Vid 1981 års fastighetstaxering ingick bostadsbyggnader i lantbruksenheten om jord- och skogsarealen var minst fem hektar och byggnaderna behövdes som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft. Då arealen var under fem hektar taxerades bostadsbyggnaderna som småhusenhet med beskattningsnatur ”annan fastighet”.
Vid förarbetena diskuterades om att alla bostadsbyggnader på lantbruk skulle taxeras som annan fastighet och särskiljas från lantbruksenheten. När nu förarbetena för 1992 års fastighetstaxering skall påbörjas borde detta synsätt åter övervägas. Flera fördelar med detta särskiljande kan framhållas.
Verksamhet med jordbruk och skogsbruk renodlas och blandas ej med privatekonomisk verksamhet, såsom permanent eller fritidsboende. Jordbruksekonomiska undersökningar särskiljer redan nu i sin redovisning jordbruk och skogsbruk från annan verksamhet. Kostnader för bostäder redovisas ej inom jordbruket eller skogsbruket.
Alla småhus skulle komma att inkomsttaxeras med schablonregeln. Intäkten är då en viss procent av taxeringsvärdet och det medges endast avdrag för räntor som erlagts på lån i fastigheten. En likformig och rättvis inkomsttaxering skulle uppkomma för alla inkomsttagare. De ibland ganska höga avdragen för underhåll och reparationer av bostadsbyggnader på lantbruksenheter skulle då upphöra. Även intäkten av värdet för bostadsförmånen skulle upphöra.
Det är troligt att spekulationsköp av lantbruk skulle minska, då förmånen att minska en hög inkomst med avdrag för reparation av bostäder försvinner. En metod att skatteplanera skulle försvinna. Detta missgynnar troligen ej aktiva lantbrukare.
Svårigheter kan eventuellt uppkomma vid bokföring. Utgifter för material o dyl till bostad och tomt kan lätt felbokföras på lantbruket.
Per Kullberg
Byrådirektör Per Kullberg är verksam vid skogsstyrelsen.