Skatterättsliga frågor kring aktieägartillskott

4.1.1 Skatteplikt

Mottagande av aktieägartillskott är inte skattepliktig intäkt i det mottagande bolaget.12

Skattefriheten gäller för det som är aktieägartillskott. Om däremot den verkliga innebörden av transaktionen varit någon annan än aktieägartillskott kan skattefrihet inte åberopas. Bedömningen får då ske efter den verkliga innebörden av transaktionen. När det gäller bolag som ägs av staten eller kommuner kan fråga uppkomma om ett tillskott från aktieägaren skall betraktas antingen som ett tillskott från aktieägaren, vilket är skattefritt, eller som ett bidrag för vissa kostnader, vilket utgör skattepliktig intäkt för bolaget. Även om tillskottet beskattas hos mottagaren är det dock inte fråga om ett koncernbidrag i egentlig mening.13

Bidrag rubricerat som aktieägartillskott från kommun till kommunalägt bolag har i vissa fall beskattats som skattepliktig intäkt.14

Gränsdragningen mellan aktieägartillskott och näringsbidrag har prövats i ett förhandsbesked.15 Staten gav bidrag till ASEA-ATOM vari staten ägde 50 % av aktierna. Detta bidrag ansågs vara aktieägartillskott och inte näringsbidrag eftersom syftet inte var att ge stöd åt företaget.

4.1.2 Fiktivt aktieägartillskott

I ett avgörande i regeringsrätten var grunden att Skanska skulle erbjuda de anställda att förmånligt teckna aktier i bolaget.16 De anställda beskattades för denna förmån och bolaget yrkade avdrag med samma belopp. Regeringsrätten medgav inget avdrag med motiveringen att bolaget inte åsamkats någon kostnad.

Grunden för bolagets yrkande var att aktieägarna genom att avstå från sin teckningsrätt, som genom nyemission förvärvats av de anställda, gjort ett aktieägartillskott till bolaget och att den förmån de anställda erhållit från bolaget i form av ”underkurs” vid teckningen var vederlag för utfört arbete från bolaget.

I målet kan det tolkas som om ”beskattning” skett av aktieägartillskott. Den skattefria intäkten i form av aktieägartillskott har kvittats mot den avdragsgilla kostnaden för de anställdas förmån.17

Kostnaden kan inte uppstå enbart genom nyemission. Själva nyemissionsbeloppet är ingen kostnad för bolaget. Om bolaget däremot köper teckningsrätterna och ger dessa till de anställda kan en kostnad ha uppstått med samma värde som förvärvspriset. Frågan är om bolaget fått en tillgång. Om inte bör ingen kostnad heller anses ha uppstått. Men har bolaget fått en tillgång så har någon överlåtit denna till bolaget. Skulle aktieägarna ha sålt teckningsrätterna till bolaget och därefter avstått sin fordran genom aktieägartillskott borde beskattning av aktieägarna skett p g a avyttringen. Detta torde gälla även om aktieägartillskott gjorts direkt med teckningsrätterna, aktieägartillskott i form av sakegendom, se nedan. Om det varit ett ovillkorat aktieägartillskott skulle dessutom aktieägarnas anskaffningskostnad öka.

Avgörandet kan även ses som att ”fiktiva” aktieägartillskott inte accepteras inom skatterätten. Fiktiva aktieägartillskott kan ske exempelvis genom införsäljning till underpris, där överskjutande del är aktieägartillskott eller, som i detta fall, genom ett konstruerat aktieägartillskott utan uttrycklig vilja från aktieägarna att det skall ses som aktieägartillskott. I dessa fall sker heller ingen redovisning av aktieägartillskottet hos bolaget. Effekten av tillskotten är dock att bolagets tillgångar ökar utan att dess skulder ökar. Civilrättsligt torde dessa tillskott vara jämställda med ovillkorliga aktieägartillskott.

Hade teckningsrätterna varit ”ute och vänt” hos aktieägarna, vilket skulle ha synts genom en beskattning av aktieägarna, och aktieägarna uttryckt att det skulle ses som aktieägartillskott vilket därmed även redovisats hos bolaget, så borde avdrag ha medgivits i bolaget. Det hade därmed varit ett reellt aktieägartillskott.

4.1.3 Avdrag för ränta på aktieägartillskott

I praxis har tidigare avdrag medgivits för ränta som belöper på villkorligt aktieägartillskott.18 Genom avgörandet RÅ 1987 ref. 145 ändrades dock praxis och avdrag för ränta på aktieägartillskott kunde endast medges för tid efter bolagsstämmans beslut om återbetalning.

