1 Gemensamma regler för inkomstberäkningen
1.1 Avdragsgilla kostnader
RÅ 1993 ref 67 (SN 11/93) gäller H som i ett anställningsavtal hade förbundit sig att inte inom två år från det att anställningsförhållandet eventuellt skulle upphöra övergå till eller starta eget konkurrerande företag. H startade dock sådan verksamhet i ett handelsbolag och erlade därför 15 000 kr i skadestånd, varav hälften belastade handelsbolaget. Frågan var om skadeståndsbetalningen var en avdragsgill driftkostnad för handelsbolaget.
RR gjorde den bedömningen att för den av handelsbolaget bedrivna verksamheten gällde den förutsättningen att visst skadestånd kunde komma att utkrävas av en av delägarna på grund av bolagets verksamhet. Skadeståndet ansågs därför som avdragsgillt.
Att skadeståndet hade tillräckligt samband med handelsbolagets verksamhet är uppenbart. Det hade inte heller en sådan karaktär att det såsom en onormal kostnad (kapitalförlust el dyl) inte borde vara avdragsgillt. I sistnämnda hänseende kan hänvisas till RÅ80 1:12 där avdrag medgavs för skadestånd enligt medbestämmandelagen (avdragsrätten numera inskränkt enligt 20 § KL). Detta rättsfall illustrerar att ett skadestånd som en näringsidkare medvetet ådrar sig för ett handlande och som är kommersiellt motiverat är avdragsgillt.
1.2 Kontantprincipen
RÅ 1993 ref 19 (SN 5/93). Robert T insjuknade hösten 1985. Han begärde hos försäkringskassan att hans sjukpenning för hela sjukdomsperioden skulle betalas ut först sedan han tillfrisknat. Så skedde 1986. Frågan var om sjukpenningen som belöpte på 1985 kunde anses som tillgänglig för lyftning under 1985. RR konstaterade att T inte på grund av sin begäran var skyldig att låta upplupen sjukersättning kvarstå hos kassan till dess han tillfrisknat utan att han i stort sett disponerade över tidpunkten för utbetalningarna av sjukersättningen. Mot bakgrund härav ansågs ersättningen tillgänglig för lyftning 1985.
Utgången kan anses tämligen självklar. Frågan är vad som gäller om den skattskyldige är bunden av sin begäran om uppskjuten utbetalning. Avtalas före intjänandetidpunkten om en betalningstidpunkt som ligger mer eller mindre långt efter intjänandet, så torde betalningstidpunkten normalt anses vara tidpunkten då betalningen blir tillgänglig för lyftning. Om avtalet därvid innebär att betalningen senareläggs jämfört med utbetalarens normala rutiner, och senareläggandet sker ensidigt på den skattskyldiges begäran och i hans intresse, borde man dock kunna anse att betalningen är tillgänglig för lyftning vid den normala betalningstidpunkten.
1.3 Diverse frågor
RÅ 1993 not 324 gäller beräkning av tilläggsbelopp. Målet är ett resningsärende som inte innehåller något av tillräckligt intresse att återges här.
Peter Melz