Vid en grov rangordning efter rörlighet framstår olika former av finansiellt sparande, följt av reala investeringar i de konkurrensutsatta delarna av ekonomierna, som de mest lättrörliga aktiviteterna. Därefter följer visst slag av konsumtion (konsumtionskapitalvaror och andra varor med låga transportkostnader) och visst slag av arbete (framför allt specialister med internationellt användbara kunskaper). Mer trögrörliga på grund av bl.a kulturella faktorer är arbete i allmänhet och boende.
I takt med den ökande internationaliseringen ställs nya krav på de interna skattereglerna i enskilda länder. I varierande utsträckning gäller detta för samtliga skatteområden. Styrkan i de nya kraven är i huvudsak beroende på graden av rörlighet hos de ekonomiska aktiviteter som beskattas.1
För en viss nivå av offentliga utgifter, ställs varje stat inför uppgiften att avväga skatteuttagets fördelning på olika skatteslag så att samhällsekonomiska snedvridningar begränsas. Målet om minimala snedvridningar gäller kravet på neutralitet i beskattningen. Skattereglerna skall i minsta möjliga utsträckning förändra hushållens och företagens rangordning av olika tänkbara projekt i förhållande till den rangordning som uppkommer i frånvaro av skatter. Snedvridningarna är mest besvärande vid skatter på lättrörliga aktiviteter.
Sverige, Europa och skatterna, Finansdepartementet, mars 1992.
Enskilda staters skattepolitik utformas alltså inte i ett nationellt vakuum. De nödvändiga prioriteringarna är också svåra att göra. För det första finns kunskapsbrister kring olika empiriska samband av betydelse för valet av ”optimalt” hänsynstagande till internationella restriktioner. Av särskild betydelse är transaktionskostnaderna för gränsöverskridande aktiviteter. I vilken utsträckning är exempelvis svenska sparare beredda att hålla konton i utländska banker? Vad betyder transportkostnader och andra kostnader för svenskars benägenhet att göra inköp i utlandet? Denna typ av osäkerhet avspeglas exempelvis i de tentativa överväganden som görs i den nyligen publicerade rapporten från finansdepartementets skatteavdelning2 kring framtida krav på justering av kapitalinkomstbeskattning och konsumtionsbeskattning vid ett svenskt medlemskap i EG.
Skattekonkurrens och skatteharmonisering
Ett annat slag av osäkerhet gäller omvärldens reaktioner på ett enskilt lands skatteförändringar. Särskilt för de lättrörliga aktiviteterna finns risker för internationella motreaktioner, där andra länder söker återställa den egna konkurrenskraften. En sådan skattekonkurrens, även om den temporärt kan ge vinster för enskilda länder, är inte nödvändigtvis förenlig med global välfärd där de ekonomiska resurserna fördelas rumsligt på ett sådant sätt att den globala produktionen maximeras.
Alternativet till skattekonkurrens med dess risker för globala välfärdsförluster är en eller annan form av samordnad skatteharmonisering. Mycket av de senaste årens arbete inom EG har syftat till att ange vissa ramar för skattekonkurrensen genom olika harmoniseringsåtgärder. Det senaste exemplet utgörs av rapporten från den s.k. Rudinggruppen,3 där förslagen om en i vissa fall långtgående harmonisering även av interna företagsskatteregler motiveras bl.a. av den oro som finns i vissa länder att det i frånvaro av harmonisering finns uppenbara risker för skattekonkurrens.
Farhågorna för skattekonkurrens mellan västvärldens industriländer utgör också bakgrund till en nyligen publicerad OECD-rapport4 som skall kommenteras i det följande. Avregleringen av kapital- och valutamarknaderna (borttagandet av s.k. icke-tariffära hinder för kapitalrörlighet) har ökat enskilda staters intresse för kvarvarande hinder i form av skatteskillnader. En ökad press på utjämning av skattevillkoren uppkommer. Frågan är om den fortsatta anpassningen skall ske genom konkurrens eller i mer samordnade former. Alternativen ställs visserligen inte så klart mot varandra i rapporten. Av OECD:s ställning som internationellt samarbetsorgan utan särskilda maktbefogenheter – annat än det inflytande som följer av en saklig argumentering – och med kraven på konsensus kring publicerade rapporter följer också att det saknas klara politikrekommendationer, både i denna övergripande fråga och vad gäller frågor av detaljkaraktär. Ett huvudsyfte med rapporten i stället är att utifrån en analys av olika skatters snedvridande effekter stimulera diskussionen nationellt och internationellt.
