Aktiebolags avdragsrätt för förlust på näringsbetingade aktier

2.1 En enda förvärvskälla

All inkomst tillhörig ett aktiebolag utgör inkomst av näringsverksamhet, och beskattas i en och samma förvärvskälla. Detta innebär att realisationsvinster/realisationsförluster beskattas på samma sätt som övrig näringsverksamhet och att det i princip föreligger möjlighet till full kvittning mellan vinster och förluster i skilda verksamhetsgrenar. Förlust vid icke yrkesmässig försäljning av kapitalplaceringsaktier m.m. får dock enligt en särbestämmelse (2 § 14 mom. 1 st. SIL) endast dras av mot aktievinster. Eventuell överskjutande förlust kan utnyttjas mot aktievinster under följande år.

2.2 Näringsbetingade aktier

I 2 § 14 mom. 2 st. SIL regleras avdragsrätten på näringsbetingade aktier. Där stadgas:

”Begränsningen i första stycket (min notering – för kapitalplaceringsaktier se ovan) gäller inte om innehavet av den avyttrade tillgången betingats av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Den gäller inte heller om ett sådant företag som avses i 7 § 8 mom. tredje stycket avyttrat aktie eller andel med röstetal som anges i det nämnda stycket vid a.”

För näringsbetingade aktier gäller således ingen avdragsbegränsning, utan aktieförluster vid försäljning av sådana aktier är fullt ut avdragsgilla från intäkter av övrig näringsverksamhet (förutsatt att övriga kriterier är uppfyllda).

2.3 Koppling till utdelningsreglerna

Tidigare gällde att aktieinnehavets storlek i det ägda bolaget inte hade någon egentlig betydelse för om avdrag för aktieförluster skulle kunna medges som rörelsekostnad. Ett moderbolag hade därför inte avdragsrätt vid försäljningen av aktierna i ett dotterbolag om samband saknades mellan rörelserna.

I nuvarande regler har avdragsrätten utvidgats till att omfatta även sådan aktieförsäljning som avsett aktier för vilka utdelning kunnat mottas skattefritt p.g.a. att aktieinnehavet uppgått till minst 25 % av röstetalet i det ägda bolaget. Om aktieinnehavet uppgår till minst 25 % föreligger således avdragsrätt för aktieförlust på dessa aktier vid en försäljning även om inget näringssamband finns (förutsatt att det gäller ett företag som avses i 7 § 8 mom. 3 st. SIL).

2.4 Den alternativa avdragsrätten har bortfallit

Före skatteomläggningen kunde aktieförluster på näringsbetingade aktier alternativt redovisas i tillfällig förvärvsverksamhet istället för i rörelsen. För aktiebolag har nu den alternativa avdragsrätten bortfallit i och med att inkomstslagen har sammanförts till ett enda inkomstslag – näringsverksamhet.

Enligt rättspraxis fanns inget krav på att aktieförlusten skulle vara verklig om förlusterna redovisades under tillfällig förvärvsverksamhet. I och med att all beskattning nu sker i näringsverksamhet bör tidigare praxis beträffande prövning av kriteriet ”verklig förlust” tillämpas på alla aktieförsäljningar som sker i ett aktiebolag.3

2.5 Specialregel koncerninterna aktieöverlåtelser

En specialregel finns i 2 § 4 mom. 10 st. SIL gällande koncerninterna aktieöverlåtelser. Denna bestämmelse reglerar det fallet att aktier, vilka innehas som ett led i koncernens verksamhet, överförts från ett företag till ett annat svenskt företag inom samma koncern. Enligt denna regel skall en sådan koncernintern överlåtelse inte utlösa beskattning av realisationsvinst eller medföra rätt till avdrag för realisationsförlust. När aktierna senare avyttras till en köpare utanför koncernen, skall det säljande företaget beräkna realisationsvinsten/realisationsförlusten med utgångspunkt i det anskaffningsvärde koncernen haft vid förvärvet av aktierna.

