Nya regler för företagens uppgiftslämnande

1. Omfattande skattereformer

Flera reformer på skatteområdet har genomförts de senaste åren. Förändringarna gäller såväl materiella beskattningsregler som beskattningsförfarandet och skatteorganisationen. De materiella ändringarna av företagsbeskattningen medför bl.a. att företagen måste lämna delvis andra uppgifter än i dag för taxeringsarbetet. I denna artikel avser jag att närmare belysa de standardiserade räkenskapsuppgifter som utgör en del av näringsidkarens självdeklaration. Uppgiftslämnandet gäller från och med 1992 års taxering, men företag som avslutar sitt räkenskapsår med årsbokslut får, om man vill, vänta till 1993 års taxering.

Principförslaget till standardiserat räkenskapsutdrag lämnades av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i delbetänkandena SOU 1983:75 och 76. Till principförslaget har lagts ytterligare utredningsarbete utfört av Riksskatteverket, som redovisats i rapporten Ett reformerat uppgiftslämnande (RSV Rapport 1986:7). Kommissionens förslag syftade till effektivisering av skattekontrollen och förenkling av deklarationsförfarandet för näringsidkare. Principförslaget fick vid remissbehandlingen ett övervägande positivt mottagande. Även rapportförslaget har nästan genomgående tillstyrkts av remissinstanserna.

I propositionen om modernisering av företagens självdeklarationer m.m. (prop. 1990/91:5) påminns om att bestämmelserna om de uppgifter, som företagen skall lämna, i sina huvuddrag går tillbaka till 1920-talet och återspeglar principer, som formulerats ännu tidigare.

”När uppgiftsskyldigheten för företag infördes fanns varken mervärdesskatt eller socialavgifter. Inte heller gjorde arbetsgivarna avdrag för preliminär eller kvarstående skatt för sina anställda. De ändringar som under årens lopp har gjorts i uppgiftsskyldigheten har nästan uteslutande haft karaktären av följdändringar till ändringar i de materiella beskattningsreglerna.

Den beskrivna utvecklingen har medfört att systemet för uppgiftslämnande har blivit alltmer otidsenligt och bristfälligt. Det har tidigare inte heller blivit föremål för någon genomarbetad analys. Behovet av de detaljuppgifter som lämnas nu har inte alltid prövats tillräckligt noggrant. Det finns exempel på att uppgifter infordrats fastän de redan funnits tillgängliga för myndigheten.

Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet har fått negativa konsekvenser även för företagen. De tvingas nämligen i många fall till ett uppgiftslämnande som inte är anpassat till deras redovisning och som dessutom i vissa fall är onödigt.” (sid 79)

Propositionen nämner vidare att det råder stor oenhetlighet i uppgiftslämnandet från företagen. Det gäller företag som avslutar sina räkenskaper med årsbokslut och de som inte gör det. Det gäller också olikheter i detaljeringsnivån mellan olika typer av uppgifter. Även skatteförvaltningens kontrollverksamhet berörs. Det gäller en pågående förskjutning av arbetet från den skrivbordsmässiga deklarationsgranskningen till revisioner och annan fördjupad kontroll av företagen.

”Uppgiftslämnandet i självdeklarationerna är i mångt och mycket avgörande för skattemyndighetens kontrollarbete. En illa vald utformning av uppgiftsskyldigheten styr därför kontrollen på ett olämpligt sätt. Granskningen av viss detaljerad information kan låsa en betydande del av resurserna till frågor som sedda i ett större sammanhang är av en underordnad betydelse. Vissa detaljbestämmelser, t.ex. reglerna om resekostnader, representation samt bil- och bostadskostnader, blir föremål för en mycket noggrann kontroll medan andra förhållanden, som kanske har betydligt större intresse för helhetsresultatet, måste förbigås.

