Familjebeskattningen i Italien

1.1. Den progressiva inkomstskatten: IRPEF

Det nuvarande systemet för direkt beskattning grundar sig på en skattereform 1973.1 Det finns två former av direkt skatt på fysiska personers inkomst, båda statliga. Viktigast är den progressiva inkomstskatten IRPEF, imposta sul reddito delle persone fisiche, som drabbar alla inkomstslag. Med vissa undantag enligt andra stycket nedan sammanläggs de olika förvärvskällornas nettoinkomster och från summan erhålles allmänna avdrag för bl.a. räntor på bostadslån, försäkringspremier, sjukvårdskostnader, studiekostnader, underhållsbidrag och periodiskt understöd. På den därefter återstående beskattningsbara inkomsten uträknas skattens bruttobelopp, imposta lorda, enligt skattetabellen i slutet av denna artikel. Från detta skattebelopp avräknas som detrazioni d’imposta dels vissa belopp för underhåll av familj, dels förvärvsavdrag för den som haft inkomst av eget arbete eller pension. Därefter återstår imposta netta dvs. den skatt som skall betalas för de tidigare nämnda inkomsterna.

I vissa fall undantas inkomst från beskattning enligt förfarandet ovan och blir föremål för särskild beskattning, tassazione separata. Detta gäller inkomster av engångsnatur för vilka skattskyldighet uppkommit under beskattningsåret men som hänför sig till tidigare år. Hit räknas bl.a. avgångsvederlag för anställda och handelsagenter, intäkter genom överlåtelse av rörelse samt viss aktieutdelning. Syftet är att engångsinkomsterna inte skall föranleda ökad skatteprogression och de beskattas därför separat. Därvid tillämpas den procentsats som enligt skattetabellen skulle ha gällt för den skattskyldiges genomsnittliga beskattningsbara inkomst under de två beskattningsåren närmast före det år då engångsinkomsten blev tillgänglig för lyftning. I avsaknad av beskattningsbar inkomst tillämpas lägsta procentsatsen i gällande skattetabell för IRPEF (12 % vid 1989 års taxering). Vissa hithörande inkomster av engångsnatur kan dock på den skattskyldiges begäran taxeras enligt förfarandet i föregående stycke vilket kan ha betydelse för möjligheten att avräkna utländsk skatt (7.1).

1.2 Den proportionella inkomstskatten: ILOR

Den andra direkta inkomstskatten är ILOR, imposta locale sui redditi. Skatten utgår proportionellt med 16,2 % och drabbar huvudsakligen inkomst av rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet jämsides med IRPEF men i vissa fall på ett till 50 % reducerat underlag om det gäller den skattskyldiges huvudsakliga arbetsinkomst. Vid taxering till IRPEF medges allmänt avdrag för ILOR som erlagts under beskattningsåret.

1.3 Arvsskatt m.m.

Allmän förmögenhetsskatt fanns i Italien senast åren 1940–47 och krav på dess återinförande återkommer regelbundet. Motståndarna till sådan skatt hänvisar till att kapitalbeskattning redan finns2 bl.a. i form av skatterna på arv och gåva. Arv drabbas sålunda av skatt på kvarlåtenskap respektive arvslotter i kombination. Kvarlåtenskapsskatt utgår om behållningen överstiger belopp motsvarande 600 000 kr.3 Exempelvis bröstarvinge, vars arvslott uppgår till detta belopp, betalar 9 000 kr i arvsskatt (300 000 kr skattefritt grundavdrag samt 3 % på övriga 300 000 kr).4

2.1 Den rättsliga grundvalen

I överensstämmelse med den före 10 mars 1975 gällande familjerättsliga lagstiftningen föreskrev skattelagen beträffande sammanlevande makar att mannen skulle deklarera och beskattas för hustruns inkomster samt att hon följaktligen var skyldig uppge dessa för sin make. Genom en reform, som trädde i kraft från ovannämnda tidpunkt, anpassades de familjerättsliga reglerna till den i Italiens författning inskrivna principen om makars fullständiga jämställdhet i juridiskt hänseende. Skattelagens bestämmelser lämnades emellertid oförändrade. Ett antal processer mellan sammanlevande makar, som stod i begrepp att skiljas, aktualiserade därför vid samma tid också frågan om skattelagens överensstämmelse med författningen. Frågan kom därmed att underställas författningsdomstolen, Corte Constituzionale. Dess utslag blev avgörande för den fortsatta rättsutvecklingen och en sammanfattning av domen kan därför vara motiverad.5