2.6 Tidigare lagregler

Den nu gällande lagregeln (2 § 14 mom. 2 st. SIL) hade före 1992 års taxering sin motsvarighet i 20 § anv. p. 5 KL. Bortsett från viss omredigering inom paragraferna samt den koppling till utdelningsreglerna som nu finns i bestämmelserna (se avsnitt 2.3) är de båda lagtexterna i det närmaste identiska. Sistnämnda bestämmelse har i grunden varit oförändrad ända sedan KL:s tillkomst 1928. Vissa omformuleringar och omflyttningar har dock skett 1938 och 1981.4

2.7 Rättspraxis och doktrin

Det finns en rikhaltig rättspraxis som gäller avdrag för aktieförluster i rörelse. De flesta publicerade målen är dock av äldre datum. Som framgått av ovanstående har lagbestämmelserna i allt väsentligt varit oförändrade sedan 1928. Detta innebär att även äldre rättspraxis är av intresse för att bedöma avdragsrätten idag.

Tyvärr har de flesta av regeringsrättens (RegR:s) avgöranden endast upptagits som notismål i regeringsrättens årsbok. Detta innebär att motiveringarna för besluten är kortfattade, och att det ofta är svårt att avgöra vilka skäl som avfört ärenden. Efter tillkomsten av riksskattenämnden (RN) och sedermera riksskatteverkets rättsnämnd (RRN) har förhandsbesked ofta begärts i denna fråga. Förhandsbeskeden är i många fall utförliga och välmotiverade varför man kan erhålla värdefulla upplysningar härur.

Praxis avseende avdragsrätt för aktieförlust i rörelsen har sammanställts dels av Rosenqvist (fram till 1938) och dels av Zackrisson (fram till 1962).5

3.1 Direkt – indirekt samband

Ett krav för avdragsrätt för aktieförlust i näringsverksamhet är att aktieinnehavet betingas av näringsverksamhet. Vad är då näringsbetingade aktier, och vilka förutsättningar ska vara uppfyllda för att det ska vara fråga om sådana aktier?6

Uppenbart är att det skall finnas ett samband av något slag mellan rörelserna. Enligt lagtextens ordalydelse behöver sambandet inte finnas mellan det ägande och det ägda bolagets rörelse utan det är tillräckligt att samband finns med rörelse som bedrivs av någon ”som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära”.

3.2 Sambandets art

Vad för sorts samband måste då finnas mellan företagen och hur starkt bör detta samband vara? Måste faktiska transaktioner ha skett mellan bolagen eller är kravet även uppfyllt om en viss samverkan kan ske mellan bolagen till följd av köpet?

Kravet att det ska vara ett samband mellan rörelserna ska inte förstås så att det behöver vara fråga om samma slags verksamhet utan även andra typer av anknytning mellan bolagen kan godtas.

Avdrag har t.ex. medgivits i praxis då syftet varit att främja avsättningen av bolagets produkter eller möjliggöra och säkerställa tillgången av råmaterial och förbrukningsmaterial, dvs. då aktier köpts i kund- och leverantörsbolag.7

Avdrag har även medgivits när förvärvet avsett aktier i transportbolag.8

Erforderligt samband har även ansetts föreligga mellan rederi och varvsrörelse (RÅ 1971 fi 160).

Avdrag har även medgivits för verkstadsföretags förlust på aktier i bolag som arrangerar försäljningsutställningar (RÅ 1977 ref. 49).

Ett exempel på då innehavet inte ansetts ha tillräckligt starkt samband med rörelsen är RÅ 1958 fi 474 där ett varuhus hade tecknat aktier i en nystartad tidning i syfte att få lokalt annonsorgan.

