Rättsfall

Avyttring i reavinstskattehänseende

Fråga om sammanläggning av två aktieklasser i ett s.k. Sicav-bolag skulle anses som avyttring och därmed utlösa beskattning av reavinst. Förhandsbesked angående inkomstskatt.

Ett Sicav-bolag (Société d’investissement à capital variable) är ett i Luxemburg registrerat bolag med rörligt aktiekapital, som är uppdelat på aktier tillhöriga olika klasser (se närmare om Sicav-bolag i RÅ 1992 ref. 53).

Ett aktiebolag innehade aktier av viss klass i ett Sicav-bolag. Klassen skulle sammanläggas med en annan klass inom Sicav-bolaget. I ansökan om förhandsbesked frågade bolaget om det skulle inkomstbeskattas med anledning av sammanläggningen.

Skatterättsnämnden konstaterade att sammanläggningen skulle leda till en ändring av den förmögenhetsmassa som bolaget genom aktieinnehavet hade del i. Därmed skulle aktierna anses ha avyttrats. Nämnden hänvisade i detta sammanhang till RR:s motivering i RÅ841:1. Vidare konstaterades att några särregler inte fanns som undantog en vid avyttringen uppkommen reavinst från beskattning.

RR gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

(RR:s dom 960916, mål nr 6517-1995)

Rättsfallsredaktörens kommentar: Det kan anmärkas att; i rättsfallet RÅ841:1 ansåg RR att en omvandling av A-aktier i ett bolag till B-aktier i samma bolag inte skulle anses som avyttring. RR framhöll bl.a. att omvandlingen inte medförde någon förändring av bolagets totala aktiekapital. Ej heller medförde det någon ändring vare sig av den förmögenhetsmassa vari aktien utgjorde en andel eller andelens storlek. I detta avseende förelåg alltså en skillnad i förhållande till det nu aktuella avgörandet, vilket förklarar att målen bedömdes olika.

Pension eller försäkringsersättning

Fråga om utbetalningar från en utländsk pensionsfond var att betrakta som skattepliktig pension eller om de utgick på grund av försäkring meddelad i en utomlands bedriven försäkringsrörelse. Förhandsbesked angående inkomstskatt.

A hade under lång tid varit anställd vid en internationell organisation (O) utomlands. Efter sin pensionering flyttade han tillbaka till Sverige. Under sin anställning hade A varit medlem i O:s pensionsfond. Fondens syfte var att ge ett ekonomiskt skydd vid invaliditet, ålderdom och dödsfall. Anställda vid en annan internationell organisation hade genom avtal anslutits till fonden. Fonden finansierades genom årliga bidrag från organisationerna och medlemmarna, grundade på medlemmarnas på visst sätt bestämda lön. Fonden hade i bl.a. administrativt hänseende en betydande autonomi, men var inte en självständig juridisk person utan en del av O.

I ansökan om förhandsbesked frågade A om utbetalningar från O till honom avsåg skattepliktig pension eller skattefria förmåner på grund av vad som i skattehänseende klassificeras som kapitalförsäkring.

Skatterättsnämndens majoritet framhöll att vad A erhållit utgick på grund av utfästelser som gjorts av O och som hade sin grund i A:s tidigare anställning. Eftersom det inte kunde anses vara fråga om försäkring skulle A beskattas för de belopp som tillföll honom.

RR gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

(RR:s dom 960919, mål nr 6516-1995)

Rättsfallsredaktörens kommentar: Jfr RÅ841:25, där pension utbetalades till en person från United Nations Joint Staff Pension Found på grund av hans tidigare anställning vid ett av FN:s fackorgan (FAO). Till skillnad mot i det ovan refererade målet ansåg RR utbetalningarna hänförliga till försäkring. Eftersom denna meddelats i utlandet utgjorde den kapitalförsäkring enligt 31 § anv. p 1 KL. Till följd därav var utbetalningarna inte skattepliktiga vid bosättning i Sverige.

Lättnadsreglerna

Lättnadsreglerna har i ett arvsskatteärende ansetts tillämpliga på skogskontomedel som den avlidne efterlämnat, oaktat att han före sin död hade sålt skogsfastigheten.

Av 23 § F tredje st. AGL jfr. med punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ SF – i dess lydelse intill utgången av år 1991 – framgår att lättnadsreglerna är tillämpliga på tillgångar i en förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet som är hänförlig till jordbruksfastighet och rörelse. Lättnadsreglerna innebär i korthet att förmögenhetsvärdet får nedsättas till 30 %.

K hade tidigare bedrivit skogsbruk på en av honom ägd jordbruksfastighet. Verksamheten hade upphört i och med att fastigheten avyttrats. Vid K:s dödsfall fanns som enda kvarvarande tillgång i förvärvskällan ett skogskonto med en behållning om 144776 kr.

Frågan var om lättnadsreglerna kunde tillämpas på skogskontomedlen trots att fastigheten överlåtits.

