Överdirektören vid Riksskatteverket Lennart Grufberg har i Skattenytt 5/1989 publicerat en replik till Gunnar Nords artikel om tredjemansrevisioner. Jag saknar anledning att polemisera i sakfrågan. Jag har emellertid tidigare haft anledning att i Svenska Dagbladet tillrättalägga en uppgift som Grufberg lämnat, och eftersom han nu upprepar samma uppgift för Skattenytts läsare vill jag klargöra Föreningen Auktoriserade Revisorer FARs ståndpunkt.
Gruvberg skriver att taxeringsrevisionerna ”genomförts i samförstånd med de reviderade” och att kontakter ”i flera fall förekommit med Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR”. För att få hela bilden klar borde det ha tillagts att en av de reviderade FAR-byråerna kommit överens med taxeringsrevisorerna om att dessa skall utfärda ett vitesföreläggande, som byrån sedan kommer att överklaga för att klarlägga rättsläget. Visst kan man kalla det för ett slags samförstånd, men knappast av de slag läsaren torde förmoda. Vidare borde det ha tillagts att ”kontakterna” med FAR utmynnat i ett bestämt avståndstagande från FARs sida!
Där har FAR för övrigt stöd av tillsynsmyndigheten Kommerskollegium, som anser att rättsläget när det gäller kollisionen mellan tredjemansrevisioner och revisorns tystnadsplikt bör tolkas av domstol. För egen del påpekar kollegiet att ”tystnadsplikten är en grundläggande förutsättning för att revisorn skall få den information som erfordras för revisionsarbetet. Varje uppluckring av denna medför risk för att klienterna får minskad tilltro till revisorns integritet. Härmed försvåras revisorns funktion som samtalspartner i bl.a. skatteärenden.” (Utlåtande av kollegiet den 20 juni till en av de reviderade FAR-byråerna.)
Björn Markland
Björn Markland, Generalsekreterare i FAR