För närvarande föreligger enbart en sammanfattning samt ett kapitel med gruppens rekommendationer om direktivförslag. Den fullständiga rapporten beräknas komma i juni 1992.
Taxing Profits in a Global Economy; Domestic and International Issues, Paris, 1991. Rapporten är utarbetad av en arbetsgrupp, Working Party no.2 on Tax Analysis and Tax Statistics, underställd OECD:s skattekommitté (Committee on Fiscal Affairs).
Allmänna synpunkter
Som är vanligt för OECD-rapporter innehåller även denna rapport ett värdefullt beskrivande material (kapitel 3), där reglerna i person- och företagsbeskattningen i de 24 OECD-länderna per den 1 januari 1991 redovisas.5 Här presenteras också bilaterala källskatter för utdelningar och räntor, tillämpade metoder i enskilda länder att reducera internationell dubbelbeskattning och översiktligt innehållet i olika dubbelbeskattningsavtal. Förutom ländervisa presentationer i ett särskilt appendix görs i huvudtexten en systematisk länderjämförelse av de olika skattereglerna.
Vad som däremot är förhållandevis ovanligt är några av de analytiska kapitlen. Förutom en översikt över nationella och internationella huvudfrågor (kapitel 2) och en avslutande redovisning av olika politikalternativ (kapitel 6) finns två centrala kapitel (kapitel 4–5) där man jämför och kvantifierar skattebelastningen på företagsinvesteringar i de olika länderna. Särskilt kapitlet kring beskattningen av internationella direktinvesteringar (kapitel 5) utgör ett väsentligt bidrag till den ekonomiska litteraturen på området.
Rapporten begränsas till de normala ”skatteregimerna” dvs. man bortser från särregler för mindre grupper av företag (typ det irländska systemet med extra skatteförmåner för utländska företag). De analytiska delarna med redovisning av effektiv skattebelastning bygger på karakteristika för tillverkningsindustrin.
Tanken är att en löpande uppdatering skall ske också av de mer analytiska tabellerna.
Huvudfrågorna (kapitel 2)
Nationella frågor
Först behandlas de mer renodlat nationella frågorna. Motiven för en separat bolagsskatt behandlas (bl.a. behovet av en källskatt på icke-utdelade vinstmedel) men diskussionen koncentreras särskilt till frågan om ekonomisk dubbelbeskattning och de snedvridningar denna kan ge upphov till. Det kan noteras att dubbelbeskattningsfrågan i internationell debatt6 i betydande utsträckning tar sin utgångspunkt i önskemål att undvika diskriminering av aktiebolagsformen i förhållande till enskilt bedriven näringsverksamhet. För svenskt vidkommande är denna aspekt förhållandevis ointressant med tanke på förekomsten av faktisk dubbelbeskattning av enskilda näringsidkare i Sverige (genom egenavgifter i nivå med bolagsskattesatsen). Den svenska debatten under senare år har ju i stället handlat om risken för den omvända diskrimineringen.7
Bedömningen av snedvridningar genom ekonomisk dubbelbeskattning (av utdelad vinst) blir i hög grad beroende av vilken tolkning man anser mest rimlig vad gäller företagens marginella finansiering.8 Detta rör i grunden empiriska frågor, ännu ej tillfredsställande klarlagda, varför rapporten inte utmynnar i något klart ställningstagande.
Se exempelvis den tidigare i år publicerade rapporten från USA:s finansdepartement, Integration of The Individual and Corporate Tax System, Taxing Business Income Once, The Department of the Treasury, January 1992.
Betänkandet Neutral företagsbeskattning (SOU 1991:100) är ett utflöde av denna diskussion.