Avdrag har inte medgivits då ett planerat samband inte kommit till stånd. Så har t.ex. avdrag vägrats när ett grossisthandelsföretag förvärvat ett bolag för att säkerställa leveranser av vissa artiklar men avyttrat aktierna innan leveranserna kommit i gång (RÅ 1956 fi 758). Även i de fall då samband funnits men senare upphört har avdrag vägrats.9

Avdrag har medgetts då aktier erhållits som betalning för varor.10

I RÅ 80 1:50 hade ett aktiebolag överlåtit sin näringsverksamhet till ett annat aktiebolag. Som likvid erhölls aktier i det köpande bolaget. Möjligheten att erhålla annan likvid var begränsad och avsikten var att snarast avyttra aktierna. Med hänsyn till omständigheterna ansågs aktieinnehavet ha sådant samband med näringsverksamheten att försäljningsförlusten var avdragsgill.

3.3 Jämförelse med utdelningsbeskattningen

När det gäller lagens förbud mot avdrag för aktier som innehas i kapitalplaceringssyfte ligger det nära till hands att jämföra med reglerna om utdelningsbeskattningen, där gränsdragning görs mellan kapitalplaceringsaktier och s.k. organisationsaktier.

Bestämmelserna om utdelningsbeskattningen återfinns i 7 § 8 mom. SIL. Härav framgår bl.a. att utdelning (gäller ej förvaltningsföretag m.fl.) är skattefri om

• ”det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande företaget, eller

• det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av verksamhet som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära.”

En förutsättning för att utdelning ska vara skattefri, om aktieinnehavet understiger 25 %, är att aktieinnehavet betingas av verksamheten. Detta står i överensstämmelse med det begrepp som används i reglerna om avdrag för aktieförlust i näringsverksamhet.

Kan man då anta att bedömningen görs lika i ett och samma fall, dvs. om en utdelning är skattefri, ska också en eventuell kommande förlust på aktierna även kunna dras av i näringsverksamheten förutsatt att sambandet är oförändrat?

Att en sådan bedömning gjorts i praktiken hävdas av Grosskopf.11 För att en aktie ska anses vara betingad av näringsverksamheten ställs sannolikt motsvarande krav som gäller för att utdelningen ska vara skattefri.12

Enligt utdelningsbeskattningsreglerna blir en utdelning alltid skattefri om aktieinnehavet uppgår till 25 % eller mer, dvs. om innehavet är så stort behövs inget samband påvisas mellan rörelserna. Samma gräns gäller fr.o.m. 1992 års taxering i fråga om avdragsrätt för aktieförluster på näringsbetingade aktier i näringsverksamhet (se avsnitt 2.3).

3.4 Förlust på minoritetsinnehav

I praxis har man inte uppställt något krav på att ett aktieinnehav ska vara av viss omfattning för att avdrag ska kunna medges. Avdrag har således även medgetts för minoritetsposter förutsatt att samband är konstaterat.13

I RÅ 1965 ref. 31 har en manufakturist fått avdrag för försäljningsförlust på sex aktier i ett inköpsbolag, vilket han bildat tillsammans med ett stort antal andra köpmän inom branschen.

4.1 Återförda värdeminskningsavdrag beskattas inte

Kravet att förlusten ska vara definitiv och konstaterad har i praxis inneburit att förlusten ska ha konstaterats genom avyttring, likvidation eller konkurs.

Av vilken anledning har det då varit så viktigt att aktieförlusten varit definitiv?

Om avdrag hade medgivits för värdeminskning som endast var beräknad skulle detta kunna ha lett till en definitiv skattelättnad. I brist på uttryckliga bestämmelser härom har det nämligen ansetts att tidigare åtnjutna värdeminskningsavdrag inte kunnat återföras till beskattning vid beräkning av realisationsvinsten på aktieförsäljningen i tillfällig förvärvsverksamhet.