Oenhetligheten i uppgiftslämnandet medför att det är svårt för skatteförvaltningen att få fram de nyckeltal och formulera de kriterier som behövs för att man skall kunna få ett likformigt och rationellt urval av sådana företag som bör granskas närmare. Dagens förhållanden gör att inslagen av en sådan systematisk granskning blir alltför få. ADB-tekniken kan inte användas på ett effektivt och rationellt sätt.” (sid 79–80)

Effektiviseringen av kontrollarbetet genom ett rationellt utnyttjande av ADB-teknik bör enligt propositionen innebära att deklarationsuppgifterna genomlyses med ADB-stöd på ett sådant sätt att det går att upptäcka de deklarationer som kan antas innehålla väsentliga fel. Dessa skall djupgranskas medan övriga anses i huvudsak godkända efter genomlysningen. Denna uppläggning av deklarationskontrollen förutsätter ett enhetligt uppgiftslämnande.

Varför skall uppgiftslämnandet reformeras just nu? Propositionen pekar på några starka skäl:

• den reformerade inkomst- och företagsbeskattningen i sig

• ny taxerings- och skatteorganisation skapas

• förbättrade möjligheter att ta vara på de olika fördelar som ett förändrat uppgiftslämnande innebär.

2. Bokföringen i centrum

I propositionen om modernisering av företagens självdeklarationer m.m. (prop. 1990/91:5) förs en principiell diskussion om sambandet mellan företagens affärsredovisning och uppgifter som skall lämnas för beskattningsändamål. Företagens bokföring och BAS-kontoplanen tilldelas centrala roller när det gäller uppgifter för skattekontrolländamål och lagstiftningen befäster det ur internationell synpunkt närmast unika svenska sambandet mellan redovisning och beskattning. Följande utdrag ur propositionen är belysande:

”Den koppling mellan uppgifter som skall lämnas för skattekontrolländamål och företagens affärsredovisning som förslaget innebär har föranlett viss remisskritik, framför allt från BFN som ifrågasatt lämpligheten i ett stärkt samband mellan skatte- och bokföringsregler. Liknande kritik framfördes vid remissbehandlingen av utredningens om reformerad företagsbeskattning (URF) betänkande. I den proposition som ligger till grund för skattereformen (1989/90:110) framhöll jag att den nuvarande kopplingen mellan redovisning och beskattning bör behållas i det nya systemet för företagsbeskattning. Det påpekandet gjordes dock att det kunde finnas anledning att i belysning av det nya skattesystemet senare ta upp frågan.

Redan det nära samband som således även i fortsättningen kommer att finnas mellan skatte- och bokföringsreglerna talar starkt för att också uppgiftslämnandet från företagen knyts an till deras redovisning.

Inom den svenska affärsredovisningen har utvecklingen gått mot en alltmer enhetlig redovisningsstruktur. En standard, den s.k. BAS-kontoplanen, har tagits fram inom näringslivet. Den kan betecknas som en generell, systematisk katalog med ett stort antal konton från vilken varje företag kan välja ut de konton som det behöver för just sin redovisning. BAS-kontoplanen underlättar därför utformningen av enskilda företags kontoplaner enligt en enhetlig grundsystematik. Planens indelning t.ex. i kostnadsslag, återger tillämpad praxis och baserar sig på undersökningar av ett mycket stort antal företag. BAS-kontoplanen kan användas av i stort sett alla företag oberoende av storlek, verksamhet och ägarförhållanden även om den i första hand utvecklats för de små och medelstora företagens räkning. Enligt vad jag har erfarit tillämpas den av även en del mycket stora företag.

Det nya uppgiftslämnandet från företagen bör så nära som möjligt ansluta till företagens interna redovisning och därmed i praktiken bygga på BAS-kontoplanen, som rymmer de vanligast förekommande kontoslagen. Det har hävdats att en koppling av deklarationsredovisningen till BAS-kontoplanen kan komma att hämma utvecklingen av nya metoder att systematisera affärshändelserna, dvs. utvecklingen av god redovisningssed. För egen del anser jag inte att det kan väntas att så sker. Dessutom måste man väga in de betydande fördelar som står att vinna med den angivna kopplingen. Den framförda betänkligheten bör ändå föranleda uppmärksamhet från RSV och BFN.” (sid 83)

Företagens nya uppgiftslämnande skiljer sig från det tidigare i tre avseenden: enhetlighet, detaljeringsgrad och koppling till företagens redovisning. Det sistnämnda medför vissa praktiska konsekvenser. Av RSV:s föreskrift (RSFS 1990:27) framgår att uppgifterna i räkenskapsutdraget skall härstamma från bokföringen. Räkenskaperna kommer i centrum när det gäller näringsidkares inkomstskattedeklarationer. Man kan notera från citatet ovan att Bokföringsnämnden och Riksskatteverket uppmanas att uppmärksamma konsekvenserna av kopplingen till BAS-kontoplanen för utvecklingen av god redovisningssed. Jag återkommer längre fram i artikeln till detta.

Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, stadgar i 2 kap. 19 § att uppgift skall lämnas om ändrade redovisningsprinciper. Motivet härtill torde vara att jämförbarhet mellan olika räkenskapsår försvåras eller omöjliggörs vid ändring av redovisningsprinciper, som berör väsentliga poster i balans- eller resultaträkning.

Internationell redovisningsstandard tar sin utgångspunkt i principer om företagets fortlevnad, kontinuitet i redovisningen och korrekt periodisering (ej kontantbokföring). IAS nr 11, utgiven av International Accounting Standards Committee, behandlar i punkt 15 skiften i redovisningsprinciper:

”Årsredovisningen bör visa jämförbara belopp för föregående räkenskapsår. Om redovisningsprinciperna ändrats så att det innebär en väsentlig påverkan är det nödvändigt att upplysa om ändringen och dess beloppsmässiga inverkan. En ändring av redovisningsprinciperna, som är oväsentlig för innevarande år, skall likväl anmälas om ändringen kan få väsentlig inverkan under kommande år.”

IAS nr 11 preciserar kraven i punkt 22, som är den centrala texten:

”Upplysning bör lämnas om sådan ändring av redovisningsprinciper samt orsaken därtill som har väsentlig betydelse för innevarande räkenskapsår eller kan få det för kommande räkenskapsår. Upplysning bör lämnas om beloppsmässig påverkan till följd av ändringen om den är väsentlig.”

EG:s fjärde bolagsrättsdirektiv innehåller i andra kapitlet, som behandlar allmänna regler för balans- och resultaträkning, följande bestämmelse i artikel 3:

”Uppställningen av balans- och resultaträkning, särskilt vad gäller valet av uppställningsform, får inte ändras från det ena året till det andra. Avvikelse från denna princip medges i undantagsfall. När avvikelse görs, skall detta anges bland notuppgifterna tillsammans med en förklaring av anledningen.”

I åttonde kapitlet, som behandlar notupplysningar, ingår krav på information om avvikelse från reglerna som styr det redovisade resultatet:

”Uppgift skall lämnas om i vilken omfattning beräkningen av årets resultat har påverkats av den värdering av balansräkningens poster som med avvikelse från bestämmelserna i artikel 31 och 34-42 som tillämpats under räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår, för att uppnå skattelättnader. Om en sådan värdering har väsentlig betydelse för framtida skatter, skall fullständiga uppgifter lämnas.” (artikel 43, punkt 10)

Stadgandet i LSK om uppgift om ändrade redovisningsprinciper stämmer som framgår av ovanstående väl överens med internationell redovisningspraxis.

3. Konsekvenser av samordningen mellan redovisning och beskattning

Skattereformen har knutit ihop bokföringen med beskattningen på ett tydligare sätt än tidigare. 24 och 41 §§ KL hänvisar till bokföringslagen. Lagen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen hänvisar efter senaste ändringen (1990:1432) likaledes till bokföringslagens värderingsregler.

Sambandet mellan redovisning och beskattning gäller närmare bestämt två områden, det formella sambandet och det materiella sambandet. Med det förstnämnda åsyftas att avdrag måste göras i bokföringen för att medges i deklarationen. Bokslutsdispositionerna som vållar problem för utländska läsare av svenska årsredovisningar, är det mest kända exemplet. Det materiella sambandet avser det förhållandet att civilrättsligt beräknat resultat – med vissa justeringar – ligger till grund för beskattningen.

Det går inte att bortse från att sambandet orsakar vissa cirkelresonemang, som emellanåt anförs som argument för att skilja systemen och regelverken åt.