I de tidigare avgörandena har tillskott behandlats som skuld i bolaget och därmed har även ränta kunnat beräknas på densamma. Detta står i överensstämmelse med vad som ansetts gälla för beskattning av återbetalning av aktieägartillskott som behandlas som återbetalning av skuld. Det stämmer dock inte med den civilrättsliga ståndpunkten att aktieägartillskott inte är en skuld.

Genom 1987 års avgörande har regeringsrätten anslutit sig till den civilrättsliga bedömningen av aktieägartillskottet, i vart fall vad gäller frågan om ränteberäkning av aktieägartillskott. Skulden uppstår inte i bolaget förrän beslut fattats på bolagsstämma om återbetalning av beloppet.

I det så kallade Mobil Oil-målet har fiscus menat att en skuld borde ha omrubricerats till aktieägartillskott vilket skulle leda till uteblivet avdrag för räntan.19

Bolaget hade ett mycket litet aktiekapital i förhållande till sina skulder (underkapitalisering). Detta innebar enligt regeringsrätten dock inte att den bokförda skulden till moderbolaget skulle betraktas som aktieägartillskott. Inte heller kunde omrubricering ske med stöd av korrigeringsregeln i 43 § 1 mom. KL.

Vidare har i ett fall där svenskt moderbolag inte debiterat ränta på utländskt dotterbolag åberopats, från bolagets sida, att lånen inte var lån utan skulle jämställas med aktieägartillskott.20 Någon intäktsränta borde därmed inte ha beräknats. Regeringsrätten gjorde en helhetsbedömning varvid man även tog hänsyn till denna invändning.21

4.2.1 Avdragsrätt

Aktieägartillskottet är en kapitalinsats och ingen avdragsgill driftskostnad för givaren. Ett ovillkorligt aktieägartillskott får läggas till anskaffningskostnaden för aktierna.

Inom en koncern kan det bli gränsdragningsproblem gentemot koncernbidraget. Avdrag kan erhållas för utgivande av koncernbidrag i de fall förutsättningarna enligt SIL uppfyllts. För en gränsdragning mellan aktieägartillskott och koncernbidrag blir man hänvisad till det utgivande företagets rubricering av överföringen och omständigheterna i övrigt. I den mån utgivaren yrkat avdrag för utgivet belopp och förutsättningarna för att medge avdraget föreligger så utgör koncernbidraget skattepliktig intäkt för mottagaren.22

4.2.2 Återbetalning

Återbetalning av ett ovillkorat aktieägartillskott är skattepliktigt såsom utdelning för mottagaren.

I samband med skattereformen ersattes utskiftningsskatten av regler om utdelningsbeskattning av återbetalning av insatt kapital.23 Vid likvidation av bolaget anses dock inte denna utdelning som vederlag för aktierna utan aktierna anses avyttrade för noll kronor och hela anskaffningskostnaden blir därmed reaförlust. Denna reaförlust får fullt ut kvittas mot utdelning från bolaget under beskattningsåret och föregående beskattningsår.24 Denna 100-procentiga avdragsrätt gäller endast vid upplösning av bolaget. Vid exempelvis inlösen av enstaka aktie skall reaförlusten reduceras till 5/6-delar och eventuellt till 70 procent.

Det ovillkorliga aktieägartillskottet läggs till aktiernas anskaffningskostnad. Avdrag för detta blir därmed aktuellt först vid reaförlustberäkning hänförlig till aktierna.

För ett villkorligt aktieägartillskott har skatteplikten diskuterats livligt sedan regeringsrätten beskattat en återbetalning i RÅ 1983 1:42. Genom RÅ 1985 1:10 har dock framkommit att 83 års mål inte kan tolkas generellt utan att det var särskilda omständigheter i det målet som gjorde att återbetalningen beskattades.

Det förefaller numera klart att en återbetalning till den som gjort aktieägartillskottet inte utgör skattepliktig intäkt.25 Även en återbetalning till givare som avyttrat aktierna men behållt det villkorade aktieägartillskottet betraktas som återbetalning av skuld.

