Inte så konstigt, Ulf Gometz!
Det kan i förstone synas som om Ulf Gometz läst vår artikel som en viss potentat sägs läsa Bibeln. Gometz’ beskrivning av vissa av våra förutsättningar och slutsatser överensstämmer i vilket fall inte med författarnas intentioner. Denna diskrepans måste väl dock bero på att vi inte lyckats formulera våra tankar på ett tillräckligt tydligt sätt. Tyvärr kan vi inte göra något åt problemet att det aktuella området är komplicerat och att nya synpunkter därför kan öka komplexiteten. – Så till förtydliganden och korrigeringar.
Först något om skillnaden mellan definitiva och anteciperade koncernbidrag. Som vi noterat har ett definitivt bidrag föranlett en kapitalöverföring, dvs en överföring av förmögenhet. Vi talar inte om betalning eftersom en sådan i regel kommer efter – och ibland långt efter – beslutet om själva dispositionen. Ett anteciperat bidrag utgör däremot endast ett förslag till vinstdisposition, dvs till en senare kapitalöverföring, och har samma innebörd som annat (sedvanligt) förslag till vinstdisposition. Ett sådant bidrag har ännu inte givit upphov till någon förmögenhetsmässig förändring. Mot den bakgrunden, som framgår av vår p 2, skall också det av Gometz, i andra stycket, noterade citatet läsas. Där står – eller åtminstone avses innebörden vara – att det anteciperade bidraget, om bidragsförslaget tas upp som en skuldpost i balansräkningen, fortfarande – och trots rubriceringen – aktiebolagsrättsligt är en del av aktiebolagets fria egna kapital.
Den nog så mångfasetterade materian vad gäller koncernbidrag, som inte helt behandlades av oss inom ramen för den aktuella artikeln med betoning på skattefrågorna, kompliceras ytterligare genom att definitiva koncernbidrag ofta, men inte alltid, ges ur löpande års resultat, dvs överstiger utdelningsbara medel enligt den för föregående år fastställda balansräkningen. Den förmögenhetsdisposition som då verkställes, genom exempelvis upprättandet av ett skuld-/fordringsförhållande, är aktiebolagsrättsligt ogiltig eller åtminstone villkorad – vad nu skillnaden skulle kunna vara – fram till dess aktieägarna, efter det att balansräkningen för året fastställts, på ordinarie eller ev extra stämma eller ev annorledes beslutar om en motsvarande vinstutdelning. HD:s domar nr 231-2/1995 om sakutdelning s. 10 understryker enligt vår mening nödvändigheten av det senare beslutet och visar därmed rimligtvis också att vinstutdelning inkl koncernbidrag ur löpande års vinst inte är oantastlig.
Gometz har uppenbarligen missuppfattat våra konklusioner om redovisningen av anteciperade koncernbidrag till att även gälla den skatterättsliga avdragsrätten. Vi har inte påstått eller ens trott det vara möjligt att den skattskyldige skulle ha valfrihet när det gäller vilket år det skattemässiga avdraget skulle erhållas respektive intäkten skulle anses åtnjuten. Däremot konstaterar vi att det kan föreligga valfrihet mellan åren när det gäller redovisningen i bolagets räkenskaper.
När det gäller ”allas vår guru” Knut Rodhe är det väl bara han själv som kan ge auktoritativa kommentarer om innehållet i de egna verken. Vi noterar dock att Knut Rodhe i senaste (17:e) upplagan av ”Aktiebolagsrätt” – se hänvisningen i våra noter 9 och 23; ”a a” i noterna avser just denna upplaga – för första gången också tagit med ett stycke om de, enligt vår vokabulär, definitiva bidragen, vilket i sin tur stärker oss i tron att Knut Rodhe tidigare och i övrigt avsett s.k. anteciperade bidrag.
När det gäller frågan om något är ”konstigt” kommer vi för vår del att tänka på Byrons ord i Don Juan: ”Truth is always strange; stranger than fiction.”
Gunnar Blomberg och Peter Persson
Gunnar Blomberg är auktoriserad revisor och Peter Persson skattekonsult. Båda är verksamma hos BDO Feinstein Revision AB.