Bindningen innebär som bekant att redovisningens utformning påverkar den skattemässiga resultatberäkningen, vilken i sin tur påverkar skattemässiga överväganden, som har inflytande över god redovisningssed. Men den goda redovisningsseden är definitionsmässigt styrande på redovisningens utformning. Å andra sidan kan man hävda att den goda redovisningsseden utövar inflytande på skattemässiga överväganden, som styr skattemässig resultatberäkning och redovisningens utformning. Redovisningens utformning är i sin tur en av de faktorer som utvecklar god redovisningssed.

RSV:s informationsfolder (RSV nr 350) visar det kontomässiga sambandet mellan uppgifterna som skall tas ur bokföringen och motsvarande kontonummer enligt BAS 90. Baskontoplanen är reviderad under sommaren 1990, används i utbildningssammanhang och är allmänt tillämpad bland bokföringsskyldiga. Men BAS 90 löser givetvis inte alla tänkbara frågor som kan uppstå i samband med näringsidkarnas räkenskapsutdrag. Visserligen är systematiken i BAS 90 kompletterad med kontobeskrivningar, som bör räcka som vägledning i flertalet fall. Men envar som arbetat med praktisk redovisning inser lätt att en heltäckande standardiserad redovisningshandbok för det svenska näringslivet är en omfattande produkt, som dessutom befinner sig i ständig utveckling och förändring.

Redovisning måste ske utifrån normer som anger mångfaldens gränser. Normgivning på redovisningsområdet har ofta direkt inverkan på det redovisade resultatet och normgivningsfrågorna har till följd att skattereformen fått ökad betydelse.

Bokföringsnämnden har i en skrivelse till justitiedepartementet 1990-08-20 bl.a. uppmärksammat att de yttre formerna för precisering av god redovisningssed måste förankras i lag. Bokföringsnämnden föreslår därför att det i 2 § BFL införs ett nytt andra stycke med följande lydelse:

”Det ankommer på bokföringsnämnden att utveckla och uttala sig om innebörden av god redovisningssed.”

I augusti 1991 har det fattats beslut om översyn av redovisningslagstiftningen. Enligt kommittédirektivet (Dir 1991:71) är en av de frågor som kommittén skall ta upp, om det finns anledning att ompröva sambandet mellan redovisning och beskattning. Andra frågor gäller vilka principer som bör gälla för kompletterande normgivning på redovisningsområdet och vilka sanktionsmöjligheter som bör finnas vid avvikelser från regler och normer. Utredningsuppdraget bör vara slutfört före den 1 december 1993.

4. Frågor till bokföringsnämnden

En redovisningsfråga med direkt anknytning till skattereformen. BAS 90 och uppgiftslämnandet avser uppskovsbeloppet och upplösning av obeskattade reserver. Bokföringsnämnden har lämnat vägledning i sitt uttalande BFN U 91:1. Ämnet är utförligt behandlat i Skattenytt nr 5/1991.

En annan redovisningsfråga, som avser varulagret, har sin grund i den alternativa värderingsmetoden i tredje stycket av anvisningspunkt 2 till 24 § KL. Den erbjuder som bekant en möjlighet att värdera varulagret till 97 % av det ansamlade anskaffningsvärdet för hela varulagret. Alternativregeln ger upphov till en lagerreserv, som utgör skillnaden mellan bokfört värde enligt BFL och skattemässigt värde enligt alternativregeln. Det har hävdats att denna nya form av lagerreserv skall bokföras separat på samma sätt som gällde för lagerreserven före skattereformen. Stöd för denna uppfattning finns i 14 § 3:e stycket BFL och i balansräkningsschemat i 19 § BFL, balanspost B III 1. Skattereformen omfattar inte någon ändring av BFL i denna del, vilket talar för oförändrad redovisningsmetod.

Å andra sidan kan göras gällande att varulagret redan vid inventeringen bör värderas till 97 % av anskaffningsvärdet och bokföras till detta nettobelopp. Mot detta talar dock bestämmelsen i 1 § första stycket lag (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen. Där stadgas att anskaffningsvärdet på varje post skall anges i förteckningen vid denna värderingsmetod. Även propositionens formulering talar för en traditionell lagerreservbokföring:

”I likhet med URF vill jag därför inte föreslå någon generell rätt för företagen att göra en schablonmässig nedskrivning på lagrets lägsta värde enligt BFL. Det är dock lämpligt att ha ett visst schablonmässigt inslag i värderingen . . .” (prop. 1989/90 s. 532)

Redovisningsfrågans lösning påverkar givetvis utformningen av deklarationsformulär. BAS 90 ger ingen vägledning i ämnet. RSV har därför hemställt hos BFN om ett yttrande om vad god redovisningssed innebär för denna balanspost.

