Såsom ombud i skatteprocesser i förvaltningsdomstolarna har jag under senare år tyckt mig märka en kraftig förlängning av de tider som skattemyndigheten behöver för att avge yttranden. Följden av detta har blivit att skattemålen tar ännu längre tid än de tidigare gjorde. Detta medför givetvis nackdelar både för de skattskyldiga och för det allmänna.
I syfte att åstadkomma en förbättring hade jag för något år sedan samtal med företrädare för länsrätten i Stockholm och skrev också ett brev till lagmannen i länsrätten. Den omedelbara anledningen härtill var att jag i en skatteprocess hade yrkat att länsrätten skulle avgöra det aktuella målet inom en viss tid om inte skattemyndigheten inkom med yttrande. Det svar jag erhöll var att länsrätten inte kunde avgöra målet, eftersom samtliga handlingar låg hos skattemyndigheten. Det låg också utanför länsrättens makt att återfå dessa handlingar.
Då yttrandetiderna på senare tid kommit att bli än längre, hade jag nyligen åter en kontakt med företrädare för länsrätten. Beträffande handläggningen i ett specifikt mål fick jag då uppgiften att länsrätten upprepade gånger förelagt skattemyndigheten att inkomma med yttrande, vilket dock inte lett till något resultat. Detta föranleder mig att ställa frågan: Vem är det som bestämmer egentligen? Enligt min uppfattning är det alldeles för enkelt för skattemyndigheten att själv bestämma den yttrandetid som passar genom att ”sitta på handlingarna”.
Enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller att ansöknings- eller besvärshandling skall tillställas motpart i målet (19 §). Mottagaren av denna handling skall föreläggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras. Enligt 12 § gäller vidare att domstolen skall ge sökande eller klagande tillfälle att ta del av svar och det som hör till svaret och att inom viss tid yttra sig över detta. I 12 § stadgas vidare: ”Rätten får förelägga honom att yttra sig över svaret vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.” I detta sammanhang är det av intresse att ta del av vad Bertil Wennergren anför beträffande denna fråga i sin bok ”Förvaltningsprocess” (andra upplagan 1977, s. 142f): ”Underlåter TI att höra av sig inom utsatt tid, skall han påminnas om sin svarsskyldighet. Inkommer svar trots detta ej inom rimlig tid, återstår för länsskatterätten intet annat att göra än att avgöra målet i befintligt skick efter den komplettering av utredningen som rätten själv kan göra. Detta kan visserligen vara till men från fiskal synpunkt, men rätten är gentemot den skattskyldige pliktig att avgöra målet inom rimlig tid. TI kan bevaka de fiskala intressena genom att överklaga.”
Lagtexten och det ovan anförda citatet visar enligt min uppfattning att länsrätten intar en alltför passiv roll gentemot skattemyndigheten. Om det förhåller sig så att det är omöjligt för länsrätten att avgöra målet utan att få tillgång till akten, kan min slutsats endast bli att akten måste bli kvar hos rätten. I den mån kopiering inte kan ske av handlingar får skattemyndigheten, precis som den skattskyldige själv eller hans ombud, bege sig till länsrätten för att där gå igenom handlingarna. Förvaltningsdomstolarna får inte, som nu sker, förlora sin processledande funktion.
Stephane Pleijel
Stephane Pleijel är advokat vid advokatfirman NOVA.