Denna motivering är inte längre relevant eftersom aktiebolag numera redovisar aktievinster i inkomstslaget näringsverksamhet. Man kan dock inte av detta dra den slutsatsen att kravet på definitiv förlust har upphört att gälla. I nu gällande lagstiftning finns inget som tyder på någon ändring i denna fråga. Man kan därför anta att rättsläget vad gäller kriteriet definitiv förlust är oförändrat. Även uttalanden i förarbetena tyder på att så skulle vara fallet.14

4.2 Restriktiv tolkning

Kravet att förlusten ska vara definitiv har medfört betydande begränsningar i avdragsrätten. I RÅ 1944 fi 499 vägrades ett bolag avdrag för värdeminskning på aktierna i ett tyskt dotterbolag då aktierna hade skrivits ned på grund av rådande osäkra förhållanden i Tyskland.

Tillräckliga skäl för avdrag har inte heller ansetts föreligga vid stadigvarande förlustbringande verksamhet (RÅ 1949 fi 93) eller dålig ställning hos dotterbolag (RÅ 1944 fi 638).

Om värdet på aktierna varaktigt gått ned skall nedskrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god redovisningssed (15 § bokföringslagen). Även om en sådan nedskrivning är motiverad kan värdeminskningen inte anses som definitiv. Aktierna kan ju öka i värde om verksamheten i det ägda bolaget blir vinstgivande i framtiden.

Ovanstående framgår bl.a. av RSV/FB Dt 1982:22 där ett svenskt aktiebolag ägde 70 % av aktierna i ett iranskt dotterbolag. På grund av händelser i samband med revolutionen förlorade det svenska bolaget kontroll över dotterbolaget. Aktiekapitalet nedsattes på grund av förluster. Avdrag medgavs inte för värdeminskning på aktierna då förlusten inte var definitiv. Jfr även RN 1956 1:13.

Ovanstående visar att kravet på definitiv förlust sätts högt i rättspraxis.

4.3 Vad avses med definitiv förlust?

När kan då en förlust på aktieinnehav avses vara definitiv? I de rättsfall där frågan har aktualiserats har förlusten konstaterats vid försäljning av aktierna, eller genom att det ägda bolaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation. När det gäller att precisera tidpunkten för förlustens inträde saknas närmare vägledning i rättspraxis. Att det inte får vara någon som helst tvekan om att aktieinnehavets värde är förlorat framgår dock klart. Mot denna bakgrund har jag gjort följande tolkning av när förlusten kan anses konstaterad i olika situationer.

5.1 Bokföringsmässig förlust

För att avdrag ska kunna göras i näringsverksamhet för aktieförlust krävs att det ska vara fråga om en reell förlust. Detta gäller även om förlusten är definitiv och konstaterad. Det har således i rättspraxis inte ansetts tillräckligt att det förelegat en bokföringsmässig förlust om förlusten uppstått exempelvis som en följd av att tillgångar av olika slag överförts från bolaget till vederlag understigande marknadsvärdet, t.ex. bokfört värde.

Kravet på verklig förlust har främst betydelse när det gäller bolag inom en koncern. Fallet där en bokföringsmässig förlust kompenseras av dolda reserver i tillgångar är ju mera typiskt för helägda bolag. Ofta är det därför lättare att kunna påvisa att det är fråga om en verklig förlust när det gäller minoritetsposter i kund- och leverantörsföretag än om det är fråga om dotterbolag.

Fr.o.m. 1992 års taxering har frågan om en aktieförlust är att betrakta som en ”verklig förlust” eller ej, kommit att få en större betydelse än tidigare eftersom det numer är ett ovillkorligt krav att den uppkomna förlusten på aktieinnehavet är verklig (se avsnitt 2.4).

Anta exempelvis att bolag A förvärvar samtliga aktier i bolag B för 100 tkr och att det som enda tillgång i B finns en fastighet som är bokförd i 75 tkr. Marknadspriset på fastigheten är 100 tkr dvs., marknadspriset överstiger det bokförda värdet med 25 tkr. I bolag B finns inga skulder utan fastigheten har finansierats med eget kapital.