En annan bokföringsfråga med anknytning till näringsidkares uppgiftslämnande gäller bokföring av erhållen ersättning från försäkringskassa eller sjukersättning från försäkringsbolag. Enligt BAS-kontoplanens systematik skall dylik ersättning bokföras. Det är även riksskatteverkets uppfattning att bokföring skall ske av sådana ersättningar som grundas på inkomst hänförlig till näringsverksamhet i skattehänseende. Av inkomna frågor från bokföringsskyldiga framgår emellertid att man på sina håll anser att ersättningar av detta slag inte skall eller bör tas in i bokföringen.

Riksskatteverket väckte frågan i BFN häromåret men återtog densamma i avvaktan på skattereformen. Frågan har emellertid åter blivit aktuell och RSV har ånyo hemställt om ett uttalande från BFN.

5. Övriga redovisningsfrågor

Enligt 2 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får inkomst av rörelse som kommisionärsföretag har drivit för ett kommittentföretags räkning redovisas hos kommittentföretaget under vissa angivna förutsättningar. Förutsättningarna är till viss del av den art att det av bokföringen kan bedömas om de är för handen. Det rör sig med andra ord om ytterligare en aspekt på det i företagsbeskattningen mycket väsentliga sambandet mellan redovisning och beskattning.

Deklarationsformulär AD 2 (allmän självdeklaration för aktiebolag och ek. för. m.fl.) blir i sammanhanget aktuellt för såväl kommissionärsföretaget som kommittentföretaget. Deklarationsformuläret är på 8 sidor, varav sidorna 5–8 (räkenskapsschemat) är lösa och skall biläggas separat. Som framgår av sidan 2, punkt 1, kan vid 1992 års taxering i stället bifogas en avskrift av årsredovisningen.

På det övergripande planet har en fråga uppkommit, som gäller bokföringsskyldighetens omfattning för andra näringsidkare än de, som enligt 1 § första stycket BFL är obligatoriskt bokföringsskyldiga även om man inte utövar näringsverksamhet. Som bekant utgör skatterättens rörelsebegrepp och förvärvskällebegrepp viktiga bestämningar i BFL. Avgränsningen av kretsen bokföringsskyldiga är knuten till gamla KL (prop. 1975:104 s. 26) och den nya KL använder sig innehållsmässigt av ändrade begrepp, vilket ger upphov till tolkningssvårigheter.

Av 2 § i bokföringslagen framgår att begreppet rörelse används som genomgående och återkommande term. I 9 § används dock begreppet verksamhet, utan att man till synes omfångsmässigt avser någonting annat än det i övrigt använda begreppet rörelse.

Rörelsebegreppet i lagen synes i princip ha anknutits till det skatterättsliga rörelsebegreppet (prop. 1975:104 s. 26 tredje stycket).

På s. 136 i nämnda proposition anför departementschefen bl.a. följande:

”Vid bedömningen av frågan om bokföringsskyldighetens omfattning är innehållet i vissa skatterättsliga bestämmelser av betydande intresse. Jag vill därför översiktligt redovisa innehållet i dessa bestämmelser.

Enligt 27 § kommunalskattelagen utgör varje yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet rörelse såvida inte intäkten är att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet eller tjänst. Till rörelse räknas sålunda varje förvärvsverksamhet som – utan att vara hänförlig till förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller tjänst – bedrivs yrkesmässigt, dvs. utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet samt i regel vinstsyfte.”

Eftersom intäkt av jordbruksfastighet efter skattereformen inte förekommer som ett självständigt begrepp utan ingår i näringsverksamhet torde vissa följdverkningar för jordbruksbokföringslagen aktualiseras. Frågan är närmast vilka personer som är bokföringsskyldiga enligt JBFL och om lagen eventuellt kan avvecklas. Enligt direktiv till översyn av redovisningslagstiftningen är detta en av de frågor som skall utredas.