I skattehänseende jämställer man återbetalningen med återbetalning av ett lån. Här stämmer således inte skatterätt och civilrätt, civilrätten ser ju återbetalningen som utdelning. Anledningen till avvikelsen har utvecklats i RÅ 85 1:10: ”I skatterättsligt hänseende är emellertid utgångspunkterna för bedömningen annorlunda än i aktiebolagslagen. En förutsättning för att återbetalning skall kunna beskattas som utdelning måste i princip vara att den för mottagaren utgör avkastning på det i bolaget investerade kapitalet. Så är uppenbarligen inte fallet när återbetalning sker till tillskottsgivaren själv.” Syftet med aktiebolagslagen är att skydda borgenärerna medan skatterätten skall beskatta inkomster.

Avgörandet i RÅ 85 1:10 byggde på att återbetalning av kapital var skattefritt. Detta har numera ändrats då återbetalning av kapital i princip jämställs med utdelning och således beskattas som inkomst av kapital.26 I samband med skattereformen uttalades dock att någon ändring av nuvarande praxis i fråga om återbetalning av villkorade aktieägartillskott inte var avsedd.27

Även återbetalning till aktieägare som förvärvat rättigheten enligt det villkorade aktieägartillskottet skall betraktas som återbetalning av lån.28

Rättigheten till återbetalning av aktieägartillskott skall skattemässigt behandlas som fordran. Beskattningen av återbetalningen kan därmed aktualiseras som en ”avyttring” av fordran.

Något definitivt avståndstagande från 83 års mål finns inte. Detta skulle kunna innebära att beskattning i vissa undantagsfall fortfarande kan vara aktuella i enlighet med 83 års mål, om det är speciella omständigheter. I 83 års mål kan utläsas dels att det villkorade aktieägartillskottet inte var nödvändigt av likvidationsskäl och enligt TI:s yrkande inte var ett aktieägartillskott i vanlig bemärkelse dels att aktierna efter överlåtelsen ändrat karaktär från anläggningstillgång till omsättningstillgång i det förvärvande bolaget. I ett sådant undantagsfall skulle således utdelningsbeskattning eventuellt kunna bli aktuellt istället för reavinst på avyttrad fordran.

Om mottagaren blir utdelningsbeskattad för återbetalning av det villkorade aktieägartillskottet uppstår frågan om skatteplikten kan begränsas med stöd av reglerna om förvärvad rätt till utdelning.29 Kan mottagaren kvitta anskaffningskostnaden för det villkorade aktieägartillskottet mot utdelningen? Troligen inte eftersom anskaffningskostnaden vid förvärv av rätt till framtida utdelning tillsammans med aktierna i sin helhet hänförs till aktierna.

4.2.3 Aktieägartillskott i form av sakegendom

Tillskottet kan ske i form av att aktieägaren skjuter till egendom till bolaget. Effekten av ett sådant tillskott är densamma som om aktieägaren sålt egendomen och skjutit till pengarna. Tillskott i form av sakegendom väcker flera frågor. Är det avyttring hos givaren och, om så är fallet, till vilket värde skall beskattning ske samt till vilket värde får tillskottet användas vid försäljning av aktierna i bolaget?

Frågan har prövats i ett avgörande i skatterättsnämnden, vilket dock inte överklagats till regeringsrätten.30 Avgörandet var inte enhälligt. Frågorna som ställdes var

1. Skall ett ovillkorat aktieägartillskott till X AB i form av aktier i Y AB utlösa realisationsvinstbeskattning?

2. Hur stor skall intäkten vara vid reavinstberäkningen?

3. Skall marknadsvärdet på aktierna i Y AB anses ingå i anskaffningsvärdet för aktierna i X AB?

Majoriteten, 8 ledamöter, ansåg att det ovillkorliga aktieägartillskottet i form av sakegendom var avyttring enligt reglerna om reavinstbeskattning. Däremot förelåg större oenighet om intäktens bestämmande. Ordförandens uppfattning avgjorde frågan om till vilket värde avyttring skulle anses ha skett. Tre ledamöter inklusive ordförande ansåg att marknadsvärdet borde ligga till grund för reavinstberäkningen. Svaret på fråga tre blev ja, marknadsvärdet fick ingå som anskaffningskostnad för aktierna i X AB.

Majoritetens motivering angående avyttring grundas på en jämförelse med vad som gäller vid apportemission och vid tillskott och uttag ur handelsbolag.31 Omständigheten att vederlag saknas bör inte innebära någon annan syn.