I rapporten refereras tre synsätt. Med lån som marginalfinansiering är inte dubbelbeskattningen något problem (den ”optimistiska” synen). Med nyemissioner på marginalen utgör dubbelbeskattningen ett investeringshinder (den ”gamla” synen). Om kvarhållen vinst utgör marginalkällan är det snarast dubbelbeskattningen av kvarhållen vinst genom bolagsskatt och reavinstskatt hos ägare som är problemet (den ”nya” synen). Eventuella politikrekommendationer blir starkt beroende av vilket synsätt som anses rimligast men också av om intresset fokuseras på ”mogna” företag (med upparbetade vinster) eller nystartade företag (som är hänvisade till extern riskkapitalfinansiering).
Kapitalskatter i den öppna ekonomin
Frågan om den ekonomiska dubbelbeskattningen, och särskilt den relativa önskvärdheten av olika slag av lättnader, får relativt olika förtecken beroende om analysen utgår från att ekonomin är sluten eller öppen. Det handlar här om övervältringen av olika slag av skatter, alltså vem som i grunden betalar skatten genom reducerade realinkomster. I ett särskilt avsnitt behandlas denna fråga om incidensen i den öppna ekonomin. Synsättet påminner om det som redovisades i betänkandet från företagsskatteutredningen (SOU 1989:34). I den öppna ekonomin med internationellt bestämda avkastningskrav på investeringar spelar företagsskatten och den personliga kapitalinkomstskatten på utdelningar, reavinster och räntor, åtskilda roller. Företagsskatten påverkar investeringar i Sverige medan den personliga kapitalinkomstskatten influerar det svenska sparandet.9 I den öppna ekonomin behöver inte inhemska investeringar och inhemskt sparande vara i jämvikt till skillnad från vad som gäller i den slutna ekonomin. Separata jämviktslägen för investeringar och sparande antas uppnås genom arbitrage på den internationaliserade kapitalmarknaden. Förändringar i de olika slagen av skatter antas därmed få helt olika realekonomiska effekter.10
De olika skatternas roller kan också beskrivas i anslutning till de bekanta domicil- och källstatsprinciperna. Beskattning av personliga kapitalinkomster följer domicilprincipen, dvs. en person bosatt i Sverige är i princip skattskyldig för alla inkomster av det kapital han/hon äger oberoende av inkomstens ursprungsland. Företagsbeskattningen, däremot, följer källstatsprincipen, dvs. företagets inkomster beskattas primärt i det land de genereras och oberoende av vem som äger företag – eller mer generellt var dess finansiärer, aktieägare och långivare har sin hemvist. Den personliga kapitalinkomstbeskattningen blir därmed en beskattning av kapitalägande (oberoende av inkomstens ursprung), medan företagsbeskattningen blir en skatt på kapitalanvändning (oberoende av ägarens hemvist).
Ett undantag gäller för egenfinansierade investeringar i småföretag, där ägaren/entreprenörens eget sparande, och därmed kapitalinkomstbeskattningen, kan spela en roll.
I den slutna ekonomin påverkas såväl investeringar som sparande oberoende av om det är företagsskatten eller personskatten som justeras. I den öppna ekonomin, däremot, ger justeringar i personbeskattningen inga effekter på realinvesteringarna (jfr dock not 9) medan förändringar i företagsskatten inte påverkar det inhemska sparandet. Denna separation har också betydelse för frågan om ekonomisk dubbelbeskattning och vilka effekterna blir av olika lättnader (företags- eller ägarnivå).
Internationella frågor
De mer renodlade internationella skattefrågorna handlar om effekter av källskatter (kupongskatter) och av olika former av lättnader i den internationella dubbelbeskattningen. Behandlingen av dessa frågor relateras till två centrala ekonomiska neutralitetsbegrepp, kapitalexportneutralitet (CEN) och kapitalimportneutralitet (CIN).