I departementschefens specialmotivering till 21 § anförs vidare bl.a. följande:

”Frågan när flera rörelser kan anses föreligga får belysas av de riktlinjer som dragits upp i skatterätten i fråga om skattskyldighet för en eller flera förvärvskällor. I de fall skatterätten godtar att två förvärvskällor föreligger, bör bokföringen också vara skild för de olika rörelserna.” (prop. 1975:104 s. 241 f)

Ovanstående torde enligt min mening vara av den art att det kan komma att aktualiseras vid översyn av redovisningslagstiftningen.

6. Uppgiftslämnande vid ADB-bokföring

ADB-bokföring, antingen på egen dator eller hos servicebyrå, är alltmer vanligt förekommande. Av RSV:s informationsbroschyr RSV 350 framgår att det kommer att bli möjligt att lämna räkenskapsuppgifterna på ADB-medium. Även deklarationsuppgifterna i övrigt kan få lämnas på ADB-medium. Det är uppenbart en onödig omgång för de företag som har sin bokföring på ADB att först skriva ut uppgifterna på papper i vanlig läsbar form för att de därefter hos skatteförvaltningen ånyo registreras på ADB-medium.

Många tillverkare av ADB-bokföringsprogram arbetar för närvarande med att modifiera sina program så att de förutom balans- och resultaträkning även kan skriva ut räkenskapsutdrag enligt den föreskrivna systematiken. Det är förhållandevis enkelt om bokföringsprogrammet är uppbyggt enligt BAS 90. Individuella kontoplanlösningar kräver en mer skräddarsydd anpassning, som dock är av engångsnatur. Det har framhållits från flera programmerare att modifieringar i kontoplanen som enskilda bokföringsskyldiga gjort för att få bättre anpassning till det egna företagets behov, medför att det inte är lika enkelt att skapa ett tilläggsprogram för räkenskapsutdrag. Särskilt om de fria kontoklasserna 85, 86 och 87 i BAS 90 tagits i anspråk på ett okonventionellt sätt kan problem uppkomma vid transformationen till schemat.

Det är bara en tidsfråga innan det på marknaden finns program, som kan ombesörja utskrift på papper av hela deklarationen inklusive räkenskapsutdraget från bokföringen. Särskilt effektiv blir hanteringen om deklarationen i sin helhet även kan tas ut ur datorn i form av diskett eller på annat ADB-medium. Köpare av bokföringsprogram bör ta reda på vilka möjligheter det tilltänkta programmet erbjuder.

Bokföringsprogram och skatteprogram (deklarationsprogram) kan i framtiden komma att närma sig varandra med räkenskapsutdraget som en förmedlande länk. Det kan ske antingen genom att skatteprogrammen direkt anknyter till och arbetar vidare med bokföringsprogrammens slutprodukt nämligen räkenskapsutdraget. Överlämnandet av data mellan respektive program förväntas då komma att ske på ADB-nivå kanske med hjälp av en diskett. En annan lösning är att bokföringsprogrammen byggs ut till att även omfatta en skatteprogramdel. Ett sådant totalintegrerat ADB-program skulle således leverera såväl det officiella bokslutets balansräkning och resultaträkning som den kompletta företagsdeklarationen.

Som köpare av bokföringsprogram finns det anledning att förvissa sig om programmets egenskaper även i dessa avseenden. Bokföringsnämnden arbetar f.n. med en rekommendation avseende vilka krav, som ur bokföringslagens synpunkt bör ställas på ett bokföringsprogram.

7. Deklarationsformulären vid 1992 års taxering

Antalet olika deklarationsformulär för näringsverksamhet har begränsats till sju stycken. Jämfört med 1991 års taxering kommer mer än trettio olika formulär att utgå.

Bakom konstruktionen av deklarationsformulär för näringsverksamhet ligger tankegångar om ett förändrat framtida synsätt och arbetssätt vad beträffar hanteringen och granskningen av deklarationer m. m. Konsekvenserna av detta vid utarbetande av formulär innebär att

• uppgifterna ska på ett enkelt sätt kunna lämnas direkt från bokföringen

• likartad och samma specifikationsgrad på uppgifterna oavsett företagsform, storlek osv.

