Rättsfall
Fråga om idrottstränares ersättning från idrottsförening för resor till och från träningsplatserna bort ingå i föreningens underlag för arbetsgivaravgifter – RÅ 1986 ref. 132
Besvär av Idrottsföreningen G angående skyldighet att erlägga arbetsgivareavgift.
Vid revision hos idrottsföreningen framkom att föreningen under utgiftsåret 1981 utbetalat ersättningar för resor till och från träningsplatserna till åtta tränare verksamma inom föreningen. Enligt revisorernas uppfattning avsåg de utbetalade beloppen ersättningar för resor till och från arbetet och skulle därför anses som lön. Några arvoden hade inte utgått till tränarna. De utgivna ersättningarna upptogs inte i föreningens arbetsgivaruppgift.
I yttrande till riksförsäkringsverket hävdade föreningen i första hand med hänvisning till RSV:s anvisningar för taxering RSV Dt 1980:10 att tränarnas engagemang i föreningen utgjorde hobbyverksamhet. I andra hand gjordes gällande att de utgivna beloppen var verkliga kostnadsersättningar, som inte skulle ingå i avgiftsunderlaget.
Riksförsäkringsverket beslöt att, med stöd av 14 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, bestämma underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter till visat belopp, i vilket de utgivna ersättningarna ingick efter visst avdrag, och angav som skäl härför att ersättningarna, till den del de inräknats i underlaget, utgjort ersättning för resor till och från arbetet.
Idrottsföreningen anförde besvär hos KR i Sthlm som yttrade: Det av riksförsäkringsverket medgivna kostnadsavdraget 20 030 kr har beräknats enligt schablon. Skillnaden mellan utbetald reseersättning och medgivet kostnadsavdrag –10 521 kr – får anses utgöra ersättning för resor till och från arbetet. Sådan ersättning avser inte att täcka kostnad i arbetet. På grund härav kan ytterligare kostnadsavdrag inte medges. – KR lämnar besvären utan bifall.
Föreningen gick vidare till RR som yttrade: Vid revision hos föreningen framkom att denna under 1981 utbetalat ersättningar för resor till åtta tränare, som varit verksamma inom föreningen. Av det utbetalade beloppet utgjorde 30 551 kr ersättning för tränarnas resor till och från träningsplatserna. De utgivna ersättningarna hade inte upptagits i föreningens arbetsgivaruppgift.
Några arvoden hade inte utgått till tränarna.
Beträffande en av tränarna, Anders B, hade ersättning utbetalats med 4 119 kr för resor till och från träningsplatserna.
Riksförsäkringsverket har i yttrande till RR med hänvisning till rättsfallen RÅ 1984 1:100 I och II tillstyrkt bifall till besvären såtillvida att ersättningarna till sju av tränarna inte skall ingå i avgiftsunderlaget med hänsyn till att deras verksamhet med avseende på det nedlagda arbetet och den obetydliga ersättning de erhållit varit att bedöma som hobby. Beträffande den åttonde tränaren, Anders B, avstyrker verket bifall med hänsyn till att han som huvudsakligt förvärvsarbete haft anställning som landslagstränare hos Svenska Friidrottsförbundet och därför inte kan anses ha lett träning hos föreningen som hobby. Verket vidhåller sin ståndpunkt att hans resor till och från träningsplatserna är att anse som resor till och från arbetsplatsen och att ersättningen för dem följaktligen skall ingå i avgiftsunderlaget.
RR finner det uppenbart att de sju tränarnas medverkan i föreningens träning inte kan betecknas som förvärvsverksamhet utan måste hänföras till hobby.
Beträffande Anders B framgår av utredningen att han varit heltidsanställd som landslagstränare hos förbundet och att i hans uppgifter ingått att planera och leda träning för sådana aktiva idrottsmän på hemorten Karlstad som varit uttagna av förbundet inom ramen för elituppföljning eller projektverksamhet. Vidare är upplyst att en kostnadsfördelning överenskommits mellan förbundet och föreningen innebärande att föreningen svarat för kostnaderna för hans resor till träning i Karlstad och vissa resor till tävling eller träning på annan ort, när det i första hand legat i föreningens intresse att Anders B medverkat. Utredningen ger däremot inte belägg för att det skulle ha förelegat något anställnings- eller uppdragsförhållande mellan föreningen och Anders B. Ej heller visar utredningen att den kostnadsersättning som föreningen lämnat Anders B till sitt belopp eller i annat hänseende bestämts efter andra grunder än som gällt för de övriga tränarna, vilkas medverkan i träningen ostridigt varit hobby. Vid sådant förhållande och då det inte kan klarläggas om eller i vilken mån den ersättning som utgått till Anders B är att hänföra till uppgifter som ålegat honom till följd av anställningen hos Friidrottsförbundet finner RR att ersättningen till honom inte kan med avseende på avgiftsunderlaget behandlas på annat sätt än ersättningen till de övriga tränarna.
Med ändring av KR:s dom undanröjer RR riksförsäkringsverkets överklagade beslut i vad verket därigenom ändrat avgiftsunderlaget. (Dom 8.12.1986.)
Anm.: Se RÅ 84 1:100 I och II; RÅ 85 1:39 samt RSV Dt 1980:10.