Ordet kommunikation förklaras i ordböckerna med förbindelse, beröring, meddelande och överföring av information. Att ålägga någon kommunikationsplikt innebär således ett ansvar för att upprätta en förbindelse och att överföra information. En frågeställning är vilket kommunikationsansvar som i skattemål åligger våra länsrätter. Kan 1990 års skattereform ha inneburit en överföring av det primära ansvaret från länsrätten till skattemyndigheten?
Ett inkomsttaxeringsbeslut av skattemyndigheten överklagas till länsrätten. Överklagandet skall dock sändas till skattemyndigheten som automatiskt omprövar sitt taxeringsbeslut. Skattemyndighetens nya omprövningsbeslut blir tillika deras yttrande i målet. Skattemyndigheten tillställer den skattskyldige sitt nya omprövningsbeslut/yttrande med exempelvis följande information.
”Ert överklagande översändes nu tillsammans med detta beslut och övriga handlingar i ärendet till länsrätten, dit Ni får vända Er om Ni har ytterligare att anföra. Adressen är: Länsrätten, Box 17106, 10462 Stockholm.”
Den skattskyldige får således information från skattemyndigheten om dess omprövningsbeslut/yttrande i målet och att den skattskyldige fortsättningsvis får vända sig till länsrätten.
I många fall sker härefter ingen kommunicering från länsrätten innan dom meddelas. Vid förfrågan har jag blivit upplyst att flera länsrätter anser det obehövligt med en kommunicering med hänsyn till att skattemyndigheten har upplyst den skattskyldige dels om sitt omprövningsbeslut/yttrande, dels att den skattskyldige framdeles skall vända sig till länsrätten. Den skattskyldige blir således inte underrättad om någon svarstid, vilken rotel som handlägger ärendet på länsrätten eller vilket målnummer som har tillställts ärendet.
Länsrättens kommunikationsplikt finns angiven i förvaltningsprocesslagen (1971:291). I 12 § anges följande.
”Rätten skall ge sökande eller klagande tillfälle att ta del av svar och det som hör till svaret och att inom viss tid yttra sig skriftligen över detta, om det ej är obehövligt. Rätten får förelägga honom att yttra sig över svaret vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.”
Av 11 § framgår bland annat följande.
”Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om ej rätten förordnar att svaret får lämnas vid muntlig förhandling. – – – Svaret skall innehålla uppgift om vilket mål det hänför sig till.”
Den skattskyldige skall således alltid erhålla en underrättelse om att svara inom viss tid, om det ej är obehövligt. Informationsansvaret åvilar rätten. Jag kan inte se att 1990 års skattereform har ändrat detta faktum. Erfarenhetsmässigt är det också ytterst ovanligt att den skattskyldige inte vill kommentera skattemyndighetens omprövningsbeslut/yttrande. Normalt bör därför en underrättelse vara behövlig. Det borde därför vara en allmän rutin hos länsrätten att alltid lämna uppgift till den skattskyldige om vilken rotel som handlägger målet, vilket målnummer som ärendet har hos domstolen samt inom vilken tid den skattskyldige skall lämna sitt svar vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.
Ur rättssäkerhetssynpunkt ser jag den praxis som i detta hänseende börjar växa fram hos vissa länsrätter som mycket olycklig. Den skattskyldige kan lida rättsförlust genom att han inte i tid inkommit med svar på skattemyndighetens omprövningsbeslut/yttrande på grund av att tidsfristen för honom var obekant.
Av förarbetena till förvaltningsprocesslagen poängteras också vikten av att viss svarstid anges. Departementschefen angav bland annat följande, i första hand som kommentar till 10 §.
”I remissyttrandena finns delade meningar i fråga om den med vilken kommunikation sker skall föreläggas att yttra sig och om det skall sättas ut viss tid inom vilken svaret skall ha kommit in. Enligt min mening är det mest rationellt att ha en undantagslös regel om att den med vilken kommunikation sker skall föreläggas att svara och att svar skall avges inom viss tid.”
(Prop. 1971:30 sid 545.)
En jämförelse kan också göras med rättsfallet RÅ 1995 ref 27 avseende skattemyndighetens kommunikationsskyldighet. I målet hade skattemyndigheten i Stockholm utfört revision och tillställt den reviderade revisionspromemorian samt ett meddelande om att ärendet skulle komma att överlämnas till skattemyndigheten i Gotlands län. Sistnämnda skattemyndighet meddelade därefter omprövningsbeslut utan att dessförinnan ha kontaktat den reviderade. Domstolen undanröjde skattemyndighetens beslut på grund av bristande kommunikation. Regeringsrätten yttrade bland annat följande.
”Detta meddelande som således utsändes av annan myndighet än den som skulle avgöra ärendet angav inte någon tid m.m. för ett yttrande från aktiebolaget.”
Av rättsfallet kan den slutsats dras att angivande av viss svarstid har betydelse för kommunikationsskyldigheten.
I taxeringsmål bör således länsrätterna, enligt min bestämda uppfattning, alltid sända en underrättelse till den skattskyldige med angivande av viss svarstid m.m.
Anders Fält
Anders Fält är skattekonsult vid KPMG Bohlins AB.