• alla uppgifter finns i endast ett dokument (= inga lösa bilagor i normalfallet)

• endast inhämtning av uppgifter som är väsentliga ur kontroll- och servicesynpunkt

• i vissa fall inhämtning av uppgifter för att formuläret ska bli överskådligt och enkelt att fylla i

• de flesta uppgifterna ska kunna lämnas på ADB-medium

• samtliga uppgifter ska kunna registreras in i ADB-systemet och kunna tas fram via terminal

• struktur och innehåll i formulären ska i stort vara lika; skiljaktligheter enbart där de materiella skattereglerna så kräver.

Följande deklarationsformulär kommer att finnas vid 1992 års taxering för redovisning av inkomstslaget näringsverksamhet

• AD 1 (allmän självdeklaration för fysiska personer; redovisning av näringsverksamhet på s. 2 och 4)

• AD 2 (allmän självdeklaration för aktiebolag och ek. för. m.fl.).Deklarationsformuläret är på 8 sidor, varav s. 5–8 (= räkenskapsschemat) är lösa och ska biläggas separat. Vid 1992 års taxering kan i stället bifogas avskrift av årsredovisningen.

• AD 3 (allmän självdeklaration för ideella för. och stiftelser).Deklarationsformuläret är på 4 sidor, varav sid 3–4 kommer att vara s.k. upplysningstext.

• N 1 (näringsverksamhet utan årsbokslut).Deklarationsformuläret är en underbilaga till AD 1 och i vissa fall AD 3.

• N 2 (näringsverksamhet med årsbokslut).Deklarationsformuläret är en underbilaga till AD 1 och i vissa fall AD 3.Deklarationsformuläret är på 8 sidor, varav sid 5–8 (= räkenskapsschemat) är lösa och ska biläggas separat. Vid 1992 års taxering kan i stället bifogas avskrift av årsredovisningen.

• N 3 (delägarredovisning för HB/KB).Deklarationsformuläret är på 2 sidor. På formuläret ska redovisas ingångsvärde HB/KB. Om HB/KB redovisar näringsuppgifterna ska även delägarens inkomst från bolaget tas upp på formuläret. I andra fall får formulär N 2 användas.

• N 4 (näringsuppgifter från HB/KB).Deklarationsformuläret är på 8 sidor, varav sid 5–8 (= räkenskapsschemat) är lösa och ska biläggas separat. Sidorna 2–8 är i stort sett identiska med motsvarande sidor på formulär N 2.Formuläret är inte obligatoriskt vid 1992 års taxering.

• N 5 (uppskovsbelopp, SURV-avsättningen och redovisning av övergångsposten vid negativt kapitalunderlag).Deklarationsformuläret är på 2 sidor och är obligatoriskt vid 1992 och 1993 års taxeringar.

Antalet fysiska och juridiska personer som vid 1992 års taxering kommer att redovisa inkomst av näringsverksamhet har för hela landet beräknats till ca 1,3 miljoner. Fördelningen på de olika formulären är uppskattad till följande:

I sammanhanget kan det kanske också vara av intresse att ca 230 000 näringsidkare förväntas redovisa momsen i inkomstdeklarationen vid 1992 års taxering. Det gäller enbart för näringsidkare med årsomsättning upp till 200 000 kr.

8. Informationsspridning m.m.

Uppgiftslämnandet kommer att ändras på ett radikalt sätt till 1992 års taxering. Detta medför helt naturligt ett stort behov av information samt diskussion och överläggningar med olika intresseorganisationer och branschsammanslutningar m.m.

En 4-sidig informationsfolder (RSV nr 350) har distribuerats till samtliga revisions- och bokföringsbyråer samt ca 600 000 näringsidkare. Såväl centralt som inom länen har flera möten ägt rum med olika intresseorganisationer och branschsammanslutningar. RSV har anordnat två symposier varav ett för företrädare från olika revisions- och bokföringsbyråer samt ett för olika programvaruföretag. Vid symposierna har framkommit många värdefulla synpunkter och kommentarer till det framtida uppgiftslämnandet, vilka bl.a. beaktats vid utformningen av deklarationsformulären och en ADB-instruktion, som innehåller de tekniska kraven för att få lämna på ADB-media.

