vara inordnad i ett landstings verksamhet, var undantagen från skatteplikt, och dels om verksamheten var yrkesmässig enligt ML.

Av ansökningen framgick bl.a. att ett av landsting bedrivet sjukhus avsåg att öppna caféverksamhet. Caféet skulle skötas av patienter med handledning av skötare. Överskottet från verksamheten skulle oavbrutet gå till olika patientaktiviteter.

Skattskyldighetsbegreppet regleras, såvitt nu är i fråga, i 1 kap. 2 § första stycket 1. jämfört med 1 kap. 1 § första stycket 1. ML. (Angående innebörden av dessa bestämmelser, se 2.1) Enligt 3 kap. 1 § första stycket ML är omsättning av varor och tjänster samt import skattepliktiga om inget annat anges i 3 kap. ML. Enligt 3 kap. 4 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av bl.a. tjänster som utgör sjukvård samt tjänster av annat slag och varor som den som tillhandahåller vården omsätter som ett led i denna.

Skatterättsnämnden hänvisade till förarbetena till ML (prop. 1993/94:99 s. 152) rörande undantaget för bl.a. omsättning av tjänster som utgör sjukvård, enligt vilka framgår att skattefriheten omfattar omsättning av alla tjänster och varor som tillhandahålls patienten av den som tillhandahåller vårdtjänsten och som utgör ett led i denna, medan andra tillhandahållanden, såsom varuförsäljning från kiosk eller cafeteria eller hårvård ligger utanför det skattefria området.

Skatterättsnämnden ansåg att de varor som skulle omsättas i den planerade caféverksamheten – vilka varor skulle tillhandahållas såväl patienter som personal och besökare – kunde, bl.a. mot bakgrund av nämnda förarbetsuttalanden, inte anses omsatta som ett led i sjukvården. Den omständigheten att sjukhusets patienter själva skulle delta i caféverksamheten medförde inte annan bedömning. Skatterättsnämnden ansåg därför att undantaget i 3 kap. 4 § ML inte var tillämpligt. Inte heller ansågs omsättningen på annan grund vara undantagen från skatteplikt.

Skatterättsnämnden ansåg vidare, med hänvisning till 4 kap. 6 § jämfört med 1 kap. 16 § ML, att caféverksamheten skulle anses yrkesmässig i mervärdesskattehänseende.

Skatterättsnämnden fann således att caféverksamheten medförde skattskyldighet till mervärdesskatt för landstinget.

(Förhandsbesked 1995-10-16. Ej överklagat.)

2.4 Undantag från skatteplikt för försäkringsmäklarprovisioner?

I ärendet var fråga om mervärdesskatt skulle tas ut på provision för försäkringsmäklare och om detta var beroende av om försäkringsmäklarna var registrerade eller inte enligt lagen (1989:508) om försäkringsmäklare.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket ML är omsättning av varor och tjänster samt import skattepliktiga om inget annat anges i 3 kap. Enligt 3 kap. 10 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av försäkringstjänster. Med försäkringstjänster förstås enligt 3 kap. 10 § andra stycket 2. ML tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar.

Av ansökningen framgick bl.a. att två av sökandebolagen (A och B) skulle bedriva försäkringsmäklarverksamhet och viss försäkringsrådgivningsverksamhet, och att de hade bildat ett gemensamt ägt bolag (C). Eftersom C skulle träffa avtal med olika försäkringsbolag på liv- och saksidan skulle mäklarverksamheten hos A och B ske i C:s namn. Ersättningen från respektive försäkringsbolag skulle samordnas i C, och efter kostnadsersättning för gemensamma kostnader (t.ex. gemensam administration, ADB och utbildning) skulle C vidarebefordra erhållna provisioner för tecknade försäkringsavtal till A och B.

Under förutsättning att de ifrågavarande vederlagen – efter avräkning för gemensamma administrationskostnader m.m. – endast avsåg provision för tecknade försäkringsavtal, ansåg Skatterättsnämnden att de aktuella tjänsterna utgjorde sådana av försäkringsmäklare utförda tjänster, vilkas omsättning var undantagen från skatteplikt, och detta oavsett om sökandebolagen var registrerade som försäkringsmäklare eller inte.

(Förhandsbesked 1995-10-24. Ej överklagat.)

