Arbetsgivaravgifter
Regeringsrättens dom 1992-05-05, mål nr 374-1991.
Fråga om redan möjligheten för delägare i fåmansaktiebolag att för privat bruk disponera bolaget tillhörig bil utlöser avgiftsplikt för bolaget.
Bakgrund: Bolaget HN AB ägde två lätta lastbilar av märket Dodge 250 B-van av 1982 års modell. Bilarna var enligt bolagets uppgift inrättade för transport av varor och annat gods och inte lämpade för privatkörning. De två delägarna ägde dessutom varsin privatbil. TN hade vid 1987 års taxering påfört den ene delägaren, Leif N, ett jämkat förmånsvärde om 5 000 kr, den andre, Claes N, hade inte påförts något förmånsvärde.
LR fann att ”Även om båda bilarna otvivelaktigt kunnat utnyttjas för privata ändamål kan mot bolagets bestridande inte anses tillförlitligt utrett att de använts för sådant ändamål i någon nämnvärd omfattning. Enligt länsrättens mening föreligger därför inte tillräckliga skäl att i avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna medräkna något förmånsvärde av bilförmån”.
KRG ändrade länsrättens dom såtillvida att fullt bilförmånsvärde för en bil skulle ingå i bolagets avgiftsunderlag, eftersom en av delägarna påförts bilförmån vid taxeringen och jämkning av förmånsvärdet enligt lag inte kunde förekomma på avgiftssidan.
RR ändrade inte kammarrättens dom och anförde bl.a.: ”När det gäller en bil av det slag som är aktuell i målet – en lätt lastbil som är utrustad för laständamål – kan enbart den omständigheten att ställningen som delägare i det bilägande fåmansföretaget innebär faktisk möjlighet att privat använda bilen inte utgöra grund för bedömningen att bilförmån utgått.
I regeringsrätten är ostridigt att Claes N inte under utgiftsåret för privat bruk använt den lätta lastbil varom är fråga. Med hänsyn härtill och med beaktande jämväl av de faktiska omständigheter i övrigt som antecknats i underinstansernas domar kan mot bolagets bestridande inte anses visat i målet att någon bilförmån utgått från bolaget till Claes N . . .
Regeringsrätten bifaller inte besvären.”
(Ett regeringsråd var skiljaktig och ansåg att avgiftsplikt för båda bilarna uppkom för bolaget i och med att bilarna stod till delägarnas förfogande.)
Kommentar:
Före RR:s dom har praxis på avgiftssidan inneburit att redan möjligheten att kunna disponera arbetsgivaren tillhörig bil för privat bruk etablerat en avgiftspliktig förmån, även om bilen defacto inte har utnyttjats privat. (Bl.a. KR:s i Stockholm domar 850919, målnr 2695-1984; 851113, målnr 7511-1984; 860122, målnr 3833-1983; 860310, målnr 856-1984 samt KR:s i Göteborg dom 910314, målnr 6845-1989.) Vad beträffar delägare i fåmansaktiebolag ansågs dessa generellt alltid ha dispositionsrätt till företaget tillhörig bil, med undantag för det fallet att någon annan – delägare eller ”vanlig” anställd – hade bilen som förmånsbil. Det faktum att delägaren inte blivit taxerad för bilförmån p.g.a. att han kunnat styrka att bilen inte körts privat, ansågs inte påverka bolagets skyldighet att erlägga fulla arbetsgivaravgifter. Möjligheten att jämka förmånsvärdet bl.a. på grund av att bilens inredning varit sådan att det privata nyttjandet kraftigt begränsats, har bara funnits på taxeringssidan, inte vad beträffar avgifterna.
Ifrågavarande RR-dom innebär att avgiftsskyldighet inte med automatik uppkommer så snart en FÅAB-delägare har den teoretiska möjligheten att disponera bolagets bil. För att avgifter inte skall påföras synes emellertid att följande krav skall vara uppfyllda: Det måste vara styrkt att bilen verkligen inte har utnyttjats privat – delägaren får inte ha taxerats för bilförmån – och det skall uppenbarligen röra sig om en lätt lastbil som är utrustad för laständamål (”När det gäller en bil av det slag som är aktuell i målet . . . ”), dvs. en typ av bil som kan bli föremål för jämkning enligt Riksskatteverkets rekommendationer.
Domens betydelse för framtiden kan möjligen ha minskats i och med att det från och med den 1 juli 1992 har införts nya regler som medger jämkning även på avgiftssidan enligt de principer som tidigare har gällt enbart vid taxeringen.
Yvonne Svenström är avdelningsdirektör vid Riksskatteverkets personbeskattning, rättsliga avdelningen.
Yvonne Svenström