HD angav bl.a. följande skäl för sitt beslut: ”Av skogskontolagen (1954:142) framgår att den som bedriver näringsverksamhet avseende skogsbruk kan få uppskov med beskattningen av intäkter av denna verksamhet genom att sätta in medel på ett skogskonto. För det fall att näringsidkaren säljer skogsfastigheten gällde tidigare att han var skyldig att omedelbart ta upp medlen på skogskontot till beskattning. Detta ansågs emellertid kunna få ogynnsamma effekter på avverkningen av skog under åren närmast före en planerad överlåtelse av en skogsfastighet (se prop. 1981/82:182 s.21f). Efter en lagändring 1982 gäller därför att den som säljer en skogsfastighet har rätt att ha kvar det till skogsbruket på fastigheten knutna skogskontot (9 § skogskontolagen). De där insatta medlen upptas i ett sådant fall till beskattning som intäkt av näringsverksamhet när utbetalning sker från kontot eller när den längsta tid utgår under vilken kontot får bibehållas (6 och 8 §§ skogskontolagen).

Ett skogskonto kan alltså numera finnas kvar även efter det att den näringsverksamhet varifrån medlen på kontot kommer har upphört genom att skogsfastigheten har försålts, och i ett sådant fall skall medlen på kontot alltjämt skattemässigt behandlas som intäkter av näringsverksamhet. Som framgår av det föregående motiverades den lagändring varigenom den som säljer en skogsfastighet medges fortsatt uppskov med beskattningen av de på skogskontot insatta medlen med önskemål att främja en rationell avverkning av skogen. Samma hänsyn talar för att skogskontot även i fråga om arvsskatten bör ses om en tillgång i näringsverksamhet oavsett om arvlåtaren vid sin död alltjämt var ägare till skogsfastigheten eller om han dessförinnan sålt denna fastighet.

Av intresse är vidare att Regeringsrätten i rättsfallet RÅ 1989 ref 92 har tagit ställning till den likartade frågan hur en fastighet som utgjort omsättningstillgång i en byggnadsrörelse skulle värderas vid förmögenhetsbeskattningen. Regeringsrätten fann i sitt avgörande att den omständigheten att rörelsen inte längre bedrevs aktivt inte ändrade fastighetens karaktär av omsättningstillgång i rörelsen och att det därför saknades grund för att beräkna dess värde på annat sätt än enligt lättnadsregeln.

Med hänsyn till det anförda bör, för att lättnadsregeln i arvsskattehänseende skall vara tillämplig på ett skogskonto, inte krävas att innehavet av kontot är förenat med fortsatt innehav av den fastighet på vilken skogsbruket bedrivits. Lättnadsregeln är alltså tillämplig i nu förevarande fall utan hinder av att arvlåtaren hade sålt skogsfastigheten.”

(HD:s beslut 960828, Ö 4654/94)

Rättsfallsredaktörens kommentar: Vid gåvobeskattningen gäller särskilda förutsättningar för att lättnadsreglerna skall få tillämpas; se 43 § 2 st. AGL. En av dessa förutsättningar är att gåvan avser all givarens rätt till färvärvskällan. I det refererade målet framhöll HD bl.a. att skogskontot i arvsskattehänseende borde ses som en tillgång i näringsverksamhet. En konsekvens av denna bedömning synes vara att en gåva av jordbruksfastighet måste omfatta skogskontomedel som är knutna till skogsbruk som bedrivs på fastigheten för att gåvan skall anses omfatta all givarens rätt till förvärvskällan. Jämför dock hovrättsavgörandet RiG 11/1991, där skogskontomedel inte ansågs behöva ingå i gåva av jordbruksfastighet för att lättnadsreglerna skulle vara tillämpliga. Motiveringen var att skogskontomedel borde jämställas med likvida medel i allmänhet och att behov av sådana medel inte förelåg i den aktuella verksamheten.

Det kan anmärkas att om givaren låter skogskontomedlen ingå i gåvan måste han betala inkomstskatt på medlen. Gåvoskattereglerna och inkomstskattereglerna är således inte samordnade.

Fosterbarn

Fråga om ett barn skulle anse som fosterbarn vid arvsskattens bestämmande.

Enligt 28 § AGL skall fosterbarn i likhet med den avlidnes egna barn hänföras till den förmånligaste skatteklassen – klass I – vid arvsskattens bestämmande. Med fosterbarn avses barn som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

S var universell testamentstagare efter Karl B. I testamentet betecknades hon som hans fosterdotter. Av utredningen i målet framgick att S vistades två år under andra världskriget som krigsbarn hos makarna B, att hon därefter återvände till Finland men i fortsättningen tillbringade några sommarlov i makarnas hem samt att hon som vuxen höll fortsatt kontakt med dem.

HD fann att S i arvsskattehänseende var att anse som fosterbarn till Karl B och att hon därför skulle beskattas enligt klass I.

(HD:s beslut 960911, Ö 1217/95)

Redaktör Christer Silfverberg