Direkt efter förvärvet överförs fastigheten till bolag A till bokfört värde och därefter likvideras bolag B. Resultatet blir en aktieförlust på 25 tkr (75 tkr–100 tkr). Förlusten är dock endast bokföringsmässig eftersom bolag A övertagit den dolda reserven i fastigheten, 25 tkr, från bolag B utan motsvarande vederlag. Fastigheten övertogs ju till bokfört värde. Här har således en värdeöverföring skett från bolag B till bolag A. Förlusten är därför att endast betraktas som bokföringsmässig och inte verklig.15

Om man betraktar koncernen sammantaget ( A+B i ovanstående exempel) ser man att fastigheten förvärvades för 100 tkr (vid aktieköpet i B) men att avdraget i näringsverksamhet blir begränsat till 75 tkr (det värde fastigheten var bokförd till i dotterbolaget vid förvärvet), i och med att avdrag vägras för aktieförlusten, 25 tkr. Bolag A:s förvärvspris för den från dotterbolaget överförda fastigheten är 75 tkr och det är detta belopp som är avdragsgill anskaffningskostnad om A i framtiden säljer fastigheten till en utomstående.

5.2 Företagsförvärv med syfte att komma åt speciell tillgång

5.3 Överföring av reserver i tillgångar

Avdrag har inte medgetts för aktieförluster som kunnat sättas i samband med att ägarbolaget övertagit tillgångar (materiella och immateriella) för belopp som understigit tillgångarnas verkliga värde.21 Övertagandet har då ofta skett till bokförda värden. Tillgångarna kan ha nedvärderats öppet i bokföringen t.ex. genom lagernedskrivning eller genom överavskrivning av byggnader och inventarier. Det kan också vara fråga om dolda reserver till följd av att egendomens marknadsvärde ökat utöver vad som redovisats i bokföringen.22

I RÅ 1987 ref. 49 har RR uttalat att beräkningen av en aktieförlust ska ske på koncernbasis, dvs. samtliga värdeöverföringar från det avyttrade bolaget ska räknas av från förlusten oavsett om överföringarna har skett till moderbolaget eller andra bolag som ingår i koncernen (och oavsett om överföringen har skett före eller efter eventuella internöverlåtelser).

5.4 Löpande varuförsäljning/varuinköp

Kan en avvikande prissättning vid varuförsäljning och varuinköp mellan dotterbolag och moderbolag (eller andra koncernbolag) inverka på bedömningen av en eventuell förlust då aktierna i dotterbolaget säljs? Antag att dotterbolaget säljer varor till ett pris som understiger vad som tillämpas mot utomstående kunder och att prisnedsättningen är så stor så att bolaget inte får täckning för sina fasta kostnader. Försäljningen till moderbolaget är då i realiteten förlustgivande för dotterbolaget och om omsättningen till utomstående kunder inte kompenserar bortfallet kommer värdet på dotterbolagets aktier att minska.

Det finns några rättsfall där aktieförlusten kan sättas i samband med onormal prissättning mellan bolagen. I RN 1957 4:3 har ett dotterbolag tillämpat lägre pålägg vid försäljning till moderbolaget än till andra kunder. Tyvärr är inte fallet renodlat då andra överföringar även kan ha förekommit (överföring av agentur, goodwill som upparbetats före aktieförvärvet m.m.). RegR fann att det inte var möjligt att konstatera att verklig förlust skulle uppkomma om dotterbolaget likviderades. Av domen framkommer inte vad som var det egentliga skälet till att förlusten inte medgavs. Vilken betydelse den avvikande prissättningen på varuförsäljningen haft för regeringsrättens dom är oklart.

I ett annat regeringsrättsavgörande (RÅ 1944 fi 850) var det likaså fråga om priser från ett dotterbolag till moderbolaget som understeg det pris som tillämpades på den öppna marknaden, men även i denna dom finns det flera andra faktorer som kan ha medverkat till att regeringsrätten vägrade avdrag för aktieförlusten.

