A Inkomstskatt

1.1 Skattepliktiga eller skattefria intäkter

RÅ 1994 ref 90 gäller frågan om ett bidrag (s.k. odlingspremie) var skattepliktig intäkt för en näringsidkare eller inte. (Målet kommenteras också av Stig von Bahr/Per Thorell i detta häfte.)

Walfrid P erhöll under 1982 och 1984 odlingspremier från Davidsonska fonden om 1 200 kr resp 1 000 kr. Fondens medel skulle användas till uppmuntran åt de jordbrukare, som gör insatser för jordbruksförbättringar.

RR ansåg att bidragen inte utgjorde näringsbidrag enligt 19 § KL (numera 22 § anvp 9 KL), eftersom utbetalaren inte var ett sådant rättssubjekt som nämndes i bestämmelsen. Inte heller förelåg något uppdragsförhållande utan bidragen hade utgått rent benefikt. Med hänsyn härtill och bidragens syfte kunde de inte heller jämställas med näringsbidrag och då inte heller bidragen utgjorde ersättning för verksamhet, som var till nytta för utgivaren, fann RR dem inte vara skattepliktiga.

Två skiljaktiga RegR ansåg att bidragen var skattepliktiga. Avgörande härför var att de ansåg att bidragen utgick till kostnader för förbättringsåtgärder och att dessa kostnader var avdragsgilla.

Jag delar RR:s uppfattning. Även en näringsidkare måste i denna sin egenskap kunna uppbära skattefria medel. Ett enkelt exempel är jordbrukaren som köper en traktor för medel han får av sin far, och som givetvis får göra avskrivning på traktorns anskaffningsvärde. (Om istället traktorn köpts av fadern och lämnats som gåva, framgår ju av 23 § anv p 13 andra st KL att gåvotagaren får marknadsvärdet som ingångsvärde, vilket ger samma effekt.) Det skattepliktiga området får avgränsas primärt med det för det skatterättsliga inkomstbegreppet allmänna prestationsrekvisitet. Härtill kommer särskilda utvidgningar som det lagstadgade för näringsbidrag.

Minoriteten hänvisade till RÅ 1968 Fi 2237. RR ansåg där en ersättning från en moder, som ägde en jordbruksfastighet, till en son som arrenderade fastigheten som skattepliktig, då den utgjorde ersättning för arbete och i övrigt motsvarats av avdragsgilla utgifter i sonens verksamhet. Arbetet bestod i återställande av fastigheten i det skick den var före en vägupplåtelse och medlen för moderns ersättning kom från den ianspråktagande vägförvaltningen.

Modern kan anses ha lämnat ersättningen i sin egenskap av fastighetsägare för arbeten som förbättrade (återställde) fastigheten. Beskattningen förefaller därför förenlig med de principer för skatteplikt som jag angivit ovan.

En annan synpunkt är att skattefriheten för ett bidrag skulle i huvudsak bli illusorisk om avdrag vägrades för kostnader som bestrids med bidraget. I det ovan anförda exemplet med penninggåva till traktorköp ansåg jag det klart att finansieringssättet inte skulle påverka kostnadsföringen av traktorköpet. I princip borde detta gälla generellt utom i de fall där annat följer av särskilda lagbestämmelser, såsom bestämmelserna om näringsbidrag och bestämmelsen i 25 § 7 mom SIL om försäkringsersättning för fastigheter.1

Se även RÅ 1994 ref 35 i avsnitt 3.1.

Peter Melz