Enligt domstolen måste varje fysisk persons skatteförmåga bedömas uteslutande med utgångspunkt fran den inkomst över vilken han själv enligt lagen äger rättslig förfogandemöjlighet; det finns inga skäl anta att en person får sin skatteförmåga ökad på grund av andras – t.ex. makes – inkomster. I betraktande av skattens progressivitet finns heller inga skäl anta att två med varandra gifta personer skulle tillsammans äga större skatteförmåga än andra personer som bor tillsammans. I de för domstolen aktuella sambeskattningsfallen medför skattens progressivitet att mannens egna inkomster drabbas av högre skatt än som skulle ha utgått om de hade beskattats separat. Det måste också vara fel att en person tvingas betala skatt för medel, som han inte rättsligt kan förfoga över och alltså inte kan använda för skattebetalningen. Domstolen kom därför till slutsatsen att skattelagens bestämmelser om sambeskattning stred mot författningens principer om allas likhet inför lagen och makars juridiska jämställdhet.6

2.2 Gällande rätt

Med anledning av författningsdomstolens utslag ändrades skattelagen fr.o.m. 1976 så att makars inkomster alltid särbeskattas men med rätt för makarna att lämna gemensam självdeklaration, dichiarazione congiunta, om ena maken önskar erhålla avdrag i form av detrazioni d’imposta som den andre inte kan utnyttja eller om make med kvarskatt vill kunna tillgodoräkna sig den andres överskjutande skatt.7

För att de med gemensam deklaration eftersträvade rättsverkningarna skall inträda krävs att makarna i november beskattningsåret gemensamt inbetalat minst 92 % av sin totala preliminära skatt för året. Det formella kravet på gemensam inbetalning gäller dock inte dem som ingått äktenskap under beskattningsåret. Italienska självdeklarationer lämnas under maj månad taxeringsåret.

2.3 Ena eller andra makens inkomst?

Före 1976 saknade det på grund av sambeskattningen nämnvärd betydelse ur ren skattesynpunkt vem av makarna en inkomst tillkom. Numera har detta fått stor betydelse och makarnas egendomsordning enligt civillagen blir i många fall utslagsgivande för beskattningen, detta i motsats till svensk rätt som i bestående äktenskap endast beaktar vem som har eller anses ha förvärvat äganderätten. Ett italienskt äktenskapsförord kan ändras när som helst och beskattningen av vissa inkomster kan sålunda flyttas över till andra maken utan de extra skattekonsekvenser som en äganderättsöverlåtelse kan ha. Vi begränsar oss här till att nämna de tre ordinära italienska egendomsordningarna: comunione legale, comunione convenzionale och separazione dei beni. Därutöver finns ett antal speciella ”regimer” med varjehanda övergångsbestämmelser, vilket gör hela systemet invecklat och svåröverskådligt, inte minst när det sedan iklädes formen av skattebestämmelser.8

3.1 Underhåll och andra understöd – allmänt avdrag

Av domstol fastställt underhåll till f.d. make är avdragsgillt till den del det inte avser barnens behov. För mottagaren är underhållet i motsvarande mån skattepliktigt. Ävenledes är av domstol fastställt understöd till de i civillagens art. 433 uppräknade anhöriga9 avdragsgillt liksom också understöd till dessa personer enligt förpliktelse i testamente eller gåvobrev.

3.2 Underhåll av familj – avdrag från skatten

Schablonavdrag i form av detrazioni d’imposta är tillåtna i följande omfattning.

• För make vars på visst sätt beräknade inkomst inte överstiger 1 500 kr kan andra maken erhålla avdrag med 1 800 kr. Makes inkomst underkastad tassazione separata beaktas inte i detta sammanhang. Endast en av makarna kan erhålla detta avdrag.

• För varje underhållet omyndigt barn (under 18 år), studerande eller praktiserande barn under 27 år och arbetsoförmöget barn oavsett ålder kan avdrag erhållas med 240 kr om barnets egen skattepliktiga inkomst inte överstiger 1 500 kr. Föräldrar kan erhålla samma avdragsbelopp var för sig oavsett om de är gifta, ogifta eller lever åtskilda. I vissa fall erhåller ena föräldern dubbla avdragsbeloppet och har andra föräldern avlidit är avdraget 1 800 kr för första barnet och 480 kr för varje följande.