2.5 Undantag från skatteplikt för viss undervisning vid gymnasieskola?

I ärendet var fråga dels om vid en kommunal gymnasieskola bedriven undervisning i viss sportgren utgjorde utbildning i mervärdesskattehänseende och dels om tjänst avseende uthyrning av utrymme för nödvändig utrustning för sportgrenens utövande och tjänst avseende viss skötsel av denna utrustning i så fall kunde anses omsatta som ett led i denna utbildning, samt dels om det krävdes att det förelåg en omsättning av utbildningstjänster, dvs. att sådana tjänster tillhandahölls mot ersättning, för att de aktuella tjänsterna skulle kunna anses omsatta som ett led i utbildningen.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket ML är omsättning av varor och tjänster samt import skattepliktiga om inget annat anges i 3 kap. Enligt 3 kap. 8 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av tjänster som utgör utbildning samt tjänster av annat slag och varor som omsätts som ett led i utbildningen.

Av ansökningen framgick bl.a. att en kommun anordnade ett riksrekryterande idrottsprogram avseende en viss sportgren vid sin gymnasieskola. För att få delta krävdes att varje elev medtog viss egen utrustning. Sökanden avsåg att mot ersättning av eleverna hyra ut utrymme där utrustningen kunde förvaras och att erbjuda eleverna viss begränsad skötsel av utrustningen.

Skatterättsnämnden ansåg att med hänsyn till att undervisningen i den aktuella sportgrenen var integrerad i gymnasieutbildningen fick även denna undervisning anses utgöra utbildning enligt ML.

Skatterättsnämnden ansåg vidare att sökandens tillhandahållanden av utrymme för förvaring av den utrustning som krävdes för elevens deltagande i utbildningen och för viss skötsel av denna utrustning borde anses ingå som ett led i undervisningen i sportgrenen och således i den av sökanden tillhandahållna utbildningen.

Vad slutligen gällde frågan huruvida det även krävdes en omsättning av utbildningstjänster för att undantaget för tjänster och varor som omsätts som ett led i utbildningen skall bli tillämpligt, en fråga som i ärendet väckts av Riksskatteverket (RSV), antecknade Skatterättsnämnden följande:

”Undantaget från skatteplikt för utbildning infördes genom den reformering av lagen (1968:430) om mervärdesskatt, som genomfördes under 1990 (SFS 1990:576) och som innebar bl.a. att generell skatteplikt infördes även för tjänster.

Nu gällande ML infördes 1994. På grund av den utformning som den grundläggande beskattningsregeln i 1 kap. 1 § fick i denna lag angavs i bestämmelserna i 3 kap. uttryckligen – vilket var en nyhet i förhållande till vad som gällt tidigare – att skatteplikten och undantagen från denna gäller omsättningen som sådan, inte varan eller tjänsten (prop. 1993/94:99 s. 148). I specialmotiveringen till 3 kap. 8 § (s. 152) anfördes inledningsvis att utbildning undantas från skatteplikt genom denna bestämmelse. Vidare anfördes bl.a. följande. ’I förhållande till ML har gjorts den ändringen att omsättning av utbildning enligt den föreslagna författningstexten skall betraktas som endast omsättning av tjänster. Även omsättning av varor och tjänster av annat slag som omsätts som ett led i en sådan tjänst (här kursiverat) föreslås emellertid bli undantagen från skatteplikt (första stycket andra meningen). Denna utformning av bestämmelserna överensstämmer med innebörden av ML:s undantag från skatteplikt.’

En tolkning av 3 kap. 8 § första stycket med utgångspunkt i bestämmelsernas ordalydelse leder enligt nämndens mening närmast till att dessa inte kan anses innefatta något krav på omsättning av själva utbildningstjänsten på sätt RSV har ifrågasatt. En sådan tolkning av bestämmelserna vinner också stöd av de ovan redovisade förarbetsuttalandena. Omsättningen av tjänsterna avseende...omfattas därför av det aktuella undantaget från skatteplikt, oavsett om själva utbildningen anses vara omsatt eller ej.”

Skatterättsnämnden fann således att omsättning av de med ansökningen avsedda tjänsterna var undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 8 § första stycket ML.

(Förhandsbesked 1995-11-23. Ej överklagat.)

