Vinstbolagsaffärer och interna aktieöverlåtelser efter 1990 års skattereform

1. Inledning

I det reformerade skattesystem som tillämpas första gången vid 1992 års taxering har stopplagstiftningen mot vinstbolagstransaktioner och interna aktieöverlåtelser tagits bort. Bestämmelserna återfanns tidigare i 35 § 3 mom. sjunde respektive åttonde stycket kommunalskattelagen (KL).

Vinstbolagsbestämmelserna infördes 1972 och bestämmelserna mot interna aktieöverlåtelser tillkom 1973. Härigenom ville lagstiftaren sätta stopp för den omfattande skatteflykt som dessa transaktioner givit upphov till.

Bestämmelserna gavs karaktär av stopplagstiftning för att få de skattskyldiga att avstå från transaktionerna i fråga. Riksskatteverket hade möjlighet att ge dispens från tillämpning av bestämmelserna.

Stopplagstiftningen infördes främst för att hindra skatteflykt i form av omvandling av löneinkomster till lägre beskattade realisationsvinster. I det reformerade skattesystemet har detta motiv ansetts sakna bärighet. Syftet med denna uppsats är att i någon mån belysa effekterna av avskaffandet av stopplagstiftningen.

2. Motiven

I SOU 1989:33 s. 147 ff konstaterades att vinstbolagsreglerna visat sig vara otillräckliga. Stopplagstiftning av ifrågavarande slag medförde betydande risk för olyckliga beskattningskonsekvenser i enskilda fall och reglerna hade visat sig svåra att tillämpa. Beträffande internöverlåtelser anfördes att en ganska omfattande dispensgivning förekommit och att svårigheter uppkommit att upprätthålla en konsekvent praxis utan att möjliggöra kringgående av bestämmelserna genom mer eller mindre konstruerade anpassningar till praxis vid utformningen av interna aktieöverlåtelser.

Det ansågs vidare att de föreslagna reglerna för beskattning av reavinster vid försäljning av aktier, andelar m.m. i fåmansföretag, den sänkta skatten på löneinkomster och de nya reglerna för företagsbeskattning skulle medföra att vinstbolagsaffärer och interna aktieöverlåtelser inte längre skulle vara lönsamma. Till grund för denna bedömning låg en beräkning utvisande behållning efter skatt när en bruttoinkomst av 100 togs ut på olika sätt av en person med arbetsinkomst över 7,5 basbelopp, SOU 1989:33 s. 140:

Departementschefen anslöt sig till utredningens uppfattning. I prop. 1989/90:110 s. 472 konstaterades att med de föreslagna reglerna för beskattning av delägare i fåmansföretag skulle det inte längre bli möjligt att få några obehöriga skatteförmåner av det slag som den ifrågavarande stopplagstiftningen avsett att förhindra.

3. Uttag av vinst i fåmansföretag

Uttag av vinst i fåmansföretag kan ske på flera olika sätt. Nedan behandlas fem alternativ, nämligen lön, utdelning, reavinst genom intern aktieöverlåtelse, reavinst genom vinstbolagsaffär samt ränta.

Effekterna av olika ägardispositioner av vinst i fåmansföretag har utförligt behandlats av Peter Melz i en tidigare artikel i Skattenytt, 1991 s. 463 ff. För en mera detaljerad beskrivning av beräkningsgrunder m.m. hänvisas till denna artikel. Vissa parametrar har emellertid förändrats efter det att prop. 1991/91:60 med beteckningen ”Skattepolitik för tillväxt” antagits av riksdagen. Skattesatsen för realisationsvinster på aktier och liknande samt handelsbolagsandelar har fr.o.m. 1992 sänkts till 25 procent medan skattesatsen för utdelning utgör 30 procent för 1992 och sänks till 25 procent 1993. I beräkningarna nedan har som skattesats för utdelning använts den skattesats som gäller först 1993. Även arbetsgivaravgifterna har sänkts och utgör 34,83 procent för 1992.