Rättspraxis ger alltså inget entydigt besked om hur man skall bedöma en värdeöverföring som skett genom avvikande prissättning. Enligt min mening kan man här jämföra med vad som gäller vid lämnande av koncernbidrag. Onormal prissättning är i praktiken inget ovanligt sätt att överföra resultat mellan bolag och förfarandet ges ibland benämningen dolt koncernbidrag.

5.5 Utdelning

I 7 § 8 mom. SIL finns regler om kedjebeskattningen. Bestämmelserna reglerar bl.a. i vilka fall en utdelning ska vara skattepliktig respektive skattefri (se avsnitt 3.3).

En skattefri utdelning innebär inte några beskattningskonsekvenser, utan föranleder endast en värdeöverföring från det utdelande bolaget till det mottagande bolaget. Utdelningen leder till att det utdelande bolagets värde minskar i motsvarande mån, som i sin tur påverkar moderbolagets försäljningspris på aktierna, och som vid en aktieförsäljning kan leda till en aktieförlust.

Är denna aktieförlust att betrakta som verklig eller endast bokföringsmässig?

Om man ser transaktionerna sammantaget så framstår förlusten som endast bokföringsmässig. Visserligen har bolaget faktiskt gjort en förlust på aktierna men förlusten neutraliseras av den erhållna skattefria utdelningen. Det är denna helhetssyn som legat till grund för bedömningen som gjorts i rättspraxis.

I rättspraxis har avdrag nämligen inte medgetts för den del av aktieförlusten som svarar mot uppburen skattefri utdelning. Har en aktieförlust uppkommit som en följd av att skattefri utdelning lämnats ska alltså förlusten reduceras med utdelningen.23 Det är med andra ord nettoresultatet av transaktionerna (utdelningen och aktieförlusten) som ska ligga till grund för beskattningen. Förlusten på aktierna anses kompenserad av den erhållna skattefria utdelningen.

Av RÅ 1987 ref. 49 framgår att det inte spelar någon roll för bedömningen om utgiven utdelning är att betrakta såsom ”skälig” eller ej. Förlusten ska i båda fallen reduceras.

5.6 Koncernbidrag

5.7 Överföring av reserver till det ägda bolaget

Ska man beakta reserver i tillgångar som gått till det sålda bolaget, dvs. ska förlusten ökas med beloppet? Förlusten skulle ju ha varit ännu större om inte värdeöverföringen skett. Ska man tillämpa någon form av nettoredovisning i det sålda bolaget?

När det gällde koncernbidrag ska man enligt rättspraxis inte göra det. Men vad gäller vid överföring av tillgångar?

Om tillgångar överförs från moderbolag till dotterbolag för belopp understigande egendomens verkliga värde är detta att betrakta som en form av dolt koncernbidrag. Givarens avdrag vid öppet redovisat koncernbidrag motsvaras vid den dolda värdeöverföringen av en minskad intäkt. Hos mottagaren har det synliga koncernbidraget sin motsvarighet i en latent inkomst som kommer fram då egendomen säljs till utomstående.

Så vitt jag vet finns inga rättsfall som behandlar frågan hur överföring av dolda reserver till dotterbolag inverkar på rätten till avdrag för aktieförlust. Min bedömning är dock att en värdeöverföring till dotterbolaget ska behandlas på samma sätt som då moderbolaget lämnar koncernbidrag, dvs. överföringen bör inte betraktas som en del av anskaffningspriset för aktierna i dotterbolaget, vare sig bidraget till dotterbolaget lämnas öppet i form av koncernbidrag, eller ges dolt i form av undervärderade tillgångar. Om aktierna i dotterbolaget säljs med förlust bör således förlusten beräknas som skillnaden mellan försäljningspriset och ursprungligt inköpspris för aktierna utan tillägg för värdeöverföringen.

5.8 Värdeöverföringar med eller utan beskattningskonsekvenser

I det lagförslag avseende skattereformen som remitterades till lagrådet fanns en bestämmelse om att värdeöverföringar från avyttrad egendom skulle beaktas vid beräkningen av ett realisationsresultat. Innebörden i förslaget var att det även i inkomstslaget kapital vid vinst- och förlustberäkningar skulle göras sådana bedömningar som görs när avyttringen redovisas i inkomstslaget rörelse.