CEN innebär att om avkastningskravet på ett inhemskt investeringsprojekt i ett visst land i frånvaro av skatt är detsamma som för motsvarande internationella direktinvestering till ett godtyckligt annat land skall skatterna vara utformade så att avkastningskravet före skatt också skall överensstämma.11 Om skatterna inte uppfyller CEN snedvrider de den globala resursallokeringen. I frånvaro av CEN snedvrids resursallokeringen. Detta kan exempelvis innebära att ett inhemskt investeringsprojekt i ett visst land med en lägre (samhällsekonomisk) avkastning föredras framför en internationell direktinvestering i annat land med högre avkastning.
Medan kravet på kapitalexportneutralitet handlar om beskattningen av investeringar i olika länder rör CIN i stället behandlingen av sparande i olika länder. CIN innebär att avkastningskravet på internationella direktinvesteringar till ett visst land från alla andra länder ej skall avvika från en inhemsk investering i samma land. Skatten på den inhemske placerarens sparande skall alltså inte avvika från skatten på internationella placerares sparande.
Ekonomer fäster i allmänhet mindre vikt vid CIN än vid CEN, då det förra begreppet har en oklarare välfärdsekonomisk innebörd.
Med olika bolagsskatteskattesystem i olika länder och vid förekomst av källskatter på räntor och utdelningar ställer målet om CEN bestämda krav på hur den internationella dubbelbeskattningen skall beaktas. CEN kräver tillämpning av creditsystem i dess mest långtgående utformning med full credit och omedelbar beskattning av inkomster som kvarhålls i utlandet. Full credit innebär att full avräkning skall ske för såväl utländsk bolagsskatt som källskatter. Detta kan innebära krav på återbetalning av skatt. I rapporten beskrivs problem med en sådan lösning, bl.a. hur skatteintäkterna kan komma att fördelas mellan källstaten och hemviststaten.12 De länder som tillämpar credit begränsar ju också avräkningen till den skatt som skulle utgått på den utländska inkomsten enligt hemviststatens regler. Det finns också tekniska komplikationer med creditsystem som har medfört att credit har ersatts med exempt.
Ofullständig credit diskriminerar alltså internationella direktinvesteringar till andra länder (’outward investment’). Svårigheterna att tillämpa credit gör att intresset får koncentreras på att reducera det andra hindret för CEN, nämligen den merbeskattning som följer av källskatter.
Önskemålet om CIN talar tvärtom för exemptmetoden; denna innebär ju att skattereglerna i kapitalimportlandet får slå igenom. Även här finns emellertid ett krav på reducering av källskatter.
I den öppna ekonomin kan kravet alternativt formuleras som att avkastningskravet före bolagsskatt skall vara oberoende av i vilket land investeringen genomförs.
Ett problem gäller exempelvis att källstater med hög skatt urholkar skattebasen i hemviststater med låg skatt.
Beskattning av inhemska investeringar (kapitel 4)
I detta kapitel analyseras den effektiva skattebelastningen13 för inhemska investeringar i de olika länderna. Jag skall inte närmare kommentera resultaten. Av andra redovisningar14 har framgått att de svenska företagsskattereglerna är internationellt konkurrenskraftiga. Om man också beaktar den personliga kapitalinkomstbeskattningen slår framför allt den hårdare svenska reavinstbeskattningen igenom och försämrar den svenska positionen något. Som tidigare har framgått är inte detta så allvarligt vad gäller internationellt verksamma företags investeringar i Sverige (svenska och utländska företag med tillgång till finansiering på de internationella kapitalmarknaderna). För nyföretagande och för företag som är föremål för ransonering på kapitalmarknaden kan problemen vara större.
En allmän slutsats av redovisningen i detta kapitel är att det finns relativt stora icke-neutraliteter i de olika interna skattereglerna. Exempelvis framkommer att lånefinansiering i så gott som alla länder gynnas före egenfinansiering.
Redovisningen av effektiv skattebelastning bygger på teoretiska investeringskalkyler, där samtliga relevanta skatteregler beaktas. Redovisningen sker genom presentation av det reala avkastningskravet på företagsinvesteringar under förutsättning av en given realränta i ekonomin (avkastningen efter bolagsskatt) och bygger på en tillämpning av en under 1980-talet utvecklad metodik (se King, M.A. and Fullerton, D. (eds), The Taxation of Income from Capital. A Comparative Study of The United States, The United Kingdom, Sweden and West-Germany. University of Chicago Press. 1984). Det är alltså inte fråga om faktisk skattebelastning ställd i relation till någon form av ekonomisk inkomst.