Vid vinstuttag med 100 som lön utgör lönedelen 74,2 och avgiftsdelen 25,8. Löneuttag över 7,5 basbelopp medför ca 50 procent i inkomstskatt och arbetsgivaravgifterna saknar försäkringsvärde. Behållningen efter skatt blir 37,1. Vid löneuttag i det lägre marginalskatteskiktet blir behållningen 61,5 om försäkringsvärdet inkluderas.

För utdelning föreligger ett tak som utgörs av statslåneräntan (SLR) vid utgången av november året före beskattningsåret plus fem procentenheter multiplicerat med anskaffningskostnaden för aktierna. För aktier som anskaffats före 1990 får anskaffningskostnaden räknas upp med index från anskaffningstidpunkten t.o.m. 1990. Indexering får dock ske tidigast fr.o.m. 1970. Som alternativ till indexerad anskaffningskostnad får utdelningstaket i stället beräknas på aktiernas värde per den 31 december 1990. Som värde anses förmögenhetsvärdet beräknat enligt p. 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§ förmögenhetsskattelagen (SFL) i dess då gällande lydelse. Detta värde multipliceras med 3,5 om kapitalet nedlagts i jordbruk eller rörelse.

Vinst med 100 medför efter skatt i bolaget med 30 att 70 kan delas ut. Vid skattesatsen 25 procent i inkomstslaget kapital blir behållningen efter skatt 52,5. Utdelning över taket beskattas i inkomstslaget tjänst. Behållningen blir då 49,0 i det lägre marginalskatteskiktet och 35,0 i det högre. För utdelning som kan dras av i bolaget enligt Annellreglerna blir behållningen 75,0. Annellavdrag kan skapas genom att viss del av köpeskillingen för aktierna i en internöverlåtelse eller vinstbolagsaffär används för att öka aktiekapitalet i det nya bolaget.

De aktievärden som används vid beräkning av utdelningstaket för aktier anskaffade före 1990 är även tillämpliga vid beskattning av reavinst i samband med försäljning av aktierna. Om reavinsten inte överstiger aktievärdet, beräknat enligt någon av de ovan nämnda metoderna, hänförs hela reavinsten till intäkt av kapital. Skattesatsen för reavinster som hänförs till kapital är 30 procent för 1992 men genom att skattepliktig reavinst beräknas till 5/6 av faktisk reavinst blir den effektiva skatten 25 procent. Den del av reavinsten som överstiger takbeloppet förläggs till intäkt av tjänst, dock högst till ett belopp motsvarande 100 basbelopp.

Vinst som uppkommer 1991 eller senare kan sparas i bolaget och tas ut som reavinst vid en senare försäljning av aktierna varvid vinsten, till den del den inte överstiger SLR plus fem procentenheter per år, beskattas i inkomstslaget kapital. För sådana vinster blir behållningen för ägaren densamma som vid utdelning under takbeloppet. Vinst med 100 medför skatt i bolaget med 30 och värdet på aktierna vid en försäljning ökar med 70. Skatt på reavinsten utgår med 25 procent av 70 varefter 52,5 återstår. Om reavinsten till någon del blir hänförlig till inkomstslaget tjänst blir behållningen på denna del 35,0 i det högre marginalskatteskiktet.

Uttag av obeskattat kapital i fåmansföretag kan göras genom omvandling till reavinst både med intern aktieöverlåtelse och med vinstbolagsaffär. Vid en vinstbolagsaffär blir kapitalvärdet och därmed köpeskillingen för aktierna högre än vid en internöverlåtelse p.g.a. att den latenta skatteskulden på årets vinst kan delas mellan köpare och säljare. Vid en internöverlåtelse saknar det köpande bolaget normalt sett möjlighet att skjuta upp beskattningen av årsvinsten varför denna belastas med full skatt.