Att beskattning skall ske till marknadspris innebär att det blir samma effekt som uttagsbeskattning eller beskattning av förtäckt reavinst. Något stöd för detta finns inte i varken praxis eller doktrin. Att man hamnar i denna sits beror just på att det inte finns något ”vederlag” vid det ovillkorliga aktieägartillskottet och allmänna skatterättsliga principer tar över.

Problemet borde inte uppstå vid ett villkorat aktieägartillskott, där finns ett värde som båda parter accepterat. Detta värde utgör även en begränsning av vad givaren kan få tillbaka utan skattekonsekvens.

En del av minoriteten, tre ledamöter, förordar att vederlaget bestäms till det värde som redovisas i det mottagande bolaget. Jämförelse görs härmed till nyemissionsfallet där ”vederlaget” bestäms till det värde som tas upp i det mottagande bolagets redovisning.

Det bokförda värdet är det som syns i BR men det är dock inte hela tillskottet. I en kontrollbalansräkning skulle ju marknadsvärdet redovisas och likvidationshotet var kanske anledningen till tillskottet.

Ett tillskott till bolaget kan även ske genom försäljning av egendom till underpris; den del som överstiger vederlaget och upp till marknadsvärdet är tillskott. I detta fall accepteras den satta köpeskillingen, vilket även är det värde som bokförs i bolaget.32

Det bokförda värdet förefaller vara ett bättre värde som vederlag för aktieägartillskottet än marknadsvärdet. Detta skulle vara i linje med det som sagts ovan under fiktiva aktieägartillskott. Det föreligger då inte heller någon risk för kollision med begreppet förtäckt reavinst.

Det värde som tillskottsgivaren beskattades för blev även det som fick inräknas som anskaffningskostnad för aktierna i X AB.

4.3.1 Överlåtelse av villkorat aktieägartillskott

Regeringsrätten har även uttalat sig om vad som bör gälla vid avyttring av villkorat aktieägartillskott. Då såväl aktier som villkorat aktieägartillskott säljs skall dessa avyttringar behandlas var för sig.33 Det gör ingen skillnad att förvärven sker vid olika tidpunkter.

Rätten till återbetalning enligt det villkorade aktieägartillskottet skall i skattehänseende behandlas som fordran. Detta innebär således en separat reavinstberäkning för det villkorade aktieägartillskottet vilket kan leda till prissättningsproblem vid en gemensam köpeskilling. Vid en felaktig fördelning som enbart har skattemässig betydelse synes den, med av regeringsrätten i andra sammanhang tillämpad genomsyn, kunna frånkännas verkan.34

Att försäljningarna skall ses som två avyttringar innebär även att 70 % reducering måste ske av förlusten på aktieägartillskottet innan eventuell kvittning kan ske mot aktievinsten. Av denna anledning kan det finnas intresse att få ihop avyttringarna till en beräkning. För ett ovillkorat aktieägartillskott gäller att det får räknas som anskaffningskostnad för aktierna, dvs. någon ”reduktion” blir inte aktuell. Det kan således för säljarens del vara intressant att omvandla villkorat aktieägartillskott till ett ovillkorat aktieägartillskott, se nedan.

4.3.2 Separat överlåtelse till tredje man

I de rättsfall som prövats av regeringsrätten har det villkorade aktieägartillskottet antingen funnits ihop med aktierna hos den som gjort tillskottet, hos den som gjort tillskottet men avyttrat aktierna före återbetalningen eller, slutligen, hos förvärvaren av såväl aktier som aktieägartillskott. Något avgörande där enbart det villkorade aktieägartillskottet överlåtits finns inte.

Normalt sett skulle detta enligt vad som sagts ovan ses som en avyttring av fordran och en eventuell reavinst eller förlust skulle beräknas därefter. I ett sådant fall har effekten av transaktionen blivit att givaren får avdragsrätt för sitt villkorade aktieägartillskott, p g a reaförlust vid avyttringen. Detta trots att tillskottet indirekt finns kvar hos aktieägaren, i det av honom ägda bolaget. Aktieägaren har dock förlorat sin möjlighet att skattefritt ta tillbaka sitt villkorade aktieägartillskott.

Detta väcker vissa frågor. Om aktieägaren själv har kvar aktierna så är köparen helt i händerna på honom vad gäller eventuell återbetalning. Det villkorade aktieägartillskottet är inget krav på bolaget utan gentemot aktieägarna. Det kan tänkas att det aldrig blir någon återbetalning då ingen BR med fritt eget kapital fastställs. Köparen har inget medel att kräva en betalning, fordran kan endast krävas vid en eventuell likvidation, den medför ingen borgenärslegitimation och kan inte ligga till grund för konkursansökan.35 I detta fall kan ifrågasättas om aktieägaren gjort någon verklig och definitiv förlust i och med avyttringen av det villkorade aktieägartillskottet.