2.6 Omsättning i flera led?

Av ansökningen framgick bl.a. följande. Sökandebolaget bedrev försäljning av en viss vara genom bl.a. självständiga återförsäljare, vilka sålde såväl till kontokortskunder som mot kontant betalning. Sökandebolaget avsåg att ingå avtal med kontokortskunderna om att dessa ägde rätt att på kredit köpa denna vara av sökandebolaget vid bl.a. återförsäljarnas försäljningsställen. Varan skulle levereras från återförsäljaren direkt till kontokortskunden men enligt avtalet hade köpeavtalet ingåtts mellan sökandebolaget och kontokortskunden. Kontokortskunden skulle därefter månadsvis, efter avdrag för avtalad rabatt, faktureras för gjorda kontoköp. Sökandebolaget avsåg även att ingå avtal med aktuella återförsäljare med innebörd att sökandebolaget från återförsäljaren förvärvat – för omedelbar leverans till kontokortskund – de kvantiteter av varan som kunden, i enlighet med sitt avtal med sökandebolaget, påkallat att få levererat av återförsäljaren.

I ärendet var frågan främst om det i ansökan beskrivna förfarandet medförde att en omsättning i mervärdesskattehänseende skedde av den aktuella varan, först mellan återförsäljaren och sökandebolaget och därefter mellan sökandebolaget och kontokortskunden, eller om fråga var om omsättning endast mellan återförsäljaren och kontokortskunden och i övrigt tillhandahållande av finansiella tjänster av sökandebolaget.

Vem som är skattskyldig enligt ML regleras, såvitt nu är i fråga, i 1 kap. 2 § första stycket 1. jämfört med 1 kap. 1 § första stycket 1. ML. Omsättningsbegreppet regleras i 2 kap. 1 § första stycket 1. ML. Innebörden av dessa bestämmelser behandlas i 2.1.

Av förarbetena till 2 kap. 1 § första stycket 1. ML (prop. 1993/94:99 s. 135) framgick bl.a., enligt Skatterättsnämnden, att med omsättning av en vara förstås att äganderätten till varan överlåts mot ersättning och att frågan om det föreligger en överlåtelse eller inte måste avgöras enligt de civilrättsliga reglerna.

Vid bestämmandet av de mervärdesskatterättsliga konsekvenserna av aktuella transaktioner uppkom, enligt Skatterättsnämnden, först frågan om de rättshandlingar mellan parterna, som enligt förutsättningarna i ärendet skulle ges formen av köp, civilrättsligt skulle tilläggas den innebörd de hade enligt formen eller om skäl fanns att bortse från formen och ge transaktionerna en annan rättslig innebörd. Skatterättsnämnden fortsatte:

”Nämnden finner därvid, bl.a. med hänsyn till den datatekniska utvecklingen som möjliggör sekundsnabba transaktioner med åtföljande äganderättsövergångar, att det saknas skäl att inte godta, att transaktionerna faktiskt sker i enlighet med vad som enligt ansökningen avses skola avtalas. Inte heller föreligger enligt nämndens uppfattning några omständigheter som talar för att den reella och av parterna åsyftade innebörden av förfarandet är en annan än den de avsedda avtalen ger uttryck för.”

På grund av de avtal som avsågs träffas mellan återförsäljaren och sökandebolaget respektive sökandebolaget och kontokortskunden fick, enligt Skatterättsnämnden, då kontokortskunden använde sitt kontokort, den aktuella varan således anses övergå med äganderätt först från återförsäljaren till sökandebolaget och därefter från sökandebolaget till kontokortskunden.

Därefter gällde, enligt Skatterättsnämnden, frågan om transaktionerna, trots att de skulle anses innefatta en äganderättsövergång, ändå inte skulle anses som omsättningar enligt ML. Enligt Skatterättsnämnden borde det föreligga starka skäl om en transaktion, som i civilrättsligt hänseende skulle anses innebära att äganderätten till en vara övergick, ändå inte skulle vara att bedöma som omsättning enligt ML. De i ärendet aktuella omständigheterna kunde, enligt Skatterättsnämnden, inte anses vara av den arten, att överlåtelserna av varorna mellan parterna inte skulle betraktas som omsättning i mervärdesskattehänseende. Det förhållandet att själva leveransen av varan skulle ske direkt från återförsäljaren till kontokortskunden medförde ingen annan bedömning.