Se exempelvis avsnittet om förändringskrav på den svenska företagsbeskattningen vid ett svenskt EG-medlemskap i rapporten Sverige, Europa och skatterna (op.cit.)
Beskattning av internationella direktinvesteringar (kapitel 5)
Detta kapitel utgör det tyngsta analytiska bidraget i rapporten. Analysen avser internationella direktinvesteringar, som antas företas av moderbolag med hemvist i ett visst land via dotterbolag med verksamhet i annat land. Resultat för olika finanseringsalternativ redovisas. Två slag av investeringar studeras, dels direktinvesteringar från ett visst land till de övriga 23 OECD-länderna, dels direktinvesteringar från de olika länderna till ett visst land. Antalet alternativ som redovisas blir därmed betydande.
I analysen beaktas samtliga skatter, dvs. förutom bolagsskatterna i käll- och hemviststaten även eventuella källskatter och dubbelbeskattningsavtal, liksom former för lättnad i internationell dubbelbeskattning samt ägarskatterna i hemviststaten. Den underliggande tekniska komplexiteten är betydande.
Jag skall inte heller här redovisa resultaten.15 Några observationer kan dock göras i anslutning till den tidigare diskussionen av internationella skattefrågor. Sålunda framgår att det råder varken kapitalexport- eller kapitalimportneutralitet utan att inhemska investeringar genomgående förmånsbehandlas framför internationella direktinvesteringar. Förekomsten av dubbelbeskattningsavtal reducerar dock de olika neutralitetsbristerna i betydande omfattning. Detta är en effekt av nedsättningar av kupongskatterna.
För jämförelse mellan olika länder, se finansdepartementets rapport (op.cit).
Politikalternativen (kapitel 6)
I det avslutande kapitlet – som följer den tidigare tudelningen i nationella och internationella frågor – redovisas bl.a. de olika argument för och emot en eller annan form av lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen, bl.a. de officiella argument som olika stater anfört vid val av system. Av redovisningen framgår att flera länder av internationella skäl – bl. a. för att förbättra sin position i dubbelbeskattningsförhandlingar – valt lättnader på ägarnivå.16
I detta avslutande kapitel aktualiseras återigen vad som kan göras för att stimulera kapitalexport- och kapitalimportneutralitet. Beträffande CEN konstateras svårigheter att vid tillämpning av credit undvika uppskjuten beskattning (deferral) av kvarhållna vinster i källstaten (jfr dock sub-part F-lagstiftningen i USA som syftar till omedelbar beskattning av vissa inkomster i lågskatteländer). Genom att deferral tillåts fungerar creditsystemen i praktiken som en exemptmetod.
Ett allmänt problem – som illustrerar kopplingen mellan interna regler och internationell beskattning – gäller att huruvida CEN är uppfyllt beror på vilket finansieringsalternativ som är aktuellt. I en värld där lånefinansiering generellt sett behandlas förmånligare än egenfinansiering kan därför målet om CEN sägas vara högt ställt.
Avslutningsvis noteras att kravet på kapitalimportneutralitet går långt utöver innehållet i OECD-modellavtalets icke-diskrimineringsregel (artikel 24) genom att även skattereglerna i hemviststaten (inkl. personbeskattningen) skall beaktas. Å andra sidan är detta lättare för enskilda stater att genom isolerat uppträdande bidra till CIN (genom användning av exempt i hemviststaten) än att bidra till CEN. CEN kräver åtgärder i såväl källstaten (eliminering av källskatter) som i hemviststaten (full credit).
Anders Kristoffersson
Anders Kristoffersson arbetar som ekonom vid finansdepartementets skatteavdelning.
Den gällande svenska ordningen med Annellavdrag på företagsnivå kan i stället sägas bygga på en prioritering av målet att stimulera investeringar i en öppen ekonomi genom sänkning av avkastningskravet på nyemissionsfinansiering till en begränsad statsfinansiell kostnad.