I förarbetsuttalanden angående begreppet verklig förlust framhåller departementschefen ”det angelägna i att det sker en realistisk värdering av intäkter och kostnader vid kapitalbeskattningen, bl.a. för att förhindra att det tillskapas fiktiva förluster. När försäljningsintäkten resp. de avdragsgilla kostnaderna bestäms skall varje form av vederlag som erhållits vid försäljningen resp. lämnats vid förvärvet beaktas.”36

I 24 § 4 mom. SIL sägs att ”avdrag för reaförlust medges endast om förlusten är definitiv”. Med anledningen av denna regel uttalades att ”avdrag medges endast om egendomen frångått den skattskyldige på sådant sätt att det inte finns någon beaktansvärd möjlighet till ytterligare betalning eller att egendomen åter skall få ett värde för honom”.37 Medlen finns hos bolaget som aktieägaren fortfarande disponerar över men med inskränkningen att han inte kan dela ut vinstmedel utan att betala för det villkorade aktieägartillskottet.

Förlusten förefaller vara verklig och definitiv först när beslut om utdelning fattats på bolagsstämma och utdelning skett till förvärvaren av aktieägartillskottet.

Vidare kan ifrågasättas om det självständiga villkorade aktieägartillskottet kan ses som en fordran som aktieägaren kan disponera över. Regeringsrätten har vad gäller återbetalning av aktieägartillskott avvikit från vad som gäller enligt civilrätten eftersom reglerna har olika syften. Vid beräkning av ränta på villkorat aktieägartillskott har regeringsrätten gått på samma linje som gäller civilrättsligt.

Finns det något skäl att avvika från hur civilrätten ser på en överlåtelse av ett villkorat aktieägartillskott? Bolagsrättsligt är det tveksamt om man kan acceptera en sådan här avyttring av inte beslutad vinstutdelning med hänvisning till aktierättens odelbarhet.

Regeringsrätten har prövat frågan om förvärvaren fick dela upp vederlag för aktier på dels aktier dels royalty avseende framtida resultat.38 Skatterättsnämndens avgörande, vilket inte ändrats av regeringsrätten, har uttalat att ”det inte är förenligt med aktiebolagsrättsliga principer att behandla en sådan rätt till del i vinst (resultat) som det här är fråga om som en särskild överlåtbar rättighet”. Någon uppdelning av vederlaget skulle därmed inte ske.

Detta skulle kunna innebära att aktieägartillskottet inte går att avyttra till någon annan än aktieägaren. Däremot kan aktieägaren utfästa att utbetala de utdelningsbelopp han erhåller. Detta blir en obligationsrättslig förpliktelse och inte en splittring av aktierätten.39 Denna ”avyttring” bör inte kunna leda till en reaförlustberäkning som ger avdragsrätt.

En överlåtelse av rätten till framtida utdelning leder till att det är innehavaren av rätten till utdelning som blir skattskyldig för erhållen utdelning.40 Det vederlag som överlåtaren erhåller för rätten till utdelning kan beskattas som ”annan intäkt som härrör från egendom” enligt SIL 3 § 1 mom. 1 st.

Avdrag för reaförlust på separat överlåtelse av villkorat aktieägartillskott bör således inte kunna medföra skattemässig avdragsrätt, då förlusten inte är verklig och definitiv.

4.4.1 Allmänt

Villkorade och ovillkorade aktieägartillskott behandlas på olika sätt vid beskattningen.

4.4.2 Fördelar med omvandling

Eftersom det är olika behandling kan det finnas önskemål om att förändra aktieägartillskottets karaktär.

Vid försäljning av aktier och aktieägartillskott kan man genom att omvandla ett villkorat aktieägartillskott till ett ovillkorat undvika den 70-procentiga reduceringen av förlust på fordran.

Förlust genom konkurs, likvidation mm är att jämställa med avyttring för finansiella instrument.41 Med finansiellt instrument avses enligt uttalanden i förarbetena värdepapper avsedda för handel på värdepappersmarknaden.42 Aktier i fåmansbolag torde vara ”finansiella instrument”, då syftet med regeln var att få bort handeln med konkursaktier.