Skatterättsnämnden fann således att det med ansökningen avsedda förfarandet innebar i mervärdesskattehänseende att omsättning i en yrkesmässig verksamhet av aktuell vara skulle anses ske mellan sökandebolaget och kontokortskunden.

En ledamot av Skatterättsnämnden var skiljaktig och ville avvisa ansökan.

(Förhandsbesked 1995-11-28. Överklagat av RSV.)

2.7 En eller flera verksamheter vid parkeringsverksamhet och avdragsrätten för ingående skatt?

I ärendet var i första hand fråga om verksamhet avseende i samband med parkeringsbevakning uppburna kontrollavgifter utgjorde en separat verksamhet alternativt verksamhetsgren eller inte i förhållande till parkeringsverksamhet avseende förvaltning av parkeringsanläggningar, och i andra hand om avdragsrätt för ingående skatt förelåg för förvärv hänförliga till kontrollavgifterna.

Enligt 8 kap. 3 § första stycket ML får den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten. Vad som föreskrivs i fråga om verksamhet avser enligt 1 kap. 7 § första stycket ML såväl hela verksamheten som en del av verksamheten, med ett i detta fall inte aktuellt undantag.

Av ansökningen framgick bl.a. att sökandebolaget bedrev parkeringsverksamhet genom att förvalta parkeringsanläggningar på grund av hyres- och arrendeavtal. Enligt ett ingivet och för den bedrivna verksamheten typiskt avtal, arrenderade sökandebolaget ett parkeringshus mot en omsättningsbaserad arrendeavgift. Sökandebolaget skulle med egen personal bevaka parkeringen. Uppburna kontrollavgifter skulle tillfalla sökandebolaget, som skulle svara för samtliga kostnader som uppkom på grund av bevakningen och hanteringen av kontrollavgifterna.

Skatterättsnämnden anförde att prövningen gjordes med utgångspunkt i det ingivna avtalet, enligt vilket sökandebolaget bedrev en självständig parkeringsverksamhet på en arrenderad fastighet. Skatterättsnämnden fortsatte:

”Bolagets verksamhet avseende bevakning och kontrollavgifter har enligt nämndens mening en sådan naturlig anknytning till den övriga verksamheten enligt avtalet att fråga är om en enda verksamhet, parkeringsverksamhet. Inte heller bör det förhållandet att de uppburna kontrollavgifterna inte har medfört skattskyldighet till mervärdesskatt föranleda att parkeringsverksamheten skall anses bestå av två verksamhetsgrenar. Något annat hinder mot avdrag för ingående skatt avseende förvärv som är att hänföra till den del av parkeringsverksamheten som utgörs av hanteringen av kontrollavgifter m.m. kan inte heller anses föreligga.”

Skatterättsnämnden fann således att sökandebolaget hade rätt till avdrag för ingående skatt som belöpte på förvärv hänförliga till den del av verksamheten som avsåg uttagande av kontrollavgifter.

(Förhandsbesked 1995-12-11. Överklagat av RSV.)

2.8 Undantag från skatteplikt vid överlåtelse av vissa tillgångar?

Skattskyldighetsbegreppet regleras, såvitt nu är i fråga, i 1 kap. 2 § första stycket 1. jämfört med 1 kap. 1 § första stycket 1. ML (se 2.1).

Enligt 3 kap. 1 § första stycket ML är omsättning av varor och tjänster samt import skattepliktiga om inget annat anges i 3 kap. I 3 kap. 24 och 25 §§ ML finns bestämmelser om att vissa överlåtelser av tillgångar skall undantas från skatteplikt. Enligt 3 kap. 24 § första stycket 1. ML skall sålunda från skatteplikt undantas överlåtelse av andra tillgångar än omsättningstillgångar, om den som överlåter tillgången kan visa att han varken haft någon rätt till avdrag för eller till återbetalning enligt 10 kap. 9–13 §§ av ingående skatt vid förvärvet av tillgången eller vid mera betydande förvärv av varor och tjänster som tillförts tillgången. Vidare skall, enligt 3 kap. 25 § ML, från skatteplikt undantas omsättning av tillgångar i en verksamhet, när en sådan tillgång överlåts i samband med att verksamheten överlåts eller när en sådan tillgång överlåts i samband med fusion eller liknande förfarande, allt under förutsättning att förvärvaren skulle vara berättigad till avdrag för skatten eller återbetalning av skatten enligt 10 kap. 9–13 §§ ML.