• För underhåll av andra i civillagens art. 433 uppräknade anhöriga kan utbetalaren erhålla avdrag med sammanlagt högst 480 kr. Mottagarens inkomst i övrigt får inte heller här överstiga 1 500 kr.

Av schablonavdragen beräknas 1/12 för varje månad eller del av månad som avdragsförutsättningarna förelegat. Dessa skall styrkas med varjehanda intyg.

4.1 Äktenskaps ingående

Som redan framgått (2.2) får gemensam deklaration lämnas även av makar som gift sig under beskattningsåret. Om makarnas egendomsordning – t.ex. comunione legale – föreskriver att viss inkomst delas lika mellan makarna, sker beskattning enligt denna grund redan från dagen för äktenskapets ingående. Detrazioni d’imposta avseende den nyblivna maken (3.2) erhålles likaledes alltifrån äktenskapets ingående.

4.2 Äktenskapsskillnad m.m.

Makar som separerat eller är frånskilda kan inte lämna gemensam deklaration. I och med att makes eventuella rätt till avkastning av den andres tillgångar enligt gällande egendomsordning upphör vid äktenskapets upplösning bortfaller samtidigt skattskyldigheten härför. Underhållsbidrag till andra maken personligen är avdragsgillt resp. skattepliktigt redan efter dom på hemskillnad, separazione provvisoria (3.1). Barn, om vilka ena föräldern erhållit vårdnaden, berättigar denne till detrazioni d’imposta (3.2).

7.1 Avräkning av utländsk skatt för ”residenti”

Har i Italien bosatt skattskyldig haft utländsk inkomst som beskattats i utlandet och som ingår i hans sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor, får den utländska skatten på ifrågavarande inkomst avräknas från imposta netta intill ett belopp motsvarande så stor del av den italienska skatten som den utländska inkomsten utgör av de sammanlagda inkomsterna. Detta överensstämmer med vad som brukar föreskrivas i italienska dubbelbeskattningsavtal och så även i avtalet med Sverige, art. 24 p. 4.

Avräkningsbestämmelserna kompletteras bl.a. med föreskriften att begäran om avräkning måste göras i deklarationen för det beskattningsår varunder den utländska skatten erlagts som definitiv. Eftersom inkomst i utlandet inte drabbas av ILOR avräknas utländsk skatt endast från IRPEF. För makar sker avräkning alltid separat för var och en oaktat imposta netta påföres makarna gemensamt i händelse av gemensam deklaration.

7.2 Skattskyldighetens omfattning för ”non residenti”

Utanför Italien bosatta personer är enligt T.U. art. 20 skattskyldiga till IRPEF för vissa uppräknade inkomster från italiensk källa och kan härför åsättas såväl ordinarie som separat taxering. Motsvarande skattskyldighet gäller i tillämpliga delar enligt T.U. art. 117 beträffande ILOR. Av de i det föregående nämnda allmänna avdragen kan non residenti endast dra av ILOR och räntor. Avdrag för underhåll av familj (3.2) kan inte erhållas14.

Gemensam deklaration kan lämnas även av makar som är bosatta utomlands om föreskrifterna beträffande gemensam preliminärskattebetalning iakttagits; praktisk betydelse har sådan deklaration dock endast om åtminstone ena maken är bosatt i Italien.

Barns bosättning utomlands inverkar inte på kvarstannande föräldrars skattskyldighet hemma i Italien för inkomsterna av barnets egendom. I konsekvens härmed påverkas då inte heller föräldrars rätt till det allmänna avdraget för barns studiekostnader eller till ”underhållsavdraget” (3.2).

Arvinges skattskyldighet i Italien för den avlidnes där skattepliktiga inkomster gäller även om den avlidne var bosatt utomlands, detta eftersom arvingen anses inträda i den avlidnes skatterättsliga situation. Nämnda skattskyldighet begränsas således inte heller för det fall att även arvingen är bosatt utomlands. För inkomster av kvarlåtenskapen efter dödsfallet, vilka inte juridiskt kan tillräknas den avlidne, blir däremot skattskyldigheten helt beroende av arvingens egen status och bosättning.

Skattetabell IRPEF för 1988 (belopp omräknade i Kr)

Källa: Raffaele Rizzardi Guida rapida fiscale (1988)

Av skattejuristen Hans Liljeson