Vid de vinstbolagsaffärer som genomfördes före skattereformen delade köpare och säljare på latent skatteskuld på obeskattat kapital. Obeskattade reserver och årsvinsten värderades därför i allmänhet till 70-–75 procent av sitt nominella värde. Eftersom denna schablon torde vara tillämplig även efter det att bolagsskatten sänkts till 30 procent kan obeskattat kapital efter skattereformen värderas till 80–85 procent av nominellt värde.

Om obeskattat kapital med 100 vid en vinstbolagsaffär värderas till 85 och köpeskillingen för aktierna hänförs till intäkt av kapital blir skatten 21,3 och 63,7 återstår som behållning. Vid en klyvning av reavinsten mellan kapital och tjänst blir behållningen 53,1 vid 50 procent skatteuttag i inkomstslaget tjänst.

En internöverlåtelse eller en vinstbolagsaffär innebär i princip att kapital i bolaget överförs till ägaren. För att undvika att bolaget dräneras alltför kraftigt kan det många gånger vara nödvändigt att låna en del av köpeskillingen för aktierna till det nya bolaget. Detta gör det möjligt för ägaren att erhålla lågt beskattade ränteintäkter. Om lön i det högre marginalskatteskiktet sänks med belopp motsvarande ränteintäkten reduceras ägarens skatt och bolaget sparar in arbetsgivaravgifter. Uttag av vinst med 100 som ränta ger en behållning av 75,0.

Behållning efter skatt blir därmed följande vid uttag av vinst med 100.

Beräkningarna ovan är generella. Beroende på kalkylsituationen i varje enskilt fall kan behållningen efter skatt komma att variera avsevärt.

Vinstbolagsaffärer och interna aktieöverlåtelser kommer emellertid även fortsättningsvis att vara lönsamma beroende på den spännvidd i skatteuttaget som föreligger mellan inkomstslagen tjänst och kapital. Även arbetsgivaravgifterna har betydelse i sammanhanget.

4. Vinstbolag

Med vinstbolag avses här bolag som efter försäljning av huvuddelen av sina tillgångar innehåller ännu obeskattade vinstmedel.

Vinstbolagsaffärer har använts bl.a. vid avveckling och omstrukturering av verksamheter och vid generationsskiften, i det senare fallet för att få ner gåvoskattevärdet på företaget. Det helt dominerande antalet vinstbolagsaffärer har emellertid genomförts för att omvandla löneinkomst till reavinst. Stopplagstiftningen infördes för att hindra denna form av skatteflykt.

De s.k. skalbolagsaffärer som genomfördes under 1980-talet kännetecknades av att stopplagstiftningen kringgicks genom att rörelsetillgångarna, det s.k. inkråmet, såldes över till ägarens nya bolag för bokfört värde. Obeskattad vinst uppkom därigenom inte p.g.a. att större delen av tillgångarna avyttrats under beskattningsåret.

De skatterättsliga förutsättningarna vid inkråmsöverlåtelser till bokfört värde har senare förändrats. Numera anges uttryckligen att marknadsvärdet skall gälla vid uttag av tillgångar ur näringsverksamhet såvida inte särskilda skäl mot uttagsbeskattning föreligger, 22 § anv. p. 1, fjärde st. KL. Departementschefen anger i prop. 1989/90:110 s. 557 att uttagsbeskattning bör kunna underlåtas i enlighet med nuvarande praxis. I praxis har uttagsbeskattning underlåtits då tillgångarna överlåtits mellan företag med i huvudsak gemensam ägaridentitet, tillgångarna inte ändrat skattemässig karaktär, tillgångarna inte lämnat dubbelbeskattningssektorn och överlåtelsen föranletts av starka organisatoriska skäl.

Det sistnämnda kravet torde vara svårt att uppfylla när tillgångarna överlåts till ett nytt bolag i vilket ägaren fortsätter den bedrivna verksamheten. En inkråmsöverlåtelse för bokfört värde kan därför leda till uttagsbeskattning i det överlåtande bolaget. I enlighet med regeringsrättens praxis, se t.ex. RÅ 1989 ref. 119, skall uttaget anses ha gjorts av bakomliggande aktieägare. Detta kan då också medföra beskattning av aktieägaren enligt 32 § anv. p. 14 KL.