Sammanträffanden och underhandskontakter med konstruktörer av ADB-program har syftat till att klara ut tekniska möjligheter och standarder för att lämna uppgifter på ADB-media. En särskild anvisning härom är under utarbetande på RSV.

9. Dispensmöjlighet

I propositionen om en modernisering av företagens självdeklarationer gör föredragande statsrådet följande bedömning av behovet av dispens:

”En likformig behandling av företagen från skattemyndigheternas sida förutsätter ett likformigt uppgiftslämnande. Deklarationsgranskningen underlättas av en likformig rapportering. Många av de maskinella kontrollerna kan inte göras om vissa företag befrias från det föreslagna uppgiftslämnandet.

Ett enhetligt uppgiftslämnande även för de största företagen och deras dotterbolag medför en fördel ur planeringssynpunkt vid revision av koncerner. Räkenskapsutdragen kan många gånger innehålla uppgifter av betydelse för inriktningen av revisionen. Jag delar därför RSV:s bedömning att en generell undantagskrets – med undantag av utländskt skadeförsäkringsföretag som driver försäkringsrörelse i Sverige – inte bör förekomma. Om särskilda skäl föreligger bör dispens i stället kunna ges efter ansökan i varje enskilt fall.

Dispens bör kunna ges till företag som har sådan utformning av sin redovisning att man inte utan stora svårigheter och förhållandevis stora kostnader kan lämna begärda uppgifter i form av räkenskapsutdrag.

Utländska skadeförsäkringsföretag som bedriver försäkringsverksamhet i Sverige beskattas på grundval av premieinkomsterna i Sverige. För dessa företag anser jag att man kan göra ett generellt undantag utan att få de negativa konsekvenser som annars kan befaras. Det bör enligt min mening vara tillräckligt att företagen lämnar uppgifter om premieinkomsten i Sverige.” (prop. 1990/91:5 s. 90)

I 2 kap. 19 § fjärde stycket lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, stadgas att skattemyndighet får medge att räkenskapsuppgifter lämnas i sammansatta poster i stället för med specificering som avses i första stycket samma paragraf. Det gäller således uppgifter från resultaträkningen. Dispensmöjlighet för uppgifter från balansräkningen finns således inte utan där kvarstår detaljeringsgraden. Beslut om dispens får omfatta en tid av högst tre år åt gången.

Behovet av dispens förefaller emellertid ytterst begränsat. Ansökningar om dispens har hittills praktiskt taget uteblivit, varför det inte för tillfället finns möjlighet att redovisa någon form av dispenspraxis.

10. Avslutande synpunkter

För de flesta näringsidkare torde det framtida uppgiftslämnandet bli enklare än dagens. På litet längre sikt torde huvuddelen av uppgifterna komma att lämnas på ADB-medium. Genom att uppgiftsskyldigheten preciseras minskas kraven på näringsidkarna väsentligt och uppgiftskraven blir också likformiga. Behovet av kompletterande frågor från skatteförvaltningens sida minskar till följd av att uppgifterna skall tas direkt ur bokföringen.

En eventuell svensk anslutning till EG kommer troligen att föra med sig en förändrad redovisningsstandard, i första hand vad gäller årsredovisningens utformning. På längre sikt kan man räkna med att en europeisk standardkontoplan ersätter nationella kontoplaner. Sambandet mellan redovisning och beskattning enligt den svenska modellen kommer enligt direktiv till översyn av redovisningslagstiftningen att omprövas.

EG-kommissionen har nyligen tillsatt en expertkommitté för att utreda hur framtidens bolagsskattesystem skall se ut. Man skall utreda om EG:s inre marknad innebär svårigheter för redovisning och beskattning av företag med verksamhet i olika länder och med olika skattesystem. Frågan som kommittén skall besvara är om en harmonisering av skattesystemen inom EG är nödvändig för att få den inre marknaden att fungera. Vidare skall kommittén kartlägga olikheter i ländernas skattesystem samt hur detta påverkar företagens redovisningsmetoder.

Christer Westermark

Christer Westermark är avdelningsdirektör vid Riksskatteverket.