Lagrådet ifrågasatte den föreslagna lagregleringen och uttalade att ”mycket talar för att praxis, under de nya förutsättningar som skapas genom denna skattereform kommer att finna sig oförhindrad att tillämpa de principer som följs vid rörelsebeskattningen också vid realisationsvinstbeskattningen.”25 Med hänsyn till lagrådets yttrande beslutade departementschefen att inte lägga fram något förslag om sådant hänsynstagande till värdeöverföringar. Han uttalade att han tog fasta på möjligheten att i rättstillämpningen ändå beakta gjorda värdeöverföringar.

Vidare anförde departementschefen att ”har den avyttrade egendomen i något skede tömts på substans utan beskattningskonsekvenser (min kursivering) kan alltså en reavinstberäkning som bygger på en jämförelse mellan försäljningspris och ursprungligt anskaffningspris behöva korrigeras för överföringen.”26

Vid bedömningen av vilket värde man vid lagtolkningen ska tillmäta det uttalande departementschefen gjort i förarbetet är det viktigt att notera att det inte är avsett att kommentera eller förtydliga lagförslag som senare antagits som lag. Betydelsen av departementschefens uttalande får istället uppfattas som belysning av de allmänna principer som råder inom skatterätten och som en redovisning av gällande rätt.

Stämmer då departementschefens uttalande med det rådande rättsläget? Menar han i så fall att inställningen i rättspraxis varit att beskattade värdeöverföringar inte föranlett någon korrigering av aktieförlusten, utan att korrigering av förlusten endast skett när obeskattade värden överförts? Enligt min mening kan man inte tolka rättspraxis på detta sätt. Tidigare har jag tvärtom visat (avsnitt 5.6.1) att RegR i ett flertal fall vägrat avdrag för aktieförlust när koncernbidrag erhållits från det bolag som senare avyttrats.

En annan fråga är vad departementschefen egentligen menar med beskattningskonsekvenser. Koncernbidrag medför beskattningskonsekvenser om man ser varje part för sig, skatteplikt för mottagaren och avdrag för givaren. Sammantaget leder transaktionerna däremot inte till någon skatt om avdragsutrymme finns hos givaren och beloppet ökar mottagarens skattepliktiga inkomst. Är det de enskilda bolagen var för sig som ska bedömas eller är det det sammanlagda skatteresultatet som är avgörande när det gäller att avgöra om transaktionerna föranlett beskattningskonsekvenser?

Vad gäller när tillgångar överförs till bokförda värden och beloppen understiger tillgångarnas verkliga värden? En sådan transaktion utlöser inte någon beskattning, men föranleder liksom koncernbidraget en värdeöverföring från givaren till mottagaren. Transaktionen kan ses som ett dolt koncernbidrag. Skall denna värdeöverföring behandlas annorlunda än den värdeöverföring som sker genom ”öppet” redovisat koncernbidrag?27

Slutligen, är det den formella beskattningen som gäller eller är det den faktiska (se avsnitt 5.6.3)?

5.9 Värdeöverföringar från förvärvat kapital eller från upparbetade vinstmedel

Anta att ett förvärvat aktiebolag under ett antal år ger vinster som överförs till moderbolaget genom koncernbidrag. Verksamheten i dotterbolaget antas därefter bli olönsam och bolagets egna kapital reduceras. Moderbolaget säljer därefter aktierna i dotterbolaget med förlust. Fråga uppkommer då om denna förlust är att betrakta som ”verklig” och därmed avdragsgill. Har det därvid någon betydelse om koncernbidrag överförts och påverkas bedömningen av att koncernbidraget härrör från vinstmedel som upparbetats efter det att dotterbolaget förvärvades?