För att undvika uttags- och utdelningsbeskattning måste därför inkråmet i samband med en vinstbolagsaffär överlåtas för marknadspris. För säljaren innebär detta ingen nackdel eftersom han då kan tillgodoföra sig ett högre pris för aktierna. Eftersom det köpande bolaget måste betala ett högre pris för inkråmet ökar lönsamhetskravet på bolaget för finansiering av köpet. Säljaren får därför vara beredd att låna in en större del av köpeskillingen för aktierna till det nya bolaget. Finansering av rörelsen med obeskattade reserver och eget kapital ersätts med inlåning från aktieägaren. Alternativt kan köpeskillingen delvis sättas in som kapital vilket ger möjlighet till högre utdelning med Annellavdrag och högre survavsättning.

Andelar i handelsbolag reavinstbeskattas i sin helhet i inkomstslaget kapital. Vid en försäljning av andelar i ett handelsbolag som äger aktier i ett vinstbolag torde därför hela reavinsten vid en sådan försäljning komma att bli beskattad efter skattesatsen 25 procent. Det bör dock observeras att lagen mot skatteflykt kan aktualiseras vid speciella förfaranden.

För köparna av aktier i vinstbolag kvarstår de s.k. Lundinreglerna i 7 § 8 mom. nionde st. SIL. Utdelning är således skattepliktig för det bolag som förvärvat aktierna i vinstbolaget. Beskattade vinstmedel kan emellertid överföras till moderbolaget genom fusion utan att beskattning uppkommer. Hanteringen av beskattat kapital erbjuder därför inget större problem för köpare av vinstbolag.

Däremot finns det anledning att beakta köparnas möjligheter att hantera obeskattad vinst. Denna kan ju inte trollas bort. Det är i stället fråga om att kunna uppskjuta effektueringen av skatten på obeskattade vinstmedel så länge att nuvärdet av den latenta skatteskulden på obeskattad vinst understiger rabatten på de likvida medel som förvärvas. Köpare av vinstbolag får därför förutsättas driva verksamhet som inte medför vinst under ganska lång tid.

Exempelvis antas att obeskattad vinst i ett vinstbolag uppgår till 1 000 samt att vinstbolaget innehåller likvida medel med 1 000. Av dessa likvida medel transformeras 850 till säljaren som likvid för aktierna. För köparen återstår 150 utgörande den rabatt på likvida medel som är köparens utbyte av transaktionen. Emellertid måste köparen tillföra vinstbolaget avdragsunderlag med 1 000 för att förskjuta den latenta skatteskulden på obeskattad vinst. Om denna förbrukning av avdragsunderlag leder till att vinst kommer fram till beskattning i någon annan av köparen bedriven verksamhet, tär skattekostnaden på den erhållna rabatten. För att nuvärdet av skattekostnaden skall motsvara rabatten på vinstbolagets likviditet måste skatten förskjutas i ca sju år om köparens kalkylränta är t.ex. 10 procent.

Under de vinstbolagsvågor som förekommit tidigare, dels före stoppreglernas införande i början av 1970-talet och dels under 1980-talet, har det visat sig att de kriminella inslagen bland aktörerna på köparsidan varit betydande. Det kan därför finnas anledning att erinra om att återbäringsskyldighet enligt 12:5 aktiebolagslagen och medverkansansvar för brott kan aktualiseras för säljare och andra medverkande vid försäljning av vinstbolag.

Lagen mot skatteflykt ansågs tidigare inte tillämplig p.g.a. vinstbolagsreglernas karaktär av stopplagstiftning. Det förutsattes att de situationer täckts in som lagstiftaren velat förhindra. Ett kringgående av bestämmelserna kunde därför inte anses strida mot lagstiftningens grunder.