I ärendet var fråga dels om en framtida överlåtelse av sökandebolaget tillhöriga tillgångar (bussar m.m.), som förvärvats från en ekonomisk förening den 1 juli 1994, helt eller delvis, kunde undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § första stycket 1. ML, och dels om sökandebolaget med stöd av nämnda bestämmelse kunde från skatteplikt undanta sådana tillgångar som förvärvats med undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 25 § ML. Orsaken till att förvärvaren saknade avdragsrätt var således inte att dennes egen verksamhet inte medfört skattskyldighet.

Skatterättsnämnden gjorde följande bedömning:

”Bestämmelserna i 3 kap. 24 § ML ersätter motsvarande bestämmelser om inskränkningar av yrkesmässighetsbegreppet i punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 2 § lagen (1968:430) om mervärdesskatt, vilken lag upphörde att gälla den 1 juli 1994. Av förarbetena till ML (prop. 1993/94:99 s. 157) får anses framgå att syftet med de nämnda inskränkningarna var att förhindra att skattskyldighet uppstod vid försäljning av exempelvis inventarier som anskaffats till en verksamhet som inte medförde skattskyldighet och den skattskyldige således inte haft rätt till avdrag för den ingående skatten vid anskaffningstillfället. Vidare framgår att, om skatt skulle tas ut för försäljningen, skatten skulle beräknas på hela ersättningen, även om anskaffningen medfört avdrag för endast en del av den ingående skatten.

Syftet med bestämmelserna i 3 kap. 24 § första stycket 1. får sålunda anses vara att den som bedriver en verksamhet som inte medför skattskyldighet och därmed inte heller avdragsrätt för sådan ingående skatt som hänför sig till förvärv av inventarier i verksamheten inte skall bli skattskyldig vid en senare försäljning av dessa inventarier. Bolagets nu aktuella förvärv undantogs emellertid från skatteplikt med stöd av 25 §, eftersom fråga var om överlåtelse av en hel verksamhet. Någon ingående skatt, som hänför sig till bolagets förvärv och för vilken bolaget inte fått avdrag, föreligger därför inte. Vid sådant förhållande är inte 3 kap. 24 § första stycket 1. tillämplig på kommande överlåtelser av tillgångarna i fråga.

Även utformningen av 25 § jämförd med 24 § första stycket 1. vad gäller kravet på förvärvarens rätt respektive avsaknad av rätt till avdrag för ingående skatt leder enligt nämndens mening till slutsatsen, att redan den omständigheten att 25 § har tillämpats på en överlåtelse av tillgångar medför att förutsättningar inte kan föreligga för en tillämpning av 24 § första stycket 1. på en senare överlåtelse av dessa tillgångar. En motsatt syn skulle leda till att även sådana inventarier beträffande vilka förvärvaren har fått avdrag för den ingående skatten – en situation som är den normalt förekommande – efter en överlåtelse enligt 25 § också av den senare förvärvaren skulle kunna överlåtas utan skatteplikt. En sådan tillämpning skulle strida både mot syftet med de aktuella bestämmelserna och mot allmänna mervärdesskatterättsliga principer.

Inte heller kan den omständigheten att bolagets förvärv 1994 även omfattade tillgångar, för vilka föreningen inte fått avdrag för ingående skatt eftersom föreningens förvärv skedde under tid då dess verksamhet inte var mervärdesskattepliktig, medföra annan bedömning såvitt avser dessa tillgångar. (Jfr även uttalanden i förarbetena, prop. 1989/90:111 s. 141 f., vid den reformering av mervärdesskatten som genomfördes 1990, vari särskilt behandlades de effekter som kunde uppstå när bl.a. persontransporter blev skattepliktiga och anskaffningar i sådan verksamhet hade gjorts dessförinnan. Någon kompensation för att avdrag ej kunnat göras för ingående skatt hänförlig till sådana anskaffningar ansågs inte böra ske.)”

Skatterättsnämnden fann således att undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § ML inte var tillämpligt vid en framtida överlåtelse av de aktuella tillgångarna.

(Förhandsbesked 1995-12-14. Ej överklagat.)