I 29 § lagen om statlig inkomstskatt sägs: ”Realisationsvinst vid avyttring av fordringar och andra finansiella instrument ...” Detta kan tolkas som att fordran alltid är ett finansiellt instrument. Däremot uttalas i förarbetena, enligt vad som sagts ovan, att med finansiellt instrument avses värdepapper avsedda för handel på värdepappersmarknaden. Enligt min mening bör de krav som uttalas i förarbetena gälla vid definitionen av finansiellt instrument.

Aktieägarens reversfordran, dvs. fordran med stöd av en utställd handling, på bolaget kan vara ett finansiellt instrument. Däremot torde inte fordran på grund av aktieägarens avräkningskonto med bolaget anses vara en fordran som är ett finansiellt instrument. Förlust genom konkurs, likvidation m.m. är därmed ingen avyttring, någon reaförlust kan således inte beräknas. Genom att i detta läge omvandla fordran på avräkningskontot till ett ovillkorat aktieägartillskott får det inräknas i reavinstberäkningen för aktierna.

Motsvarande resonemang kan tillämpas på aktieägarens villkorade aktieägartillskott. Detta torde inte kunna betraktas som ett finansiellt instrument. Genom att det villkorade aktieägartillskottet görs om till ett ovillkorat aktieägartillskott kan det inräknas i anskaffningskostnaden för aktierna.

Vid ett ovillkorat aktieägartillskott blir återbetalningen att anse som utdelning. Utdelning som förfallit till betalning kan under vissa förutsättningar ligga till grund för så kallat Annellavdrag.43 En återbetalning avseende ett villkorat aktieägartillskott torde inte kunna ge rätt till Annellavdrag.

Vid villkorat aktieägartillskott i form av sakegendom begränsas vederlaget troligen till vad som överenskommits. Däremot kan det vid ett ovillkorat aktieägartillskott enligt skatterättsnämnden bli marknadsvärdet som utgör vederlaget. Detta kan således undvikas genom ett villkorat aktieägartillskott, eventuellt kan villkoret sedermera efterges.

Vid gåva kan i vissa fall gåvobeskattning bli aktuell om det är ovillkorade aktieägartillskott. Villkorade aktieägartillskott föranleder inte gåvobeskattning och villkoret kan eventuellt efterges.

I reavinstfallen och Annellavdragsfallet måste omvandling ske för att effekten skall uppnås. I sakegendomsfallet och gåvofallet gäller det egentligen att välja rätt form från början.

4.4.3 Kan omvandling ske

Omvandlingen är egentligen ett definitivt avstående från villkoret. Eftersom villkoret uteslutande är till innehavarens fördel bör han kunna efterge detsamma.

Ett villkorat aktieägartillskott är en överenskommelse mellan aktieägarna i bolaget om att framtida vinstmedel i första hand skall användas för återbetalning av aktieägartillskottet. En förändring av detta avtal kan behöva tillstyrkande från övriga avtalsparter.

Tillskottet skedde genom att bolaget såsom mottagare en gång accepterade tillskottet och de därmed sammanhängande villkoren. Eftersom det således föreligger ett ”avtal” angående tillskottet bör förändringar i detta avtal godkännas av båda parter. För det fall en förändring av aktieägartillskott kan få effekter för bolaget i form av exempelvis gåvoskatt (se nedan) talar ytterligare för ett godkännande från bolaget.

En handling bör upprättas för att tvekan inte skall uppstå huruvida det ursprungliga villkoret gäller eller inte.

4.4.4 Skatteeffekter

Ett eftergivande av ett villkor om återbetalning bör kunna behandlas på samma sätt som om man ger ett ovillkorat aktieägartillskott. Någon reaförlust bör inte beräknas för den som efterger villkoret.

Ett eftergivande av villkoret om återbetalning torde i sig inte utlösa någon inkomstskattemässig beskattningseffekt. Genom omvandlingen får dock beloppet räknas som anskaffningskostnad vid beräknandet av anskaffningskostnaden för aktierna.

För det fall man efterskänker en fordran är detta till sin natur en gåva. Ett eftergivande av ett villkor om återbetalning förefaller ligga nära detta. Eftersom det ovillkorliga aktieägartillskottet i vissa fall kan föranleda gåvoskatt bör även en eftergift av villkoret kunna leda till gåvoskatt i dessa fall. Genom eftergiften kan gåvoavsikt föreligga gentemot andra aktieägare. Denna gåvoskatt drabbar enligt vad som sagts ovan bolaget.