I förarbetena till det reformerade skattesystemet har lagstiftaren uttalat att obehöriga skatteförmåner inte längre är möjliga att uppnå genom vinstbolagstransaktioner. Förfarandet torde därmed inte kunna anses strida mot lagstiftningens grunder. Lagen mot skatteflykt blir då inte aktuell att tillämpa. Möjligen kan extrema tillvägagångssätt angripas exempelvis då lön inte tas ut utan i stället ersätts med upprepade vinstbolagsförsäljningar.

5. Interna aktieöverlåtelser

De interna aktieöverlåtelserna kännetecknades liksom vinstbolagsaffärerna i många fall av syftet att tillgodoföra ägaren av bolaget vinstmedel genom omvandling till lågt beskattad reavinst. Internöverlåtelserna fyllde också en funktion vid omstruktering av verksamhet och vid generationsskiften. Riksskatteverkets dispensgivning beträffande undantag från stoppreglernas tillämpning var relativt liberal.

Gången i en intern aktieöverlåtelse var tidigare den att ett nytt bolag bildades som förvärvade aktierna i det gamla bolaget för marknadspris. Rörelsen delades upp på det gamla och det nya bolaget och vinster överfördes till det nya bolaget som amorterade skulden till ägaren för de köpta aktierna.

Någon uppdelning på rörelsegrenar mellan bolagen behövs inte längre sedan definitionen av förvaltningsföretag ändrats så att koncernbidrag numera kan ges även till bolag som indirekt, genom koncernförhållande, bedriver näringsverksamhet, 7 § 8 mom. 2 st. SIL.

När det gäller prissättningen på aktierna vid en intern aktieöverlåtelse är det av väsentlig betydelse att köpeskillingen inte överstiger marknadsvärdet. Om så skulle vara fallet beskattas det överskjutande beloppet hos överlåtaren som intäkt av tjänst enligt 32 § anv. p. 14 KL.

Om å andra sidan priset sätts under marknadsvärdet och ägaridentitet inte föreligger mellan de båda bolagen kan gåvobeskattning komma att ske av köparbolaget enligt HD:s principer i NJA 1980 s. 642 I och II. Förslag till nya regler är dock i detta avseende att förvänta varför gåvoskatteproblematiken vid internöverlåtelser i samband med generationsskiften torde komma att elimineras.

Interna aktieöverlåtelser kan antas komma till användning vid omstruktureringar och generationsskiften men även för att öka ägarens behållning vid uttag av vinst i bolaget. I vissa lägen kan internöverlåtelser leda till att bolagets kostnader för ägarens uttag minskar samtidigt som ägarens behållning av uttaget blir större. Om aktieägarens normala löneuttag ligger i det högre marginalskatteskiktet, aktierna säljs i en internöverlåtelse och köpeskillingen sätts in i bolaget som kapitaltillskott och/eller lån kan en sänkt lön nämligen kompenseras med utdelning respektive ränta och ge ägaren en större behållning genom att utdelning och ränta beskattas med endast 25 procent. Genom den lägre beskattningen kan ägarens uttag sänkas jämfört med lönealternativet. Dessutom behöver bolaget inte erlägga arbetsgivaravgifter. Bolagets vinst ökar därigenom.

Interna aktieöverlåtelser förefaller dock inte alltid vara ett lämpligt alternativ om bolaget har ett högt kapital baserat på det uppräknade förmögenhetsvärdet 1990-12-31. Detta skall belysas med följande exempel.

Antag att A äger AB A. Uppräknat förmögenhetsvärde per 1990-12-31 uppgår till 4 000. Normal årsvinst före skatt uppgår till 1 000. Om statslåneräntan (SLR) plus fem procentenheter uppgår till 15 procent kan A ta ut 600 som kapitalbeskattad utdelning. Kalkylen får följande utseende.