I de rättsfall som behandlar avdragsrätt för aktieförluster när värdeöverföringar har skett från det ägda bolaget har man, såvitt jag kunnat finna, överhuvudtaget inte berört frågan om överföringar skett av kapital som fanns redan vid aktieförvärvet eller om det gällt medel från vinster som intjänats under aktieinnehavet.

Departementschefen har kommenterat denna fråga i sitt lagförslag om att värdeöverföringar även skulle beaktas vid realisationsvinstberäkningen i inkomst av kapital (se avsnitt 5.8). I lagrådsremissen anförde han:28

”Innebörden av mitt förslag är att det även i inkomstslaget kapital vid vinst- och förlustberäkningar skall göras sådana bedömningar som idag skall ske om avyttringen redovisas i inkomstslaget rörelse.”

Vidare uttalade han:

”Det bör understrykas att regeln inte tar sikte på koncernbidrag för vinstmedel som upparbetats under det egna innehavet.”

Som berörts i avsnitt 5.8 kan departementschefens uttalande i detta sammanhang ses som en belysning av gällande rätt. Menar han i så fall att aktieförluster inte behöver korrigeras för koncernbidrag från det ägda bolaget om överförda medel härrör från upparbetade vinstmedel? Som nämnts ovan har jag inte kunnat finna något stöd i praxis för denna tolkning.

Enligt min mening är dock denna åsikt rimlig. Avdrag bör medges för faktiskt inträffade förluster i dotterbolaget. En värdeöverföring som inte ”tärt” på förvärvat kapital bör därför inte diskvalificera en förlust vid en senare aktieförsäljning från att vara ”verklig”. Något förenklat kan man säga att moderbolaget bör ha rätt att få avdrag för värdenedgång på dotterbolaget som inträffat efter aktieförvärvet och som hänför sig till omständigheter som inte har samband med olika former av koncerninterna värdeöverföringar. Innebörden av detta blir att värdeförsämringen i princip ska ha berott på att rörelsen i dotterbolaget varit olönsam. Denna tolkning är även rimlig med tanke på kedjebeskattningsreglerna.

5.10 Delförsäljning av aktieinnehav

I en dom från kammarrätten i Stockholm (RegR ej prövningstillstånd) hade Telefonaktiebolaget LM Ericsson avhänt sig röstmajoriteten i ett dotterbolag i Brasilien. Bolaget hade emellertid kvar 75 % av dotterbolagets aktier, huvudsakligen i form av icke röstberättigade aktier.29

KR konstaterar först att den bokföringsmässiga förlusten på de avyttrade aktierna skulle varit avdragsgill om bolaget inte haft ytterligare aktier kvar i bolaget. Emellertid ansåg domstolen att det inte visats att verklig förlust uppkom trots att avyttringen skedde till ett pris som låg under anskaffningskostnaden. Hänsyn måste tas till värdet av kvarvarande aktier innan det går att avgöra huruvida bolaget åsamkats en verklig förlust på aktieinnehavet. Med hänsyn till att bolaget efter aktieförsäljningen har ett helt dominerande aktieinnehav måste majoritetsinnehav för bolaget representera ett övervärde i förhållande till börsvärdet. Anledning saknas anta annat än att detta övervärde mångfaldigt överstiger den i målet åberopade förlusten. Bolaget har därför inte visat att en verklig förlust förelegat.

Innebörden i ovanstående dom är att det inte går att visa att en förlust är verklig förrän hela aktieinnehavet i bolaget har sålts (observera att det i ovanstående rättsfall rörde sig om ett majoritetsinnehav). Aktieinnehavet ses med andra ord som en helhet, där en förlust på en delförsäljning kan kompenseras av ett övervärde på det kvarvarande aktieinnehavet. Att avdrag inte medgetts i ett fall som detta kan också sägas hänga samman med kravet på en definitiv förlust. Det är inte helt klart att det är fråga om en definitiv förlust på hela aktieinnehavet eftersom den frågan är beroende av verksamhetens fortsatta utveckling.

5.11 Uppdelning av förlust