Om A vill uppnå samma inkomst efter skatt genom en intern aktieöverlåtelse krävs en reavinst på 5 600. Efter klyvning blir den kapitalbeskattade reavinsten 4 800 och skatten på denna del blir 1 200. Den till intäkt av tjänst hänförliga delen av reavinsten blir 800 och skatten blir 400. Total skatt uppgår då till 1 600. Det antas att det nybildade bolaget AB B lånar detta belopp externt för att likvidera den del av köpeskillingen för aktierna som A behöver för att betala skatten. Räntan antas uppgå till 240. Resterande del av reavinsten, dvs. 4 000, lånar A ut till AB B och erhåller ränta med 600. Kalkylen blir följande.

Härutöver måste emellertid beaktas att AB B får ett negativt survunderlag genom att aktierna i AB A (dotterbolag) inte får medräknas vid beräkningen av survunderlaget för AB B. Detta negativa survunderlag kan täckas genom överföring av positivt survunderlag från AB A. Detta ger AB A en skattekostnad av 9 procent på överfört belopp. Alternativt kan AB B ta en årlig skattekostnad för negativt survunderlag genom att en intäkt tas upp som motsvarar 23 procent av det negativa underlaget multiplicerat med SLR plus fem procentenheter.

Interna aktieöverlåtelser förefaller därmed i flera fall inte vara särskilt lämpliga för bolag med stort förmögenhetsvärde per 1990-12-31. Däremot framstår internöverlåtelser som ett intressant alternativ när fråga är om bolag med lågt förmögenhetsvärde per 1990-12-31 och där vinster uppkommer efter nämnda tidpunkt.

Även delägare i handelsbolag med ett tillräckligt stort eget kapital torde komma att utnyttja internöverlåtelser av andelarna till aktiebolag för att transformera förvärvsinkomst till kapitalinkomst. Handelsbolagets inkomst hänförs till aktiebolaget och ägaren kan kompenseras genom ränta på köpeskillingen för andelarna vilken lånas in till aktiebolaget.

Liksom beträffande vinstbolagsaffärer kommer lagen mot skatteflykt normalt sett inte att aktualiseras vid intern aktieöverlåtelse. Enligt lagstiftaren kan någon obehörig skatteförmån inte uppnås. Förfarandet kan därmed inte anses strida mot lagstiftningens grunder annat än i undantagsfall.

6. Avslutande synpunkter

Stopplagstiftningen mot vinstbolagsaffärer och interna aktieöverlåtelser togs bort därför att lagstiftaren antog att det efter förändringar av bestämmelser och skattesatser i det reformerade skattesystemet inte längre skulle bli lönsamt att omvandla förvärvsinkomster till realisationsvinster i fåmansföretag. De beräkningar som låg till grund för denna bedömning synes ha grundats på felaktiga förutsättningar. Som visats ovan kommer det även fortsättningsvis att kunna vara lönsamt att genomföra sådana transaktioner som den särskilda stopplagstiftningen tidigare avsåg att förhindra.

Uttag av lön framstod tidigare som det dominerande alternativet för uttag av vinst i fåmansföretag. I stället framstår numera utdelning som ett i många fall fördelaktigare alternativ sedan det blivit möjligt att basera utdelningen på aktievärdet per den 31 december 1990. Interna aktieöverlåtelser och vinstbolagsaffärer kommer att vara lönsamma som medel att omvandla beskattat och obeskattat kapital till realisationsvinst och ränteintäkter samtidigt som bolagets kostnader för arbetsgivaravgifter kan reduceras.

När det gäller vinstbolagsaffärer kommer sannolikt de omfattande inslagen av kriminalitet bland aktörerna på köparsidan att bestå. Antalet köpare som har möjlighet att hantera obeskattad vinst på ett korrekt sätt kan antas vara få.

Luckor i skattesystemet föreligger således alltjämt när det gäller möjligheter att omvandla förvärvsinkomster till kapitalinkomster. Huruvida ingripande kommer att ske lagstiftningsvägen är än så länge en öppen fråga.

Kaj Rask

Kaj Rask är avdelningsdirektör på skattemyndigheten i Halland.